Vi har ett mycket litet men ändå ett flygfält här i Fjärås med en hangar för enmotoriga plan. När idag ett sånt plan flög lågt över mitt huvud kom jag att tänka på en händelse från början på 60 talet.
Efter värnplikten flyttade jag till Stockholm som ungkarl och började köra buss. Morsan och farsan bodde i Örebro och där hade jag alla gamla kompisar, i Sthlm kände jag ingen, så ibland ville jag åka hem till dem. Det var två åkerier i Örebro som körde dagligen till Sthlm tur o retur med gods. Jag kände alla chaufförerna och jag kunde få åka med i hytten. Ville åka med en fredag och tillbaka på söndagen men missade dem, de hade redan åkt. Men så ringer Bror -Johan en annan chaufför och säger jag kommer upp med en extra bil på lördagen så du kan lifta med mig, okey toppen sa jag.
Letade på honom vid godsterminalen och vi startade färden mot Ö-o.
Hade inte kommit långt innan en tjej stod och liftade BJ stampade bromspedalen i durken och stannade. Det var en ung vacker flicka i lämplig ålder, ja för mig alltså BJ var några år äldre men det hindrade honom inte från att sätta igång värsta charmen. Hon var från
Kristinehamn och hette Ann minns jag. Ann skulle som jag tillbaka till Sthlm på söndagen.
Ja men så bra sa B-J då hämtar vi dig där med flygplan och så landar vi i Örebro och så får du åka lastbil till Sthlm. Konstigt nog gick hon med på det! Jag hade hört att B-J är skicklig flygare och medlem i den lokala flygklubben så jag såg inget konstigt i det. Du hänger väl med och hämtar Ann frågade B-J? Njae jag har aldrig flugit så jag vet inte svarade jag, men blev övertalad att vara på flygfältet vid 12 snåret på söndagen.
När jag med fjärilar i magen infann mig vid hangaren stod B-J med bekymrad min och sa att det fyrsitsiga planet var upptaget, kvar stod ett tvåsitsigt plan. Har ringt och sagt till Ann att vi inte har något att flyga med som rymmer tre personer, så vi kommer inte. Antar att Ann var lika lättad som jag.
Vi får ta en liten sväng med detta planet när du nu är här tyckte B-J.
Med den där sa jag och pekade på planet som såg ut som en leksak, propellern var obetydligt större än den visp morsan har vid matlagning. Den har ingen värme men det blir inte så kallt. Nähä men visserligen skiner solen från klar himmel men det är flera minusgrader! Ingen fara det är lugnt kom nu.
B_J öppnade en dörr och när jag såg in i planet såg jag två stolar i rad bakom varandra. Framför den främsta stolen satt en lång spak i golvet. B tog loss den och satte i ett hål i golvet framför den bakre stolen och bad mig sätta mig i främre stolen! Driver du med mig?? Det är du som kör och är ett huvud kortare än jag, hur ska du kunna se någonting med mig framför dig??
No problem nu kör vi, vi skumpade fram emot Sörby sidan för få rätt vindriktning för take off.
Vänder upp och ger full gas och ett skuttande och hoppande på den skottade men frusna gräsbanan. Plötsligt helt lugnt bara motorljudet, förstod att vi lämnat den trygga markbacken och börjat stiga så smått. När vi passerar S vattentornet utanför sidfönstret får jag panik och skriker till B gasa för tusan vi står still i luften. Åtminstående upplevde jag det så. B tittade över min axel på någon mätare och sa vi har mer än 120Km/Tim så det är lugnt! Vadå lugnt skrek jag, om vi åker 160Km/tim med farsans gamla Pv sport och sträcker ut armarna genom fönstren inte tusan lättar den, så dra på för höge farao.
Nåväl vi kom upp på lämplig höjd över marken, då säger B har du sett där är din farsas hus och där har du slottet. Nej jag hade inte sett någonting, tordes inte vrida på skallen än mindre luta mig det minsta åt sidan för att se genom sidorutan var övertygad om att då välter planet och vi slår i backen med dunder och brak.
Det fanns ingen klädsel på väggarna bara en massa ihopsvetsade rör som planet var byggd på. Kunde klämma in mina fingrar mellan planets ytterskikt och hålla tunt rören så knogarna vitnade, och inte var det av köld, om man säger så.
Nåja så småningom började en tanke infinna sig i mitt huvud att kanske skulle jag överleva detta och blev något mer avslappnad än ett järnspett. B flög en sväng över hemfärden. Det var en söndag med strålande solsken och därmed mycket folk på isen. En bilbana var uppskottad som en oval där de lokala rallykungarna gasade runt. B tyckte vi skulle köra ikapp med bilarna, så vi flög på låg höjd, det vi vann på raksträckorna förlorade vi i kurvorna som inte blev så snäva så klart.
När vi gjort detta en stund sa B nu flyger vi rakt fram här några gånger titta om du ser uppstickande stenar i isen, om inte tänker jag landa för en stund. När vi inte såg något som stack upp ut isen landade B snyggt nära bilbanan.stor uppståndelse alla på isen kom emot oss. Vi går ut och sträcker på benen ett tag ansåg B.
Född med en skalle av kork så tänkte jag att alla åskådare här tror naturligtvis att den i framsätet är den som är pilot. Så när dörren öppnats och jag skulle lite nonchalant ta mig ut. Landningsställen var vinklade så att framifrån såg planet kobent ut. Lämpligt att hasa med foten då man inte nådde marken direkt.
Kändes väl inte så där jättebra när jag i stället för hasa på det som visade sig vara väv klev rakt igenom och stod med ett landningsställ mellan knät och låret!
Minen på åskådarna sa mig att de redan funderade på vilket säkerhetsavstånd de behövde om den piloten var den som skall starta flygningen.
Då först gick det upp för mig att vi satt i en hög av väv ihopbunden med järnrör, milda makter. Nåja vi kunde med hjälp av tejp få det att hänga ihop tills vi landat vid flygklubben vid Gustavsviksfältet.
Några år senare var Bror-Erik Johansson passagerare på ett flyg i närheten av Kanarieöarna som störtade och B var en av alla som omkom. Mycket tråkigt då B var en glad och mycket trevlig person. En ödets ironi att han som skicklig flygare skall som passagerare omkomma i flygolycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar