Som vanligt var vi morgonpigga ock klara för avfärd vid nio tiden. Jag hade köpt nio kilo apelsiner innan vi lämnade Santa Pola. Två kilo hade jag pressat tidigare nu på morgonen pressade Ulla fram två liter juice, och vi har kvar till en pressning till. Vi har ännu tur med vädret solen skiner på oss, men var tog den Spanska värmen vägen. Imorse var det + 5 C mitt på dan 15 + C. Får börja leta i skåpen efter vinterkläder, huvaligen!
Navigatorn är inställd på "undvik betalvägar. Men det finns avgiftfria motorvägar. Vi åkte på en sådan innan Mulhouse då plötsligt en skylt förkunnade att strax börjar betalväg. Jag bestämmer mig för att svänga av och ta en vanlig väg för slippa dyr avgift. 50 meter före avfarten ser jag en skylt på den mindre vägen jag just börjat inta avfarten. "Förbjudet för fordon över 3,5 ton" då vi väger mer än vår totalvikt på 5,0 ton just nu med all packning. Ett blixtsnabbt beslut var nödvändigt då vi redan var framme vid avfarten. Frågan som flög upp i huvudet var: är böterna högre för överskriden vägbelastning med minst 1,5 ton? Än betalvägsavgiften? Snabbt beslut och vridning av ratten upp på dyra vägen igen. Antingen håller jag på att bli gammal eller tar det på psyket med all trafik och välj rätt avfart i rondellerna, för framåt eftermiddagen känner jag mig trött, inte sömnig men trött. Därför börjar vi söka stellplatz eller ACSI campingar i närheten av där vi just nu befinner oss de finns inlagda i navigatorn båda delarna.
Oturligt nog finns de stellplatzer vi finner i fel väderstreck, eller bakom oss.
ACSI campingarna har alltid legat bättre till för vår färdriktning, så även idag. Ulla har tydligt redogjort att upp på några serpentin vägar i Alperna blir det inte tal om, aldrig har hon deklarerat klart och tydligt.
Men lite runt i Swartzwald området vore väl trevligt tyckte Ulla, jag instämde.
Så fram med campingboken och leta efter lämplig plats. Vi fann en mitt i området med det svårstavade namnet. Ställde in koordinaterna dit och började åka. En väldigt vacker och naturskön vägsträcka. Men plötsligt mitt i en mindre ort skulle vi svänga tvärt till höger. Sagt och gjort, det började omedelbart stiga brant uppför och blev mycket smal, kunde bara köra på tvåans och ibland på treans växel.
Det blev så brant att vägen var tvungen att övergå till serpentiner. Kul körning ansåg jag Ulla höll inte med. Har naturligtvis varit ännu roligare med en sportig personbil, Vår husbil har små likheter med en sportbil, inga alls vid en eftertanke. Så det blev fullt jobb att hinna växla ner i de otroligt skarpa kurvorna, var nästan så man trodde sig möta sig själv! Satt och tänkte för mig själv, det är inte överallt man kan mötas med en personbil, gudskelov mötte vi ingen.
När jag tar mig igenom en mycket skarp högerkurva på tvåans växel och fullt rattutslag reser sig mitt korta hår rakt upp på skallen. Vid vägkanten hundra meter upp står en Europa trailer och väntar på mig. Han var på väg utför och hade förmodligen vanan inne att spana uppifrån flera serpentiner nedåt och sett oss komma.
Så nu stod han och väntade in oss. Det på den enda plats det fanns plats och var möjligt. Det var möjligt för mig att köra av vägen med högerhjulen då det såg hårt och fast ut vid sidan om.
Något mer möte fick vi inte, och efter nått toppen utan snö och halka, så blev det för oss en repris, men då nedför berget igen, och se där nere fanns en liten gullig camping där vi nu pustar ut.Orten där vi står heter Freudenstadt. En bit upp i bergen ligger campingen som heter Schapbach.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar