Har aldrig varit en sån där anabol broiler, men trots mina ringa muskler har jag varit ganska stark i mitt tidiga liv.
De svällande (nåja) musklerna på överarmarna halkade ner till undersidan, liknar "gäddhäng"
Men inte ens det finns kvar, numera är inte armarna grövre än på ett barn, suck.
Bara skrynkligt skinn och ben. Hur ska det bli?
En halvt oandvändbar hand och en knäskål fortfarande med smärta. Idrottsmän säger ofta att man får glömma att det gör ont och kämpa vidare.
Nu är jag ingen elitidrottare, utan mer en gnällig gammal gubbe, får kämpa på så gott det går.
Igår satte vi Malin i trafik,alltså ställde på den så vi kan åka med den.
Den har stått i en torr och fin hall, men dammig blir den, så det första jag gjorde var att hämta U och körde till en självtvätt.vår långa ihopfällbart hushållsstege.var tvungen att ha den för att räcka upp och spola av taket. U var tvungen att hålla i stegen som stod ostadigt på den ojämna marken. Vill inte gärna stå på skallen i backen en gång till, i synnerhet inte från en hög trappstege.
Vingligt blev det men inget missöde, Malin blev av med vinterns damm, ren och fin.
Idag lastade vi golfen full med pallar att stå på vax och polertrasor, kaffe och macka och for till hallen och vaxade Malin, så nu är hon blank och skiner som en sol. Jag gick före och gned in vax, U kom efter med polertrasor. Måste säga att U och jag har alltid jobbat bra tillsammans med gemensamma projekt som när vi klöv ved på Anevik, röjde sly m,m ingen tid för gnat och tjafs, bara borra ned skallen och jobba på. Märkte idag att takterna fortfarande sitter som en smäck på skallen.
Malin är utrustad med ett cykelställ för två cyklar på ena bakdörren, efter mycket diskuterande skruvade jag bort det. Vi tror det är mer besvär än nöje att ha cyklarna med oss. Min elcykel måste ladda batteriet efter C,a 4 mil. Inte så ofta vi kommer stå på dyra campingar för att få el. De sitter utsatt bak på Malin för väder och vind. Dessutom väger två cyklar en hel del, vi måste vara noga med vad vi lastar in så vi inte får böta för överlast.
Polis och tull vet att husbilar som kör in i Sverige är ofta lastade upp till taket med billigt inhandlat sprit, vin och öl. Så vi brukar vara noga att tappa ur allt vatten och inte ha mer än nödvändigt med bränsle i tanken. Inte heller några mängder med alkohol släpar vi med oss hem, bara till husbehov.
Inte mer än två flasko vin i månaden vräker vi i oss! Öl har jag nästan slutat dricka, möjligtvis en burk till maten vid festliga tillfällen.
När inbokade läkarbesök och sjukgymnast är gjorda i nästa vecka är det hög tid att göra en utflykt på några dar för att se att allt funkar, och att vi minns hur man gör för att få allt att funka.
Är väl sju månader sen sist vi lät Malin visa oss Sverige senast. Hög tid nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar