Det började med att vi lämnade Fjärås i den första veckan i september, en lördagsmorgon.
När vi passerade Helsingborg mötte Ingvar och hans Maggan upp, vi skulle ha sällskap några veckor var det sagt. Det fungerade utmärkt enda tills vi varit nästan en vecka i Barcelona, då måste dom vända om hemmåt igen. Det negativa med nedresan var det dåliga vädret med ösregn mest hela vägen genom Tyskland, Holland och Frankrike. Endast en eftermiddag/kväll i Holland kunde vi sitta ute i soligt väder. I Frankrike regnade det hela vägen med ett undantag, när vi närmade oss landstigningsplatserna vid Normandie Utah Beach och Omaha Beach sprack himlen upp med blå himmel och strålande solsken. Detta var en av resans absoluta höjdpunkter för mig. En sådan häftig upplevelse, och gripande. Att se hur USA vårdar och hyllar minnet av sina stupade soldater gjorde att man fick en klump i bröstet. När vi sett dessa landstigningsplatserna och museerna och körde därifrån öppnade himmlen sig igen och regnet öste ner på nytt!
Det var många ställen vi skulle besöka efter vägen, men regnandet fick oss att tappa lusten för utflykter. Med ett undantag, staden Brügge. Där trotsade vi regnet och vandrade runt tills vi var både trötta och blöta.
Frankrike är landet med miljoner rondeller, både mycket små eller mycket stora. Blev jobbigt att köra då det var så tätt emellan dem. Ofta var det kanske bara från 75 meter till några 100 tal meter mellan rondellerna. Tröttnade man på dessa nedväxlingar och inbromsningar och därefter uppväxlingar mest hela tiden så återstod betalvägar, alla motorvägar utom en enda är betalvägar. Det blev mycket kostsamt att färdas på dessa betalvägar visade det sig.
Bara vi kom över gränsen till Spanien så kom värmen och solen. Vi började klättringen över Pyrenéerna med dess serpentinvägar, mycket vacker natur bredde ut sig framför oss nu, och med en sol som nu kom att lysa över oss varje dag med något enstaka undantag.
Spanien har två sorts motorvägar, Autopista och Autovia varvid den ena är gratis. Eftersom det aldrig blir tjäle i marken blir det heller inga tjälskott på vägarna. Vilket i sin tur betyder släta och fina beläggningar på vägbanan.
Att Spanien har varit inne i en mycket svår ekonomisk situation märks inte på vägarna det byggs motorvägar överallt. Misstänker det är EU som bidrar med kapitalet till dessa enorma vägbyggen.
Efter vi skilts från Maggan och Ingvar i Mataro norr om Barcelona och efter sett den stadenfor vi söder ut tis vi stannade på campingen Marchal strax norr om Torrevieja, där stod vi en dryg vecka.
En fin camping med hög standard. Gästerna där var mest Engelsmän, Holländare, tyskar och massor av Spanjorer. Tyvärr inte så många Svenska husbilar. Så vi hyrde en liten personbil och for runt och tittade på andra campingar. Bahia i Santa Pola visste vi om var Svenska övervintrades favoritcamping.vi for dit och frågade om det var fullt eller om det fanns plats för oss, det fanns det så vi flyttade dit och där stod vi i sex månader innan vi vände hemåt igen.
Vi bestämde att ta god tid på oss, undvika Frankrike i möjligaste mån. Tyskland kördes oftast via Kassel och de många branta backarna, och så småningom förbi Hamburg. Den staden är värsta flaskhalsen i hela landet tror jag. På nedresan tog det oss fyra timmar att passera Hamburg.
Så nu sa vi att vi ska se östra delarna av landet, forna Östtyskland.
Så vi drog oss strax norr om München och förbi Berlin till Lübeck. När vi gjort ett stadsbesök i den gamla staden gick färden via Flensburg och Lilla Bælt och Stora Bælt och senare även Öresundsbron innan vi stängde av motorn vid vår lilla stuga i Fjärås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar