Huvudsaken.

Huvudsaken brukar man kalla en bra hatt som sitter som en smäck.

Eller för M-B borta i USA översatt från slang. Huvudsaken kallas en hatt med perfekt passform. En annan huvudsak är för mig att en tekniker på hörselvården kunde laga bägge mina hörapparater som pajade (gick sönder) under vistelsen i Spanien. 

Man brukar säga: han har en räv bakom örat, gäller inte mig. Har nu en fungerande hörapparat bakom varje öra. Ha en räv bakom örat betyder att man är listig eller lurig. Själv har jag nog större glädje av att höra än vara listig.

En annan sak som är så långt från huvudet som till under fotnivå, men nog så viktig är att i dag har vi satt potatis dels nedgrävda i våra pallkragar fyllda med jord samt sju hinkar med två potatisar i varje hink som står skyddade men ändå i solen på vår balkong. Vi gjorde samma sak förra året med gott resultat.

En höjdare (en högtidsstund) när man sätter sig vid vår uteplats med årets första egenodlade potatis, sill och snaps som nedsköljdes med en kall öl, gärna en San Miguel från Spanien.

Vad är det ordspråket säger? Den som väntar på något gott blir väldigt otålig! Eller?

Den gamle fotbollsmålvaktshjälten Thomas Ravelli har gjort succé i tv programmet "Mästarnas Mästare" han har varit smart och inte lagt ner så mycket krut på tävlingsgrenar han insett att han inte kunnat vinna. Trots hans och alla tittares förvåning har han lyckats krångla sig fram till final! 

Något som roat mig är hans svordomar, han tycker det låter fult med svordomar och har därför lagt sig till med egna kraftuttryck varav ett är "Sunes Jul" när han blir arg säger han Sunes jul i stället för fan.

Hajade (ryckte) till första gången han utbrast i sin egna svordom.

Kanske kan vara något att ta efter tänkte jag. Satt i min fåtölj och tränade på att med eftertryck skrika Sunes Jul! Njaeä kan inte tycka det ger samma effekt som fan i helvete, känns lite tamt tycker jag.

Men jag får kämpa på och träna vidare. Kan Ravelli kanske jag också kan få det att låta kraftfullt.

Särskilt nu när jag kan höra vad jag säger!

Å hör sen!!

Det är inte lätt att vara tung! Å det är inte lätt att va halvdöv heller ska jag säga.

Fick hasta iväg till Varbergs sjukhus på en återbudstid som uppstått plötsligt. Man sätter sig i en totalt helisolerat rum och får höra ljud i hörlurar, när man hör ett ljud så trycker man på en knapp man håller i handen. På så sätt kan de se om jag hör något över huvud taget. Jodå jag hörde ljud, men då fick de höja volymen kraftigt. Imorgon ska jag till hörselvården i Kungsbacka för reparation av mina trasiga hörapparater. Man kan flyga i taket för mindre, när jag ringde för två veckor sedan var det ingen som upplyste mig om att de kunde limma ihop de trasiga samma dag jag ringde dem! 

Två veckor i den stora tystnaden i onödan, provet idag visade att min hörsel försämrats kraftigt sedan förra hörselprovet. Det är visserligen sex år sedan sist så det är kanske inte så märkligt. 

Kan de laga de trasiga i morgon kan jag klara mig tills de bestämt sig för om de ska ge mig nya eller mina gamla får duga några år till. Under min långa livstid har jag ju hört det mesta så egentligen kan det kvitta. 

Om grannen ropar och frågar om jag vill ha en drink och jag inte hör det vore tråkigt, men har inte så stora problem med synen, så får väl säga åt honom att vinka med flaskan i så fall.

Annars har vi två husbilsträffar inbokade den första vid Wapnö Gård.

Skall bli trevligt, det är en mycket stor gård, närmare bestämt ett Gods kanske. Vi kan köpa deras mjölk, smör, ost och kött med mera i våra livsmedelsbutiker. 

En av tre kvällar får vi äta i gårdens restaurang med en meny komponerad av köksmästaren på gården. En kväll blir det knytkalas, det vill säga vi har egen mat men äter tillsammans vid långbord. Dans till en orkester, tipspromenad bland annat. Skall bli trevligt, har sett att vi är inte de enda hemvändarna från Spanien som är med.

Sedan får vi hämta andan några veckor tills Husbilsklubben har årsmöte med fest på "Bananpiren" den pir i Göteborgs hamn där förr i tiden Banan båtarna från Sydamerika  lade till och lossade sin last av bananer. Är numera racerbana några gånger om året. Numera antar jag bananerna kommer i container och lossas på annan kaj längre ut mot havet i Göteborgs hamn. 

Väntar också på en målare som skall lämna offert på målning utvändigt av vårt hus. Funderade på om jag skulle klara det själv, men tänkte på vad en granne sa på campingen i Bahia. 

Tre skäl till varför man inte ska klättra på höga stegar.

Ett, jordens gravitations kraft, två, risken att stegen stjälper, tre åldern på klättraren.

Alltså, ta fram en skön solstol en kall pilsner och njut av att någon yngre person klättrar och målar.

Jag kan sitta i timmar och se andra arbeta utan bli särskilt trött.

Men nu börjar jag bli trött i pekfingrarna av att hamra fram denna text, så nu får det vara bra för idag.

Å hör sen!!

I gamla hjulspår

Så börjar livet återgå i gamla inkörda hjulspår igen. 

Två nya framdäck på Frankian, och den blev av med den kraftiga obalansen vi drabbades av på hemresan. Två nya batterier är beställda och sätts in på valborgsmässoaftonen. Vinterdäcken borttagna och sommardäcken sitter på plats på vår Golf. 

I Spanien gick ena hörapparaten i bitar, och på hemresan även den andra. Både skönt och jobbigt att inte höra allt som sägs. Är trött på att hela tiden säga va!

Ringde till hörselvården i Kungsbacka och bad om hjälp med reparationen, var inte enkelt måste jag säga. Du måste gå igenom ett nytt hörselprov blev svaret. Har din hörsel försämrats märkbart får du nya apparater, om inte reparerar vi de gamla åt dig.

Jaha när kan jag få hjälp då undrade jag? Vi sänder en kallelse till dig. 

Då jag inte hört något på två veckor nu ringde jag och kollade om de jobbade kvar? Eller var det nedlagt hela avdelningen? Nej det dröjer nog tre veckor till innan kallelsen kommer till dig!

Men vill du åka till Varbergs sjukhus idag finns det ett återbud du kan få. Ja tack jag åker dit sa jag det är bara fyra mil dit så det kan det vara värt att få det framflyttat med flera veckor.

De mesta vårbestyren med huset och tomten börjar också vara klara nu. Har bett en målare om kostnadsförslag på målning av delar av vårt hus också, så allt rullar på i de gamla hjulspåren.

Hemma vid logen nytvättad med nya framdäck.

Om man

Om man skulle göra en sammanfattning av Spanienäventyret. Så blir inte det så lätt, mycket har hänt på dessa månader. Får kanske göra det i flera bloggar.

Det började med att vi lämnade Fjärås i den första veckan i september, en lördagsmorgon.

När vi passerade Helsingborg mötte Ingvar och hans Maggan upp, vi skulle ha sällskap några veckor var det sagt. Det fungerade utmärkt enda tills vi varit nästan en vecka i Barcelona, då måste dom vända om hemmåt igen. Det negativa med nedresan var det dåliga vädret med ösregn mest hela vägen genom Tyskland, Holland och Frankrike. Endast en eftermiddag/kväll i Holland kunde vi sitta ute i soligt väder. I Frankrike regnade det hela vägen med ett undantag, när vi närmade oss landstigningsplatserna vid Normandie Utah Beach och Omaha Beach sprack himlen upp med blå himmel och strålande solsken. Detta var en av resans absoluta höjdpunkter för mig. En sådan häftig upplevelse, och gripande. Att se hur USA vårdar och hyllar minnet av sina stupade soldater gjorde att man fick en klump i bröstet. När vi sett dessa landstigningsplatserna och museerna och körde därifrån öppnade himmlen sig igen och regnet öste ner på nytt!

Det var många ställen vi skulle besöka efter vägen, men regnandet fick oss att tappa lusten för utflykter. Med ett undantag, staden Brügge. Där trotsade vi regnet och vandrade runt tills vi var både trötta och blöta.

Frankrike är landet med miljoner rondeller, både mycket små eller mycket stora. Blev jobbigt att köra då det var så tätt emellan dem. Ofta var det kanske bara från 75 meter till några 100 tal meter mellan rondellerna. Tröttnade man på dessa nedväxlingar och inbromsningar och därefter uppväxlingar mest hela tiden så återstod betalvägar, alla motorvägar utom en enda är betalvägar. Det blev mycket kostsamt att färdas på dessa betalvägar visade det sig. 

Bara vi kom över gränsen till Spanien så kom värmen och solen. Vi började klättringen över Pyrenéerna  med dess serpentinvägar, mycket vacker natur bredde ut sig framför oss nu, och med en sol som nu kom att lysa över oss varje dag med något enstaka undantag.

Spanien har två sorts motorvägar, Autopista och Autovia varvid den ena är gratis. Eftersom det aldrig blir tjäle i marken blir det heller inga tjälskott på vägarna. Vilket i sin tur betyder släta och fina beläggningar på vägbanan. 

Att Spanien har varit inne i en mycket svår ekonomisk situation märks inte på vägarna det byggs motorvägar överallt. Misstänker det är EU som bidrar med kapitalet till dessa enorma vägbyggen. 

Efter vi skilts från Maggan och Ingvar i Mataro norr om Barcelona och efter sett den stadenfor vi söder ut tis vi stannade på campingen Marchal strax norr om Torrevieja, där stod vi en dryg vecka.

En fin camping med hög standard. Gästerna där var mest Engelsmän, Holländare, tyskar och massor av Spanjorer. Tyvärr inte så många Svenska husbilar. Så vi hyrde en liten personbil och for runt och tittade på andra campingar. Bahia i Santa Pola visste vi om var Svenska övervintrades favoritcamping.vi for dit och frågade om det var fullt eller om det fanns plats för oss, det fanns det så vi flyttade dit och där stod vi i sex månader innan vi vände hemåt igen. 

Vi bestämde att ta god tid på oss, undvika Frankrike i möjligaste mån. Tyskland kördes oftast via Kassel och de många branta backarna, och så småningom förbi Hamburg. Den staden är värsta flaskhalsen i hela landet tror jag. På nedresan tog det oss fyra timmar att passera Hamburg.

Så nu sa vi att vi ska se östra delarna av landet, forna Östtyskland. 

Så vi drog oss strax norr om München  och förbi Berlin till Lübeck. När vi gjort ett stadsbesök i den gamla staden gick färden via Flensburg och Lilla Bælt  och Stora Bælt  och senare även Öresundsbron innan vi stängde av motorn vid vår lilla stuga i Fjärås.

Fortare än kvickt.

Ibland går saker och ting fortare än man tänkt sig.

Vi skulle ju stanna två dar i Lübeck, nu blev det inte så. Istället så tänkte vi oss en sväng över Jylland då vi inte varit där på fasta land, däremot seglade vi med vår segelbåt efter hela danska kusten ner till Langballegau i Tyskland. Ner via Lilla Bælt och upp via stora bælt. Vi besökte då många trevliga små städer då. Men som sagt inte så mycket via landsvägarna har vi upplevt, nu tänkte vi ta skadan igen.

Minst två nätter i Danmark var tanken, en övernattning hann vi med en mycket fin camping vid kanten av havet. 

Som vanligt var vi startklara tidigt på morgonen, men efter några timmars åkning märkte vi att vi fått vibrationer i bilen, jag kände det i ratten men snart började Ulla undra om vägen var ojämn och om det var därför det vibrerade. Det var en fin motorväg vi åkte på så jag trodde mer på att något höll på att hända med hjulen fram, eller med framvagnen över huvud taget. Men vi fortsatte i samma tempo, kändes mindre när farten låg runt 100km/tim än vid 50km/tim. Någonting var fel det stod klart för oss. Så vi bestämde att lägga om kursen och köra närmaste vägen hem till Fjärås och hoppas det skulle gå bra ända hem. 

Frankia har varit helt bekymmerslös vad det gäller den delen som är Mecedes, sedan har det varit några småfel på bodelen som vi kunnat överse med. När vi kommit hem har denna resa blivit 800 mil lång utan problem efter vägen. Skall vi nu inte ta oss den sista lilla biten hem?

Utanför Helsinborg blev det köer vid ett vägarbete, det blev krypfart i c:a 5 km/tim och då märktes verkligen obalans i framvagnen. Körde ut på vägrenen på med varningsblinkers och gick ur och försökte om jag kunde se vad som var fel. Luft fanns i däcket, tog tag med båda händerna och ruskade så mycket jag orkade men det verkade inte som hjulet satt löst. Kände på fälgen om den var het, nej inte det. Förde handen runt hjulet på slitbanan för att känna om corden har brustit i däcket, men nej hittade inget onormalt.

Vad skulle vi göra? Kändes inget bra att ringa assistans service som vi har i försäkringen för att ta oss till en verkstad i Skåne, med all packning vi hade med oss. 

Köra mycket sakta på motorvägen var heller inget bra alternativ, dessutom märktes det mindre vid 90 km/tim. Men om nu hela hjulet skulle ramla av i den farten kunde problemen med att få stopp på ekipaget innan vi for i diket. 

Nu gick det bra vi kom hem och kunde börja med att bära in allt från Frankian, matvaror, kläder samt alla starka drycker vi har köpt på oss. Det blev en tuff dag med 60 mils dagsetapp.

Så det blev inte svårt att somna ovaggad igår kväll.

Upp tidigt imorse för att tala med bilverkstaden i Fjärås om tid för att undersöka vad felet är på vår husbil. Jag lämnade bilen där de kollar upp det på tisdag.

Snabbt hem igen och plockade fram "Robban" vår gräsklippar robot ur vintervilan.

Lika nervöst varje vår, ska det finnas ett avbrott på begränslings slingan eller ska det fungera? Efter monterat tillbaka laddstationen kopplat in de sladdar som skall in i den. Sedan blev det att vänta när den blev uppladdad, och se den gick ur ladd stationen och började sitt planlösa vandrande över vår gräsmatta ivrigt klippande med de nya knivar jag monterade idag. 

Det är konstigt att man aldrig lär sig, frågan är om jag hinner lära mig vad man ska ha med sig i klädväg på en sån här resa. Kan säga att jag har inte använt en tiondel av de kläder jag tagit med.

Det finns tvättmaskiner på varenda camping vi stått på. Dessutom är det så lätt att handtvätta underkläder och strumpor.

Vår nyfunna vän Egon sa att han hade tre stora plastbackar med lock fulla med kläder. Två av dessa hade han aldrig öppnat locket på när han åkte hem!

Nu gäller det att landa hemma och komma in i de gamla vanorna igen.

Får väl anledning att sammanfatta detta äventyr på sju månader när det börjar sjunka in.

Egon och hans särbo Ulla. Egon blev en mycket god vän under hela vintern. Vi var båda utan våra "Ullor" under en stor del av vintern.

Egon klarade livhanken på att han hade med sig 22 burkar köttsoppor från Sverige!!

Men när hans Ulla kom ner såg hon till att han fick äta upp sig. Hon lagade god mat.

Inte alltid som man tänkt sig.

Vi hade planerat två dygn i Lübeck, vi var här för några år sedan men hann aldrig se staden på grund av kyla och dåligt väder. Nu skulle vi ta igen det. Kom efter lunch fick en bra plats satte i elkabeln och en kil under ena framhjulet för bilen skulle stå i våg. Sedan blev det Ullas tur att trolla fram något gott att äta och sedan ägnade vi tiden åt att läsa våra böcker på våra IPad innan det var dags att krama kudden i sängen. När vi vaknar nästa morgon ska vi "göra" staden i lugn och ro.

Men på natten vaknade jag och frös kraftigt. Fick motvilligt ta mig från sängen och kolla vad som hänt.

Kollade på displayen att spänningen i bodels batterierna sjunkit kraftigt. Ställde då om värmen från el till gasol och kröp ner i sängen igen. När klockan passerade 06,00 var hela bilen mörklagd, det är normalt sett ett antal dioder som ska lysa. Nu var allt mörklagt ingen diod som lös. Nu hade temperaturen sjunkit till 10+C. Ingen mysig värme precis. Drog en suck och klädde på mig och gick ut till campingens elskåp kunde konstatera att alla bilar var strömlösa på hela campingen!

Någon eller några använder för starka elartiklar så elnätet brakade ihop.

Detta är ett problem för oss som har två batterier som är i det närmaste slut och ska bytas ut när vi kommer hem. Vi är hänvisade till stellplatz/campingar för tillgång på ström. 

Men då ingen kunde säga om de kunde garantera att det skulle fungera kommande natt tordes vi inte stå kvar i Lübeck. Så vi klädde på oss och promenerade ner till den gamla Hansa staden.

Efter några timmars strosande runt de centrala delarna och Ulla fått besöka ett par kyrkor var vi nöjda och gick tillbaka och plockade ihop och tömde de tankar som ska tömmas, sedan for vi vidare, lite snopet kändes det allt men som det nu var hade vi inget annat val. 

Så ikväll står vi med hjulen nästan i Östersjön på en camping vid Haderslev i Danmark. 

Ganska trötta och mätta då vi fått lite god soppa i magen och solen går strax ner, och inatt tror jag inte jag får frostknölar under täcket.

Några bilder från Lübeck följer här.

Kan nämna att det blåste väldigt kalla vindar runt husknutarna i staden.

Du Maj-Britt där borta i USA hoppas du märker jag försöker skriva ut hela ord så du och James kan förstå. Försöker att inte skriva stan utan staden till exempel. Vi är glada Ulla och jag att ni vill följa oss på våra irrfärder. Du har bett mig inte skriva slangord som inte fanns på 50 talet innan du emigrerade. 

Men jag vet snart inte vad som är slang. Nya internet generationen använder ord som är helt nya. Svenska akademien har fullt upp med att införa alla nya ord i ordboken.

Säger som jag alltid sagt. Det var inte bättre förr, men det är sämre nu!

Motigt

En helt okey stellplatz i Neu Brandenburg lämnade vi i morse för vidare äventyr på autobahn.

Blev en motig dag idag på grund av ovanligt stark motvind, blåsten var mycket byig och kom huvudsakligen snett framifrån, vilket gjorde att jag fick hålla hårt i ratten för inte blåsa av vägen. Frankian är ett ganska stort vindfång. Nåväl allt har gått bra och vi står nu på en stellplatz i Lübeck.

Det är väl bekant för oss vi stod här med vår Frankia för tre år sedan. Då var läget sådant att vi ej hann göra stan. Nu planerar vi två nätter här för att kunna se staden ordentligt.

Några ord om våra navigatorer GPS. Har i många år använt Garmin med rösten vi kallat "Gamla Bettan" till stor belåtenhet. Men upptäckte att IPads App vid namn IGo är helt överlägsen Bettan.

Dessutom med 10 tums skärmen kan även en halvblind gubbe se när man ska köra ur rondellen. Skulle man ändå inte se det så talar nya unga Bettan om det. Garmin sitter kvar på sin plats på instrumentbrädan som reserv om inte unga Bettan orkar eller somnar. Vet inte vad som hänt gamla Bettan ( Garmin) om hon har blivit svartsjuk på den unga fräscha Bettan. För trots ingen adress eller koordinater är inlagda lägger hon själv in rutter och börjar högljutt kommendera första avtagsvägen till höger, eller kör in i cirkulationsplatsen tag sedan tredje höger. Har fått blivit hårdhänt och strypt den gamla damen, alltså ljudet. Vad jag inte förstår är vad som gör att den kan programmera sig själv under färd? Är de båda monterade för nära varandra? Är det så de stör ut varandra? Nej IGo är oberörd av den gamla damens hyss som tur är så hoppet lever att vi kommer att hitta hem.

En rastplats, skönt då får vi sträcka på benen och få en kopp kaffe kanske.

Båtlyft

Schiffshebewerk. Mer om det senare.

Dagens färd startade I Haldesleben och slutade vid en stellplatz i Neu Brandenburg. Där i mellan passerade vi Magdeburg, Potsdam, Berlin innan vi slog stopp vid Neu Brandeburg. 

Men dagens höjdpunkt för mig  var Schiffshebewerk. 

En helt makalös lyftanordning för de pråmar som trafikerar alla floder i Tyskland. Började byggas 1923 nog har jag lyft många båtar i min dar, både i och ur vatten, men jösses här kan vi snacka om lyft alltså. En flod kom från ost och mötte en flod som kom från väst. Det är bara det att det är en höjd skillnad på de bägge floderna på c:a 40 meter! Då byggde man en hiss som lyfter eller sänker pråmarna från ena floden till den andra. Pråmen flyter helt enkelt in i ett jättekar, när den flutit in stängs en vägg bakom pråmen och sänkning/hissning kan börja. Vi hade sådan tur att strax efter vi tagit oss uppför alla trappor och var på toppen av hiss anordningen såg vi en mycket lång pråm komma glidande mot hissen. Nedlastad med fullt last av något som förvarades i tankarna på pråmen. Det blev för mig en spännande upplevelse att se hela förloppet. 

Hur båten kommer glidande i den nedre floden kör in i hissen lyfts upp c:a 40 meter, glider ut på den övre floden och lugnt fortsätter sin färd. Fantastiskt! 

Den här hissen är som sagt några år nu, började byggas 1923. Så därför håller de på med att bygga en ny alldeles bredvid den gamla. Får bara ge floden en ny fåra, både uppe och nere. Men den tar nog några år till innan den är klar.

Vi har nu åkt i forna Östtyskland en lång sträcka och jag får säga det ser mycket bättre ut idag med vägar och husens tillstånd, än när jag åkte från forna Tjeckoslovakien och till Sassnitz på 70 talet. Även om delar av Autobahn påminner om andra världskriget med sin körbana av betong. Men visst ser man spår av hur det var innan muren föll. Allt är inte utplånat ännu, och kanske sparas en del åt eftervärlden vad vet jag?

Det var några dagar sedan vi hade nån wifi, men ikväll har vi faktiskt det. Hade skrivit några bloggar som låg opublicerade och väntade, har sänt iväg dessa nu när jag har kontakt. 

Ska se om jag får iväg några bilder på den makalösa hissen.

Till höger om hissbyggnaden är den låga floden. Till vänster kommer den höga floden flytande rakt in i karet (badkaret)

Här har pråmen på väg att flyta in i hissen för att höjas 40 meter upp till den mötande höga floden.

Pråmen är uppe dags att öppna porten.

Nu är det bara att köra ur hissen.

Tack för den här gången och hej säger skepparen på pråmen.

Indian !

Vi lämnade Frankia fabriken och dess stellplatz efter som vanligt tömt de tankar som ska tömmas,toan och gråvattentanken samt fyllt upp färskvattentanken, en förnämlig station för det ändamålet.

Vi valde att i huvudsak köra på autoban idag. Fick lov att tanka på en Shellmack och upptäckte att det var det högsta literpriset hittills, men det var krut i bränslet för så låg medelförbrukning har vi aldrig haft någonsin med denna bil. Var så låg så jag väntade mig det skulle öka i tanken, men så bra blev det inte. 

Dagens slutmål var en camping utanför Magdeburg. Hade sett i campingkatalogen  att det skulle finnas en av världens största fartygshissar där i närheten på gångavstånd. Men när vi kom fram så visade det sig vara en mindre hiss här, också mindre sevärd. Ndå vi inte haft tillgång till wifi på flera dar kunde jag inte gå in och få koordinaterna till den rätta  hissen. Det sägs att i ställe för slussas så kör mycket stora fartyg in i en "låda" för att lyftas upp till 60 meters! höjd för att sänkas ner på en plats längre bort. Tycker det låter spännande och intressant. Tyvärr ligger denna sevärdhet strax norr om Berlin så det blir kompass ändring i morgon. Vill gärna se detta, sedan vet jag inte om man har sådan tur att det lyfts någon båt medan vi är där.

Campingen vi står på idag ligger mitt ute i ingenstans, vill säga avsides i en bokskog, mycket välordnad och lugnt.

Satt i solen och halvsov när plötsligt en bil med husvagn svängde in bredvid oss, såg att i bilens bakruta satt en logga med Kumla Indianerna på. Jösses en svensk här ute i ödemarken dessutom från Kumla!! Världen är liten. Påpassligt nog hade jag min t-shirt med Frölunda indianen på mig. Men indian som indian, vi får hålla ihop mot alla cowboys var än i världen vi än är. 

Får väl lägga även denna blogg på hög tills vi får nätkontakt igen.

Bilden är campingen idag.

Marktschagast

Sug på det namnet. Vad är det för fel på ortsnamn  som Flen eller  Åre? De kan man både stava till och uttala. 

Nåja hur som helst, det är här vi befinner oss för tillfället. Det är här de bygger vår Husbil Frankia.

Vi kom hit igår med andan i halsen, var medveten om att vi inte beställt tid och det idag är fredag. Fredagar är normalt en svår dag att komma och få något gjort, man  slutar ofta tidigare då.

Det blev en lång dag med väntan, vi var uppe redan strax efter 06.00 för att ha ätit och klätt oss om montören dök upp. Kvinnan från receptionen knackade på vår dörr och levererade färska mackor till oss. Montören kom dock inte förrän vid 11,00 ungefär. Kvinnan från receptionen var med som tolk.fick förklara vad vi ville ha gjort. Fick veta vad batteribyte skulle kosta, och vilken typ de kunde montera. Tackade vänligt men bestämt nej då. Det får vi klara oss med de vi har tills vi kommer hem.

Konstigt nog har de inte uppkoppling till nätet här? Men byn ligger omgiven av höga berg vilket nog spelar in. Dessvärre kunde de inte heller ta varken Visa eller Mastercard! Så vi fick ta en långpromenad ner i stan där vi fann en bankomat och kunde få kontanter att betala jobbet med. Där fanns en liten mataffär med där vi kunde handla vad vi behöver för de närmaste dagarna. Det fanns ett väntrum att sitta i medan man väntar.när vi till slut såg vår bil rulla ut var det eftermiddag. Det kändes som det är bättre att stå här med tillgång till el, än starta nu och inte komma så långt innan sökning efter stellplatz börjar. Bättre stå kvar och starta i morgon bitti så kommer vi en bit längre då. 

Känns bra att Frankia fabriken gett oss ett så fint bemötande som vi fått här. Men det blir skönt med en vilodag med läsning av någon av alla böcker vi har. På Bahia var det så att alla böcker svenskarna hade gick runt bland bilarna. När sedan folk började packa för hemresan gav man bort lästa böcker, så vi tog de vi tyckte var spännande. Dessutom lånar vi böcker på IPaden, den är perfekt att läsa på, med sin inbyggda belysning. Kan med fördel läsas i sängen utan tända någon lampa. 

Vart vi ställer färden i morgon bestämmer vi då, ingen fastslagen rutt. Får bli som det blir, ingen stress eller hets. Det hade vi i går så det räcker för resten av färden mot Fjärås.

Missöde

Efter en kall natt högt uppe bergen med en camping som hade ren luft och förstklassiga toa/dusch rum. Var det efter de vanliga morgon bestyren dags att starta motorn för en ny dag på de tyska vägarna.

Då upptäckte Ulla som ser allt jag inte ser, kylskåpsdörrens lås hade brustit, den gick inte att spärra i låst läge! Inget bra dörren riskerar att flyga upp i kurvorna och allt innehåll ut på golvet. Vad göra??

Vi löste det med eltejp, samt tog ur allt ur dörrfickorna.

Vi hade planerat ett besök på Frankia fabriken på hemvägen, nu blev det plötsligt angeläget för att se om de kan hjälpa oss med kyl och eventuellt två nya batterier till bodelen, de håller laddningen dåligt.

Så idag blev det hårdkörning som gällde, tur att autoban är avgiftsfri. 

Reda nere i Santa Pola hade jag varit inne på nätet och Frankias hemsida, så koordinaterna var redan sparade i IGo (navigatorn). 

Trafiken på autoban är så överbelastad, snudd på kaos idag hur ska det se ut om tio år? Bilköerna är oändliga bitvis.

Men idag har Mercedes stjärnan fått bekänna färg, det har stundtals där det gått legat upp mot 120 km/tim. Vi kom fram till fabriken vid 14,50 orten har det omöjliga namnet Marktschorgast.!

Sug på den!! Inte lätt att hitta på kartan minsann.

Vi hade läst att de hade en stellplatz för Frankia kunder vid sitt service center. Rusade in där och förklarade mitt ärende. En engelsktalande kvinna sa att idag var det kört men troligtvis kan vi få hjälp i morgon bitti. Blir bra tyckte vi en bra plats att stå på med ström att koppla in. Wifi saknades så jag får skriva blogg och sända dem nästa gång vi har uppkoppling. Vi hade i alla inte lust att köra längre idag.

Måste säga några ord om serpentinvägen igår (förra bloggen)  

Kan så här efteråt inte fatta att det var en allmän väg, och att Igo visade oss in på den. Raksträckorna mellan kurvorna var sällan längre än ett par hundra meter, och kurvorna var så snäva att fullt rattutslag krävdes för att komma runt. Vet jag tänkte för mig själv flera gånger måtte vi ej få möte i nån av alla blinda kurvorna, där man ej såg runt kröken. Det fick vi inte, men den förvåning när vi upptäckte  den 18 meter långa semi-trailern som väntade på oss. Han kom ju uppifrån och hade kunnat se oss när vi var flera kurvor ifrån honom, och dessutom en plats där jag kunde köra av vägen med mina högerhjul. Vad som är ännu svårare att fatta är hur han utan pistolhot kunde ge sig in på denna skogsstig med sitt ekipage. Hoppas för hans skull han slapp det.

Men nu har vi klarat av den biten av landet, nu blir det fortsättningsvis lite bredare och mindre kurvor framöver.

Stengetter.

Dagen blev mer spännande än vi kunde drömma om, men mer om det senare.

Som vanligt var vi morgonpigga ock klara för avfärd vid nio tiden. Jag hade köpt nio kilo apelsiner innan vi lämnade Santa Pola. Två kilo hade jag pressat tidigare nu på morgonen pressade Ulla fram två liter juice, och vi har kvar till en pressning till. Vi har ännu tur med vädret solen skiner på oss, men var tog den Spanska värmen vägen. Imorse var det + 5 C mitt på dan 15 + C. Får börja leta i skåpen efter vinterkläder, huvaligen!

Navigatorn är inställd på "undvik betalvägar. Men det finns avgiftfria motorvägar. Vi åkte på en sådan innan Mulhouse då plötsligt en skylt förkunnade att strax börjar betalväg. Jag bestämmer mig för att svänga av och ta en vanlig väg för slippa dyr avgift. 50 meter före avfarten ser jag en skylt på den mindre vägen jag just börjat inta avfarten. "Förbjudet för fordon över 3,5 ton" då vi väger mer än vår totalvikt på 5,0 ton just nu med all packning. Ett blixtsnabbt beslut var nödvändigt då vi redan var framme vid avfarten. Frågan som flög upp i huvudet var:  är böterna högre för överskriden vägbelastning med minst 1,5 ton? Än betalvägsavgiften? Snabbt beslut och vridning av ratten upp på dyra vägen igen. Antingen håller jag på att bli gammal eller tar det på psyket med all trafik och välj rätt avfart i rondellerna, för framåt eftermiddagen känner jag mig trött, inte sömnig men trött. Därför börjar vi söka stellplatz eller ACSI campingar i närheten av där vi just nu befinner oss de finns inlagda i navigatorn båda delarna. 

Oturligt nog finns de stellplatzer vi finner i fel väderstreck, eller bakom oss.

ACSI campingarna har alltid legat bättre till för vår färdriktning, så även idag. Ulla har tydligt redogjort att upp på några serpentin vägar i Alperna blir det inte tal om, aldrig har hon deklarerat klart och tydligt.

Men lite runt i Swartzwald området vore väl trevligt tyckte Ulla, jag instämde. 

Så fram med campingboken och leta efter lämplig plats. Vi fann en mitt i området med det svårstavade namnet. Ställde in koordinaterna dit och började åka. En väldigt vacker och naturskön vägsträcka. Men plötsligt mitt i en mindre ort skulle vi svänga tvärt till höger. Sagt och gjort, det började omedelbart stiga brant uppför och blev mycket smal, kunde bara köra på tvåans och ibland på treans växel.

Det blev så brant att vägen var tvungen att övergå till serpentiner. Kul körning ansåg jag Ulla höll inte med. Har naturligtvis varit ännu roligare med en sportig personbil, Vår husbil har små likheter med en sportbil, inga alls vid en eftertanke. Så det blev fullt jobb att hinna växla ner i de otroligt skarpa kurvorna, var nästan så man trodde sig möta sig själv! Satt och tänkte för mig själv, det är inte överallt man kan mötas med en personbil, gudskelov mötte vi ingen.

När jag tar mig igenom en mycket skarp högerkurva på tvåans växel och fullt rattutslag reser sig mitt korta hår rakt upp på skallen. Vid vägkanten hundra meter upp står en Europa trailer och väntar på mig. Han var på väg utför och hade förmodligen vanan inne att spana uppifrån flera serpentiner nedåt och sett oss komma.

Så nu stod han och väntade in oss. Det på den enda plats det fanns plats och var möjligt. Det var möjligt för mig att köra av vägen med högerhjulen då det såg hårt och fast ut vid sidan om.

Något mer möte fick vi inte, och efter nått toppen utan snö och halka, så blev det för oss en repris, men då nedför berget igen, och se där nere fanns en liten gullig camping där vi nu pustar ut.Orten där vi står heter Freudenstadt. En bit upp i bergen ligger campingen som heter Schapbach. 

Går up så går det ner

Nu talar jag inte om maginnehållet. Nej utan vår väg över Midi Pyrenéerna. Jösses vilka backar, ena minuten var vi på havsnivå för att en stund senare vara uppe på 1100 meter över havet. Som turligt nog var det ej serpentinvägar utan rakt upp och rakt ner. Det gällde att ladda när man såg det gick uppför, gasen i botten så man hade fart med sig. Motsvarande när det bar utför långa branta backar som aldrig tog slut. Här gällde det omvända växla ner och motorbromsa för att spara på bromsarna. På jämna mellanrum var det sandfällor ut till höger där man kunde svänga ut om bromsarna tog slut. Efter ett femtiotal meter ute i sanden var det en hög vall att köra in i om det inte blivit stopp i sanden. Mycket bra, men lite skrämmande med dessa, ska man kalla det hjälpmedel eller hinder. Detta är naturligtvis i första hand för lastbilarna och dess tyngd som trycker på nedför. 

Jag skrev i går om det vackra landskapet, det gäller idag också. Man har vyer nästan oändligt långt. Böljande och grönskande just nu. 

Vi har smärtsamt nog fått erfara att det inte är gratis på Franska motorvägar. Så idag har det uteslutande färdats på vägar som navigatorn visat oss på grund av vi programmerat bort betalvägar.

Följden av det blir att vi fått se ett oräkneligt antal små byar och städer från insidan. Ibland får man nästan fälla in backspeglarna vid möten. Behövs nästan skohorn för att ta sig fram ibland. Trots att vi startade dagens färd före 08,00 i morse och kört med en rast och stannat vid denna camping Kl 15,00 har vi bara hunnit fyrtio mil idag. En camping i utkanten av staden Besancon blev vårt slutmål idag.

Vi räknar med att köra in i Tyskland i morgon, det man starkast minns av Frankrike är det vackra landskapet, de dyra betalvägarna du måste ta om du har bråttom, samt de usla Wifi uppkopplingarna både i Frankrike och i Spanien. Framför allt är Frankrike rondellernas förlovade land, vet inte hur många sådana vi  snurrat runt i. Det är så man blir yr i mössan av allt snurrande i dessa rondeller, en del mycket stora de är bra, sämre är de små som ibland är så små att man knappt märker dom.

När man kör in i rondellen har den som är inne i den samma företräde. Då är de stora att föredra där har man chansen att klämma sig in i de små blir det svårare, hittills har vi klarat det utan plåtkontakt men det gäller att se upp. Just nu ser jag mest upp till att krama min kudde om en stund.

En lugn kväll är det till skillnad från igår, en riktig nagelbitar kväll innan det stod klart att gamla Djurgårn tog sig tillbaka till ishockeyns finrum. En prestation av laget som varit uträknat flera gånger under säsongen, men mot alla odds klarade av det. 

Man får passa på

Vi lämnade vår campingtomt som varit min fasta punkt i mer än sex månader nu i söndags morse. Avvinkade av några landsmän. Kändes lite vemodigt må jag säga, nya vänner utspridda i stora delar av Sverige, när de inte är här nere. Vi har bestämt oss för att i möjligaste mån undvika betalvägar. € tickar fort iväg på dessa vägavsnitt. Så i stället för de jättefina Autopista som betalvägarna heter har vi åkt Autovia också motorvägar men av något lägre klass. Märkte ganska snart att det gick tungt, inte så konstigt då alla stuvutrymmen är fyllda till bristnings gränsen med öl, vin och sprit. Första övernattningen blev vid Vinaros syd Tarragona. Bra camping som tyvärr saknade Wifi tji bloggning alltså. Då vi blivit ganska morgonpigga av oss var frukostbestyren och bilen startklar vid niotiden på morgonen så hoppades vi komma förbi Barcelona innan alla Spanjorer skall lufta sina bilar. Nja gick väl så där, mycket trafik och mycket vägvisare att hålla reda på. Våra GPS är inte alltid uppdaterade på om man skall köra ut tredje eller fjärde till höger ur rondellen. Ibland hinner man inte med riktigt så det blir en extra sväng innan man är på rätt väg igen. Till slut var vi i Narbonne  i Frankrike där vi fann en camping som precis öppnat för säsongen. Där fann vi en camping som vid varje plats hade ett eget hus med toa och dusch! Det har vi aldrig upplevt tidigare. Lyxigt värre. Dock ingen plats att åldras på var vi överens om. Så efter de vanliga procedurerna på morgonen började vår fortsatta färd genom France. Det blev en omtumlande dag  bakom ratten. Vi skulle ta oss över en del av Pyrenéerna. Där fick Mercedes motorn jobba, ena stunden på havsnivå nästa på 1100 meter över havet. Backe upp och backe ner hela tiden, ett fantastiskt landskap med hisnande vyer bredde ut sig genom fönstren. Vad vi saknade var rastplatser för att ta bilder av de oändliga vyer som bredde ut sig.

Bland annat körde vi över en bro vid Millau, för det första låg den på nära 1100 meters höjd var väldigt lång och det var om jag hade ramlat över broräcket en kilometer ner till jag slagit ihjäl mig! Nu var risken inte stor för det var stoppförbud på bron. Enda vägsträckan idag som var avgift på. Passagen över bron kostade oss 25€ !!  Men det var det värt, vad människan kan åstadkomma när de inte ägnar sig åt att slå ihjäl varandra. Ett fantastiskt byggnadsverk faktiskt. Vi har tur med vädret än så länge, sol och varmt fortfarande. Trodde det skulle vara kallare så här högt upp, vi har idag passerat snöklädda berg på vår färd. Vi har ikväll valt en camping i en liten by som heter Lempdes, en camping som precis öppnat för säsongen, och till all lycka tillhandahöll Wifi visserligen som alla andra ställen vi varit på väldigt svajig och långsam. Få se om det går att sända denna blogg, det gäller att passa på när campingarna har Wifi, tror att om några år är de som inte erbjuder den tjänsten är utslagna.

Folk kan inte leva snart utan vara ständigt uppkopplad på nätet. Sorgligt men sant.

I morgon skall vi leta oss öster ut mot Tyskland, få se var vi landar nån stans, har ingen bestämd rutt att följa. Men nästa Stellplats/camping med Wifi kommer det mer från vår resa.

Till sist en bild från idag.

Tillägna

Denna blog tillägnar jag Ullas älskade syster Maj-Britt i Tacoma USA. Samt hela hennes familj.

Fick ett mail från henne i dag där hon skriver att hon följer mitt skrivande på denna blog, och vill att jag fortsätter så hon kan följa oss genom Europa på vår väg hem till gamla Sverige igen. 

Maj-Britt är imponerad av att husbilen är byggd på Mercedes chassi, det skulle kosta mycket dollar over there . Jag kan berätta för dig M-B att Frankian (husbilen) har 6 sovplatser 4 lågig  gasolspis med ugn, kyl och frys, toalett med dusch. Så vi har allt vi behöver för compact  living. Utvändig markis, stort garage (förrådsutrymme bak) med plats för våra cyklar solstolar bord med mera. På den campingen vi står nu har vi kopplat in rinnande vatten, samt anslutit avloppsslang för vatten från diskbänk handfat och duschen. Som du hör så har vi haft det rätt bekvämt här i Spanien. Passar mig som är född lat!

Frankian är 8,60 meter lång, i jämförelse med de husbilar vi såg i USA är detta en småbil. Vi har ej heller en personbil kopplad bakom husbilen, vilket alla i USA hade. Det är förbjudet hos oss.

Frankian är bra när man står still så länge som vi gjort nu i 7 månader snart. Men den är onödigt stor när man skall försöka ta sig in i små städer och många campingar är mycket trånga och små platser.

Nu har vi gjort denna övervintring, dags att gå vidare. Vi talar om att kanske skaffa en mindre husbil då vi troligtvis inte kommer att stå så länge på varje plats. Om hälsan står oss bi har vi kanske flera år kvar att åka runt i Europa. Det finns så många ställen att besöka med husbil. Grekland, Italien Kroatien. 

Ja du hör! Så håll din dator igång du ska få mycket svensk text att försöka minnas innan du translate detta. Bra träning för dig att minnas ditt gamla modersmål.

Som du läst så lämnar vi Santa Pola i morgon, men vi njuter av solen och värmen en sista dag.

Bilden är tagen för en liten stund sedan, fick avbryta mitt skrivande då Ulla lockade med kaffe och smörgås i solskenet. 

En fråga bara har du Skype? Ulla och jag har Skype. Ullas adress där är ulla.gurman

Om vi skall Skypa med varandra kan du sända SMS  eller mail när du vill tala med oss så har vi datorn on line då. Ullas mail adress är ullagurman@hotmail.com minns inte om du har den.

På det igen

Ibland blir man trött om man frågar mig. Tvättade hela bilen i lördags inkl,  taket.

I natt kom en sandstorm ifrån Afrika som tydligen drabbat  inte bara Spanien. Även Tyskland och Frankrike. Har hört att även England kommer att få sin beskärda del. 

Vaknade i morse, och när jag tittade ut var allt gulbrunt. Hela bilen samt utemöblerna, cyklarna, ja allt hade ett lager med sand. Det ramlade ner i och 

med ett lätt duggregn föll samtidigt.

Så det blev pang på det igen. Fram med slangen och borsten igen. Jag var inte ensam överallt stod man och tvättade fordon och förtält och möbler. Befarade att campingens vatten skulle sina. Men det har gått bra. 

Annars går dagarna i uppbrottets tecken, det börjar dra ihop sig för avresa för oss nu. 

Mycket ska bunkras, dunkar med flytande vätskor av olika slag inhandlas, matvaror som passar till vätskorna lika så. Så mycket är klart det kommer att rulla tungt hemåt. 

Idag har jag varit till vår spanska frisörska som gjorde vad hon kunde för att få mig mindre anskrämlig ut. I morgon är det Ullas tur att klippas. Dumt att inte passa på, kostar bara en tredjedel mot i Sverige.

Det mesta är inpackat i skåp och luckor, så på lördag skall jag lämna in den spanska gasolflaskan och få dispositionen på 30 € koppla ur elen veva upp stödbenen, rulla av kilarna under framhjulen. 

Ställa in navigatorn IGo på Peniscola där vi har tre ställplatser att välja på. Lagom lång första dagsetapp. Vi har bestämt att färdas långsamt hemåt med många stopp på intressanta platser. Framför allt i Tyskland där man alltid brakar iväg på autoban via Kasselbackarna och Hamburg. 

Denna gång siktar vi längre ostvart mot forna Östtyskland. Kan vara intressant att se förändringen mot på 70 talet då vi färdades genom Polen till en husvagnsträff i Tjeckoslovakien, och sedan genom Östtyskland hem. Det var den gången skrämmande hur det såg ut där då.

Misstänker att det hänt mycket sedan dess. Har dessutom hittat Frankia fabriken, skulle vara intressant med ett studiebesök där. Kanske ett bra pris på bodelsbatterier, de vi har håller inte laddning längre. Dags att byta ut dem. 

Våra svenska husbilsvänner vi fått här lämnar en efter en campingen, en del har ej fått nog och drar söderut mot Gibraltar, andra vänder hemåt mot Sverige. Så nu är vi inte många här. Men det kommer faktiskt en och annan hit fortfarande. De stannar bara några nätter och kanske tvättar på campingens maskiner och handlar mat ner i stan. Men i takt med vi försvinner kommer allt fler Spanjorer hit, deras säsong börjar när vår slutar här. Det blir lite kulturkrockar mellan oss. När vi drar ner gardinen och lägger oss då börjar de med matlagning. 

De spanska kvinnorna har inget behov av telefon, deras genomträngande tjatter hörs över stora delar av Spanien. 

Så det blir nog skönt att komma hem till landet med buttra män och kvinnor som inte tjattrar i onödan, utan glor stint i backen när vi möts på bussar och i köer i affären. Ack ja.