Missöde

Efter en kall natt högt uppe bergen med en camping som hade ren luft och förstklassiga toa/dusch rum. Var det efter de vanliga morgon bestyren dags att starta motorn för en ny dag på de tyska vägarna.

Då upptäckte Ulla som ser allt jag inte ser, kylskåpsdörrens lås hade brustit, den gick inte att spärra i låst läge! Inget bra dörren riskerar att flyga upp i kurvorna och allt innehåll ut på golvet. Vad göra??

Vi löste det med eltejp, samt tog ur allt ur dörrfickorna.

Vi hade planerat ett besök på Frankia fabriken på hemvägen, nu blev det plötsligt angeläget för att se om de kan hjälpa oss med kyl och eventuellt två nya batterier till bodelen, de håller laddningen dåligt.

Så idag blev det hårdkörning som gällde, tur att autoban är avgiftsfri. 

Reda nere i Santa Pola hade jag varit inne på nätet och Frankias hemsida, så koordinaterna var redan sparade i IGo (navigatorn). 

Trafiken på autoban är så överbelastad, snudd på kaos idag hur ska det se ut om tio år? Bilköerna är oändliga bitvis.

Men idag har Mercedes stjärnan fått bekänna färg, det har stundtals där det gått legat upp mot 120 km/tim. Vi kom fram till fabriken vid 14,50 orten har det omöjliga namnet Marktschorgast.!

Sug på den!! Inte lätt att hitta på kartan minsann.

Vi hade läst att de hade en stellplatz för Frankia kunder vid sitt service center. Rusade in där och förklarade mitt ärende. En engelsktalande kvinna sa att idag var det kört men troligtvis kan vi få hjälp i morgon bitti. Blir bra tyckte vi en bra plats att stå på med ström att koppla in. Wifi saknades så jag får skriva blogg och sända dem nästa gång vi har uppkoppling. Vi hade i alla inte lust att köra längre idag.

Måste säga några ord om serpentinvägen igår (förra bloggen)  

Kan så här efteråt inte fatta att det var en allmän väg, och att Igo visade oss in på den. Raksträckorna mellan kurvorna var sällan längre än ett par hundra meter, och kurvorna var så snäva att fullt rattutslag krävdes för att komma runt. Vet jag tänkte för mig själv flera gånger måtte vi ej få möte i nån av alla blinda kurvorna, där man ej såg runt kröken. Det fick vi inte, men den förvåning när vi upptäckte  den 18 meter långa semi-trailern som väntade på oss. Han kom ju uppifrån och hade kunnat se oss när vi var flera kurvor ifrån honom, och dessutom en plats där jag kunde köra av vägen med mina högerhjul. Vad som är ännu svårare att fatta är hur han utan pistolhot kunde ge sig in på denna skogsstig med sitt ekipage. Hoppas för hans skull han slapp det.

Men nu har vi klarat av den biten av landet, nu blir det fortsättningsvis lite bredare och mindre kurvor framöver.