Inte så roligt

Ulla kom med tåget från Ö-o vid trettontiden idag. Så jag tog vår limousin och hämtade.

Det var ingen rolig syn som mötte mig, Ulla (U) såg ut som H Alfredsson i monologen där han hade så ont i ryggen i flera år för han hade knäppt ihop västen med gylfen och därför ej kunnat räta på ryggen!

Sådant misstag gör inte U nej hon har under flera år sagt att hon har problem med värk i ryggen. Med tiden har det bara blivit värre, mitt tjat om att gå till sjukhuset har hon viftat bort, vad kan dom göra har jag fått till svar. Från sista året kan hon ej åka bil, buss, tåg eller vår Carthagon  mer än högst 8-10 mil innan värken gör det svårt att fortsätta. Men så ont och så slut som U var idag har jag aldrig sett henne.

Förstår nu att våra planer på årets planerade turer och långresor med Carthagon är bara att glömma.

Om ryggen gör att resan bara blir en pina får vi avstå.

Lyckligtvis har hon förstått att hon behöver få hjälp av läkare att åtminstone få veta vad som orsakar denna smärta, så förra veckan hade hon tid på vårdcentralen här i Fjärås och en läkare där. 

Idag när vi kom hem låg en remiss till röntgen i vår brevlåda. En tid redan om en vecka har U fått.

Hoppas innerligt att de kan se vad som är fel och att det går att åtgärda på något sätt. 

Är det något ingrepp som skall göras med operation av något slag är väl risken överhängande att hamna i någon vårdkö på något halvår eller mer. Eller är det kanske en naprapat eller kiropraktikter som ska knycka ryggen rätt? Inte lätt att veta. Vi får avvakta och se vad röntgen säger.

Brukar säga det är aldrig försent att ge upp! Så varför inte invänta svaren.

I värsta fall får vi säga farväl till husbilslivet och bli stugsittare. Marknaden för att sälja husbilen är inte det bästa, kan bli svårt att få vettigt betalt, men det är smällar man får ta, tyvärr.

Senaste året har även jag fått en krämpa, men i förhållande till Us problem är det en bagatell. 

I vilken soffa fåtölj eller stol jag sitter i/på får jag värk i vänster ben, värker mellan höften och knät efter en stund. Täta byten av sittställning lindrar. Har varit glad det inte har inträffat när jag kör Carthagon. Men säg den glädje som varar. På hemvägen från husbilsträffen i Norrköping kände jag av det.

Märkligt är att när jag står eller går mina långa promenader eller ligger i sängen har jag ingen värk alls. 

Får hoppas det stannar vid detta.

Måste uppdatera mig, gamlingar som jag får man självdö eller gäller nödslakt för ett sånt nöt som mig?

Detta var dagens bulletin från Krämpornas Hus i Fjärås.