Har inte funnit någon inspiration eller uppslag att skriva om.
Vem vill höra om vädret vi har och har haft en längre tid, nä tänkte väl det. Va ska man då rita för bokstäver på skärmen? Jo kan väl avslöja att jag är avundsjuk på de av våra husbilsvänner som övervintrar i Spanien och sänder bilder där de lättklädda sitter och njuter i solen och värmen.
Kanske inte stå där på samma ställe i sex månader, kanske åka ner i sept och stanna till nattkylan sätter in i slutet av nov. Inte optimalt egentligen, är ju vintern och julen jag vill slippa. En medlem i Husbilsklubben åker färja från Spanien till Kanarieöarna, där är vad jag vet inte särskilt kallt ens i jan, febr. Kanske kan va nått! Denna vecka är Ullas barn och barnbarn på Kanarieöarna, gissa vem de prackat på sin hund? Hur kan ni gissa att det var vi?
Nåja det har gått bra, Ulla lovade att hon skulle gå ut med hunden var fjärde timme, jag skulle inte behöva gå en enda gång. Undrar om hon inte ångrat det löftet, ja menar med tanke på hur illa hon tycker om att gå ut i regnet.
Efter som denna hund är av samma ras som vår älskade Zappo som vi på grund av hans sjukdom fick låta somna in, många år för tidigt. Jag lovade mig själv att aldrig engagera mig i någon hund mera då det ögonblicket när Zappo fick en injektion och hans sista blick innan han insomnade för gott glömmer jag aldrig. Var som han förstod och sa farväl med den blicken.
Nu har Magnus familj en likadan valp, som vi dessutom har ansvaret för denna vecka. Svårt att försöka vara kall och inte falla för valpens charm.
Veckan började bra, har knappt träffat vovven tidigare, verkade rädd för mig, följde i Ullas fotspår varje minut. Bra tänkte jag, blir inga problem. Men var efter dagarna går börjar den lilla tjejen bli lite nyfiken på mig, verkade vilja komma upp i mitt knä där jag sitter i min favoritfåtölj, någon som tror jag kunde stå emot? Nä tänkte väl de.
Ulla som varit hos Magnus och gått ut med hunden rätt många gånger klagar över att hunden är svår att få med på promenad, vill inte lämna husets trygghet utan vägrar röra sig framåt, men att det långsamt går bättre för varje gång.
Från början hade valpen ett halsbandskoppel, men nu har hunden en sele som är skonsammare mot halsen.
Så kom då den dagen då Ulla hade så mycket inbokat att jag måste gå en kiss och bajsrunda.
Olyckligtvis ösregnade det, någon som tror att hunden ville ut i regnet? Nänä tänkte väl de.
Var samma sak med vår Zappo, hörde han att det regnade kunde han vänta med morgonpinken till framemot lunch i hopp om att det då slutat regna.
Ulla satte på selen så det blev riktigt gjort innan hon lämnade oss.
Sedan började kampen, vem skulle vinna? Vovven eller jag? Rätt ojämn kamp, ja menar jag väger nog åttio kilo mer! Hunden heter förresten Elsa! Vad är det för ett namn på en hund?
Jag drar i kopplet hon kör klorna i backen och vägrar röra sig framåt, däremot försöker hon vända hemåt igen. Men va tusan, ska hon få vinna, i helsike heller. Till slut har vi kommit två gator hemifrån när hunden vägrar gå en millimeter till. Jag drar och hunden kryper ihop över framtassarna och håller emot. Då händer det jag trodde inte var möjligt, hon kryper på något sätt ur selen och är plötsligt lös. Vet ej vem som var mest snopen hunden eller jag. När hon fattade det lägger hon iväg som en raket hemåt, mitt i gatan löper hon, rakt över gatukorsningen och fortsätter i full fart på vår gata. Hade inte en chans att få stopp på henne hur jag än skrek, nästan vid vårt hus stannade hon så jag fick tag i henne. Vilken lycka att det inte kom någon bil, utan att allt slutade lyckligt, men någon mer promenad för mig och hunden blir det inte, den saken är säker!
Senaste dagarna kommer hon gärna ner till mig i min fåtölj, min stora skrämmande lekamen skräms inte längre uppenbarligen. När vi i morse åkte och veckohandlade i Kungsbacka smög jag ner en påse hundgodis bland mjölk och ägg. Så plötsligt är jag nästan lika populär som Ulla.
Allt och alla är mutbara, bara mutan är rätt storlek på och lockande nog. Eftersom det dröjer ytterligare några dagar innan det är dags att hunden hämtas från oss hinner jag med hjälp av min påse godis få vovven att få svårt att välja var hon vill bo fortsättningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar