Sista

dagen på detta året. Hur har det då varit? Ett riktigt skitår om man frågar mig. Terrordåd lite varstans på klotet, krig och elände snart sagt överallt. Översvämningar och naturkatastrofer. Miljoner människor flyr för sina liv, vilket ställer till med regeringskriser i de länder de försöker ta sig till. Solidaritet mellan EU länderna är inget att hurra över. 

Näe som sagt ett riktigt skitår för världen. 

Hur har det varit på lokal nivå? Om man zoomar in till Fjäråsnivå? Tja ganska hyfsat kan man säga.

Inga allvarliga krämpor som stört oss, mest ålderdomskrämpor. 

Vi får vara tacksamma för vi fått hänga med ett år till. Siktar på att klara ytterligare ett år, vad är alternativet? Vi fyller 3/4 århundrade nästa år Ulla och jag. 

Få se om jag slår mina föräldrar, de blev båda 75 år när de gick bort. Det är bara att gilla läget som det heter.

När jag minns tillbaka på året som gått så handlar det mycket om resor med husbilen förståss. 

Årets första lite längre resa i dagar och mil var midsommar i Fåsås Dalarna. En träff för medlemmar i Husbilsklubben.se. Vet inte vad vi hade för förväntningar på den träffen, men det var mycket trevligt med ett 25 tal husbilar med folk som vi aldrig träffat innan. Vi hade gärna åkt nästa år med, om vi haft något att åka med då. Fortsatte resan med nedslag hos bekanta efter hemvägen.

Sedan låg vi lågt med längre resor, laddade för höstresan till Kroatien och Italien. Vi tog drygt sex veckor på oss och fick uppleva mycket efter vägen. Träffade ganska många svenskar på olika campingar. Det är ovanligt lätt att få nya vänner när man har husbil. Lätt att stanna till och börja prata med folk som sitter utanför sin husbil när man går förbi. Händer att man stannar på en fika, glas öl eller vin. Människor man förmodligen aldrig stannat och talat med hemma. Trevligt.

Vår Carthago har inte varit problemfri precis, mest strömförsörjningen som varit största problemet. Batterierna som laddar ur sig själva har varit ett bekymmer, svårt att komma till rätta med. 

Under våra långresor har den skött sig utan anmärkning dock. Mardrömmen vore att få ett allvarligt fel i  exempelvis Spanien där nästan ingen talar engelska. Men som sagt Carthongen har skött sig klanderfritt på långresorna. Förvånansvärt låg bränsleförbrukning, mycket bra väghållning. På minuskontot kan tyckas växellådan hamna, för högt växlad etta och samma sak med backväxeln. Svårt att krypköra i köerna som kan uppstå på Autoban, måste då slira på kopplingen, inte bra.

Även att backa med låg krypfart näst intill omöjligt. 

När man stannat för dagen och då vill snurra förar och passagerarstolarna helt om har varit en källa till irritation, mycket omständigt och krångligt. 

Den perfekta husbilen finns inte, men för varje gång vi bytt bil har vi vetat vad vi vill ha eller inte vill ha. Får bli en kompromiss. 

När vi på sensommaren får vår nya husbil har vi gått från mycket stor och lyxig samt mycket rymlig via en mellanstor av premium kvalitet till det näst minsta på marknaden, ändå är vi övertygade om vi gjort rätt. Den har allt som de stora har fast i mindre skala. 

Spis, kyl, toa, dusch, endast två längsgående sängar, markis, cykelställ och parabol med en tv. En stor solcell på taket. Fiats största motor med automatlåda, (inget slirande på kopplingen där inte). 

Samt det som väger tyngst, den ringa storleken som gör att vi kommer in i centrum på alla stadskärnor där biltrafik är tillåten. Inte längre hänvisade till campingar och ställplatser långt från sevärdheterna.

Samt en mindre och lägre bil med mindre luftmotstånd och lättare ger förhoppningsvis mindre bränsleförbrukning, vilket i sin tur kanske ses i pungen (plånboken)! Vilket i sin tur skulle kunna innebära något stopp vid någon mysig krog.

Även om Ulla vet hur omöjligt det är att fa stopp på mig när jag har en gaspedal att trampa på.

En yrkesskada svår att jobba bort.men lite bättre på sista året faktiskt, om jag får säga det själv.

Jo en sak som spelat mig fula spratt är att pedalerna till gas, broms och koppling sitter så tätt och det är obetydlig höjdskillnaden mellan gas och broms vilket gjort att vid plötslig inbromsning har jag med mina stora fötter lyckats trampa på bägge samtidigt vilket fått icke önskvärd effekt.

Skall bli skönt med en pedal mindre med automatlådan. 

Ja det finns förhoppning om ännu ett gott nytt år om naturkrafterna är oss nådiga med mindre stormar och översvämningar. Samt att alla galna krigsherrar spärras in och nycklarna kastas bort. Samt att cancern utrotas!

Ja då önskar jag alla ett Gott nytt År!