Sista

dagen på detta året. Hur har det då varit? Ett riktigt skitår om man frågar mig. Terrordåd lite varstans på klotet, krig och elände snart sagt överallt. Översvämningar och naturkatastrofer. Miljoner människor flyr för sina liv, vilket ställer till med regeringskriser i de länder de försöker ta sig till. Solidaritet mellan EU länderna är inget att hurra över. 

Näe som sagt ett riktigt skitår för världen. 

Hur har det varit på lokal nivå? Om man zoomar in till Fjäråsnivå? Tja ganska hyfsat kan man säga.

Inga allvarliga krämpor som stört oss, mest ålderdomskrämpor. 

Vi får vara tacksamma för vi fått hänga med ett år till. Siktar på att klara ytterligare ett år, vad är alternativet? Vi fyller 3/4 århundrade nästa år Ulla och jag. 

Få se om jag slår mina föräldrar, de blev båda 75 år när de gick bort. Det är bara att gilla läget som det heter.

När jag minns tillbaka på året som gått så handlar det mycket om resor med husbilen förståss. 

Årets första lite längre resa i dagar och mil var midsommar i Fåsås Dalarna. En träff för medlemmar i Husbilsklubben.se. Vet inte vad vi hade för förväntningar på den träffen, men det var mycket trevligt med ett 25 tal husbilar med folk som vi aldrig träffat innan. Vi hade gärna åkt nästa år med, om vi haft något att åka med då. Fortsatte resan med nedslag hos bekanta efter hemvägen.

Sedan låg vi lågt med längre resor, laddade för höstresan till Kroatien och Italien. Vi tog drygt sex veckor på oss och fick uppleva mycket efter vägen. Träffade ganska många svenskar på olika campingar. Det är ovanligt lätt att få nya vänner när man har husbil. Lätt att stanna till och börja prata med folk som sitter utanför sin husbil när man går förbi. Händer att man stannar på en fika, glas öl eller vin. Människor man förmodligen aldrig stannat och talat med hemma. Trevligt.

Vår Carthago har inte varit problemfri precis, mest strömförsörjningen som varit största problemet. Batterierna som laddar ur sig själva har varit ett bekymmer, svårt att komma till rätta med. 

Under våra långresor har den skött sig utan anmärkning dock. Mardrömmen vore att få ett allvarligt fel i  exempelvis Spanien där nästan ingen talar engelska. Men som sagt Carthongen har skött sig klanderfritt på långresorna. Förvånansvärt låg bränsleförbrukning, mycket bra väghållning. På minuskontot kan tyckas växellådan hamna, för högt växlad etta och samma sak med backväxeln. Svårt att krypköra i köerna som kan uppstå på Autoban, måste då slira på kopplingen, inte bra.

Även att backa med låg krypfart näst intill omöjligt. 

När man stannat för dagen och då vill snurra förar och passagerarstolarna helt om har varit en källa till irritation, mycket omständigt och krångligt. 

Den perfekta husbilen finns inte, men för varje gång vi bytt bil har vi vetat vad vi vill ha eller inte vill ha. Får bli en kompromiss. 

När vi på sensommaren får vår nya husbil har vi gått från mycket stor och lyxig samt mycket rymlig via en mellanstor av premium kvalitet till det näst minsta på marknaden, ändå är vi övertygade om vi gjort rätt. Den har allt som de stora har fast i mindre skala. 

Spis, kyl, toa, dusch, endast två längsgående sängar, markis, cykelställ och parabol med en tv. En stor solcell på taket. Fiats största motor med automatlåda, (inget slirande på kopplingen där inte). 

Samt det som väger tyngst, den ringa storleken som gör att vi kommer in i centrum på alla stadskärnor där biltrafik är tillåten. Inte längre hänvisade till campingar och ställplatser långt från sevärdheterna.

Samt en mindre och lägre bil med mindre luftmotstånd och lättare ger förhoppningsvis mindre bränsleförbrukning, vilket i sin tur kanske ses i pungen (plånboken)! Vilket i sin tur skulle kunna innebära något stopp vid någon mysig krog.

Även om Ulla vet hur omöjligt det är att fa stopp på mig när jag har en gaspedal att trampa på.

En yrkesskada svår att jobba bort.men lite bättre på sista året faktiskt, om jag får säga det själv.

Jo en sak som spelat mig fula spratt är att pedalerna till gas, broms och koppling sitter så tätt och det är obetydlig höjdskillnaden mellan gas och broms vilket gjort att vid plötslig inbromsning har jag med mina stora fötter lyckats trampa på bägge samtidigt vilket fått icke önskvärd effekt.

Skall bli skönt med en pedal mindre med automatlådan. 

Ja det finns förhoppning om ännu ett gott nytt år om naturkrafterna är oss nådiga med mindre stormar och översvämningar. Samt att alla galna krigsherrar spärras in och nycklarna kastas bort. Samt att cancern utrotas!

Ja då önskar jag alla ett Gott nytt År!

Nya tider

nu baron, sade dom i TVserien Hedebybona. Nya tider blir det för oss också nästa år.

Vår Frankia som var en stor husbil i lyxsegmentet var perfekt när man prioriterade att stå länge på en plats som när vi stod sex månader i Spanien. Däremot inte så lätt att ta sig fram med på smala kurviga vägar eller trånga campingar. 

Därför böt vi till en storlek mindre Carthago, den har vi haft fina resor med, senast nu i höst vid vår färd genom Kroatien och Italien.

 Men även den storleken på husbil begränsar möjligheten att komma in i städernas centrum, svårt att finna parkeringsmöjligheter.

Redan när vi började tala om att byta bort vår stora Frankia talade jag varmt om en "plåtis"

Vad är då en "plåtis"för något?

Jo en skåpbil, alltså en skåpbil som firmor har för hantverkare, Till 90% av fabrikatet Fiat. Husbilsfabrikanterna köper tomma skåpbilar av Fiat och bygger husbilsinredning i dom.

Försäljningen av plåtisar i Tyskland är mer än 40% av alla nya husbilar, den typen av husbilar har i år formbarligen exploderat.

Jag mötte stort motstånd från Ulla som med visst fog tyckte steget ner var för stort, otänkbart tyckte hon.

På vår höstresa såg vi kritiskt på alla plåtisar vi träffade på och började inse att det skulle passa vårt sätt att resa och bo med husbil. Då vi i fortsättningen inte vill stå mer än några dagar på samma ställe innan vi reser mot nästa mål. 

Så på hemresan stannade vi till i Pukavik där de säljer plåtisar av märket Pössl mycket populär och marknadsledande. Vi fick ett kontraktsförslag där, men for till Örkelljunga där vi köpte vår Carthago. Där fick vi också förslag på affär med en plåtis av märket Carthago Malibu. Efter hårda förhandlingar kom vi till en affär med en Malibu mot vår i inbyte. 

Leverans i april -16.

En månad senare får vi besked om att dessa "plåtisar" är så populära så att Fiat hinner inte med att leverera dessa skåpbilar till husbilsfabrikerna så tyvärr kan vi inte få någon leverans före mitten eller slutet av juli månad.

Det var som att få en hink kallt vatten över huvudet, mer än halva sommaren utan husbil, men det blir som man säger, bara gilla läget. 

I andra vågskålen får man lägga att vi redan en vecka efter hemkomsten från vår höstresa kunde lämna vår gamla bil och bekymren med möss i bilen när den står på logen i vinter, samt vi spar in lite pengar på försäkringar och annat fram till leverans av vår nya Malibu.

Vår stora Frankia till vänster och den nu bortbytta Carthagon till höger.

Så kommer vår Malibu att se ut. 2 meter kortare än Frankian. Inte längre än den kan parkeras på normalstora parkeringsrutor.

Den har allt som de tidigare bilarna har, lite mer smart och kompakt bara. Lägre smalare mindre luftmotstånd, samma stora motor som i förra Carthagon men denna med växlingsrobot (automat).

Kan vi nu bara hålla oss friska och vid liv till augusti blir det nog bra med detta.

Aalborg

Vad är det med de då? Jo Aalborg är en by (stad) i Danmark, jaha och va då då? Va ä dä med då?

Jo Aalborg finns på butelj åxå, T.e.x  Aalborgs jubilleums Akvavit så dä så. 

Det var en gång för länge sen när vi seglade och vindarna fört oss och vår segelbåt till Danmark och Skagen, en fin resa var det.

När man ändå är där köper man Marzine, ett sjösjukepiller som inte är receptbelagt i Danmark, men i Sverige.

Pengarna räckte också till en flaska Jubileums akvavit. Det börjar vara många år sedan nu.

Två gånger om året kommer flaskan fram ur skåpet och in i frysen dagen före julaftonen och dagen före midsommaraftonen. 

Så även idag, ett par glas till sillen och potatisen, sen in med buteljen i skåpet till midsommar.

Möjligtvis kan den eventuellt luftas lite till påsken med lite tur. Såg när jag ställde in den igen att nivån räcker både till påsk midsommar och nästa jul. 

Kan jag ha problem med spriten? Ja menar räcker en liter så många år utan ta slut då kanske jag har problem.

Det fanns en gång i tiden när det var party och när man vred av kapsylen skulle den kastas för innehållet skulle drickas upp och cirka 40 cigaretter rökas upp. Levern och lungorna har överlevt så här länge i alla fall. Kan kanske bero på att jag slutade röka för många år sedan. Kröka, alltså dricka sig lite på kanelen bli full men glad hör ungdomen till.

Idag inte lika roligt längre, blir inte längre sprallig och stökig nej  bara trött och somnar i närmaste soffa.

Intelligent som jag tror mig vara har jag listat ut att det troligen är därför det sjunker så sakta i Aalborgs flaskan.

När vi var på hemväg från Kroatien stannade vi i Puttgarden och Bordershop för att bunkra öl och sprit, det är ju så billigt! Men när vi gick runt med kundvagnen kände vi att vi har sprit och öl för resten av livet hemma i skåpet va ska vi köpa mer för bara för det är billigt, så vi nöjde oss med ett par flak öl.

Det går åt ett flak för att göra en adventskalender, man öppnar dagens lucka, och vad finner man där?

Jo en gottigott burk med dagens öl, perfekt Yes.

Julen är ingen glädjehögtid för mig, 24dec på morgonen somnade min älskade mamma in. Det är många år sedan nu men gör fortfarande lika ont.

Kan ta sig i brasan

Murphy alltså!

Idag fick han tji, brödet är gräddat. Skall vara i 220° under 35 min, tog ut den efter29 min, perfekt.

När brödet åkte ur ugnen for julskinkan in för grilljering.

När sedan brödet svalnat så extrasaltat Bredgott (margarin) kunde bres på och den nygrilljerade skinkan med skånsk stark senap smetats ut. Godare än så blir det inte! 

Så härmed förklarar jag julen invigd och avslutad! I alla fall för min del. 

Ulla håller tyvärr inte med mig tycker tomtar och ljusslingor kan sitta uppe en tid till.

Nej nu ser vi fram emot ett nytt år utan krämpor och trevliga resor med Carthago.

Två dagar kvar sen går vi mot ljusare dagar.

Murphys lag!

Lagen om alltings jäkelskap! Lagen som säger att om något kan gå åt skogen, så gör det just det?

För väldigt många år sedan var jag hemma hos goda vänner vid jultid, blev bjuden på en julvörtlimpa som jag tyckte var himmelskt god. Du kan få receptet sa värdinnan, ja tack sa jag.

Så gott som varje år har jag till julen bakat detta bröd.

Ja inte den julen när jag låg med kroppen full av sladdar efter min canceroperation så klart, inte heller den vintern med husbilen i Spanien, vet inte vad alla ingredienser jag behövt heter på Spanska, verkade oöverstigligt för mig.

Men åren går och minnet med, eftersom baket bara är en gång om året känns det nervöst att sätta igång. 

Följer man receptet blir det åtta stora bröd, lämpligen delar man på dem och lägger i frysen.

Vi tycker det har blivit tjatigt att äta julbröd långt fram i midsommar, så senaste åren har Ulla haft vänligheten att ändra i receptet till halv sats vilket har varit lagom för oss.

Tyvärr jäklas bryggerierna med att sluta med 33cl flaskor med julöl och porter som istället börjat med 50cl flaskor eller burkar. Ställer till problem för mig som var sjuk på matematik lektionen i folkskolan.

Det där med att ha 7 och vill ta bort 9 går inte, då måste man låna. Min lärare lät mig aldrig låna, så matematik var inte heller något favoritämne för mig. 

Det gick emellertid bättre när jag blev åkeriägare, om kostnaderna var 100kr och intäkterna var 300kr så levde jag gott på de två% i vinst!

Vart vill jag komma med detta då? 

Jo när jag blandat allt och satte på hushållsassistenten och försiktigt hällde ner mjölet behövde man inte vara rymdforskare för att fatta att något var fel.

Som tur är finns en ängel i huset som är van vid mina misslyckande och kunde det där med Cl och Dl bättre än mig, själv räknar jag hellre ton än kilon. Hon skulle ha åkt till handelsträdgården men dröjde sig kvar hemma. Så klart hade hon förutsatt detta och fick förståss rätt i att gubben ska nog gå till hembageriet vid torget och inhandla den mängd bröd vi behöver.

Sitter här nu och väntar på att degen ska jäsa färdigt för att sättas in i ugnen.

Där kommer nästa problem, jag är förtjust i lagom degigt bröd, Ulla vill absolut inte ha det minsta degigt bröd. Så jag förväntar mig en hård kamp vid ugnsluckan.

Va bra att jag gått tre dagar i veckan och byggt muskler så jag milt men bestämt kan lyfta undan Ulla!

Snart färdigjäst och dags för ugnen. Kampen kan börja.

Visst kan jag förstå Ulla, ett år tog jag plåten ur ugnenså tidigt att inte ens fåglarna ville ha det trots jag kände med en trästicka som konstigt nog var torr när jag provade. Spänningen är oliiiidlig! Ska de gå att äta eller slänger vi skiten?

.

Dagens

brukar betyda dagens rätt på serveringar. Kan också betyda dagens funderingar, vad beträffar dagens rätt denna dag, Ullas fenomenalt goda fisksoppa med mycket grönsaker och räkor. 

Har funderat över de svenska "plankhasarna" alltså längdskidåkarnas brist på framfart i spåren i höst. Verkar som de vallat med lappgubbens tvärnit! Eller kanske Solvalla! Plötsligt kommer lilla Stina som en förtidig nyårsraket och bara susar förbi tre norskor på upploppet! Man tror knappt sina ögon. 

Våra svenska handbollsdamer susade igenom de två första matcherna i VM handbollen, som vanligt tar tidningar och experter ut VM guldet i förskott, då handboll är en trevlig TV sport att se på slog vi oss ner framför dumburken för att följa nästa match på vägen mot guldet. Var bara Danmark som skulle spöas. Tidningarna har krigsrubriker idag om hur de blev utklassade och avklädda in på bara skinnet!

Behöver jag nya glasögon? Såg inte någon av våra vackra och unga damer avklädda, synd det hade varit mumma för en gammal gubbe som mig. Ja menar titta får man väl göra, eller?

Däremot springa efter flickor var många år sedan jag insåg att jag aldrig skulle hinna ifatt dem, suck. 

Varför skulle jag göra det förresten? Delar sedan många år kudde med den bästa och vackraste av dem alla. Någon kanske tror jag skriver så för att få något extra gott på tallriken i morgon, går inte, är extra gott varje dag.

Något glädjande är att om några dagar är det årets mörkaste dag här, sedan står det still några dagar sedan går vi mot ljusare tider igen. Dagarna bir längre. 

Vi har fortfarande inte sett vintern första snöflinga här i Fjärås! Vilket innebär ännu en kort vinter till.

Sverige lyckades kvala in till EM i fotboll som avgörs i Frankrike i sommar nu har lottningen varit och nu talas det om "dödens grupp" som vi hamnade i. Italien, Belgien och Irland är de länder vi helst ska besegra om vi vill bli mästare. Känns inte som man behöver avsätta tid att glo på detta, herrarna lär nog bli lika avklädda som handbollstjejerna blev, tyvärr. 

Tror nog mer på vårat juniorlandslag i ishockey som ska försöka bli Världsmästare efter jul, en medalj borde det kunna bli för dem.

Svenska damlandslaget blev Världsmästare i innebandy för femte året i rad, bra gjort. Men va då! Det är ju bara Sverige och Finland som förstått vilken del av klubban man håller i! Resten av lagen är bara utfyllnad, matcher som slutar 35-2 och liknande resultat hur upphetsande är det?

Samma sak med bandy, två lag Sverige och Ryssland kan åka utan stödja sig på klubban. Resterande nationer är bara utfyllnad för att tillräckligt antal uppfyllts för det skall få kallas VM, glömde Finland de kan faktiskt åka skridskor både framåt och bakåt också.

Bandy ja, den fordom så framgångsrika bandystaden Örebro är verkligen på dekis, i fritt fall genom seriesystemet, såg i Kungsbacka blaskan att lilla Frillesås som ligger inte alls långt från Fjärås hade varit  uppe i skomakarstaden Örebro och vunnit och därmed tryckt ner Närkingarna i seriens bottenskikt. Ja kära nån, tiden är urled. Visste inte ens att det fanns is att kunna ha ett bandylag där.

Örebro var det ja, ishockeylaget är laget för dagen, de spelar varje hemmamatch för utsålt hus. Mycket tack vare sin målvakt med det svårstavade namnet Hudachek, eller nått liknande.

Han har haft stor del i lagets framgångar, vid vinst i hemmamatcherna har han skyndat av isen för att raskt återkomma i någon förklädnad och åkt runt och roat och showat för publiken till stort jubel.

Tycker lite synd om honom, de har förlorat de senaste sju matcherna tror jag det är. Senaste hemmamatchen före jul hade han säkert en tomtedräkt till hands för att roa publiken med. Då torskar dom! Ingen show då inte. Inte kan han söka jobb hos Djurgårn de har redan seriens två bästa målvakter som ser till att fansen får en glad jul genom vinna mot svenska mästarna från Wäxjö.

Glad

när jag var liten minns jag att mamma sa att den här mjölken håller på att bli glad!

Det betydde den var på väg att bli sur.

Glad blir man inte om man som jag sett nyhetssändningarna ikväll, 60 minuter mord, krig, översvämningar, de har nog kunnat fortsätta hela kvällen med att rapportera om eländes elände. Hur länge pallar man för dessa negativa nyheter som fullkomligt dränker oss. 

Enda glädjen är att det finns en strömbrytare som stänger av TV:n så man slipper se och höra. 

Man griper minsta halmstrå för att få några glädjande händelser. Vilken tur att vi då har den mänskliga delfinen Sara Sjöström som sopade bassängen med motståndarna i EM i simning i veckan som gick. Svenska damerna har börjat med två segrar i handbolls VM, törs vi hoppas på medalj där? 

Däremot totalt nattsvart på längdskidåkning för Sverige, Norges damer och herrar kör både skjortan och brallorna av våra hjältar. Pinsamt att på TV:n se ett drygt dussin norrmän före bäste svensk. 

Vi skall akta oss för att dra för tidiga slutsatser ännu, men som en expert sa i tv att man inte sett någon så överlägsen sedan Mülegs dagar. Denna gentleman var på topp för C:a tio års sedan och sopade spåren rena från motståndare, de kom ljusår efter Mülegg i mål. Vår största stjärna Elovsson blev knäckt och kom aldrig igen mera. Men hut går hem, han ertappades med kroppen fylld upp över öronen med anabola steroider av alla slag. Fråntagen alla medaljer och heder och ära för all framtid.

Elitidrottsman och kvinnor blir så ofta testade för doping, alla som står på prispallen testas efter loppet, dessutom måste de uppge var de befinner sig alla dygnets timmar.kan bli väckta mitt i natten för ett dopningsprov. 

Därför har jag svårt för att tro att norrmännen är dopade, även om det är lätt få de tankarna med tanke på hur fruktansvärt överlägsna de är. Det är inte bara svenskar/or som de utklassar, nej finnar, tyskar, fransmänn och italienare samt amerikaner. Alla har utklassats av de överlägsna norrmännen/kvinnorna.

För det är väl inte så att våra stolta "brädhasare" har satt skidorna bak och fram!?

Klarar våra handbollsdamer inte av att ta medalj så får vi hoppas på våra hockey juniorer som skall spela om JVM medaljer med början annandag jul. Känns som årets upplaga med juniorer är en god årgång. 

Så allt är inte helt nattsvart som jag skrev inledningsvis, än finns det förhoppningsvis glädjestunder att se framemot. Tror jag.

Tur

Gå på tur överlåter jag till norrmännen en sån här dag. Själv hade jag otur med att gå ut med soporna, det räckte för mig i det väder vi har för tillfället.

Då är det tur att man tillbringat så mycket tid på gymmet på senare tid. Vadå för??

Jo sportintresserad som jag är blir det en tuff dag framför Tv:n.

Börjar med skidor på tvären, sedan utför i hiskelik fart, hur törs dom? Den hastighet de har utför berget törs jag knappt framföra vår bil med!  Ja inte med bilen nedför berget förståss utan på släta vägen.

Skidorna efterträds av simning, Europamästerskap är det. Där har vi Sara S som får delfiner verka långsamma. Sorgligt nog sänds elitserien i hockey samtidigt, utspelas på fruset vatten. 

Mitt favoritlag ställs mot ett av det största favoriterna till guldet, ska de kunna överraska igen? Slog ju en annan favorit härom dagen. 

Antingen kan jag fira med en segeröl eller kanske mer troligt med gravöl. 

Juvliga dofter till min näsa når i denna stund, Saffrans bak i köket! Tror det blir bättre med kaffe och nybakt bulle spetsat med ett glas glögg och några pepparkakor. Jo så blir det, ölen tar vi en annan dag.

Dagen framföt TV:n avslutas med sista avsnittet av Downton Abbey. Efter 6 säsonger är det bara en "Julspecial" vad som återstår. Saknaden blir hos Ulla och mig stor, har varit en mycket trevlig serie.

Blåsning!

En del blåsningar kan vara pinsamma om man är drabbad. Andra blåsningar som den vi har nu på Syd och Västkusten är inte att leka med. Hustak som seglar iväg, träd som faller, strömlöst på stora områden. Att rekommendera att hålla i hatten är inte att rekommendera, nej lämna hatten hemma om den inte har en kraftig hakrem. 

Så var det de där med vovven också, om Ulla går ut i något ärende sitter hunden och ylar som en varg vid ytterdörren en stund, så småningom finner hon sig och kommer ner till mig i undervåningen. Ser då till att ha en liten bit hundgodis till hands, måste säga det uppskattas av vovven som då tydligt visar att mitt knä ser skönt att ligga i, speciellt om hon blir kliad samtidigt.

Ulla vovven och jag fick sällskap en bit när jag skulle till gymmet och misshandla dessa jävulsmaskiner de har där. När Ullas och vovvens vägar skiljdes från min väg utanför gymmet kunde man tydligt se att detta inte passade vovven. Först stod han blixtstilla och försökte förstå vad händer, sedan satte han fart och drog i kopplet för att följa efter mig! 

När dörren gått igen bakom mig vägrade vovven följa med Ulla, stod som fastfrusna i marken och stirrade på dörren jag försvunnit igenom. Detta trodde vi nog aldrig kunde hända. Vad händer när de riktiga mattarna och husse kommer och hämtar vovven? Har vi gjort vovven till ett fall för hundpsykakuten, njae tror hon vet mycket klart var hon hör hemma.

Gymmet ja, suck! 

När man har duschat och tittar i spegeln har man svårt att fatta vem den gubben är, och vad gör han här? 

En gång i tidernas begynnelse kunde man stå framför spegeln och spänna musklerna i armarna och se det fanns en liten kula på överarmens översida, ja då ja! Senaste åren har den lilla kulan halkat ner till överarmens undersida. Damerna kallar det gäddhäng! Men vad ska jag kalla det för har inte ens gäddhäng. Bara en slapp och rynkig hud där forna stolta muskler svällde, nåja kanske inte svällde precis. Nu är det inte hela världen, så liten som pensionen är behövs inga muskler alls för att lyfta den.

Allvarligare är det med styrkan i övriga muskler, skulle jag bli liggande på marken är det på gränsen att jag må ringa assistansservice för att komma på benen igen. Måste läsa det finställda och se om det även gäller ramlad gubbe? Eller är det bara punktering och soppatorsk som ingår? Bärgning till närmaste verkstad? Går det att byta ut verkstad mot äldreboende? Nä visst nej, åldringarna körs ut till förmån för flyktingar, de har större behov av tak över huvudet.

De gamla klagar ofta på maten, visserligen är den tillagad 60 mil från där de bor och fraktad tvärs över hela vårt avlånga land.

Men vad då då? Har maten hunnit bli kall? Än sen då, efter några stötar i micron är den både varm och oätlig!  Djäkla köttberg med åldringar, inte har vi vett att gå och dränka oss heller, näe och gå och handla på köpcentret när alla yrkesverksamma sliter till sig några minuter av sin upptagna tid vem f.n står då först vid kassan? Jo en stapplig pensionär som letar i handväskan efter plånboken. 

Det är väl bara att hoppas gamlingen inte varit vid bankomaten, för då har någon illvillig person tagit både bankkortet och slanten.ringa till polisen är ingen idé de har inte tid, man får alltid höra från polishåll att det är alldeles för få poliser, så tyvärr kan vi ej rycka ut och ta bovarna.

Därför blir man så förvånad när man läser eller ser på TV hur det vimlar av poliser vid färjeterminalerna och järnvägsstationerna vid gränsen. Var fick de tag i alla dessa poliser?

Har Polismyndigheten en frysbox där de förvaras för att plockas fram vid behov?

Men som jag brukar säga : det var inte bättre förr, men det är betydligt mycket sämre nu.

Känner mig oerhört tacksam att jag är en del av köttberget, alltså fyrtiotalist. Vi som levt och varit del av uppbyggnaden av den svenska välfärden. 

Nu ser man med skräck hur den rivs ner och jag har svårt att se vilken värld kommande gerationer får vara delaktiga i.

Det får inte va så att nyfödda har framtiden bakom sig.

Det här med att vara hockeysupporter till ett visst lag har sina sidor. Ena dagen spelar de som gudar, nästa match undrar man försynt tog de av skydden från skenorna innan de stapplar in på isen.

En fördel är att man kan ta en öl för att fira segern, eller ta en gravöl om det gått åt pipan. Man får inte vara dum, då kan man bli miljöminister! Suck!

Hej!

då ä bara ja igen! Det var ett tag sen jag satte några kråkfötter på pränt på detta forum. 

Har inte funnit någon inspiration eller uppslag att skriva om. 

Vem vill höra om vädret vi har och har haft en längre tid, nä tänkte väl det. Va ska man då rita för bokstäver på skärmen? Jo kan väl avslöja att jag är avundsjuk på de av våra husbilsvänner som övervintrar i Spanien och sänder bilder där de lättklädda sitter och njuter i solen och värmen.

Kanske inte stå där på samma ställe i sex månader, kanske åka ner i sept och stanna till nattkylan sätter in i slutet av nov.  Inte optimalt egentligen, är ju vintern och julen jag vill slippa. En medlem i Husbilsklubben åker färja från Spanien till Kanarieöarna, där är vad jag vet inte särskilt kallt ens i jan, febr. Kanske kan va nått! Denna vecka är Ullas barn och barnbarn på Kanarieöarna, gissa vem de prackat på sin hund? Hur kan ni gissa att det var vi? 

Nåja det har gått bra, Ulla lovade att hon skulle gå ut med hunden var fjärde timme, jag skulle inte behöva gå en enda gång. Undrar om hon inte ångrat det löftet, ja menar med tanke på hur illa hon tycker om att gå ut i regnet. 

Efter som denna hund är av samma ras som vår älskade Zappo som vi på grund av hans sjukdom fick låta somna in, många år för tidigt. Jag lovade mig själv att aldrig engagera mig i någon hund mera då det ögonblicket när Zappo fick en injektion och hans sista blick innan han insomnade för gott glömmer jag aldrig. Var som han förstod och sa farväl med den blicken.

Nu har Magnus familj en likadan valp, som vi dessutom har ansvaret för denna vecka. Svårt att försöka vara kall och inte falla för valpens charm.

Veckan började bra, har knappt träffat vovven tidigare, verkade rädd för mig, följde i Ullas fotspår varje minut. Bra tänkte jag, blir inga problem. Men var efter dagarna går börjar den lilla tjejen bli lite nyfiken på mig, verkade vilja komma upp i mitt knä där jag sitter i min favoritfåtölj, någon som tror jag kunde stå emot? Nä tänkte väl de.

Ulla som varit hos Magnus och gått ut med hunden rätt många gånger klagar över att hunden är svår att få med på promenad, vill inte lämna husets trygghet utan vägrar röra sig framåt, men att det långsamt går bättre för varje gång.

Från början hade valpen ett halsbandskoppel, men nu har hunden en sele som är skonsammare mot halsen.

Så kom då den dagen då Ulla hade så mycket inbokat att jag måste gå en kiss och bajsrunda.

Olyckligtvis ösregnade det, någon som tror att hunden ville ut i regnet? Nänä tänkte väl de.

Var samma sak med vår Zappo, hörde han att det regnade kunde han vänta med morgonpinken till framemot lunch i hopp om att det då slutat regna.

Ulla satte på selen så det blev riktigt gjort innan hon lämnade oss. 

Sedan började kampen, vem skulle vinna? Vovven eller jag? Rätt ojämn kamp, ja menar jag väger nog åttio kilo mer! Hunden heter förresten Elsa! Vad är det för ett namn på en hund? 

Jag drar i kopplet hon kör klorna i backen och vägrar röra sig framåt, däremot försöker hon vända hemåt igen. Men va tusan, ska hon få vinna, i helsike heller. Till slut har vi kommit två gator hemifrån när hunden vägrar gå en millimeter till. Jag drar och hunden kryper ihop över framtassarna och håller emot. Då händer det jag trodde inte var möjligt, hon kryper på något sätt ur selen och är plötsligt lös. Vet ej vem som var mest snopen hunden eller jag. När hon fattade det lägger hon iväg som en raket hemåt, mitt i gatan löper hon, rakt över gatukorsningen och fortsätter i full fart på vår gata. Hade inte en chans att få stopp på henne hur jag än skrek, nästan vid vårt hus stannade hon så jag fick tag i henne. Vilken lycka att det inte kom någon bil, utan att allt slutade lyckligt, men någon mer promenad för mig och hunden blir det inte, den saken är säker! 

Senaste dagarna kommer hon gärna ner till mig i min fåtölj, min stora skrämmande lekamen skräms inte längre uppenbarligen. När vi i morse åkte och veckohandlade i Kungsbacka smög jag ner en påse hundgodis bland mjölk och ägg. Så plötsligt är jag nästan lika populär som Ulla. 

Allt och alla är mutbara, bara mutan är rätt storlek på och lockande nog. Eftersom det dröjer ytterligare några dagar innan det är dags att hunden hämtas från oss hinner jag med hjälp av min påse godis få vovven att få svårt att välja var hon vill bo fortsättningsvis. 

Jeffrey

En av alla skinnknuttekompisar ville bli kallad Jeffry! Varför frågade jag aldrig, han var döpt till Gunnar Persson.

Nu till en annan Jeffrey, nämligen Jeffery Archer.

Vi har på fredagarna ett mycket populärt program på tv, kallas Skavlan efter programledaren.

Ett pratprogram där han bjuder in kända och okända men mycket intressanta personer.

För ett tag sedan var en av gästerna just Jeffery A, han hade gjort en kometkarriär som Margret Thatchers närmaste, med stor makt i England. Trampade i klaveret och dömdes till fängelse för mened.

Så var den karriären över. För att stå ut i fängelset började han skriva böcker, hann med att ge ut tre stycken under tiden i fängelset. Alla tre blev braksuccéer idag har han sålt 155 miljoner böcker över hela världen om jag fattat rätt. Man skulle kunna säga att han är mycket fängslande!! att lyssna på.

Något som får mig att stå ut med livet är att jag läser mycket, framför allt sedan jag kom på hur lätt det är att låna E-böcker på biblioteket och läsa på min IPad. Så jag sökte på Jeffery A och fann att han gett ut en släkthistoria i fyra böcker. Så jag lånade den första, och upptäckte att detta var en bok man fick tvinga sig att lägga ifrån sig, oliiiidligt bra och om författaren ursäktar, fängslande.

Tipsade Ulla om att den här får du låna på din padda, jag lovar den är i din smak påstod jag.

Ulla som normalt är i full fart om dagarna kan plötsligt sitta stilla och läsa i timmar.

Första boken heter förresten Harrys sång. 

Nåväl när jag läst den började jag leta efter nästa bok i ordningen. Kunde inte finna den, däremot kunde jag ladda hem nummer tre! Men hallå vad händer? Frustrerad åkte vi till Kungsbacka bibliotek med paddan under armen och frågade vad som var meningen? Ja menar bok nr 1, 3, och 4 fanns att ladda ner, jag måste ha nr 2 annars missar jag kanske en hel generation i släktsagan.

En mycket ung och späd flicka bakom disken började febrilt knappa på sin dator, efter en stund konstaterade hon att märkligt nog fanns den inte som E-bok! Däremot fanns den som bok att låna vilket jag raskt gjorde. En faderns synder. Minst lika läsvärd.

Skönt att koppla av i böckernas värld och slippa den verklighet vi lever i.

Antagligen är jag ovanligt korkad, men jag fattar ingenting. I Sverige har vi svenskar som är hemlösa, vi har många som inte kommer in på arbetsmarknaden. Pengarna är slut, polisen blir bara färre och färre, ingen vill snart bli polis, för dåligt betalt. Sjukvården går på knäna, vårdköerna växer. Äldrevården är under all kritik, åldringarna läggs för natten kl: 17.00. Iförda jättelika blöjor för ingen personal finns att hjälpa den gamla till toan på natten! Det blir att ligga i skiten och pisset tills de förhoppningsvis nästa förmiddag har en stund över att tvätta rent den boende. 

Listan kan göras längre, allvarligt är att polisen inte har folk och lösa alla inbrott och bedrägerier, snart är det bara mord som kan få utredas. 

Lyssnar man på debatter och politiker verkar det inte som det är några problem med att snabbt skaffa flyktingar bostad, vi får öka bostadsbyggandet heter det. De får lära sig språket så de snabbt kommer in på arbetsmarknaden och får fast jobb!!? 

Men hallå, det som är omöjligt för svenska medborgare löses lätt som en plätt. 

Det som var omöjligt för en månad sen, slut på pengar till polis, hemtjänst, bostäder för hemlösa, sjukvården o,s,v. Det har plötsligt regnat pengar över vår folkvalda regering och riksdag! Hoppas de inte drunknar i penningflödet från himlen. Har ingen annan förklaring, men jag är å andra sidan bara en korkad gammal grinig gubbe.

Tur jag har mina böcker för en stunds verklighetsflykt. Skulle sen de få varandra på sista sidan och leva lyckliga i alla sina dagar, ja då är jag nöjd också.

Just nu

känns det lite malplacerat att kalla denna blog för husbilen. Det är snart en månad som den avställdes ur trafik för vintern, så det är inte mycket att skriva om. Nu får man suga på minnena från säsongens resor. Midsommarträffen på fäboden i Dalarna tillsammans med ett 25 tal andra husbilar var minnesvärd verkligen. Årets höjdpunkt var naturligtvis höstens resa till Kroatien och Italien.

Ulla har det inte lätt med en karl som tillbringat sitt liv bakom ratten på en lastbil med merparten av alla körningar var på längre sträckor. För att hinna till målet för långresan gällde det att ha tankat, pinkat och att matlådan åts i farten. Både matlådsvärmaren och snabbkaffe kokaren satt så monterade på instrumentbrädan att de kunde nås i farten. Undrar om jag inte var trafikfarligare än de som i dag smsar i farten. Uppenbarligen var jag skicklig på att både äta köttbullar, sås och potatis i farten då jag aldrig krockade eller körde i diket. Så här i efterhand kan jag säga att detta förfarande är inget jag är stolt över. Det är många år seda nu borde vara preskriberat nu. Sådant beteende idag skulle antagligen sätta mig innanför galler en tid.

Vad har detta med Ullas och mina husbilsresor att göra? Det är svårt att lära gamla hundar sitta heter det. Lika svårt verkar det vara att få gamla chaufförer att stanna efter vägen. 

Vi har varit för dåligt pålästa om sevärdheter efter vägen och därför missat många sevärda platser, mycket på grund av svårigheten att få stopp på bil och gubbe.

Denna resan vi gjort i höst var vi överens om att läsa om sevärda delmål efter vår färd. Guideböcker inhandlades och lästes, samt att verkligen ta det lugnt och i möjligaste mån undvika motorvägar.

I efterhand kan konstateras att, ja så många stopp för att se  mycket sevärt efter vägen har vi aldrig gjort vid tidigare resor. Ändå kan vi konstatera att vi borde gjort massor av stopp ytterligare då det är mycket sevärt vi missat.

Men nu är det som det är, bara minnen kvar. Bilen avställd för detta året, få se vad nästa år kan bjuda på. Får vi bara vara friska ska vi ut på nya färder och mål.

Nu när man inte behöver tänka på Carthagon där den står under tak skyddad för väder och vind så måste man fylla dagarna med något vettigt, ja va då? Jo mitt myckna stillasittande framför IPad och TV har inneburit att jag upptäckt att både benmuskler och armmuskler håller totalt på att lämna min kropp! Som tur är finns ett gym inom gångavstånd från vår stuga, så varannan dag sliter jag och drar i dessa h-vetes maskiner för om möjligt behålla de små muskler jag har kvar, att få dem att växa igen är kanske att begära för mycket kanske. Övriga veckodagar tar jag min långpromenader. Lånade stegräknare och  min runda är på mer än 10 000 steg, vilket ska vara godkänt för en dag har det sagts mig.

Jag får erkänna det är inte med någon glädje jag släpar mig till gymmet, latmasken inom mig protesterar högljutt, men ändå känns det bra när jag på trötta ben stapplar hemåt efteråt.

Ser genom fönstret att det blåser kraftigt men att solen kämpar för att tränga genom molnen så det är dags för dagens promenad.

Maj-Britt

Laurense i sitt egenhändigt byggda uterum vid bryggan.

Den här bloggen ägnar jag åt dig.

Ditt SMS idag från dig borta i Tacoma där du skriver att Laurence har somnat in idag 87år gammal.

Det får oss bli ledsna naturligtvis, vi har så ljusa minnen av Laurense och er alla därborta. Dels när ni allihopa var här i Sverige, vi hade släktträff hos oss vid Anevik, och fortsatte sedan till Växjö där festen fortsatte hos Niklas och Maria. 

Men framförallt minns Ulla och jag när vi gjorde vår bilresa tvärs över hela USA och avslutade med nästan en vecka hos er i Tacoma.

Alla kvällarna runt ert köksbord där vi pratade och pratade och pratade, för mig som bara läste Engelska några år i folkskolan för femtio år sedan kunna sitta och prata med Laurens, Erik, Kristina och dig. Ni förstod vad jag sa och jag förstod i alla fall det mesta. Du M-B och Laurense talade förvånansvärt bra svenska, däremot fick allt tal med E och K ske på engelska. Att sitta där på kvällarna efter du bjudit på god middagsmat och helt otvunget bara prata om allt mellan himmel och jord är ett minne som jag alltid bär med mig ska du veta.

Eller eftermiddagarna när Laurense skulle se nyheterna på tv, han och jag i varsin fåtölj, Laurens slog upp var sitt glas whiskey, han behövde det mot smärtan i sitt knä sa han. Ta mig tusan om inte jag också hade ont i ett knä! Så lämpligt då.

För inte tala om när Laurens och Erik tog oss med till världens största bilmuseum, helt fantastiskt vilken upplevelse för mig som varit bilintresserade sedan barnsben, att se dessa fantastiskt välrenoverade klenoder. Även utflykten Erik tog oss med på till Seattle med lunch på restaurang där samt ett besök på marknadsplatsen där, och till botaniska trädgården, innan vi vände hem till ert hus igen.

För inte tala om Kristina som lånade ut sin sköna säng till Ulla och mig, snacka om gästfrihet!

Den enda som var missnöjd var hennes katt som inte uppskattade att vi tog vad hon tyckte var hennes plats i sängen. 

Du kan av dessa rader förstå att dessa minnen har etsat sig fast i minnet hos en gammal gubbe som inte minns vad filmen hette vi såg på tv igår!

Du skall veta att vi tänker på er alla i denna svåra stund, kramar från oss alla här i Sverige.

Skall i kväll ta mig ett glas whiskey, höja glaset och säga skål på dig Laurense.

M-B Erik, Kristina och Ulla i Botaniska trädgården i Seattle.

Erik Ulla Maj-Britt och Laurense vid utflykt till en berömd golfbana.

Svårt att välja, bilen eller Marlyn Monroe ?

Rastplatser

Vid vår resa i delar av Europa med vår husbil upptäcker man vad otroligt med lastbilar och bussar det är i trafik på de stora vägarna, främst då Autoban i Tyskland. Den högra filen är ett enda långt pärlband med långtradare av alla slag. I Tyskland är det förbjudet att köra lastbil på söndagar, och vad gör chaufförerna då? Jo överallt finns det rastplatser med restauranger och möjlighet att duscha. Det är jättestora parkeringsytor med plats för hundratals bilar. Där står man och väntar in måndagen och få börja köra igen. Rastplatserna är naturligtvis nödvändiga för bilister både av lastbilar som personbilar att uppsöka toaletterna. Vi kunde se hur nya jätteanläggningar anlades och växte fram överallt efter Autoban. Det är gratis att övernatta på dessa rastplatser, att "knö" sig in mellan dessa långtradare för att sova är tryggt och bra, om man inte hamnar bredvid en bil med frysaggregat och har bilen full av Nordsjölax, och därför måste det dieseldrivna kylaggregatet vara igång hela dygnet. Skulle man mot förmodan vakna av att någon vill olovandes försöker bryta sig in i bilen ska man kasta sig över signalhornet. Börjar det bröla kan man lugnt lita på att ett antal chaufförer kommer till undsättning. De ställer upp för varandra, vet ju inte vem som råkar ut för rånare nästa gång. 

Nu verkar det som de ljusskygga individer som sysslar med rån insett att de riskerar bli sönderslagna innan de överlämnas till polisen. Därför kan man lugnt stå där och sova och vakna utvilad inför nästa etapp.

Så kommer vi hem till Sverige igen, och vad händer här??

Jo Trafikverket som anlägger och sköter de rastplatser som börjar växa fram på allt fler större vägar typ Europavägar men även efter andra hårt trafikerade vägar runt om i landet. Ja men så bra då! 

Vi hade räknat med att stanna på en rastplats strax efter vi åkt över Öresundsbron mellan Danmark och Sverige. Jaha och det gick bra?? Skulle inte tro det, va då för? Jo för Trafikverket hade ställt ut betonghinder vid infarten till platsen! Va då för undrar man? En stor och ganska nybyggd anläggning med fina toaletter, stängt!?

Har senare läst om att det är minst ett dussin stängda rastplatser runt om i landet.

Problemet tycks vara alla Rumäner och Bulgarer, romer, zigenare kallades de förr i tiden. De kommer i gamla bilar och minibussar, 14-15 stycken i en bil för högst sju personer. De bosätter sig mer eller mindre där. Använder toan som tvättstuga, det hänger tvätt på tork både högt och lågt, dessutom skräpar de ner något helt otroligt. När natten kommer sitter dom rakt upp och ner i bilarna och sover!

Svenskar som svänger in på rastplatsen och ser detta stannar inte utan gasar på och kör därifrån.

Svenska chaufförer har behov av att ta rast och kanske besöka toan har med detta hindrats ta sin lagstadgade rast då parkeringen är avstängd. Har läst att den chaufför som kör en minut längre än lagen tillåter får saftiga böter. Blir inte lättare när platsen som kunnat ge den vilan är stängd för att förhindra att det kan bli en fast bosättning där.

Vad kan lösningen va då? Enligt mitt förmenande rätt enkelt, stäng av vattnet på toaletten, alltså i handfatet. Endast vattenspolning i toastolen, kanske våtservetter, men de sistnämnda kanske försvinner som en avlöning antagligen.

Egentligen en skitsak jämfört med den flodvåg av människor som väller in i landet varje dag.

Var ska de få tak över huvudet, de ska ha mat skolgång läkarvård tänderna lagade. Helst också ett jobb också. Sjukvården fungerar inte idag hur kommer den funka i morgon? Skolorna har lärarbrist i dag, finns det fler lärare i morgon? Många frågor blir det, som tur är är det inte mina bekymmer,

Det värsta är att regeringen verkar inte tycka det är deras bekymmer heller!

En bra ställplats hittar man i Askersund.

Gamla fotspår

Livet börjar återgå i gamla vanor och fotspår efter vår resa. Hösten kom lite plötsligt för oss. Sol och bad ena veckan, grävande i garderoben efter varma kläder nästa vecka.

Vi bestämde oss för att tömma husbilen på allt som var vårt, kläder textil bestick porslin, ja allt inför avställningen för vintern. För som vanligt släpar vi omkring med alldeles för mycket av allt. Jag hade tio skjortor ett antal T shirt och så vidare, strumpor och kalsonger i stora drivor. För inte tala om alla par byxor, långa som halvlånga till korta. Vid hemkomsten konstaterade jag att tre skjortor och två par brallor var vad jag använt. Underkläder och sånt är så lätt att handtvätta, Moderna campingar har tvättmaskiner att låna. En omgång extra lakan räckte, 

Så förhoppningen för våren är att vi gör en omstart på vad som skall lastas in i husbilen. Har inte planer på att vara ute så många veckor nästa års resor. 

Jag har inte nämt bilens "garage" alltså det stora stuvutrymmet bak i bilen, där bord och vilstolar cyklarna elkablar hinkar, slangar för vattenfyllning och allt annat som grillen och öl och vin. Matta att lägga ut under markisen, nivåklossar att köra upp hjulen på om det lutar. Det är inte klokt vad vi släpar omkring på mycket. Det gör att bilen blir tyngre och drar mer bränsle.

Var gör man av allt detta över vintern? 

Ja vår lilla stuga är redan knökfull med "bra att ha saker". Återstår vårt garage men där ser ut som en bomb slagit ner. Finns lite tomrum framför vår lilla Golf så där läggs allt i en hög, skall man ha något finns det underst i högen oftast.

Inte blev det bättre av allt som kom från husbilen och skulle in där.

Insåg att det var dags att lyfta röven från fåtöljen och göra något åt saken.

När vi flyttade i i huset stod en garderob i husets förrådsutrymme. Det passade oss inte den tog för stor plats och rymde för lite. Slit och släp uppstod, med hjälp av någon bar vi ut den till garaget, där kunde den stå i ett hörn längst fram. Jo visst morsning och god by! För lågt i taket, gick inte att resa den upp. En lång ramsa med ord ej lämpliga för barn och religiösa utbröt. Vad göra då? Jo fram med sågen och sågade bort en bit så den gick att resa upp. Kan inte påstå att jag är någon mästare på att såga rakt, men va f-n då då? Här ute duger det, inga guidade turer i vårt garage inte.

Några sömnlösa nätters grubblande på hur jag ska lösa problemet, kollade Ikea katalogen njae för rangliga och för grunda hyllor, byggvaruhusen då? Inget som föll mig i smaken, och inte var de gratis precis heller. 

Här om morgonen vaknade jag av en uppenbarelse, eller vad man kan kalla det?

ELFA systemet! Att jag inte tänkte på det, deras hyllor och trådbackar  har vi haft på våra tre senaste boenden. Fann att ett varuhus i Kungsbacka sålde dessa artiklar, så in med Ulla i bilen och iväg och handla hyllsystem. Detta är ett plockepinn system så det gäller att ha räknat rätt på hur många detaljer av var sort man behöver. Till min stora förvåning räknade vi rätt visar det sig senare! 

Hade räknat ut att det skulle vara tre hyllplan, två meter långa och sextio decimeter djupa.

Då fick jag nästa snilleblixt, garderoben!! Perfekt, lyckades demontera den utan att göra alltför fula märken i den. Två stadiga sidor och en dörr. När dörrhandtag och gångjärn var demonterade blev det tre perfekta hyllor, Bingo.

Återstår ett problem, betongvägg! Har dåliga erfarenheter att borra och plugga i betong. Har misslyckats mer än en gång om man säger så. En snäll granne med bättre självförtroende än jag hjälpte mig med borrande och pluggandet, sedan var det en barnlek att montera alla delar, och som sagt vi hade räknat rätt, hör inte till vanligheterna när det gäller mig, oftast får jag åka minst en gång och komplettera på grund av att det är svårt att räkna ut att man skall räkna mer än en gång när det skall göras något. Har man sedan tagit mått så skriv för allt smör i Småland ner måtten på ett papper eller lägg in det i telefonens anteckningar så man inte står i butiken och ser ut som en fågelholk i ansiktet när man glömt måtten man tog innan man åkte. 

Nu sitter hyllorna på plats och ett kliande i huvudet vidtog nu, vad ska stå var för att utnyttja hyllor och golvet under och framför hyllorna. Måste säga jag är mycket nöjd med resultatet när allt är på plats med plats för mer onödigt sparande.

Har tvingats inse att min brist på aktivitet och mitt myckna stillasittande håller på att få min kropp att totalkollapsa, muskler som inte längre finns där de en gång fanns! Gå uppför två trappor utan att börja flåsa som en testosteronfylld noshörning!  Mina promenader jag dagligen tog innan vår resa har jag kortat ner två kilometer till fem. 

Tar jag inte tag i detta nu, är snart husbilen utbytt mot rullstol är jag rädd, eller en infarkt släcker ljuset för gott för mig. 

Så nu har jag anmält mig till gymmet för att dra och slita i alla djävulsmaskiner de plågar soffpotatisar som mig, rullband ,crostrainer, motionscykel och allt vad det är. 

Antingen kommer jag bli starkare förhoppningsvis, eller så dör jag knall och fall i något hemskt träningsredskap ( tortyrredskap). Om framtiden vet vi inget (som tur är).

Ännu mera fortsättning

Nu gör vi en avstickare tvärs över Tyskland till Moseldalen. För mig ett favoritmål faktiskt. 

Floden som slingrar sig fram mellan höga berg, och på vars sluttningar som helt täcks av vinstockar.

Bernkastel-Kues en mysig liten pittoresk stad jag nog besökt fem gånger tror jag

Floden med alla sina pråmar som fraktar allt mellan himmel och jord, samt stora turistbåtar som far fram och tillbaka. En sådan syns på bilden.

Nästa övernattning var i Bremerhaven. En ställplats vid en sluss, kom på eftermiddagen åkte morgonen efter, mycket stora fartyg kom och gick.

Vi stannade till och vandrade runt i en stad som heter Stade i några timmar.

Vi är vana att man ska passera förbi Hamburg både på väg söder ut som norr ut.

Nästan alltid vi ska passera har det varit stora vägarbeten eller trafikolyckor som gör att det kan ta många timmar att passera där.

Inte långt från Stade visste vi det gick en färja över floden Elbe, tog man den så slapp man Hamburg.

Klart vi gjorde det blev dessutom lite kortare väg, men kostade 20€ att åka.

Här har vi nästan korsat floden, bara angöring av färjeläget återstod.

Väl i land återstod sträckan till Puttgarden och och Taxfributiken för bunkring av rusdrycker för ett års förbrukning, innan man rullar ombord på färjan till Rödby i Danmark. Dryga tjugo mil i Danmark innan Öresundsbron tar oss sista biten till Sverige.

Den biten blev onödigt spännande då det blåste stormbyar när vi åkte på bron, aldrig har jag hållit så hårt i ratten nån gång. Men det gick bra och när vi ändå var i Skåne passade vi på att göra några besök. När kvällen kom finns en bra ställplats vid Bengt i Örkelljunga där vi köpte vår Carthago.när vi vaknade körde vi till Växjö och Ullas syster Karin och Svisse, en sista övernattning vid en ställplats vid Svennljunga tror jag det var innan vi stängde av motorn på Ärtvägen där vår stuga stod kvar.

Därmed var vår resa över C:a 550 mil och sex veckor. Ulla som sköter bokföringen och även kartan har ganska bra koll på kostnaderna, det är inte alltid man får kvitton på betalvägarna och ställplatser och nån gång har det i stressen inte blivit bokfört, b,l,à tankningar har ej alltid givit ifrån sig kvitton. Växelkurserna gör också att slutsumman får vänta till Visa, MasterCard och Forex kreditkort som vi tog ut innan resa och visade sig mycket bra har kommit med slutnotan. 

Vår Carthago med stora tre liters motorn på 177 Hkr har dragit mindre diesel än vi vågat hoppas på. Framförallt när vi slipper den svenska kraftlösa dieseloljan. Övriga Europa kör med den gamla drivmedlet med Power i. Vad vi kan konstatera är att resan blev billigare än vi kalkylerat med, och vi sett mer på denna resa än alla tidigare långresor. Mycket tack vare vi inte haft någon tidspress utan det fått ta den tid det tog.

Mera fortsättning

Nu har vi sakta börjat vända norrut.

Tyrolen, vi börjar klättringen uppför alperna.

Ulla blev salig när hon kunde köpa en hel säck med favorit äpplen. De räckte länge kan jag säga, mycket goda.

Imst en mycket vacker ort i Österrike.

Den märkvärdigaste upplevelsen på resan var denna kyrka. Vi körde på småvägar i flera mil tills plötsligt den stod där stor och majestätisk, mitt ut i ingenting! Fanns inte en stad eller ort eller ens någon by på flera kilometers avstånd. Den är tydligen välkänd att döma efter alla bussar och bilar som stod där.

Vi hade aldrig hört talas om den, fick ett tips av någon vi träffat som sa ni måste bara se och uppleva den. När vi kom innanför porten blev vi bara stående och gapade som två fågelungar, fattade inte vad vi såg. Dess målningar och statyer och utsmyckningar saknar enligt vårt förmenande motstycke. Vi har besökt många berömda kyrkor men denna slår allt vi sett. 

Den byggdes för flera hundra år sedan, och för vem? Hur kom kyrkobesökarna dit? Det är långt från bebyggelse och minsan ingen liten landsortskyrka.

En av många takmålningar.

Inga foton kan göra detta rättvisa.

Resan gick vidare till Rothenburg ob der Tauber en mycket gammal stad med en hög mur omgärdade stan.

Här fanns en märklig affär som vi letade efter tills vi nästan stupade av trötthet. Ulla visste att den fanns, och det gjorde den. En mycket stor affär i flera våningar som endast säljer julsaker av alla de slag, dessutom handgjorda. Öppen året runt och bara juldekorationer, mycket man inte visste det fanns. Stränga förbud mot att fotografera var det så tyvärr kan jag ej visa hur det såg ut.

Ja jösses vad mycket vi sett under vår resa.

Fortsättning på resan

Går man på kafé i Draga kan man få en kopp kaffe som ser ut på detta sätt.

Var har en kopp vanligt svart kaffe tagit vägen?

V

V

Rovinj är en spännande stad med mycket att se. Kyrkan ligger högt upp på berget.

I kyrkan finns denna stora stensarkofag med en särskild historia. Sägnen säger att den en gång i tidernas begynnelse flöt i land!! Och drogs av en liten gosse med något kreatur uppför berget.

En tavla på väggen visar händelsen.

Vet inte vilket åkeri gossen jobbade för? Men det var före min tid som åkare det är nog klart.

Stensarkofag som flyter! Det låter tveksamt om man frågar mig.

Många slitna gatstenar blankslitna efter miljoner fötter på väg till och från kyrkan trötta fötter kan man tänka då trapporna är långa.  Kommunen har upplåtit alla hus till konstnärer och konsthantverkare. 

Lite hushållsarbete är inte fel, om jag inte fuskar förståss. ulla har mycket lite förståelse för mitt ordspråk, bättre lite skit i hörnen än ett rent hellvete! Så det gäller att gnugga noga.

Porec fick vi ta en båt till från vår camping. Här i väntan på avgång.

Naturligtvis fanns det ett kyrktorn man måste kämpa sig upp i med sina sista krafter

Fin strand där vi stod på en plats nära vattnet, bilden från vår pitch.

Nästa mål på färden Venedig. Kul att ha varit där, mycket att se, men en riktig turistfälla i kubik.

Japaner i tusental kändes det som. Kändes bra när vi tog båten till husbilen igen.

Skönt med en dag i lugnet och stillhetens tecken.

Uppdatera?

Både på mina och Ullas IPhone och IPad kom ett meddelande att en uppdatering till iOS 9 tror jag det stod. Vi tordes ej görande de dåliga uppkopplingar vi hade på campingarna.

Väl hemkomna passade jag på att göra detta, något jag fått ångra bittert. Det mesta har blivit sämre, men det värsta är att "Anteckningar" ett ställe som betyder så mycket för mig, med mitt sviktande minne har jag lagt in för mig viktiga saker. Inte coder förståss men mycket som är viktigt för mig.

Efter uppdateringen försvann plötsligt ett femtontal anteckningar av trettio från början. 

Tog hjälp av Apple support för att få tillbaka dem. Trots flera samtal med skickliga supportrar där gick vi bet, borta! Ingen kan förklara varför och vart de tagit vägen.

Men värst var att jag idag kom på att merparten av alla foton från resan också var puts väck!

Depressionen stod för dörren, vad f-n är det som händer??

Men så ikväll kopplade jag ihop padden med min MacBook och tryckte på återställ säkerhetskopia från augusti, och se på tusan trettio minuter senare hade alla foton kommit tillbaka, men inte mina anteckningar. Väldigt trevligt att fotona är tillbaka, så man har något att gå tillbaka till och minnas vår resa?

Men jag skall nog undvika några mer uppdateringar om jag kan. Det som nu hänt kan få mig att svikta i  min uppskattning av Apple fortsättningsvis. 

Det där molnet man sänder allt till, verkar vara ett åskmoln, eller vad.

Men nu kan jag publicera fler bilder från resan, om någon är intresserad?

Vi börjar med packande av mat och specerier inför resan i husbilen.

Reparation av bränslefilter i Österrike.

Campingen i Pula i Kroatien.

Centrum av Pula, där man kan se i bakgrunden ett gammalt historiskt valv.

Det är inte Rom utan Pula!

Nu har vi farit vidare till Draga, Ulla känner för ett dopp strax tror jag.

Fjäril vingad

syns om inte på Haga så i alla fall på vårt balkongräck igår när jag försökte förlänga sommaren genom med vår lilla fenomenalt smidiga gasolgrill med engångsflaskor med gasol grilla några goda köttbitar. 

Tyckte den lilla fjärilen såg frusen ut.

Den satt länge och tittade på mig innan den insåg att grillat inte fanns på hans meny.

Lite foton blev det under vår resa, en del med IPhone de övriga med min IPad. Hade även min stora Nikon systemkamera med. Inte en bild med den, för tung och klumpig att gå och bära på.

En skumögd gubbe som jag ser ingen skillnad på bildernas kvalité mellan Apple och Nikon. Till padden har jag en smidig axelremsväska där jag snabbt kan få fram padden och ta en bild.

Va tror ni om den vägen?

Campingen i Österrike där I&M fick problem med ett bränslefilter och två dygns extra vila.

Inte hemlagat alla dagar, måste pröva landets specialitet, i detta fall en schnitzel med en inhemsk öl.

Äntligen! Ett dopp i det kristallklara vattnet, 24° varmt.

Med färja på väg till Venedig, ryggsäcken på magen för säkerhets skull. Har hört det går 17 ficktjuvar på dussinet där.

Färd runt Venedig i gondol? Nja inget för oss, ser ostadiga ut, inga flytvästar, kostar skjortan 

(Alltså dyrt, M B)  visst var här fantastiska byggnadsverk, men intrycket blev att detta är en gigantisk turistfälla. Vimlar av krimskrams stånd med påstridiga säljare. Visst är det trevligt att sett det, men kändes skönt att ta färjan tillbaka till husbilen igen efter ha trängts med alla gruppresor med japaner och alla andra nationaliteter.

Många sådana här vyér fick vi uppleva.

Tyska småstäder med gågator och äldre stadskärnor. Många förvandlades till grushögar under andra världskriget, andra klarade sig helt undan.

Hela städer som förintades helt är uppbyggda sten för sten efter gamla ritningar.

Här i Sverige rivs allt gammalt och ersätts med betonglådor. Se på Brunkebergstorg i Stockholm, eller gamla söder i Örebro! Vilka oerhörda kulturskatter det var.

Någon dag skall jag göra en sammanfattning av vår resa, men det får nog anstå några dagar, vi blev lite krassliga vid hemkomsten, Ulla med magen och jag med lätt feber, som inte släpper.