För väldigt många år sedan var jag hemma hos goda vänner vid jultid, blev bjuden på en julvörtlimpa som jag tyckte var himmelskt god. Du kan få receptet sa värdinnan, ja tack sa jag.
Så gott som varje år har jag till julen bakat detta bröd.
Ja inte den julen när jag låg med kroppen full av sladdar efter min canceroperation så klart, inte heller den vintern med husbilen i Spanien, vet inte vad alla ingredienser jag behövt heter på Spanska, verkade oöverstigligt för mig.
Men åren går och minnet med, eftersom baket bara är en gång om året känns det nervöst att sätta igång.
Följer man receptet blir det åtta stora bröd, lämpligen delar man på dem och lägger i frysen.
Vi tycker det har blivit tjatigt att äta julbröd långt fram i midsommar, så senaste åren har Ulla haft vänligheten att ändra i receptet till halv sats vilket har varit lagom för oss.
Tyvärr jäklas bryggerierna med att sluta med 33cl flaskor med julöl och porter som istället börjat med 50cl flaskor eller burkar. Ställer till problem för mig som var sjuk på matematik lektionen i folkskolan.
Det där med att ha 7 och vill ta bort 9 går inte, då måste man låna. Min lärare lät mig aldrig låna, så matematik var inte heller något favoritämne för mig.
Det gick emellertid bättre när jag blev åkeriägare, om kostnaderna var 100kr och intäkterna var 300kr så levde jag gott på de två% i vinst!
Vart vill jag komma med detta då?
Jo när jag blandat allt och satte på hushållsassistenten och försiktigt hällde ner mjölet behövde man inte vara rymdforskare för att fatta att något var fel.
Som tur är finns en ängel i huset som är van vid mina misslyckande och kunde det där med Cl och Dl bättre än mig, själv räknar jag hellre ton än kilon. Hon skulle ha åkt till handelsträdgården men dröjde sig kvar hemma. Så klart hade hon förutsatt detta och fick förståss rätt i att gubben ska nog gå till hembageriet vid torget och inhandla den mängd bröd vi behöver.
Sitter här nu och väntar på att degen ska jäsa färdigt för att sättas in i ugnen.
Där kommer nästa problem, jag är förtjust i lagom degigt bröd, Ulla vill absolut inte ha det minsta degigt bröd. Så jag förväntar mig en hård kamp vid ugnsluckan.
Va bra att jag gått tre dagar i veckan och byggt muskler så jag milt men bestämt kan lyfta undan Ulla!
Snart färdigjäst och dags för ugnen. Kampen kan börja.
Visst kan jag förstå Ulla, ett år tog jag plåten ur ugnenså tidigt att inte ens fåglarna ville ha det trots jag kände med en trästicka som konstigt nog var torr när jag provade. Spänningen är oliiiidlig! Ska de gå att äta eller slänger vi skiten?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar