Hemma igen!

kan man säga så när man är mer än 300 mil från vår lägenhet i Falkenberg?
På vår rundresa i Europa har vi nu kommit ”hem” alltså till Bahia Camping i Santa Pola. Den campingen vi stod sex månader för tre år sedan med vår stora Frankia. Nu med en liten ”plåtis”.
Så här långt kan man säga att det varit en tuff resa, först oturen med vädret. Skyfallen som förföljde oss genom Tyskland och även Frankrike gjorde att de utflyktsmål vi sagt vi skulle göra regnade bort. Lusten att uppleva saker i stövlar, regnrock och paraply rann av oss kan man säga. Så det blev att köra vidare i stället.
Vi hade tänkt åka så lite betalvägar som möjligt, det hade till följd att ”Gamla Bettan” ( Garmin) visade oss framför allt i Frankrike på den ena  Bonnvägen efter den andra med dålig vägbeläggning och ibland så smala att det knappt gick att möta en cyklist, samt med rondeller på nästan var etthundrade meter. Detta gör resan tröttsam, trots vår starka motor och automatlådan.
Största nackdelen med småvägarna är att det tar inget, kör i sex sju timmar och kommer kanske trettio mil!
Spanien vid Biscaya var vacker och då var det ett nöje att köra smala krokiga vägar, när vi sedan körde in i Portugal var vägkvalliteten sämre igen.
När vi var färdiga med Allgarve kusten och passerat Gilbraltar så blev vägarna bättre igen, framför allt kan man köra på Autovia som är gratis motorväg, eller välja Autopista som är betalväg av högsta kvalitet.
Det har varit en hel del fricamping, vill säga stå på platser som ej är ställplatser eller camping, platser vi aldrig innan denna resa skulle kunna drömma om att stå på och sova, ibland på en vanlig parkering ibland har vi stått vid sidan av vägen i nån skog alldeles ensamma! Ännu har vi inte råkat ut för någon incident eller obehaglighet av något slag. Är nog bara i Sverige sådant händer.
Nya vänner har vi fått på campingar vi stått på, och som vi ska försöka hålla kontakt med.
I Cabo Roig utanför Torrevieja hälsade vi på Brith å Martin, de lärde vi känna genom husbilen, vi har haft sällskap med dem långa turer både genom Tyskland å Spanien, ett annat år genom norra Finland å Norge. Brukar också besöka dem i deras paradis i Axmar varje år. Nu är detta sålt och lägenhet inköpt i Cabo Roig, där stannade vi ett par nätter innan vi körde upp till Torrevieja för att morsa på
våra vänner från Falkenberg Anita å Åke som hyrt en lägenhet en månad där. Kul att träffa dem även om det bara blev några timmar.
För en vecka sedan mailade jag Martin som är boss på Bahia Camping och frågade om det fanns en ledig pitch åt oss, fick svar välkomna. Så i måndags svängde vi in här på campingen och fick en bra plats som vi är nöjda med. Både sol och skugga kan man få på vår ruta.
Vi började med att när vi etablerat oss, ut med markis mattor och möbler så tog vi en promenad till Aldi, en matbutik strax utanför campingen, den var kraftigt utbyggd och verkar ha allt vad vi kommer att behöva. Det finns ett halvdussin med andra stora matbutiker inom gångavstånd här. En platta öl och två fulla kassar mat bar vi hem.
Igår eftermiddag när solen inte var så stark ny promenad, nu till Kinesen! Ett jättevaruhus som har allt utom mat. Om man frågar någon här var kan man köpa det och det alla svarar Kinesen!
Det mesta är från Kina och inte alltid av högsta kvalitet, men otroligt billigt. Vi hade en del kompletteringar att göra, givetvis fann vi allt hos Kinesen!
Idag är tvättda

Väntan

Ulla väntar på att gå till doktorn med sin onda fot

Börjar tro att det

är jag som är Murphy, kollade i passet, nej jag är fortfarande Tony!

Vår resa som jag så länge sett fram emot har varit osannolikt motig. Började redan innan vi passerat Danmark, jag fick en kraftig förkylning, snuva, hosta och lätt feber. Detta har hållit i sig fram till idag. När jag trodde jag var på bättringsvägen smittade jag Ulla! Så har det fortsatt.

Det ovanligt miserabla väder vi haft genom Tyskland och Frankrike med skyfall och störtregn. Gjorde att de ställen vi planerat. att besöka efter vägen kändes inte lockande iklädda stövlar regnrock och paraply. Så följden blev att vi bara körde på. Till mycket stor del på icke betalvägar, vilket betyder att vi åkt flera hundra mil på småvägar genom små byar som Ulla inte ens fann på kartan! Men vår Garmin ( gamla Bettan) gav aldrig upp. Ibland funderade vi att kalla på "Missing People" för att lotsa oss till bebodda trakter. Men allt har rullat på, flera hundra rondeller har vi kört igenom, för inte säga tusentals. 

Sol och värmen kom när vi följde Biscayabukten, mycket vacker natur grönt, inte uppbränt som när vi senare var i södra Portugal och solkusten i Spanien, här är allt brunt bränt ser tråkigt ut så här års.

Malin har gått helt klanderfritt så här långt. En miss i konstruktionen har vi upptäckt. Det så kallade gråvattnet, ( diskvattnet,handfatet på toan, duschen) samlas i en tank under bilen. När den blir full får man åka till speciella tömningsplatser, vrida på en spak och vattnet rinner ut. Problemet är att om man vill stå en längre tid med markisen ute matta och stolar och bord får man avbryta och åka och tömma. Tanken blir full efter 3-4 dagar. Alternativet är att försöka ställa under en hink, tappa i den och gå och tömma hinken. Kan bli en 20 hinkar, om man nu kunnat få under en hink! Tyvärr är Malin så låg att det funkar inte. Detta har varit ett problem som jag behärskar utan att tappa mitt ständigt goda humör!!

Badat i Atlanten var en härlig upplevelse, vattnet var nästan i varmaste laget, underbart.

Något vi inte önskat oss var att Ulla en morgon upptäckte en som vi tyckte liknade en propp i en åder i foten! Jaha vad gör vi nu?? Vi höll noga koll på den och efter några dagar ringde vi en bekant sjuksköterska och bad om råd. Efter en vecka googlade jag på svensk privatklinik, fann en i Fuengirola ringde dit fick en tid dagen efter kl:13,00. Nu började en spännande förmiddag, vi hade några mil att köra så vi körde i god tid. Inget fel med en liten nätt Malin i detta virrvarr av smala gränder. Adressen vi fått ville inte "Bettan" kännas vid, jag visste att kliniken låg nära  stranden. Så vi letade oss dit och fann en plats för en personbil, jag knödde in Malin där, gick bra. Nästa problem en parkeringsautomat totalt obegriplig att förstå sig på. Jaha vad gör vi nu? Fick syn på en parkeringsvakt på motsatta trottoaren slog till med en busvissling och vinkade på henne. Hon var vänlig nog att komma över och på smattrande Spanska visade hon hur man gör. Si Si sa vi och tackade. Man fick bara stå tre timmar som mest, vi behövde nog kanske fem timmar. Så vi flyttade oss några hundra meter västerut.

Hittade ett nytt hål att trä in Malin i. Så var det de där med parkeringsautomaten.

Hur var det nu hon sa? En Australiensare stod före oss och försökte få ut en biljett, fick en lektion i nya svärord! Fick syn på vår vän parkeringsvakten igen, ny vissling. Hon kom leénde över gatan igen, hjälpte mannen först sen var det vår tur. För säkerhets skull övervakade hon vårt handhavande. När Ulla stoppade in Visa kortet kom det en ny ordström ur vaktens mun, pekade med långa röda naglar nästan lika röda som hennes läppar. Stod en liten lapp som berättade på Spanska att endast mynt gällde, som tur var hade jag mynt i fickan, kvittot kom ut och jag bockade och lyfte på hatten och tackade den förtjusande Spanjorskan för hjälpen. Nu var vi både svettiga och skärrade så en öl och sandwich på en trottoarservering satt inte fel. Klockan sa det var dags att träffa läkaren så vi traskade dit, konstigt nog kom vi rätt. När jag beställde tiden sa sköterskan att då får ni träffa en svensk läkare!!

Va bra sa vi, inga språkförbistringar. När vi blev uppropade av läkaren presenterade han sig som Akbar Nafarieh!!!?? Va då svensk?? Han var från Iran men kom som student till Sverige och blev kvar.

Han gjorde ett gott intryck på oss, Ulla hade svårt med hans svenska, men jag hade krya batterier i hörapparaterna och förstod honom bättre. Diagnosen sa inflammation i blodådrorna i foten med även en infektion. Två kortison sprutor i foten en gel att smörja på morgon å kväll. Pencellinkur tre tabletter om dagen i sju dagar plus en stödjande binda runt foten.

Det är tre dagar sedan vi var hos läkaren, än ingen större bättring. Vi får vänta och se tiden an.

Idag har varit en trevlig dag, åkte till IKEA i Murcia. Var som att komma hem till gamla Sverige igen.

Jag har länge varit i behov av ny kudde.

Det är ju så att när man har pengarna i madrassen ligger man högt med huvudet, men varefter pengarna tar slut så har jag behov av en högre kudde.

När vi strosat igenom varuhuset och nickat igenkännande åt bokhyllan Billy och byrån Malm kom vi äntligen till matsalen och kunde beställa svenska köttbullar med lingon, vilken lycka. Sedan vid utgången säljer dom en del svenska livsmedel. Köpte ett kilo köttbullar, en burk pepparkakor, lax och citronsås med dill till laxen. 

Här har IKEA en ställplats för husbilar vi har stannat här för natten, lyckades knö in Malin under några träd som ger oss skugga mot den tropiska värmen som här råder.

I morgon skall vi träffa våra vänner Brith och Martin från Gävle i Cabo Roig där de har lägenhet sedan till Torrevieja  och Anita och Åke. Innan vi stannar på Bahia camplng i Santa Pola. Är där vi stod i sex månader för tre år sedan, spännande och se om det finns några bekanta från den tiden i år.

Här väntar Ulla på läkarbesöket i Fuengirola.

Bilden visar hur nära campingen är havet i Mazarron där 

Jag badade men Ulla har badförbud tyvärr. Campingen är innanför staketet 

till höger på bilden.

Vår vän

Murphy har hittat oss igen! Ni vet mannen bakom alltings djävulskap. 

Kraftig förkylning har jag haft sen vi åkte hemifrån, tror inte jag varit förkyld de senaste åren. Klart jag fick det nu, snuva, hosta halsont you namn it. Dras fortfarande med det, inte nog med det, nu har jag smittat U. Hon hade feber igår kväll bättre idag. Men snorig och hostar gör hon. 

Härom dagen hade vi stortvätt med campingens fina tvättmaskiner, vädret gör att det torkar så fort på klädstrecket. Så vi bestämde oss för att tvätta våra sängkläder lakan m,m. 

Rev ur sängarna och gick till tvättstugan kvart i nio,  man får inte börja före nio står det på dörren.

Eftersom det bara är två maskiner vill vi vara säkra på att få den ena. Jo då bara vi där, laddar in stoppar i slantar 3,5€ och startar maskinen, på displayen står 39 min till färdigt.ställer timern på Ifånen och går hem och tar grötfrukost medan vi väntar. 35 min senare tillbaka till tvättstugan för att finna att dörren var inlindad i rödvitt band typ liknande de polisen spärrar av med!

Tittade in genom fönstret och såg samma band runt maskinen med vår tvätt??

Vad har hänt? En promenad till receptionen för att fråga, ett strömavbrott i staden drabbar hela campingen. Hade avbrottet kommit några minuter senare hade vår maskin varit färdig, nu ligger den i maskinen ocentrifugerad! Vem vet när strömmen kommer tillbaka, om en timme, i morgon. Ska vi slita ut våra lakan dyngsura och bädda våtvarmt?

Det kom en svensk husbil igår, träffade dem vid diskplatsen när jag kom från toa. De diskade  sin disk medan jag berättade om strömavbrottet. Erik hämta genast min elektriska apelsinpress utbrast hon.

Det visade sig att hon stod och pressade citroner när strömmen försvann! Trodde det var pressen som gick sönder och hade slängt den i soptunnan. Mannen traskade i väg och kom tillbaka med fruktpressen leende.

Murphy har fullt upp i dag.

Dags att

röra på oss igen. Vi har haft en bra tid i 7 dagar. Härliga bad, sista badet i höga vågor. Nästa stopp var planerat till Polisens camping !! i Tavira. Mycket omtalat i Husbilsklubben, populärt bland svenska husbilar. Värsta floppen, som tur var tog vi en runda till fots och kollade läget. Det var bara åka vidare.

Ett annat tips från en utvandrad skåning vi träffade var Isla Christina intill Spanska gränsen, vi styrde kosan dit en trevlig stad med en camping, vi var i behov av en tvättdag, denna camping hade tvättmaskiner för gästerna. I denna värme går man inte för många dar i samma kläder, om man inte vill locka flugor till sig! 

Vi var de första i tvättstugan i dag, nya maskiner som slukade 7,5 kilo tvätt, så stor så jag nästan lockades hoppa in några varv, längesen jag åkte karusell. Jag drabbas av yrsel ibland utan både sprit och karusell så det var klokt att avstå. Viktigt att finna en ruta för Malin med närhet av skuggande träd för värmen och för att knyta tvättlinan i. Å tänk det har vi idag. 

I går när vi stannade mitt på dagen var det 35°+ när det var sovdags hade vi 27° i sängkammaren så vi har sovit med alla fönster öppna, så långkalsonger är inte det första man tänker på när man vaknar, om man säger så. Det lär ska vara en kort promenad till havet och en jättefin strand, ska nog kolla upp det senare idag.

Slit och släp, inte ens tvättstugan slipper man på vår semester.

Äntligen

har vi efter alla dessa mil på knaggliga vägar med ett otal rondeller har vi kommit till sydvästra udden av Portugal nämnligen Sagres. En mycket mäktig plats med en fästning  som började byggas på 1500 talet, och med två fyrar på uddarna.

Resan fortsatte till Portimäo där vi fann en parkering där vi kunde stå över natten, senare anslöt flera bilar. En kvällspromenad runt fritidsbåthamnen alldeles intill fick avsluta kvällen.

Vi passerade Albufeira en mycket vacker stad.

Det blir nu inga långa etapper här så efter C:a 5mil såg jag en camping på vår Garmin som ligger i en by som heter Praia Da Falesia alldeles intill Atlanten. Vid en första anblick såg den inte så märkvärdig ut. Det mesta man vill ha finns, dusch, tvättmaskin, fyllning av vatten, tömning av bilens toatank m,m.

Vi bokade in oss för två dygn till börja med, men redan efter första natten beslöt vi boka fyra dygn.

Vi behöver stanna upp och leva, inte bara flänga runt som skållade råttor! Detta är för oss rätta platsen har vi funnit ut. Det är 500 meter till stranden, å vilken strand sedan! Sandstrand så långt ögat når åt båda hållen under de mäktiga klippstupen. Tacksamt nog är det breda trappor ner 146 trappsteg ner, tyvärr lika många upp igen. Idag tog vi oss ner för ett dopp, Ulla har badat saltbad flera gånger i år men för badkrukan hon lever med var det första doppet för året!! 

Måste säga det är inte vilken badbalja som helst, annat än Hjälmaren, Lygnern i Fjärås. Nej här är det rejäla böljor, ortsbefolkningen säger den heter Atlanten! 

Som sagt här har vi funnit äntligen vad vi sökt lugn, avslappning, sol från molnfri himmel. Vi har ju tidigare haft otur med vädret, men nu tycks det ha vänt. Sol och bad några dagar till innan vi förmodligen kör 5-6 mil till Tavira där polisen!!har en bland svenskar mycket populär campingplats.

Har man inte känt sig trygg tidigare så borde man väl göra det där. 

Apropå svenska husbilar har vi endast sett en enda på hela resan, märkligt.

Apple hotar mig med att när ios11 uppgraderas kommer en rad av mina appar att slås ut, IGo den bästa navappen, min blogg med flera, kör på så länge det går.

Fästningen och fyren långt bort i horisonten.

Trappan ner till stranden.

Badnymfen Ulla i Atlanten.

Nu har

vi åkt småvägar genom små byar, genom tusen rondeller minst! Färden efter Biscaya bukten västerut med det sanslöst vackra bördiga landskapet. Men nu har vi sett nog, och framförallt nog av regnet som förföljer oss. Så nu har vi vridit ratten ett varv åt söder för att ställa kosan mot Portugal. När vi fick se en bensinstation svängde vi in för fylla diesel. Upptäckte då en gör det själv tvätt för bilar. Eftersom Malin var mycket smutsig efter 300 mil kollade jag in hur det funkade, såg lågt ut i tak. Slangarna hängde i svirvlar från taket, en med högtryck, en med borste som levererade vatten med tvättmedel i.

Ulla fick kolla om Malin gick in utan riva ner slangarna, klartecken från U, hade handlat polletter på macken till tvätten.

Grabben i kassan såg inte så lite förvånad ut, det ösregnade nämnligen! Ja jag vet men det var skönt att få bort den gamla skiten, och göra plats för ny. Fyra polletter á en € styck! Hemma brukar jag köpa polletter för en hundring. Vi fortsatte många mil på betalfri motorväg, rullade på riktigt bra när "Bettan" sa sväng vänster! Konstigt, en mindre smal väg uppenbarade sig framför oss. Måste vara jag som kryssat i ej betalvägar! 

Nu började ett äventyr, det häftigaste på resan hittills, en uppförsbacke på fyra mil med 13% lutning!!

DET ÄR MYCKET om man frågar mig. Serpentinväg i kubik. Till slut var vi i molnen och fick krypköra för att se vägen. Nästan 2000 meter upp från havsnivån vi började ifrån.

Nåväl vi kom undan med hjärtat i halsgropen, så småningom kom avgiftsfria motorvägar till oss igen.

En app jag har visade en gratisparkering för husbilar, vi sökte upp den i Zamora, en bil före oss snart efter vi parkerat var det 6 till och fullt!

Annat var det igår, då var vi högt upp i bergen fann en liten rastplats till hälften dold av vegetation, där åkte vi in och där det tog slut satt en äldre gentleman utanför ett litet tält och med en cykel! Han vinkade glatt till oss, vi åkte tillbaka en bit på rastplatsen och parkerade. Tyckte bilen lutade väl mycket åt vänster, erbjöd mig gå ut och lägga under de för ändamålet gjorda kilarna och köra upp på.

Snäll som U är tyckte hon att det var onödigt, tror hon ångrade sig när hon upptäckte att hon låg klistrad intill väggen och knappt tog sig ur sängen! Själv höll jag på att flera gånger ramla ur min säng. Nästa gång med den lutningen får det bli uppkörd på kilarna.

Ulla har blivit förvånansvärt kaxig när det gäller natt stopp, för var inhägnad camping ett måste. Nu står vi på helt obevakade parkeringsplatser utan oro, vi litar båda på vårt larm som vi känner oss helt trygga med. 

Jag har sagt det

förut och jag säger det igen. DÅ DÄ! Vad jag säger? Jo jag säger då dä!

I från Tyskland och Frankrikes försök att dränka oss och ha klättrat över Bergen till Spanien har vi idag blivit dränkt i solsken och skön värme. 

Spaniens östra hörn i Biscaya bukten fann vi till slut en parkering vid en båthamn där vi kunde vila ut efter en lång dag på mycket små vägar blandat med betalvägar. Vi klarar inte av att inte köra betalvägar genom hela Frankrike, man får en snitthastighet på 40km/tim! Eftersom dagsetappen blev 80 mil. Med något undantag är alla motorvägar i France betalväg. 

Om det funnits något enhetligt system för betalning skulle åtminstående vi bli glada, lika nervöst varje gång man stoppar in kreditkortet i automaten. Kommer kortet ut igen? Går bommen upp? Med kö av bilar bakom är det lätt att pulsen stiger. Misslyckades vid en kontrollstation, bommen flög inte upp trots mina desperata försök.

Plötsligt dånade en kvinnlig röst på franska naturligtvis i en högtalare nära mitt öra, ilsken lät hon, det var det enda jag förstod. Gormade och härjade det kunde hon, jag blev förbannad och skrek tillbaka på ren svenska, att hon kunde lyfta på sitt feta arsle och höja bommen så vi kunde fortsätta vår resa!

På något vis gick plötsligt bommen i höjden och världen låg åter öppen framför oss igen.

Tror inte det berodde hon förstod svenska, möjligtvis fick hon klart för sig att jag var en korkskalle och inte skulle klara av det och av humana skäl släppte upp bommen.

Vi hade programmerat vår Garmin att föra oss till en Camping då vi kände vi var i behov av att duscha.

Vi var noga att slå in koordinaterna rätt, någon som tror vi fann campingen?? Icke sa Nicke. 

Det var en himla tur det, vi kom in på en smal krokig väg som balanserade på kanten mot Atlanten. Var en av de vackraste vägar vi åkt nånsin. Vågorna var enorma ett surfarnas paradis. Inte samma surfande som Ulla och jag ägnar oss åt när vi nån gång får Wi-fi! 

Vägen gick säkert 20 meter över havet ändå slog vågor upp över vägen!

Så prio ett i morgon är att finna en biltvätt då Malin är saltdränkt minst sagt.

För första gången denna resa fick jag anledning att rulla ut markisen som skydd mot den starka solen,

Även stolar och bord kom på plats under markisen. När vi satt där och njöt av sol och värme kände vi att nu har semestern börjat på allvar. Har ikväll plockat in alltihopa då Holländaren i bilen bredvid tror på regn i morgon. Då vi vilat upp oss idag ämnar vi åka en liten bit i morgon då är det skönt att alla grejor är torra och inpackade i Malins garage (bagageutrymme). 

Utsikt från campingen.

Tror aldrig vi sett så många tält på en camping nånsin. Det har visat sig vara Tyska ungdomar som har funnit sitt surfparadis här. Vågor nästan som man kan se från Hawaii på tv,

8/9 dä ä bara jag igen

som ä i farten. En dag i lugnets tecken, nja vet inte dä. Började dagen med att duscha och en stadig frukost. När allt var diskat/städat var vi redo att göra stan. En liten färja något större än en eka tog oss över Mosel till andra stranden, varefter vi påbörjade en promenad runt centrum. Linbanan som går upp till Europas största fästning lockade faktiskt trots jag är höjdrädd. Kulturutbudet under vår resa hittills är inte mycket att skriva hem om, så vi tog f.n i båten, förlåt linbanekorgen och började färden mot yttre rymden som det verkade.

Fy tusan vad högt fritt fall det blivit om snöret som håller korgen brister tänkte jag, allt gick emellertid bra och vi kunde börja en rundvandring i fästningen som ligger 118meter över Rehn där floden Mosel anknyter en strategiskt viktig plats för en fästning. Hade här tänkt lägga in några bilder, tråkigt nog tog jag kort med ajfånen och utan Wi-fi får jag ej över dem till paddan. Efter vi tagit linbanan ner igen promenerade vi i den centrala gamla delen av stan innan färjan förde oss hem till Malin igen. 

Resten av dagen efter fyllt på 6 st 10 liters kannor med vatten i Malin, bestod i min favorit sysselsättning. Nämnligen att inte göra nånting, och är jag inte färdig med det till kvällen fortsätter jag i morgon.

7/9

Greven tog så småningom emot oss, men det var efter ett väldigt virrande innan vi fann nedfarten.

Mycket märkligt då vi varit här tidigare utan problem. Vad hade flugit i "lilla Bettan" vår Garmin, hon brukar ha reda på sig. Denna gång sade hon ta nästa vänster! Å dåren gör som idioten säger, en mycket smal väg genom en skogsdunge när plötsligt ett mindre slott uppenbarade sig genom vindrutan. Det var för smalt för att vända och för långt att backa. Så vad göra? Köra fram till en uteplats där slottsherren höll hov för några med vinglas i handen. Ulla fick ta fram sitt mest förföriska leende och fråga om detta var ställplats Greven? Det var det naturligtvis fel, men tillförordnande Greven förklarade hur vi skulle köra, dessutom fick jag lov att vända på den nykrattade grusplanen. Bockade och tackade och försökte göra så lite spår i gruset som möjligt.

Nåväl väl framme sökte vi en plats på första parkett, nämligen med nosen alldeles intill kanalen där hiskligt långa pråmar glider fram. Tyvärr var gräsmattan så blöt att ingen tilläts stå där.

Vi skiter i pråmarna, apropå det betydligt viktigare att ha närmare till toaletterna/duschen, och se vi fann en ruta med lagom avstånd dit.

Redan 06,30 var jag på språng till duschen, konstigt nog var två gentlemen ännu tidigare uppe, naturligtvis fanns det två duschar, den ena mannen hade betydligt mindre volym än mig så väntan blev inte så lång. Slänga soppåsen, tömma toatanken ta reda på elkabeln, allt medan Ulla städar/bäddar. 

Avfärd 08,30 mot Koblenz C:a28mil. 

Tänk förr när jag var yngre och hade min Audi urqattro och fick sträcka ut på Autoban och hastighetsmätaren stod på 260km/tim! Då var det fest, en annan gång en skidresa till Österrike, inte riktigt lika roligt mest skräckblandad resa, glad man överlevde den.

Idag är det inte kul att köra på Autoban, igår var nog lite värre än idag, så mycket lastbilar som kör i detta landet trodde jag inte det fanns i hela EU. Högerfilen är ett enda pärlband av lastbilar. Är egentligen lugnast att lägga sig i lastbilsfilen, går ofta i 100km/tim men så kommer en uppförsbacke då kan farten sjunka till hälften. Så roligt är det inte i den krypfarten med många mil att köra.

Nåväl "Bettan" fick koordinaterna till den kända och populära Camping/ställplatz i Koblenz.

Milen rullade på och med en fikapaus halvvägs rullade vi in i staden så småningom. Bettan jobbade på sväng andra höger  sedan efter 200 m håll vänster å så vidare, plötsligt förkunnar Bettan att vi är framme vid målet på höger sida!! 

VADÅ va f.n såg inte skymten av nån camping, Ulla och jag tittade på varandra, har Bettan blåst oss en gång till??

Stannade till och kollade koordinaterna, jo jag hade lagt in rätt efter boken, och vi stod invid floden.

När vi höjde blicken såg vi platsen på andra sidan floden. På ett virrvarr av smala gator fann vi en bro och gick till slut imål. 

En plats för oss fanns det också, alla ställplatser var bokade men en plats på Camplngen fick vi.

Fick och fick blev betydligt över budget, men de tidigare övernattningarna var det en som kostade så vi ligger på + säger den ekonomiansvarige. Kanske man kan klämma en bira ikväll?

Har bokat in oss två dygn här, skönt att ta ett brake från den galna trafiken.

Hädanefter blir det ett mycket lugnt tempo, färdas efter Mosel och alla vingårdar. Många stopp och vinprovningar blir det.

Ett favorit delmål är det om man frågar mig.

6/9

Vår utflykt rullar på. Sovmorgon idag, skrämde liv i Malin för avfärd vid 09,30. Garmin fick uppdraget att lotsa oss till färjan över Elbe vid Glückstad,när vi anlände färjeläget var det en oändligt lång kö med lastbilar och personbilar. Oj här får vi nog slå bort vår ungdom trodde vi. Färjorna är små men tre stycken. Till vår förvåning kom vi med den andra.

Dags att slå in koordinaterna till ställplats Greven. En mycket populär ställplats tycker svenskar på väg till eller ifrån Spanien. Vädret idag har varit minst sagt omväxlande, sol och störtskurar hela dagen.

Vägarna har också varierat i standard, stundtals körde vi i 70km/tim för att växla till Autoban och 115km/tim.

Sen eftermiddag landade vi vid Greven, här fanns det en ruta åt oss med inkoppling av vår elkabel.

Pannkakor plockades fram ur frysen och satt som en smäck

Nu är det dags för nyheterna på tv, därefter ser vi ett program om kriminella ungdomar som skjuter ihjäl varandra i Göteborg. Låt dom ta livet av varandra slipper vi fångvårdskostnaderna för dem, om man frågar mig.

I morgon vore det kul att anlända till Koblenz, den som lever får se.

Så är det dags då.

Igår kväll körde vi till Stena terminalen i Varberg där vi avsåg att sova på kajen. Då båten lämnade kaj  redan kl 07,00 behövde vi bara vakna klä oss köra ombord samt inta en stabil frukost ombord.

Först en stor tallrik youghurt med müsli, därefter en rejäl portion med äggröra, prinskorv, köttbullar samt bacon några potatisar fick fullborda tallriken. På det ett par koppar kaffe med muffins.

Kände mig rätt nöjd och mätt under de fina färden på ett blankt Kattegatt. Ulla var betydligt mer måttfull i mängden mat är bäst att tillägga.

Vi körde av fartyget i Grenå och började vår färd genom Danmark, Malin går som en klocka, mera som en Rolex än en moraklocka faktiskt. Släta jämna vägar ganska smala till att börja med, ju längre söderut mera motorväg blev det. Eftersom tid är det vi har mest gott om lägger vi oss med farthållaren hjälp brummar vi på med 85 till 90 km/tim. En behaglig fart, milen försvinner bakom oss. Rätt som det är passerar vi Flensburg. Glömde säga att vår GPS Garmin påminner oss om att ta en rast efter två timmar, och eftersom Garmin är min husgud så lyder jag den blint och stannar så fort det är möjligt.

Ulla är i mina ögon ateist som tror på gamla papperskartor, men medger att vissa fördelar har Garmin.

Framför allt när den kommenderar rast vila.

Så småningom när klockan närmade sig sexton nol noll körde vi in på den populära ställplatzen Schleswig bara för att finna den fullsatt till sista millimeter, trötta efter en lång dag sjönk humöret ner i sandalerna. Vad gör vi ?? Bara att fortsätta genom en vad vi kunde se en mycket vacker och fin stad.

Tänkte finna en plats där vi kunde läsa i ställplats Appen efter en annan ställplatz. Körde sakta efter stranden i fina bostadskvarter utan att finna en plats ens för lilla Malin.

När plötsligt en stor asfalterad yta med inslag med gräs uppenbarade sig som en hägring framför våra ögon! Ett tiotal husbilar stod där så vi gled in i en yta mellan två husbilar med kylaren någon meter från viken av Östersjön, kanonfin plats,dessutom gratis. Fick igång TVn nu börjar programmet om prästerna som letar fruar så godnatt.

Nu är det nära

avresa för oss. Läget är under kontroll.

Dags att snart säga hej då Sverige!! Ses igen om sex månader, om turen och omständigheterna är med oss.

Sverige vi förväntar oss att DU ryckt upp dig då.

Att det finns lärare i alla klassrum, samt att lärarna samlar in alla smartphone innan lektionerna börjar,att vi fått så mycket välbetalda poliser samt att det är som när jag var barn, en husläkare i varje kvarter som har tid att lyssna och bota de flesta krämpor. Dessutom vill jag ej se kvinnor sitta på dikeskanten och föda barn, nej barnmorskor till alla och öppna alla BB igen!

Ser även fram emot att polisen får på betald arbetstid stärka upp musklerna så de kan bryta ner och bura in alla idioter med knivar och skjutvapen, samt dra buset i örat.

Alla invandrare som kommer hit från krig och fasor ska vara välkomna om de vill följa svensk lag, lära sig språket och vilja arbeta och försörja sin ofta stora familj.

Hur blir det med oss vi emigrerar ju, bara 180 dagar men ändå?

När vi kommer glidande över Öresundsbron den första mars är vi immigranter då?

Måste vi söka uppehållstillstånd och asyl?

Finns vår lägenhet kvar! I så fall kan vi flytta in igen? Eller har regeringen överlåtit den till någon invandrare med fjorton barn. 

Kan jag anmäla mig i en kurs i svenska, tror jag skulle behöva det. Den svenska som talas idag har jag svårt att förstå. Alla från små barn talar en internet svenska med obegripliga förkortningar.

Å andra sidan förstår jag inget annat språk heller, så det jämnar ut sig när man sätter sig på cykelsadeln, sa han som sket i brallan.

Tänkte på en annan sak, förr i tiden kunde man använda kvinnornas kalsonger till att polera bilen med förutsatt att de är rena. 

Idag passar de bättre till tandtråd!! 

Inte oväntat

besked fick vi idag. 

Vi tog en sväng till Malin i våra förberedelser med att fylla på med saker vi ska ha med. När vi plockade med det hörde vi en röst utanför bilen. Det var den nya kvinnliga VD för lastbilscentralen som presenterade sig med det sorgliga beskedet om att vårt kontrakt ej kommer att förnyas i vår när det löper ut. Så när vi kommer hem igen är Malin hemlös!

Har haft en känsla om att vi satt rätt löst, men hoppats det var fel känsla, det har varit en mycket bra plats torrt och fritt från både råttor och möss. Men nu får vi leta på en ny uppställningsplats.

Inget roligt besked så här strax före vår resa, och kort tid efter hemkomsten måste vi ha funnit någon plats.

Men lyckligtvis hade jag kvar ett telefonnummer till en man som hade en stor hall vi kunde få hyra in oss i. Vi valde då mellan honom och Åkericentralen den gången vi fått Malin och behövde en plats.

Å-C kändes då tryggare så vi valde dem, mycket för Magnus som han heter talade om att han skulle sälja gården. Nu har jag ringt honom och hört mig för om läget, jo han hade gården kvar men den skall säljas till våren. Tills dess kan vi få hyra in Malin där, om den nya ägaren vill låta oss hyra visste han inte i dagsläget. Men det är nog inget problem, jag känner många i närheten med gårdar där man säkert kan hyra in sig. Bra sa jag, vi hör av oss på hemvägen i vår sa jag.

Så den omedelbara känslan av katastrof har sakta lagt sig, det verkar ordna sig när vi kommer hem igen.

På väg hem från Malin slog vi in Magnus adress i GPSen och åkte dit och kollade hur det såg ut,

Det visade sig vara en stor hästgård i fint skick vad beträffar byggnader. Nollställde vägmätaren för att se hur långt det var till vår lägenhet, 5km bilvägen en kilometer kortare om man cyklar. Lite närmare än vi har idag.

Men nu måste vi koppla bort detta och inte låta det förmörka vår resa.

Det löser sig sa han som sket i Valhallabadet!!

Hotet

om att Apple inte godkänner den av mig nedladdade bloggverktyget har fått mig att leta på AppStore efter något som äpplet kan acceptera. 

Men de flesta jag kollat på är väl avancerade för en korkskalle som mig, den här är enkel att både skriva och lägga in bilder i. 

Har nu laddat ner en ny, inte helt enkel. Krävs nog en hel del övning innan jag känner mig säker med den. Är bara intresserad av att skriva och bli läst av bekanta.

Att mina taffliga inlägg ska vara öppet för kreti å pleti känns inte bra. Få lägenheten ockuperad av fans som vill ha autograf och selfie av mig, eller förföljer oss genom Europa känner jag mig inte bekväm med. 

Nåja, den risken finns väl bara i mina drömmar kan jag tänka. 

Än så länge får jag öva på den nya, och fortsätta här så länge det går. 

Klart det vore roligt att kunna dela med sig av våra upplevelser i text och bild under vårt äventyr.

Förhoppningsvis kommer det gå lugnt och städat till, att vi ska råka snubbla på några terrorister bedömer jag som högst osannolikt, känner ingen oro för det. Risken är störst i trafiken, onyktra förare, drogpåverkade eller fipplande med sina smartphone. Inget jag kan påverka mer än vara skärpt och uppmärksam. 

Mycket snack om "Murphy"

Ja den gubben är svår att bli av med verkar det.

När jag klickar på min blogg för att göra ett inlägg dyker det upp en ruta som säger att med IOS.11 kommer inte bloggen fungera! Är ingen Apple app därför släcks den ner!! Jaha och när blir det??

Tråkigt om jag inte kan sända text och bilder från vår resa. 

Detta meddelande har ploppat upp tidigare och jag har läst många bloggar från andra husbilsresenärer  och försökt se var de laddat ner sina bloggar men ej hittat någon som är enkel och lätt att föra in bilder. 

Får väl kolla upp det igen, men fortsätter här tills det slocknar.

Annars är det mycket grubblande på vad vi måste ha med oss, och vad vi inte behöver ha. 

Tycker det lutar åt att köpa en husvagn och hänga efter Malin. För vår Malin tenderar bli utsatt för rena korvstoppningen med allt som är bra att ha med. Snart är väl våra sängar "lagerhyllor" också. 

Nja så långt ska det väl inte behöva gå. 

Tycker vi är kritiska och väljer bort allt som inte måste med. 

Under flera veckor plockar vi fram saker vart efter vi kommer på att de ska med, de har vi varit och plockat in i Malin. Textil har lagts in, den delen är klar, alltså sängkläder, handdukar. Ett ombyte lakan räcker samma sak handdukar. Tvättmaskiner finns på alla campingar och även många ställplatser.

Även en del basvaror som ej behöver stå kallt, spagetti, russin, snabbkaffe, senap finns på plats.

Ulla har som vanligt jobbat hårt med färdigställa goda måltider nedfrysta i aluminiumformar att knö in i bilens lilla frysfack. På så sätt får vi en mjukstart på resan med färdiglagad mat första veckan innan vi kommer in i rutinerna igen. 

Så kvar att packa är vad för kläder vi bör ha med oss? Förutom sommarkläderna bör vi även varma kläder, vi ska ju kämpa oss hem kanske genom snöoväder och kyla i febr.

Tar nog med mig så lite som möjligt, marknaderna i Spanien säljer kläder och skor mycket billigt. Kan få tre pikétröjor för priset av en i Sverige T,e,x.

Den tid fram till avresan är en enda lång väntan känns det.

Angående värmeböljan runt Medelhavet, det är fortfarande i varmaste laget för oss, som tur är har vi inte bråttom att komma ner, kan göra en större rundtur i Frankrike tills det är lite svalare söderut.

Är det inte det

ena är det det andra som flickan sa.

Dagarna rullar på, vi har börjat packa sånt som måste med i Malin vår "Plåtis" på vår 180 dagars turné i Södra Europa. Som lakan, handdukar och sådana ting. En omgång extra lakan i reserv är inte fel.

Vi vet av erfarenhet att kör man en tvättmaskin (finns på alla campingar) på morgonen så har vinden och solen fått allt torrt på några timmar, varför man kan bädda om med fräscha lakan till kvällen.

När jag för många år sedan sökte läkare för mina fötter då jag alltid frös om dom, kan jag ha dålig cirkulation undrade jag?

Läkaren lyssnade med sitt stetoskop  på fötterna, trams sa han det brusar i ådrorna som från det värsta vattenfall! Jaha sa jag bockade och tackade.

Allt sedan dess fryser jag alltid om fötterna, även om jag sitter i en bastu. Det märkliga är att inte när jag har "foppatofflor"  på mig!

Berättade det för en annan läkare för ett par år sen, han tittade bara på mig och ruskade på huvudet.

Ingen medkänsla där inte, tyckte väl, bara ännu en korkskalle!

Med tiden har mina fotproblem eskalerat, när jag går till fots känns mina fötter inte som fötter.

Nej det känns som två klubbor utan känsel, nja inte riktigt ändå, barfota och trampar på en sten så har jag känsel. 

Har tröttnat på den svenska sjukvården och stressade läkare som inte har tid och engagera sig.

Tiden får utvisa hur länge jag kan gå för fots. 

Om inte mitt liv tar slut före fötterna står hoppet till en permobil (eldriven rullstol) har ni sådana i USA? Eller har stolpskottet till president slopat det samtidigt som han skrotar Obamacare? Vad tror du M-B 

Nu är det ju så att som ung kallades jag och mina kompisar Motorburen ungdom! Ung gäller väl inte längre, men intresset för motordrivna fordon lever vidare hos mig.

Därför kan jag aldrig acceptera en permobil, nej en fyrhjulsdriven terrängmotorcykel måste det va, helst med en motor på 500cc. Måste kolla om en sådan går in genom svängdörren på ICA.

Det skall bli skönt när vi passerar in i Spanien då vet vi att vi får förstklassig läkarvård och tandvård om det behövs.

De värmealstrande Foppatofflorna

Ska naturligtvis med på resan!

Murphy

Murphys lag. Så heter den lagen efter mannen som sägs ligga bakom alltings jävulskap. Får ibland besök av den rackarn, för enligt den lagen djävlas allt som kan djävlas.

Verkar som den rackarn tagit semester för nu har det mesta flutit på bra, törs knappt säga det för då står han väl i farstun och knackar på. 

En välsignelse är mobil bank ID som underlättar vår vardag betydligt, med den och internetbanken har vi redan nu på ett enkelt sätt lagt in kommande räkningar som inte går på autogiro när vi är i södra Europa. Gäller bara för oss att se till vi har slantar på kontot när pengarna tas, är inte särskilt oroad Ulla har örnkoll på våra konton så inte jag av gammal vana sätter sprätt på besparingarna. 

Nu för tiden när jag varken snusar eller röker eller krökar klarar jag mig på en liten veckopeng hon är generös nog att bevilja mig.

För några år sedan tröttnade jag på min fina Nikon systemkamera som var irriterande tung och klumpig att släpa på, sålde den och fann en mycket liten smidig kamera som fick rum i bröstfickan på en skjorta. Dessutom kan man överföra bilderna från kamran till datorn/IPaden trådlöst via nätet!! 

Perfekt sån ville jag ha, U sanktionerar köpet. Mycket inställningar är det men det funkade. 

Jag tog många bilder jag är nöjd med, överföringen av bilderna till paddan lyckades jag också med.

Men nu undrar jag kan Mr Murphy vara i kvarteret?

Kameran har legat på en hylla och samlat damm sen förra sommaren, till vardags tar jag kort med IPhonen den har man ju i regel med sig. Men vid midsommarresan var den med i år.

Igår skulle jag föra över fotona till padden, nån som tror det funkade??

Icke sa Nicke! 

Trots jag noggrant skrivit ner steg för steg hur det skulle gå till så har Mr Murphy varit framme igen.

Får nog ställa kameran på hyllan över misslyckade spontanköp och glömma den, fortsätter det så här får jag köpa större hylla!

Hur gammal måste jag bli för att förstå att nya avancerade prylar inte är för halvdemta gubbar, nej sitta på en parkbänk och mata duvor är tillräcklig svårighetsgrad, om jag nu inte tycker att brödet är så gott att jag själv äter upp det.

Mycket ä dä!

Vi vill ha allt klart i god tid innan avfärd så därför har jag börjat ta tag i bilskatter och de försäkringar vi behöver, samt de dokument vi kan behöva visa upp i poliskontroll eller sjukhus B,l,a.

Har i färskt minne första Spanien vistelsen när de akut snodde min blindtarm med akut titthålsoperation minns också hur vi tyckte sjukförsäkringen vi tecknat var svindyr, och hur tacksamma att försäkringen tog hela kostnaden 70 000kr!! Då var de 11 000kr vi lade ut tillsammans för den försäkringen billigt.

Började ringa Transportstyrelsen om bilskatterna på vår VW golf och på Malin.

Golfen ställer vi av när vi åker, då ska vi få pengar tillbaka, hur får vi de slantarna? Känns inget bra om de sänder oss en postanvisning vi det har vi fått en gång tidigare, och fick betala en avgift på 35kr för att få ut pengarna. Det fanns en lösningpå detta, fick logga in på en bank vi inte nyttjar och registrera oss där så kommer pengen in på vårt konto.

Vad gäller Malin är det inte återbäring, nej där är bilskatten uppdelad på tre perioder per år.

De lovade att sända en betalningsavi i förskott så vi kan lägga in det i vår internetbank innan vi åker.

Nästa samtal var till försäkringsbolaget, man skall ha ett grönt kort för bilen om det händer något, ett servicekort för Ulla och mig som ger oss den sjukvård vi kan behöva (blindtarmen).

I hemförsäkringen ingår 45 dagar vi kan förlänga det till 90 dar. Det räcker inte för oss som planerar vara borta i 180 dagar, så det blev att köpa till 90 dagar till! Det är inte gratis detta globetrotterlivet.

Det fina i kråksången är att alla dessa utgifter är nu inlagda i internetbanken för betalning, så de kan vi släppa nu, den som känner U vet att hon har stenkoll på kontona. 

Det är kanon att man kan lägga in kommande fakturor redan idag för betalning några dagar före förfallningsdatum, inte behöva oroa sig för att man glömt något och hamnar som ett ärende hos kronofogden. Bara låta banken sköta alltsammans.

Själv kan jag ta tag i de stora viktiga frågorna, hur mycket öl och vin ska vi köpa taxfri på färjan mellan Varberg och Grenå??

Var idag och klappade om Malin en stund, mest för att kolla batteristatusen, till min stora förvåning hade de full spänning kvar, var mycket glädjande då detta varit ett problem. Samt lastade in lite mer saker vi behöver ha med oss. Börjar undra om det kommer finnas plats för U och mig?

Snart är väntan över och resan mot sol och värme kan starta!

Bristen på

sommar!

Vi hade några veckor i juni med sommarväder, sedan har det varit en bristvara med sommar i Sverige. Få se om vi kan ta igen det i höst på vår turné i södra Europa? Vid de två tidigare vintervistelserna i Spanien har det dagtid varit temperaturer som svensk högsommar, nätterna har vad jag minns aldrig haft köldgrader, hoppas det inte blir sämre denna vinter. 

Vad jag minns var att när jag var barn var somrarna sommar i ordets rätta bemärkelse, sol och bad hela sommarlovet, dessutom var vintrarna kalla och snörika. 

Vad har vi nu för tiden? Man kan tro att vår himmelske fader lagt sommar och vinter i en hushållsapparat och kört tills det blir ett enda mos av alltsammans. Inga somrar eller riktiga vintrar längre. Något hopplöst mittemellan har det blivit.

Nåväl adressändring är verkställd under vår bortavaro.

Äntligen har vi beslutat att sluta vela om vi ska ha cyklarna med oss, det har varit olika dag för dag.

Jo men visst är det bra med cyklarna om det är långt till affären eller badstranden! 

Jo men vi har valt denna lilla och smidiga bil för att lätt komma nära de mål vi vill nå. Bökigt med två cyklar som hänger bakpå bilen, svårare att se genom backkameran när jag backar, svårt att hålla bakdörrarna rena, dessutom har vi problem med vikten på Malin. När vi har allt packat och fyllda tankar ligger vi strax över den fastställda totalvikten utan cyklar. 

Ena dan skulle jag montera tillbaka cykelstället vilket jag demonterade efter midsommarresan, för att nästa dag inte göra det. Ska det behöva vara så svårt att bestämma sig?

Nåväl i dag har vi tagit det definitiva beslutet att cyklarna får vara hemma och därmed basta!!

Vi kommer säkert att ångra oss och tänka, vad bra att vi tog med cyklarna! Lika säker är jag att vi kommer säga vilken tur att de inte är med.

Annars har jag prickat in läkningen av mina kroppsliga skavanker rätt bra. 

De brutna fingrarna på vänsterhanden blir aldrig som de varit, men nästan så det är okej, knäskålen har åter blivit en istället för två. Ett par kraftiga hjärnskakningar och bräckta revben stör mig inte längre.

Rör mig numera varsamt och uppmärksamt var och hur jag går. 

Fick tips om en bra "App" med Europas alla ställplatser, laddade ner den verkar mycket bra. Ställplatser är ofta mycket enklare än campingar och därmed billigare. Allt från med kanske bara en soptunna till de med allt man kan önska sig i form av dusch, tömning av gråvatten/toatanken, tvättmaskin och wi-fi. Vad jag förstår blir det lätt att finna platser att känna sig trygga vid.

Lite bekymmersamt med alla skogsbränder som rasar nu eller nyss rasat, Portugal, Frankrike och idag läste jag om evakuering från Trogir och Split i Kroatien där det nu brinner. De har haft det så oerhört varmt en lång tid utan regn, vilket bidrar till bränderna. Hoppas det brunnit färdigt när vi kommer och att det inte är så hiskeligt varmt.

Det tar sig

sa han som hade eld i håret!

Vår sedan länge planerade låååångresa med Malin har känts avlägsen, långt fram i tiden. Men nu börjar det kännas allt närmare avfärd.

Färja bokad och betald från Varberg till Grenå i Danmark, nya vägkartor över länder i Europa damp ner i brevlådan idag. Inhandlade via nätet, de gamla är nötta och hänger knappt ihop. Michelinkartor av vad jag kan se hög kvalitet, speciella turistvägar med vackra vyer. Dessutom min nya Garmin navigator som jag är mycket nöjd med ännu så länge. 

Så nog ska vi kunna köra vilse! 

Ulla älskar att sitta med näsan i kartor, brukar få påminna henne om att lyfta blicken ur kartan och se den vackra naturen utanför vindrutan. Själv litar jag på "Gamla Bettan" (Garmin) vilket jag ibland fått ångra då det hänt att den fått mig att stå med kylaren mot bondens gödselstack. Vilket fått U att stillsamt påpeka att karta är oslagbart, jaja.

Ännu är det gott om tid för att betala in bilskatt, försäkringar för både oss och bilen, adressändring och mycket mera men jag tror läget är under kontroll.

I morgon en tripp till Ö-ljunga då vi har problem med urladdning av batterierna i Malin, det måste åtgärdas innan vi åker. Jag har kallt räknat med att vi kommer att köra så mycket och med solceller på taket på Malin bör vi vara oberoende av elplatser för laddning på campingar.

Campingar hoppas jag bara vi behöver stå för när vi behöver tvättmaskin för tvätt av kläder och lakan.

Ställplatser har enklare standard ofta med dusch till halva priset mot en camping, och lika trygga att stå på.

(H)jul

Kors vad det vimlar, ja inte av segel men av däck i stan idag. Wheel&Wings invaderar stan denna helg. 

Tog en tripp ner på stan för en liten nostalgitripp, många minnen dök upp i min förvirrade skalle.

Den här, en två dörrars cheva, hade kunnat ägt en sådan 1960. Hade gjort upp ett pris 2500kr

Tyvärr satte min plånbok, alltså farsan stopp för affären. Behövde ett bidrag av honom.

Detta är ingen bil för dig nej en VW passar dig bättre ansåg han, och så blev det. Vår granne som kan detta med gamla klenoder sa att en välvårdad sådan idag kostar ungefär 400 000kr!

Alla tänkbara USA tillverkade bilar från alla decennier rullade förbi i en ändlös karavan, men inte bara bilar från over there.

En liten Austin på min ära, eller är det en Morris?

Italienarna kunde också bygga bilar, och kan fortfarande! Ta vår Malin hon är av familjen Fiat.

Denna kan man bara drömma om, mardröm vid macken kanske.

En Hillman med resväskan på takräcket, färdig för semesterresan kanske?

Så otroligt många åskådare som beskådade spektaklet.

Minnena bara poppade upp i skallen när någon speciell bil mullrade förbi, både roliga och mindre roliga. Jag var i första hand skinnknutte, men när vägarna var täckta med is och termometern visade minusgrader kunde man förnedra sig och krypa in i Cadillac och ragga några trevliga damer.

Vid min tid som trådbussförare vid Stockholms spårvägar drabbades jag av dessa raggare som for Kungsgatan upp och ner långt in på natten och gjorde det omöjligt att hålla tidtabellen. Bussen var bunden vi trådarna i luften som levererade strömmen som drev bussen framåt. 

För mig är det obegripligt att trådbussarna skrotades i och med högertrafikens inträde, idag snackas det ju bara om elbilarna som framtidens bil! Inte bara det, spårvagnarna i Sthlm täckte stor del av stan på den tiden. Några städer Gbg, Norrköping och kanske nån mer kör fortfarande med spårvagnar.

En eloge till de kloka kommunerna som hållit fast vid detta.

Lastbilar kommer att behövas många år till.

Bara miljöpartiet tror att mjölken kommer från kossorna direkt till butiken med tåg. Därför vore det bra om de tog tåget till fantasi landet i långtbortistan om de frågar mig!

Bokslut

bokslut över vår midsommartur. En trevlig träff vid fäboden, fortsatte till Brith och Martin vid deras paradis i Axmar. Efter ett par dar som hundvakt åt den lilla Joker som den stora gårdvaren Martin, då Brith var på sjukhuset och fick ett nytt knä. Efter hennes hemkomst for vi vidare och hamnade så småningom hos Ingvar K samt inger å Kaj norr om Gyttorp. Trevligt umgänge grillmästare Kaj bjöd på godis från grillen. Ingvar snoppade fem! liter jordgubbar, Inger såg till att vinet var vältempererat.

Ulla och jag njöt mestadels av vistelsen där. 

Morgonen därpå besök av nästa vännina, Anhild och kolla in deras nya bostad i Askersund. De får tillträde och nycklar till lägenheten idag, timmarna innan vi anländer!

Då ett jättelikt vägarbete pågick i Mogetorp med svåra trafikstörningar samt ett till vid Åsbro beslöt vi köra via Karlskoga, Degerfors, Svartå, Laxå till Askersund. Trevlig resa över vägar jag kört många tusen mil på förr i tiden men nästan glömt bort, nostalgitripp.

Efter några timmar i en stad som växer så det knakar ställde vi GPSen på HEM och några timmar senare kunde Malin vila ut i hallen där i garaget i Fbg. Känns aldrig fel att få slå sig ner i min sköna fåtölj och så småningom sträcka ut i min sköna säng. Finns inte så mycket plats att göra det i Malin, sover trots det ovanligt bra i den. 

Tiden går snart ska vår Europaturné starta, 4/9 kl:19,30 kör vi ombord Varberg-Grenå och resan har startat.

Men mycket är förberett, men en hel del återstår att göra. Bilskattskall betalas för hela tiden samma med försäkringar för Malin men även för oss om vi blir sjuka eller skadade. Har i tydligt minne när de tog akut min blindtarm, utan extraförsäkringar hade det kostat mig 70 000kr! Adressändring medan vi är borta. Ja mycket är det att ordna med.

Även tänka på, kanske inte synas med inlägg på Facebook och visa tjuvar och banditer att lägenheten står tom, där är inte så mycket av värde att kånka iväg med, dessutom en trappa upp med säkerhetsdörrar, inglasad balkong med lås på balkongdörren är inget som oroar oss.

Om någon illasinnad person läser dessa krumelurer och vill göra ett av oss icke godkänt besök under vår bortavaro så ta i första hand Ullas säng, hon har länge önskat en ny, men låt min stå kvar, den är förresten så tung att herr tjyven bör ha minst en stark kompis som hjälper till att bära.

Däremot börjar min högt älskade tv fåtölj se luggsliten ut i fårskinnet (inte så tung att bära) hemförsäkringen klarar nog av att ge mig en ny! 

Spritförrådet har sinat, någon enstaka flaska rödskjut att trösta sig med för herr tjuv.

Ullas blommor vissnar nog ganska snabbt, finns ju att nya att plocka i rabatten vid husväggen.

Ledsen att vi inte har mer att erbjuda herr tjyv men pensionen ger inte inte utrymme för några utsvävningar, den tiden är förbi, tyvärr.

Dagen efter

jag tycker inte om sprit sa kvinnan, ja vem tycker inte om sprit sa mannen!

Den tiden är lyckligtvis förbi när man plågades av kopparslagare dagen efter fester.

När man var yngre var fester utan alkohol otänkbart. Tack o lov att man blivit äldre och klokare.

Vädret är ombytligt minst sagt, sol och regn om varannat. Dagen började med en gemensam långpromenad runt fäbodarna, uppehåll på regnet när vi började gå, åska på avstånd kunde vi höra.

Fantastiskt  välbevarade fäbodar, byggnader och natur, när vi var nästan tillbaka kom en regnskur igen. Träffen är slut och bilar börjar lämna fäboden, själva har vi inte bestämt när vi lämnar platsen. Meningen är att åka till Martin o Brith i Axmar norr om Gävle, men det passar bättre att komma dit i morgon så vi får se hur vi gör.

Kort tur

Från Mora till Fåsås en kort färd, men först till campingen för att tömma toa och diskvatten samt fylla dricksvatten. Körde in på Fäboden vid tiotiden,det anlände bilar med jämna mellanrum, vi ska bli 24 st husbilar. För två år sedan var vi 25 st varav en plåtis, i år 7plåtisar och 17 husbilar. En tydlig trend vart det lutar. Allt fler upptäcker fördelen med en liten smidigt fordon.

Den för två år sedan ensamma plåtisen innehas av en tysk som kommer hit varje år, nu hade han ytterligare en tysk med sig, trevliga människor. 

Fördelen med husbilsträffar med högst 25 bilar är att alla umgås med alla, större träffar blir det ofta att det bildas små klickar som bara tyr sig till varandra. 

När vi anlänt bjöds vi på kaffe med dopp, sedan på programmet stod en tipspromenad med lustiga frågor. Vi som varit med tidigare år vet vad det går ut på, förra gången vann U och jag den följande fortsättningen på promenaden.

På eftermiddagen samlades vi på dansbanan för en lektion i Line dans, U deltog, mitt knä gav dispans och fick se på. Efter en stunds träning såg det bra ut, de flesta steg åt rätt håll nästan hela tiden.

Sena eftermiddagen samlades vi alla för gemensam grillning och samvaro med mat och öl/vin.

Hamnar vid bordet med folk man aldrig träffat förr och blir goda vänner, mycket trevligt.

Teknik Lasse kallas han som äger fäboden och är vår värd. En jätteanläggning för diskjockey monterar han upp och vi har musikquizz samtidigt med måltiden, mycket uppskattat och mycket skratt.

En man fyllde år och vi hurrade för honom och U gjorde ett bejublat framträdande genom med mikrofonens hjälp sjunga sin speciella födelsedagssång till honom!

Alla väderprognoser har talat om mycket regn, otroligt nog har förmiddagen varit solig, lite gråare skyar på eftermiddagen, men inget regn! Några droppar bara ännu så länge ikväll. Får se vad det blir i morgon, regnhotet kvarstår vad jag kan förstå. Lasse har rest ett tält där vi får med lite god vilja får plats att ta sillen snapsen avrundat med jordgubbar. Så jag ser fram emot ännu en trevlig dag med nya goda vänner. Det finns andra liksom vi har varit med tidigare år, som vi kommer ihåg och känner igen.

Får vara försiktig nu så inte U ser att jag lagt sju vackra flickor under kudden i natt!

På rull

igen.

Efter besök hos tandhygienisten, dags för storrengöring av min stora trut, någon kubikmeter tandsten behöver skottas ut! Så här efteråt känns det som det ryms större tuggor nu. Min frisör har sin ateljé  strax intill så när jag ändå hade ångan uppe fick han finbesök. Dock ändå finare när jag 150 spänn fattigare lämnade lokalen. En promenad hem, dusch och rena kläder, U bjöd på pannkakor med efterföljande fika. Malin stod klar så när vi burit ner matvarorna, grönsaker å frukt var vi startklara att åka mot Dalarna.

Vi kom iväg 14,00 sommartid! 

Vi väljer åka genom Gbg Älvsborgsbron och förbi våra tidigare bostäder vid Eriksberg, tråkigt nog byggs det i kollosal fart så de vägar vi tidigare åkt hade ersatts av nya gator vilket gjorde att vi fick en lång resa genom stan och dess förorter! Vi såg stadsdelar vi aldrig sett! Kul med nya vyer, vi har inga tider att passa så det var bara trevligt.

E45 vägen genom Trollhättan, Vänersborg och vidare mot Karlstad. Efter passerat Mellerud fann vi en av Vägverkets fina rastplatser där vi slår läger för natten. Lite god skink/broccoli paj och en nektarin blir kvällsmål.Fortsättning i morgon om inte vägpirater har rånat oss! Vi har ett så bra larm på Malin om någon börjar bryta i dörrarna så jag sover gott.

Jo det har snarkats frisk å ja vinner högst decibel från mig! Inga pirater har besvärat oss inatt.

När vi är så nära är ett måste att bese akvedukten i Håverud ett magnifikt byggnadsverk från 1800 talet

härligt sommarväder har vi idag vilket inte gör upplevelsen sämre.

På vår fortsatta färd mot knätofsriket dök en vägvisare mot en camping upp, då det var dags för fika svängde vi in där. En mycket vacker plats med bad och glass. En skön vilopaus blev det.

Ingen rast ingen ro upp i sadeln igen. 

Norr om Torsby en av Trafikverkets rastplatser vid ännu en skön utsikt över en ny sjö, dags att stanna och sträcka ut ryggarna i sängarna en stund innan U frestade med pannbiff med efterföljande fika,så nu känner vi för dagens sista etapp Mora

Rastplatsen norr Torsby. Stort tack Trafikverket för alla fina rastplatser

Med rena fina toaletter och möjlighet att tömma vår toatank!

Idag kom

Det tråkiga beskedet. I natt somnade Monika in. Ulla är så ledsen, men samtidigt lycklig för vi hann upp till Örebro och U fick besöka M både lördag och söndag. På söndagen var vi hos Monika och Ingvar 4 tim innan vi vände hemåt. Innan vi åkte kramade Ulla om Monika och viskade några sista ord i hennes öra. Tveksamt om hon uppfattade det. På förmiddagen fick vi beskedet av Monikas syster som vakade. Klockan 01,10 var det slut, som det verkat ett lugnt och fridfullt insomnande.

Då hade det gått endast 12 tim sedan vi lämnat dem!

Ja så här är livet, allt fler bekanta försvinner, i vår ålder får man finna sig i att det är så det är, får vara glad så länge man hänger med. Alternativet är inget att hurra för. 

Nu får vi ladda om, i morgon startar färden mot Dalarna och fäboden.

Trevliga och mindre trevliga

utflykter.

Det är alltid trevligt att göra resor med Malin. Den färden vi startade igår var inte planerad, vi fick hastigt ge oss mot Örebro. Monika, Ullas bästa vän de har känt varandra sedan de var 6år och följt varandra genom hela livet har de senaste 12 åren varit drabbad av cancer. Nu fick vi besked om att slutet är nära, först sa vi att vi tar Golfen tur o retur samma dag men insåg att 80mil blev väl långt att köra så nu tog vi Malin och sover över innan vi vänder åter hem.

Vi var hos M 2 Tim igår och ska strax åka till henne om en stund innan vi vänder hem.

Jag fick för mig att åka förbi mitt gamla hem, huset som farsan lät bygga 1958 och som jag ärvde och renoverade till toppskick. U och jag bodde där till -98 då vi flyttade till västkusten.

När vi sakta smög förbi med Malin stod en man utanför huset, jag vinkade till honom och han kom fram till oss. Trodde vi ville fråga om någon adress.

Bor du här frågade jag? Är det ditt hus? Ja sa han. Jaha då kan jag berätta att min farsa lät bygga denna villa och jag ärvde den. U såg en kvinna stå vid huset så U gick fram och började tala med henne, strax därpå försvann de in i huset. Har du något emot att jag också tittar in och ser om jag känner igen mig? Nänä kom med!

De här människorna är inte de som jag sålde huset till, dehar köpt det av dem jag sålde till.

Mannen var från Turkiet kvinnan var från Syrien, mycket trevliga, när vi gjort husesyn och sett förändringarna de gjort, mycket smakfulla sådana bjöd de på kaffe och kaka lite senare melon.

Det var så trevligt så klockan gick över 2tim innan vi tackar för oss och åker mot Karlslunds motionscentralen där vi sover över. Med skogsluft i näsborrarna somnar vi.

Inte en gång

till.

Så sa jag för några år sedan när vi varit på Ge-kås i Ullared och stapplat ut genomsvettig efter fyra timmars slagsmål med galna kvinnors kundvagnar. Polisen borde nog göra nykterhetskontroll där inne.

Ändå lurade U med mig en andra gång härom året. Ett endå tydligare löfte gav jag igen när jag för andra gången raglade ut. ALDRIG MER kommer jag besöka detta varuhus.

Jaha och var har jag varit idag då??

Jodå tredje gången gillt heter det ju,  hade räknat ut att idag är det nog en inte bra dag men mindre dålig. Måndag strax innan löneutbetalning kan inte vara fel.

Vi kom undan med blotta förskräckelsen 805kr!

Vi startade en miniturné med Malin, vi behöver bo in oss efter inte åkt och bott i Malin sen i höstas.

Snart dags att styra mot fäboden i Dalarna på midsommarfirande. 

Först till Växjö och Karin syster till U, med övernattning på sporthallens parkering granne med K

Sen styrde vi söder ut U ville se Munka Ljungby där hennes brorson skall bygga sig en villa. Vi kunde konstatera  ett trevligt samhälle att bo i så det blir säkert bra.

Ett besök på Kitterhus i Ängelholm lockade oss, vi var bjudna på övernattning och julbord för många år sedan. 

Vi satt vid julbordet och smaskade i oss av läckerheterna när vi såg genom fönstret hur folk gick ut på en brygga och hoppade i havet för ett juldopp! Enda doppet jag kan tänka mig i juletid är dopp i grytan! 

Där fanns en fin parkering vi ställde oss på, kraftig blåst och höga vågor gjorde min minimala lust för havsbad blev inte bättre. Ska jag sänka min ståtliga lekamen i böljan får nog vattentemperaturen stiga med ytterligare minst 10° C.

Efter sedvanliga morgonsysslor  var vi beredda till nytt mål för dagen när jag plötsligt fick hjärnsläpp och hörde mig själv säga ska vi dra förbi Ullared? Efter ha givit U en dos luktsalt kvicknade hon till.

Därefter besökt Ullared har vi en kort bit hem, där är vi nu.

Uppmjukning

Som en liten uppmjukning av minnet har vi tagit Malin på en utflykt till Växjö.

Börjar vara längesen vi knödde in oss i Malin mer än för en dagstur. Så det är hög tid, kommer jag ihåg hur manöverpanelen till värmen funkar, hur nollställer man trippdatorn, automatlådan som minsann inte bara vara dra till D eller R. Ibland trodde jag det är lättare att få en häst att gå åt det håll kusken vill.

Mycket känns ringrostigt, konstigt nog har allt gått att få funka. Till och med parabolen med TV har sänt rörliga bilder med svenskt tal, Bingo. 

Det där med bilkörning har jag nog i blodet, är det månne diesel som rinner där?

Ända sen jag räckte ner till pedalerna i farsans bilar och med hans goda minne har jag kört bil.

Gamla Volvo lastbilar med osynkroniserat växellåda, vilket det krävdes ett motoröra för att höra när rätt varvtal på motorn för att få i en växel utan för mycket skrapande från kugghjulen i växellådan.

Så körningen sitter, reaktionen har varit snabbare än idag.

Därför har jag lugnat ner mig i trafiken, gubbe i hatt, först i alla bilköer det är jag! Annat var det förr, skulle om till varje pris. God hjälp av alla muskelbilar jag ägt.

Idag resonerar jag att tar det två timmar att köra från A till B så lägger jag på en halvtimme extra och kan puttra fram i lagom hastighet. Förresten vet man numera aldrig när man kommer fram, vid varje olycka hur liten den än är stängs vägen av tills ambulans och bärgningsbil gjort sitt. Kan i värsta fall innebära ett stopp på tiotals timmar. 

Det är bra för räddningspersonal och vägjobbare, alltför många har fått släppa livet till då bilister med inte alla hästar i stallet, berusade eller drogpåverkade susar fram och mejar ner folk.

Något som är skrämmande är dessa nya smartphone som förare fibblar med under färd.

Långtradarchaufförer som under färd ser porrfilm på datorn!! 

Det kan ingen skylla mig för, fanns inte datorer eller smarta lurar då. 

Fanns andra farliga dumdristiga saker jag ägnade mig åt.

Hade en matdosevärmare skruvat på instrumentbrädan vilket gjorde att jag kunde sätta in matdosan slå på strömmen efter 30 min maten kokhet, lyckades pilla ut den i ett sämskskinn hålla den över ratten, lillfingret under ratten övriga fingrar runt matlådan. Styra med lillfingret, gaffeln i andra handen

Detta hölls jag med i fyrtio år. Snacka om dårskap, jag var nog lika farlig i trafiken som rattfyllona.

Men en väl uttjänad teknik gjorde att jag aldrig blev inblandad i någon olycka peppar peppar tra i trä.

Lite mera stånk å stön

Fick ett sms från Campea, de säljer husbilar med lull lull. För elva dagar sen beställde jag en speciell matta att lägga under Malins markis att ställa bord å stolar på. Nu hade den kommit hem.

Så vi svängde förbi och hämtade den, fortsatte till Malin där vi skar till vår gamla lite sladdriga matta till samma mått som den nya. Den gamla ska ligga under den nya, om det är blött och lerigt skall det smutsiga hamna på den gamla vilken är lätt att rengöra, bägge är vattengenomsläppliga  och torkar snabbt.

Avloppsröret från gråvattentanken mynnade ut mitt under Malin, så kunde vi inte ha det. 

Campea hjälpte mig med att sätta dit ett rör så det släpps ut så det slutar jäms med högra långsidan.

Varför jag vill ha det så? Jo för när den tanken är full ska jag kunna sätta en hink under och tömma i den, och ta hinken och tömma den på lämpligt ställe. Står man etablerad med markis och möbler vill , inte så kul om man vill stå längre på platsen än till tanken svämmar över.

Gråvattentanken där samlas diskvattnet, handfatet och duschvattnet.

Med det nya röret funkar det mycket bra, montören höjde ett varningens finger, tänk på vägbulor och andra hinder, fria höjden från undersida röret och marken är nu liten. 

När vi i förra veckan åkte och tvättade av vinterns damm passerade jag några fartbegränsande vägbulor  med nedsänkt fönster körde jag sakta över och lyssnade. No problem det gick fritt!

Men tanken har grott i min skalle, det borde jag kunna med de verktyg jag förfogar över såga av ett plattjärn som håller röret uppe. Ett par cm skulle göra mycket samt borra nytt hål för bult och mutter.

Utrustade mig med bågfil, borrmaskin och en hylsnyckelsats. Hade tur det kraftiga plattjärnet var av aluminium inte alltför svårsågat, så efter en bra stunds stånk och stön hade jag kommit igenom järnet. Min idè visade sig hålla, när bult och mutter var åtdragna var alltsnyggt och stadigt. Känns nu efteråt mycket bra.

Ett litet problem var att för att kunna komma åt och dra åt bult och mutter blev jag tvungen att lägga mig på rygg på golvet och sticka in huvudet för att se vad jag gjorde.

Komma omkull på rygg gick bra, men sen skulle jag upp från liggande på golvet till stående med ett knä som är långt ifrån smärtfritt och vars muskler har lämnat kroppen! 

Undrar om flodhästar är hälften så klumpiga? Mera stånk o stön men upp kom jag till slut.

Inte roligt att bli gammal! Men vad är alternativet?

Stånk & Stön!

Jösses Amalia, vart har alla muskler tagit vägen?

Har aldrig varit en sån där anabol broiler, men trots mina ringa muskler har jag varit ganska stark i mitt tidiga liv. 

De svällande (nåja) musklerna på överarmarna halkade ner till undersidan, liknar "gäddhäng"

Men inte ens det finns kvar, numera är inte armarna grövre än på ett barn, suck.

Bara skrynkligt skinn och ben. Hur ska det bli?

En halvt oandvändbar hand och en knäskål fortfarande med smärta. Idrottsmän säger ofta att man får glömma att det gör ont och kämpa vidare. 

Nu är jag ingen elitidrottare, utan mer en gnällig gammal gubbe, får kämpa på så gott det går.

Igår satte vi Malin i trafik,alltså ställde på den så vi kan åka med den. 

Den har stått i en torr och fin hall, men dammig blir den, så det första jag gjorde var att hämta U och körde till en självtvätt.vår långa ihopfällbart hushållsstege.var tvungen att ha den för att räcka upp och spola av taket. U var tvungen att hålla i stegen som stod ostadigt på den ojämna marken. Vill inte gärna stå på skallen i backen en gång till, i synnerhet inte från en hög trappstege.

Vingligt blev det men inget missöde, Malin blev av med vinterns damm, ren och fin.

Idag lastade vi golfen full med pallar att stå på vax och polertrasor, kaffe och macka och for till hallen och vaxade Malin, så nu är hon blank och skiner som en sol. Jag gick före och gned in vax, U kom efter med polertrasor. Måste säga att U och jag har alltid jobbat bra tillsammans med gemensamma projekt som när vi klöv ved på Anevik, röjde sly m,m ingen tid för gnat och tjafs, bara borra ned skallen och jobba på. Märkte idag att takterna fortfarande sitter som en smäck på skallen.

Malin är utrustad med ett cykelställ för två cyklar på ena bakdörren, efter mycket diskuterande skruvade jag bort det. Vi tror det är mer besvär än nöje att ha cyklarna med oss. Min elcykel måste ladda batteriet efter C,a 4 mil. Inte så ofta vi kommer stå på dyra campingar för att få el. De sitter utsatt bak på Malin för väder och vind. Dessutom väger två cyklar en hel del, vi måste vara noga med vad vi lastar in så vi inte får böta för överlast. 

Polis och tull vet att husbilar som kör in i Sverige är ofta lastade upp till taket med billigt inhandlat sprit, vin och öl. Så vi brukar vara noga att tappa ur allt vatten och inte ha mer än nödvändigt med bränsle i tanken. Inte heller några mängder med alkohol släpar vi med oss hem, bara till husbehov.

Inte mer än två flasko vin i månaden vräker vi i oss! Öl har jag nästan slutat dricka, möjligtvis en burk till maten vid festliga tillfällen.

När inbokade läkarbesök och sjukgymnast är gjorda i nästa vecka är det hög tid att göra en utflykt på några dar för att se att allt funkar, och att vi minns hur man gör för att få allt att funka.

Är väl sju månader sen sist vi lät Malin visa oss Sverige senast. Hög tid nu.

Snart är det hjul igen!

Tre veckor tills det vänder och vi går mot höst och mörker!

Maj och snart juni och vi har inte åkt en meter med Malin än. Jag har kastat kryckorna för ett par veckor sedan, att gå är inga problem, men att resa sig från ha suttit på en stol eller min fåtölj ger mig ganska starka smärtor. Det gör att det inte varit läge att ut och åka innan jag känner mig bättre.

Vår Lofotenresa har ju fått skjutas på framtiden, kanske förhoppningsvis nästa år om hälsan står oss bi.

Med det vackra och varma väder vi för närvarande har börjar det bli jobbigt att inte virra omkring i vårt vackra land med Malin. 

Har i alla fall idag beställt en markismatta, det är en matta att ha utanför Malin för att ställa bord och vilstolarna på. En stadig sak vilken gör att det är lättare för mig att inte snubbla och bryta några nya ben i kroppen. Är markisen utrullad så står både möbler och matta torrt och bra.

På torsdagen kom "Evert" och Maggan med sin husbil för att hälsa på oss, vi talade om för dem att det gick bra att stå utanför vårt hus. Men när de ringde stod de på Skrea camping, de kände sig tryggare där.

Okej, vi kommer och hämtar er så bjuder vi på mat med tillbehör sa vi.

Satte oss i bilen och for dit, de hade sagt vilken numrerad plats de stod på.

Vi har med dem rest flera gånger Kroatien senast, före det till Barcelona, så vi är väl bekanta med deras husbil.

Nu stod vi och kliade oss i skallen för vi kunde inte se deras husbil någonstans! Ringde upp E och frågade var sjutton de stod, vänd på dig så ser du mig, vi står 10 meter från dig!

Jodå en splitter ny husbil av annat fabrikat, första resan. Inte undra på att vi inte hittade dom. 

En trevlig kväll hos oss, Ulla som vanligt trollade fram en fantastiskt god supè med dessert.när mörkret föll körde jag dem till sin bil.

Igår bjöd de på grillade karrè och färskpotatis med alla tillbehör i det härliga vädret.

Vi hade tidigare preliminärt planerat att ha sällskap till Portugal i höst, men nu står det klart att det passar inte in tidsmässigt B.l.a. 

Både tråkigt och samtidigt en lättnad. De är mycket bra att resa med lättsamma och trevliga på alla sätt och vis. Därför är det synd det inte klaffar tidsmässigt.

En lättnad? Ja på så vis att det är jobbigt att köra först och se att de hänger med i städer med mycket rödljus korsningar, eller om det kommer långtradare emellan så vi inte ser varandra.

Lika jobbigt är det att köra bakom, att hinna med vid rödljuskorsningar, eller inte fastna bakom nån lastbil.

Men det är egentligen inget stort problem, istället för att åka som hopkopplade kan man bestämma att var och en åker för sig och träffas längre fram på förutbestämd plats, åker i sitt eget tempo.

Så visst har det varit roligt med deras sällskap, men nu ser det inte så ut.

Hos oss fortsätter planeringen inför höst-vinter-vårvistelsen i sydligare nejder, mycket ringande till försäkringsbolag både för Malin som för oss, assistansservice för Malin gällande alla EU länder. Sjukförsäkringar för oss under hela tiden utomlands. Internationella försäkringskort för Malin där det står på flera språk att hon är försäkrad och skatten är betald. Ja mycket är det för en gammal virrig hjärna att ombesörja. Kolla med Telia så vi kan ringa och surfa. Tror jag har det mesta under kontroll.

Första juni skall vi sätta in Malin itrafik igen och kolla att allt fungerar inför resan till Fåsås fäbod i midsommar. Vi var där för två år sedan och hade mycket trevligt, då hade vi sällsynt tur med vädret, molnfritt strålande sol och varmt. Det tillhör inte vanligheterna med sådant väder på midsommar. Så vi håller tummarna för att vädergudarna är med oss i år med.

Malin längst till vänster, vill nog komma ut från vinteridet kommer nog vara lika yster

som kossorna vid kosläpp på våren! Gäller ha strama tyglar.

Hej!

dä ä bara jag igen!

Var ett tag sen jag ritade ner några bokstäver här. Tycker inte jag har nått att snacka om. Har varit låg i humöret en längre tid. Sex veckor sen jag spräckte knäskålen, och jag har inte varit utanför dörren förän i går. Gå med kryckor visade sig svårt med min hand med de brutna fingrarna, trots det gått snart ett år sedan denna olycka har jag värk fortfarande. Har insett att detta får jag leva med, det är inte värre än det går bra.

När jag öppnade bloggen idag lös ett meddelande på skärmen att om inte Blogger uppgraderar sig stängs denna blog ner! Inte vet jag hur jag får dem att uppgradera, få se hur länge jag kan skriva här.

I förgår var jag hos sjukgymnast med mitt knä, ja övriga kroppen va mä också förståss. 

Fick ett program att göra hemma två gånger om dan.

Gick hem med viss svårighet, ställde undan kryckorna, igår tog jag en promenad utan dem, gick hyfsat fick hålla Ulla i hand under promenaden, var inte igår det hände senast, om jag säger så! 

Börjar tycka det är hög tid att göra i ordning Malin för säsongen, skall dammsugas ur och tvättas invändigt samt lägga in madrasserna och sängkläder och allt annat som skall packas in för att den ska vara beboelig. Som tur är har vädret i vår inte inbjudit till några utflykter precis men nu börjar det kännas dags.

Lofotenresan får vi skippa i år, men midsommar vid Fåsås fädbod räknar vi med, håller jag mig i skinnet och inte dansar "små grodorna"  så kanske knät stoppar för rundturen på Vildmarksvägen direkt efter midsommar firandet. Med lite tur kanske vi sammanträffar med Bength å Lena. De räknar med en norrlandsresa ungefär samtidigt med sin nya husbil. På hemväg en sväng förbi Martin och Brith i Gävle  skulle sitta bra.

Sedan får vi ta och vila upp oss och panta flaskor och burkar så vi får kapital för höstens äventyr. Resan till Portugal och senare övervintringen i Spanien.

Igår fick vi ett glädjande besked, vi kan få tillgång vissa perioder till en lägenhet i utkanten av Torrevieja under vintern. Vilket naturligtvis är underbart att kunna byta ut vår lilla Malin mot en mycket fin lägenhet nära havet, med tvättmaskin,  Wi-FI och tv med svenska program + alla tänkbara sportkanaler. 

De perioder vi ej har tillgång till lägenheten skall Malin få ta oss på utflykter till sevärdheter vi tidigare missat. Känns perfekt för min del, nu gäller det att jag håller mig på benen så jag inte slår pipen i backen en gång till. Tredje gången gillt heter det, å det måste jag till varje pris undvika, räknar med ett år till utan rullator.

Med lite tur kanske vi får sällskap på nerresan till Portugal med Ingvar och Maggan. De har starka planer på att åka vid samma tidpunkt som oss. Vi har haft sällskap med dem flera resor tidigare, Barcelona en resa Kroatien senast har trevligt i deras sällskap. Ja nu har vi mycket att se fram emot, vilket höjer min låga nivå på humöret till nya höjder. Vilket nog Ulla är tacksam för.

Tänker tillbaka

på den tiden jag jobbade. Hur många gånger jag lovade mig att den dagen jag slutar jobba skall jag aldrig ställa nån väckarklocka. Så många gånger klockan väckt mig 03.00 för jag skulle vara i Stockholm vid sjusnåret, för att lossa det jag hade på flaket. Hur jag kämpade mot sömnen, gick inte att sitta bakom ratten och somna. 

Visste jag att jag skulle vara t,ex i Göteborg för att lossa eller lasta kl: 07,00 fick jag ställa klockan på 02,00 för att hinna.

Innebar ett tidigt sänggående, problemet var att man skulle somna snabbt för att få så lång sömn som möjligt. Gissa om man då kunde somna?

Nej efter ha vridit och vändit någon timme utan träffat John Blund var det bara klä sig och åka och sova när man kom fram, hade säng i hytten och hoppas någon bankade på bildörren så man vaknade och kunde börja jobba. Svårt var det om det inte fanns någon toalett så man kunde göra sitt behov och blaska vatten i ansiktet. 

Nu är det andra tider, sitter i min fåtölj och tittar på kryckorna som står lutade mot väggen bredvid mig. Snacka om långa dagar, rör mig så lite som möjligt. Svullnaden på mitt skadade knä håller sakta på med hjälp av gel Voltaren ge med sig. 

Nu har jag lärt mig att inte kuta omkring utan kryckor redan efter en vecka, men när har knäskålen läkt så mycket att jag kan slänga kryckorna? Läkaren snackade om 6-8 veckor. Hur ska jag veta när det är i mitt fall? Jag vill inte vara dumdristig och steppa runt för tidigt och riskera ytterligare bakslag och påbackning. Då har snart hela sommaren försvunnit. 

Nu gäller det att gilla läget, som man säger hur jobbigt det än är. Inget blir bättre för jag deppar ihop.

Detta är en skitsak en bagatell jämfört med vad andra i min omgivning kämpar med. 

Så här ser det ut på Vildmarksvägen idag snöröjning av vägen pågår. Rekordmycket snö i år, upptill drygt fem! meter högt vägen öppnas 2/6 för trafik. Vi hade planer att ta den vägen på hemväg från Lofoten. Nu blir det inte så, den resan är skrinlagd för i år. Sorgligt nog.

Vissa

dagar är bättre än andra dagar.

Idag är inte en sådan dag. Depressionen har slagit ner mig totalt. Det har gått upp för mig att resan till Lofoten håller på att frysa inne, inte på grund av vädret. Kollar vädret på yr.no varje dag, de har under lång tid nu haft bättre och varmare än oss! 

Nej jag har mig själv att skylla, både U och jag var för dåliga på att fråga ut läkaren om hur jag fick belasta mitt högra knä, och vad jag skulle undvika göra. 

Kryckorna ställde jag åt sidan redan efter ett par dagar, märkte att det krävdes en viss teknik att gå med dem. Det var lätt att trassla in kryckan med benet och risken att stå på skallen var överhängande. Jag har inte varit utanför dörren sedan vi kom från sjukhuset, suttit mest stilla och försiktigt rört mig mellan rummen, köket, toan och sängen.

Har märkt en liten förbättring dag för dag. I torsdagskväll var jag inbjuden på visning av husbilsföretaget här i stan. Inbjudan med förtäring, visning av verkstaden samt en tipspromenad i lokalen m,m

Dagen före hade jag kört U till stationen med golfen, gick ganska bra att komma i och ur den.

Eftersom jag beställt tid för åtgärdande för en sak på Malin var jag intresserad av att se verkstaden och lära känna personalen där lite grand då det är nära dit om något fel uppstår i framtiden så beslöt jag mig för att närvara.

Det blev nog för stor påfrestning på mitt knä med mycket gående i lokalerna för idag har knät svullnat upp och värker, vaknade i natt med värk och gör så fortfarande.

Så nu sitter man och undrar har jag spräckt upp något som var på gång att läka ihop?

Jag inser nu att resan jag drömt om sedan i höstas inte kommer att kunna genomföras som planerat, alltför kort tid till avresan. 

Jag får deppa några dar innan jag gör som idrottsmän säger efter de misslyckats ta guld i nått mästerskap.

Man får bryta ihop kravla ner i skiten, börja om igen och ta sig tillbaka till toppen!

Skämmes ta me fan, så var det nån som sa i tv en gång, en norrlänning.

Vid närmare eftertanke så bör jag nog ställas i hörnet med dumstruten på skallen!

Vad har jag att gnälla över egentligen, jag har vad jag vet ingen dödlig sjukdom! Ett knä som så småningom kommer att läka, en hand som är nästan bra. 

Är det något att vara besviken på är det mig själv och mitt aldrig övergående övermod.

Skall jag nån gång förstå att jag inte är en korsning mellan Stålmannen och Fantomen samt en gnutta Tarzan! 

Näe nu ska jag deppa ihop idag sedan får jag rycka upp mig. Om ingen jordbävning drabbar Norge finns Lofoten kvar för en senare resa, kanske inte i år men nästa år kanske. Å då djäv...