Passa på

Ulla har gått och får massage för sin onda rygg, och det är fredag=städdag! Så då passar jag på att gasa runt med dammsugaren. Från början var undervåningen mitt revir  med dammsugaren, men sedan några veckor tillbaka tar jag båda våningarna för att skona hennes onda rygg. Det är om jag skall vara ärlig inte mycket jag bistår med i hemmet. Å andra sidan har vi inte samma synsätt på städning. 

Själv hyllar jag principen : Bättre lite skit i hörnen. Än ett rent helvete!!

Fattar inte att U behöver glasögon, minsta smula eller dammkorn som jag missar, någon som tror U missar det, nähä icke sa Nicke.

Däremot skulle nog jag behöva nya glasögon, händer någon gång att jag diskar och ställer upp den i mina ögon väldiskade glas och tallrikar i torkstället för självtorkning. När senare U ska ställa in det rena godset på sin plats i skåpen så upptäcker hon ofta någon liten odiskad fläck och gör om.

Det är inte utan jag tycker synd om U för hon fått en sån slarvpelle som jag i huset.

Nej ju längre ifrån köket jag håller mig ju bättre är det. Konkurrera vid spisen vore mig främmande, godare mat än den hon gör, och som jag stoppar i mig finns ej. Ett mirakel att jag kan hålla vikten i styr.

Igår var vi en sväng in till K-backa, U skulle till sjukhuset och kolla allt var bra med ögonen.

Ganska onödigt om man frågar mig. Ja menar ser hon den minsta äppelkärna runt min fåtölj kan inte en Falk ha bättre syn. Njae det var inte synskärpan de kollar utan något tryck eller vad det är.

Vi åkte in i så god tid att vi kunde strosa kring i Kungsmässans galleria, mest kläder inte så mycket skojsiga leksaker för vuxna barn som mig. Känner ett visst motstånd mot den typen av aktiviteter, brukar alltid bli dyrt, alltid är det något jag inte är i behov av som ändå slinker med hem.

Konstigt nog kunde jag stå emot köptvånget, det vill säga nästan! En stor välsorterad bokhandel finns där.

Då kom jag på att jag försökte köpa vägkartor över Kroatien på nätet, det misslyckades då de kartorna hade utgått ur sortimentet. Tjosan här kan jag kolla om de har något för oss. En välsorterad avdelning för kartor och resehandböcker. En liten behändig bok över Kroatien hittade jag men inga vägkartor. Vid kassan frågade jag om det. Kvinnan bakom disken slog på sin dator och kunde se att hon kunde ta hem kartor över både Kroatien och Slovenien samt Bosnien och Hercegovina, allt för det humana priset av 200 spänn! Kan vara en bra investering för att kunna hitta hem igen. 

Om U får en kartbok i händerna biter hon inte så mycket på naglarna över mitt körsätt! 

Det här med GPS är nog bra men i bland verkar det som satelliterna fått hjärnsläpp, då är det tryggt med en karta i Ullas händer, om hon nu inte håller den upp och ner.

Nästa fråga är kommer hon att bli så bra i sin rygg så vi kommer iväg, om framtiden veta vi inget.

Resehandboken säger det finns hur mycket historiska byggnader och platser så det lockar onekligen att få göra resan.Det blir inte förän i sept så den värsta värmen svalnat av där nere vid Medelhavet.

Tid även för U att få hjälp med sin rygg så hon slipper värken.

Nu är det klippt

Vadå??

Jo gräset vid logen där Carthagon slumrar innanför logdörrarna.

Det är en rätt stor gräsyta mellan logen och bostadshuset. Är väl inte mitt jobb egentligen men jag känner att det känns bra att göra det. Visserligen betalar vi hyra för att stå där. Inger vars föräldrahem gården är, bor med familj i K-backa. Men hon får inte med övriga familjen dit, då känns det onödigt att hon ska behöva åka dit bara för gräsets skull.

Å så är det de där med åkgräsklipparen! De har nämligen en sådan, och det där med åkbara maskiner vad det än är är ju så kul. Ser det mer som ett nöje än ett jobb. Den är av äldre datum och har väl sett sina bästa dar. Ratten är så glapp så man får vrida ett halvt varv innan något händer, ska man sedan svänga andra hållet blir det ett helt varv på ratten. Kan säga det håller en vaken i alla fall. 

En finess är en kraftig utkastare av det klippta gräset. En maskin som inte har det lämnar fula grässträngar efter sig. 

Den här har som sagt en utkastare åt höger. När man nu klipper får man tänka till lite, gräset som kastas ut vill man få iväg till utkanten av tomten för slippa kratta hela mattan. Så man måste köra så att det blåses längre och längre varv man kört i vänster varv. Till slut är allt klippt och en tjock sträng av gräsklipp ligger utanför tomten utan att behöva krattas dit. Kan lägga ner mycket tid på hur  man kommer lättast undan kroppsarbete, latmasken är inte lätt att bli av med.

Solen skiner men försommarvärmen lyser med sin frånvaro, vad jag kan minnas brukar maj månad varje år ha en vecka med värmebölja men icke i år. Tvärt om enligt statistiken är årets Maj den blötaste i mannaminne i våra trakter. Ska bli spännande att se hur sommar vädret blir i år.

Inte så roligt

Ulla kom med tåget från Ö-o vid trettontiden idag. Så jag tog vår limousin och hämtade.

Det var ingen rolig syn som mötte mig, Ulla (U) såg ut som H Alfredsson i monologen där han hade så ont i ryggen i flera år för han hade knäppt ihop västen med gylfen och därför ej kunnat räta på ryggen!

Sådant misstag gör inte U nej hon har under flera år sagt att hon har problem med värk i ryggen. Med tiden har det bara blivit värre, mitt tjat om att gå till sjukhuset har hon viftat bort, vad kan dom göra har jag fått till svar. Från sista året kan hon ej åka bil, buss, tåg eller vår Carthagon  mer än högst 8-10 mil innan värken gör det svårt att fortsätta. Men så ont och så slut som U var idag har jag aldrig sett henne.

Förstår nu att våra planer på årets planerade turer och långresor med Carthagon är bara att glömma.

Om ryggen gör att resan bara blir en pina får vi avstå.

Lyckligtvis har hon förstått att hon behöver få hjälp av läkare att åtminstone få veta vad som orsakar denna smärta, så förra veckan hade hon tid på vårdcentralen här i Fjärås och en läkare där. 

Idag när vi kom hem låg en remiss till röntgen i vår brevlåda. En tid redan om en vecka har U fått.

Hoppas innerligt att de kan se vad som är fel och att det går att åtgärda på något sätt. 

Är det något ingrepp som skall göras med operation av något slag är väl risken överhängande att hamna i någon vårdkö på något halvår eller mer. Eller är det kanske en naprapat eller kiropraktikter som ska knycka ryggen rätt? Inte lätt att veta. Vi får avvakta och se vad röntgen säger.

Brukar säga det är aldrig försent att ge upp! Så varför inte invänta svaren.

I värsta fall får vi säga farväl till husbilslivet och bli stugsittare. Marknaden för att sälja husbilen är inte det bästa, kan bli svårt att få vettigt betalt, men det är smällar man får ta, tyvärr.

Senaste året har även jag fått en krämpa, men i förhållande till Us problem är det en bagatell. 

I vilken soffa fåtölj eller stol jag sitter i/på får jag värk i vänster ben, värker mellan höften och knät efter en stund. Täta byten av sittställning lindrar. Har varit glad det inte har inträffat när jag kör Carthagon. Men säg den glädje som varar. På hemvägen från husbilsträffen i Norrköping kände jag av det.

Märkligt är att när jag står eller går mina långa promenader eller ligger i sängen har jag ingen värk alls. 

Får hoppas det stannar vid detta.

Måste uppdatera mig, gamlingar som jag får man självdö eller gäller nödslakt för ett sånt nöt som mig?

Detta var dagens bulletin från Krämpornas Hus i Fjärås.

Driftsäkert

Ett ord som blivit bortglömt. Gå i tid ett annat ord som inte använts ofta heller.

Ta tågen för exempel, när avgick ett tåg vid rätt tidpunkt senast! Någon?

Nej tänkte väl det, ingen minns detta längre. 

Inställda tåg? Jo det vet varenda kotte. Sker dagligen. Nedrivna ledningar? Varje vecka. Rälsbrott eller trasiga växlar, alldeles för ofta. Listan kan göras lång varför " hela svenska folkets järnväg" SJ. Inte kan köra efter tidtabell längre. Underhållet är hissnande eftersatt. 

Ulla är på utflykt till "flickorna" kvartalsmöte, någonstans i Närke. Inhandlade tågbiljett för ett par månader sedan. Ju längre före avresedagen man köper ju billigare höll jag på att skriva. Mindre dyr ska det vara. Deras träff brukar börjar vid ettsnåret tror jag, inte den enklaste sak att få ihop logistiken till detta. (Planeringen M-B) 

Det är glest med lokalbussar mellan Fjärås och Kungsbacka på ja inte bara på morgonen förresten. 

Ulla vill alltid vara i mycket god tid till alla träffar/möten eller avgångar. 

För att komma till avgången på pendeltåget mellan Kungsbacka och Göteborg måste hon ta en buss som gör att hon får vänta i K-backa innan pendeln går nästan en timme. Jo det går en senare buss men då har hon bara tio minuter att ta sig tjugo meter från buss till tåg. Det blir för stressigt.

När hon så kommer till Gbg får hon trekvart på sig att byta tåg. Om det nu går något tåg, kan vara inställt på grund av något av alla uppräknade skäl. 

Igår kväll var det totalstopp för all tågtrafik mellan Gbg och Sthlm strömavbrott, ingen kunde säga när trafiken kunde komma igång igen. 

Ulla som varit mycket orolig för om resan kunde bli av sedan hon köpt biljetten blev inte precis lugnare av detta. 

Så i morse tog jag bilen och körde in till K-backa med henne så hon slapp en bussresa. Vår Golf har sällan inställda turer så det gick bra. 

Vänta här medan jag springer in och kollar om pendeltåget går sa Ulla. Är det inställt får du köra mig till Gbg fick jag veta. Vi var lite tidiga så inget tåg stod inne som det brukar göra. Nåväl Ulla kom och sa jag kunde åka hem, det skall gå efter tidtabell. Okey när jag kom hem ringde Ulla och sa att perongen var full av ilskna människor som höll på att komma försent till sina jobb, inget tåg hade kommit.

Jaha, ska jag komma och köra dig till Gbg undrade Jag? Näe än fanns det chans att hinna till Gbg om tåget kom snart. En stund senare ringde Ulla igen och berättade nu satt hon på pendeln, men den hade stannat nån stans utanför Lindome och stod helt still! 

Ytterligare något senare, nu satt hon på tåget mot Sthlm. hade hunnit fram med några minuters marginal innan avgång.

Ingen mer rapport om hur det har gått sedan har inte inkommit så jag antar hon käkar paj och dricker vin med "flickorna" om hon inte av ren utmattning slocknat på någon säng. Skulle inte förvåna mig, för utan sådan nervpers brukar hon somna framför tvn ungefär kl 20,30  för att vakna några timmar senare och gå och lägga sig. 

Jag lär väl få veta det imorgon när hon kommer hem igen, om det mot förmodan går något tåg!!

Jeans

Det är något som jag burit så länge jag minns. Exempelvis minns jag första gången med nytaget motorcykelkörkort och min första motorcykel, en Monark 150cc (alltså en s.k skitraka). Jag vågade mig upp till Järntorget där alla skinnknuttar samlades, eller som det heter idag "hänger" det var alla dom tuffa knuttarna, eftersom jag inte kände någon ställde jag mig lite diskret i utkanten och försökte se frän ut och smälta in i miljön. Kan väl säga gick väl så där, inget vidare alltså. 

Dagen till ära hade jag för dagen spritt nya svarta jeans, Wrangler förståss. 

Plötsligt ropar någon Sisten till Fågelsong är en kruka. Det var ett kafé i Adolfsberg populärt bland knuttarna. Alla trycker fast kepsarna lite hårdare på skallen, hjälm var inte tufft att ha på sig. 

Bra du har hjälm på dig såg just en hackspett kunde man få höra då.Ett febrilt kickande för få igång motorerna vidtog varefter man med en rivstart försvann i riktning Drottninggatan. Så även jag, lyckligtvis startade den på första kicken. När jag petade i en växel och drog iväg hoppade kedjan av! Attans också sa jag då och försökte få kedjan på sitt kugghjul naturligtvis var den nysmord och kladdig. Det var bara jag och en knutte kvar, hans båge startade inte. Fick veta hans smeknamn var Kolis fråga mig inte varför, han hette Karl Oskar Jonsson fick jag så småningom veta när jag börjat komma in i gänget. Så jag ropade på honom och frågade Du har du en trasselsudd?? Sa jag och visade mina oljiga händer. 

Vad ska du med det till du har ju jeansen att torka dig på kom det för honom självklara svaret.

Måste erkänna jag var inte så tuff då, tänkte mest på vad morsan skulle säga.

Det var några år i Stockholm jag bar uniform vid Stockholms spårvägar och busskörningen. När sedan jag blev åkare ochkörde min lastbil var det åter jeans som var min uniform i alla år. Trivs fortfarande bäst i Cowboybrallorna och jeansskjortor, mycket för de rejäla bröstfickorna, en för IPhone och den andra för plånboken.

Det var några roliga år med stans skinnknuttar, vi var ett stort gäng, inte att förväxla med dagens MC gäng. Vi sysslade inte med någon form av kriminalitet. Stal inte ens en  dusch, möjligtvis bröt vi mot någon hastighetsbegränsning.

De åren med de kompisarna tänker jag tillbaka på med glädje och viss saknad.

Ganska konstigt

i alla fall vad mycket som dyker upp i skallen när man promenerar för sig själv. Något man ser som anknyter till något långt tillbaka i minnet och plötsligt ploppar upp.

Vi har ett mycket litet men ändå ett flygfält här i Fjärås med en hangar för enmotoriga plan. När idag ett sånt plan flög lågt över mitt huvud kom jag att tänka på en händelse från början på 60 talet.

Efter värnplikten flyttade jag till Stockholm som ungkarl och började köra buss. Morsan och farsan bodde i Örebro och där hade jag alla gamla kompisar, i Sthlm kände jag ingen, så ibland ville jag åka hem till dem. Det var två åkerier i Örebro som körde dagligen till Sthlm tur o retur med gods. Jag kände alla chaufförerna och jag kunde få åka med i hytten. Ville åka med en fredag och tillbaka på söndagen men missade dem, de hade redan åkt. Men så ringer Bror -Johan en annan chaufför och säger jag kommer upp med en extra bil på lördagen så du kan lifta med mig, okey toppen sa jag.

Letade på honom vid godsterminalen och vi startade färden mot Ö-o.

Hade inte kommit långt innan en tjej stod och liftade BJ stampade bromspedalen i durken och stannade. Det var en ung vacker flicka i lämplig ålder, ja för mig alltså BJ var några år äldre men det hindrade honom inte från att sätta igång värsta charmen. Hon var från 

Kristinehamn och hette Ann minns jag. Ann skulle som jag tillbaka till Sthlm på söndagen.

Ja men så bra sa B-J då hämtar vi dig där med flygplan och så landar vi i Örebro och så får du åka lastbil till Sthlm. Konstigt nog gick hon med på det! Jag hade hört att B-J är skicklig flygare och medlem i den lokala flygklubben så jag såg inget konstigt i det. Du hänger väl med och hämtar Ann frågade B-J? Njae jag har aldrig flugit så jag vet inte svarade jag, men blev övertalad att vara på flygfältet vid 12 snåret på söndagen. 

När jag med fjärilar i magen infann mig vid hangaren stod B-J med bekymrad min och sa att det fyrsitsiga planet var upptaget, kvar stod ett tvåsitsigt plan. Har ringt och sagt till Ann att vi inte har något att flyga med som rymmer tre personer, så vi kommer inte. Antar att Ann var lika lättad som jag.

Vi får ta en liten sväng med detta planet när du nu är här tyckte B-J. 

Med den där sa jag och pekade på planet som såg ut som en leksak, propellern var obetydligt större än den visp morsan har vid matlagning. Den har ingen värme men det blir inte så kallt. Nähä men visserligen skiner solen från klar himmel men det är flera minusgrader! Ingen fara det är lugnt kom nu.

B_J öppnade en dörr och när jag såg in i planet såg jag två stolar i rad bakom varandra. Framför den främsta stolen satt en lång spak i golvet. B tog loss den och satte i ett hål i golvet framför den bakre stolen och bad mig sätta mig i främre stolen! Driver du med mig?? Det är du som kör och är ett huvud kortare än jag, hur ska du kunna se någonting med mig framför dig??

No problem nu kör vi, vi skumpade fram emot Sörby sidan för få rätt vindriktning för take off.

Vänder upp och ger full gas och ett skuttande och hoppande på den skottade men frusna gräsbanan. Plötsligt helt lugnt bara motorljudet, förstod att vi lämnat den trygga markbacken och börjat stiga så smått. När vi passerar S vattentornet utanför sidfönstret får jag panik och skriker till B gasa för tusan vi står still i luften. Åtminstående upplevde jag det så. B tittade över min axel på någon mätare och sa vi har mer än 120Km/Tim så det är lugnt! Vadå lugnt skrek jag, om vi åker 160Km/tim med farsans gamla Pv sport och sträcker ut armarna genom fönstren inte tusan lättar den, så dra på för höge farao.

Nåväl vi kom upp på lämplig höjd över marken, då säger B har du sett där är din farsas hus och där har du slottet. Nej jag hade inte sett någonting, tordes inte vrida på skallen än mindre luta mig det minsta åt sidan för att se genom sidorutan var övertygad om att då välter planet och vi slår i backen med dunder och brak.

Det fanns ingen klädsel på väggarna bara en massa ihopsvetsade rör som planet var byggd på. Kunde klämma in mina fingrar mellan planets ytterskikt och hålla tunt rören så knogarna vitnade, och inte var det av köld, om man säger så.

Nåja så småningom började en tanke infinna sig i mitt huvud att kanske skulle jag överleva detta och blev något mer avslappnad än ett järnspett. B flög en sväng över hemfärden. Det var en söndag med strålande solsken och därmed mycket folk på isen. En bilbana var uppskottad som en oval där de lokala rallykungarna gasade runt. B tyckte vi skulle köra ikapp med bilarna, så vi flög på låg höjd, det vi vann på raksträckorna förlorade vi i kurvorna som inte blev så snäva så klart.

När vi gjort detta en stund sa B nu flyger vi rakt fram här några gånger titta om du ser uppstickande stenar i isen, om inte tänker jag landa för en stund. När vi inte såg något som stack upp ut isen landade B snyggt nära bilbanan.stor uppståndelse alla på isen kom emot oss. Vi går ut och sträcker på benen ett tag ansåg B.

Född med en skalle av kork så tänkte jag att alla åskådare här tror naturligtvis att den i framsätet är den som är pilot. Så när dörren öppnats och jag skulle lite nonchalant ta mig ut. Landningsställen var  vinklade så att framifrån såg planet kobent ut. Lämpligt att hasa med foten då man inte nådde marken direkt. 

Kändes väl inte så där jättebra när jag i stället för hasa på det som visade sig vara väv klev rakt igenom och stod med ett landningsställ mellan knät och låret! 

Minen på åskådarna sa mig att de redan funderade på vilket säkerhetsavstånd de behövde om den piloten var den som skall starta flygningen.

Då först gick det upp för mig att vi satt i en hög av väv ihopbunden med järnrör, milda makter. Nåja vi kunde med hjälp av tejp få det att hänga ihop tills vi landat vid flygklubben vid Gustavsviksfältet.

Några år senare var Bror-Erik Johansson passagerare på ett flyg i närheten av Kanarieöarna  som störtade och B  var en av alla som omkom. Mycket tråkigt då B var en glad och mycket trevlig person. En ödets ironi att han som skicklig flygare skall som passagerare omkomma i flygolycka.

Robban.

På grund av min dåliga hörsel har jag hörapparater i öronen, det har varit några stycken genom åren. De nuvarande är jag mycket nöjd med.

För flera år sedan fick jag ett fint hjälpmedel, en kudde att lägga i fåtöljen med en sladd från TVn. Genom att trycka på en liten knapp på hörapparaten kopplar jag in eller ur tv ljudet.

Får alltså ljudet direkt in i örat från kudden. Har alltså ett val, antingen höra ljudet direkt från vår tv eller trycka på knappen vid örat och få in ljudet direkt in i örat. Ulla kan sitta bredvid och välja vilken höjd på volymkontrollen som passar henne. Eller om jag vill se ett sent program kan jag stänga av tv ljudet och bara ha ljudet i örat. Fint som snus eller hur?

Nu har det varit ett turbulent  halvår nu med trassel både med tv och tivoboxen som ger oss de program vi betalar för. Det har varit verkstad och supporthjälp och jag vet inte vad allt det varit. 

Något som irriterat mig är när jag har ljudet via kudden rakt in i örat finns det ett brummande ljud som inte ska finnas. Mycket grubblande har det varit, vad kommer brummandes ifrån och varför?

Beställde tid vid audiologen i Kungsbacka och deras tekniker, är det något fel på mina hörapparater?

Teknikern hörde att det brummade och sa att han kommer hem till oss och löser det.

Idag kom mannen och konstaterade att det fanns ett missljud som inte hörde hemma där. 

Mycket kliande i huvudet blev det, var ett mysterium alla inställningar var okey.

Av en slump såg teknikern ut genom fönstret och upptäckte Robban som friserade vår gräsmatta. 

Aha sa han dra ur elkabeln till Robban, det är en magnetisk slinga som begränsar klippområdet.

Sagt och gjort kontakt ur och oljudet var borta!!

Det märkliga är att Robban har sprungit runt i tre år utan ha stört vår tv. Varför nu?

Skit samma vet man vad som är fel och man kan åtgärdades genom dra ur en kontakt får det gå.

Fick ett sms idag fanns ett paket för avhämtning i en butik i Kungsbacka. Så det fick bli en tur för att stilla nyfikenheten. Vad kunde det vara? Jo det var en liten skitsak! Alltså ett lock som ersättning för det som ramlade ner i brunnen för avföring i Norrköping. Skruvlocket till husbilens toatank. Så nu är allt frid och fröjd igen. 

Nu väntar vi bara på den sköna värmen som vi hade i så stor mängd i Spanien.

Få sitta och bara känna hur vitaminerna fyller upp kroppen  och välbefinnandet. Görskönt säger jag.

Gasol.

Gasol har sedan många år funnits i min närhet. Började redan 1971 då vi köpte en husvagn en Engelsk vagn med punktvärme, alltså en kamin mitt i vagnen som värmen strålade ut ifrån åt alla håll. En åkarkollega från Karlstad som jag delade körningar med ibland hade en Jugoslavisk husvagn med samma värmekälla föreslog i skulle fira påsken vid Lindvallen i Sälenfjällen, visst sa jag. Vi träffades där uppe, på den tiden fanns bara en lift där. En skottad plan där vi kunde ställa upp oss fanns det. När vi hämtade vatten fick man använda yxa och hugga upp ett hål i en källa som fanns där. Det året var påsken väldigt kall vilket gjorde att vår gasolkamin fick jobba hårt, trots skorstenen var röd orkade inte strålvärmen värma hela vagnen. Vi frös inte ihjäl men ganska nära. Annars hade vi trevligt med skidåkning på dagen och lite festande på kvällarna vilket gav mersmak åt fjällivet så till nästa säsong hade vi bytt till en Polarvagn, då känd för sina fina vinteregenskaper. Blev medlem i Caravan Club som hade egen campingplats i Tandådalen Sälen.

Den nya vagnen hade vattenburen centralvärme som kunde köras både på gasol eller el eller bägge samtidigt.

Vi åkte de 30 milen till Sälen i stort sett varje veckoslut, dit fredag kväll efter veckans jobb, hem igen på söndagskvällen.

Det fanns två gasoltuber i en koffert fram på vagnen men bara en gick ha inkopplad åt gången. Det var som alltid på den tiden mycket kalla vintrar, men nu hade vi en vinterisolerad vagn och hade det varmt och mysigt. Problemet var att gasolen gick åt när det var så kallt ute. Finns många vittnen som kan intyga att när en gasolflaska tar slut är det alltid mellan 03,00-04,00!! Man vaknar av att man fryser aslet av sig, måste klä på sig full mundering och med en ficklampa mellan tänderna och en skiftnyckel börja skifta flaska. Sedan ner i sängen och vänta på att värmen återkommer så väldigt sakta.

Det är något märkligt med att det nästan undantagsvis tar slut på natten i svarta mörkret.

Så småningom byttes husvagnen mot segelbåt men gasolen följde med. Följer man säkerhetsföreskrifterna är det ett mycket bra drivmedel för spis, kyl och värme. Slarvas det är det livsfarligt med gasol. Gasolflaskor ska stå i ett dränerat utrymme, gasol är tungt och sjunker nedåt. Därför skall flaskan stå ute i ett skåp i sittbrunnen på båten med ett dräneringshål i underkant skåpet.Från flaskan går ledning till spis och värmare inne i båten. 

När vi kom till vår båt en helg kände jag gasollukt nere i ruffen. En slang till spisen hade spruckit och båtens kölsvin, en djup ficka längst ner i båten ovanpå kölen. Ett bra ställe att förvara ölen, den håller sig ganska sval där. Inte så bra för några kilo gas som luktar men är osynlig för ögat. Hur får man bort det från båtens djupaste ficka? Inte lämpligt med ett hål i botten, gasolen skulle inte rinna ut men vattnet utanför båten skulle forsa in.

Nu var goda råd dyra. Någon sa ta en stövel om det skulle hända som nu hänt. Stövel???

Ja stå på knä håll stöveln vänd så dess tår pekar mot dig då är stövelskaftet parallellt med båtbotten.

För stöveln med öppna skaftet genom kölsvinet (alltså djupaste stället i båten). Ungefär som med ett öskar, vänd stöveln med skaftet uppåt klättra upp ur ruffen luta dig över mantåget (båtens staket) vänd upp och ner på stöveln och gasolen rinner ur! Gör så flera gånger så är det nog okey sen.

Sagt och gjort när jag kom upp ur ruffen och vände stöveln upp och ner andra gången såg jag att en båtgranne med hustru satt i sin sittbrunn med något gott i glaset några båtar längre bort dels stirrade på mig dels på varandra. När jag kom upp och vände stöveln för tredje gången kändes det som de stod i begrepp att ringa dårhuset. Men de nöjde sig med att fråga vad som kunde få mig syssla med sådana stolligheter mitt på ljusa dan. Efter en av mig utförlig förklaring av varför lät de sig nöja, men tyckte de tittade lite konstigt på mig efter detta när vi möttes.

Båtlivet hade sin tid nu är det husbil, är inne på vår tredje bil nu. Gasolen hänger med, numera behöver man inte ut och byta mitt i natten nu har man automatiska flaskomkopplare som när en flaska är tom slår den över till andra flaskan, fantastiskt men det kräver att båda flaskorna är öppna.

Som standard finns inget på flaskan som säger att nu är det strax slut. Man vill gärna veta när en är tom och det slår över så man i god tid hinner byta till en ny från något försäljningsställe. På de två förra bilarna skedde detta helt automatiskt utan man behövde bry sig. Men till vår nya är det nya säkerhetsanordningar bestämda av myndigheterna som gör det invecklat för korkskallar som mig.

Men i Norrköping i helgen fanns så många icke intelligentbefriade människor som kunde hamra in lite vett i min arma skalle och koppla om slangar och kranar och lära mig hur det funkar, varför var inte detta gjort vid leveransen till oss.

En annan sak, en riktig skitsak råkade jag utför i helgen.står vi på ett sånt ställe att det finns toaletter att tillgå använder vi bara husbilens vattentoa om nätterna och i nödfall.

Där vi stod hade kommunen lyft på ett stort brunnslock där vi som med stöveln kunde vända uppochner på bilens toatank som man tar loss med ett enkelt handgrepp och lite diskret bär till brunnen för tömning.  Ett skruvlock måste tas bort innan man kan vända uppochner på tanken för tömning. Olyckligtvis lade jag skruvlocket lite nära brunnshålet en kraftig vindby blåste ner locket i skitbrunnen,inte att tänka på att dyka ner där inte. Nu var den tom och rensköljd så även om det inte luktar Chanell eller Dior ur burken så är det okey, har idag ringt och får en ny på posten om några dar.

Vad är de säger over there M-B shitt happen!! Eller?

Bild på vår gasolflaska, samma som i bilen fast bara hälften så stor.

Hemma igen

Så var denna utflykt över. Husbilsklubbens årsmötesträff är över. Vädret var sagt av metreologerna skulle regna i dagarna tre! Men märkligt nog kom det endast några droppar i natt plus att det regnade och var starka vindar på hemresan. Även om solen sken på fredagen var det kallt i vinden, vilket inte hindrade folk att plocka ut bord och campingstolar och med varma jackor sitta ute och umgås! 

Det som för oss var trevligt var att många av de människor som vi umgicks med i Spanien var här. 

Många glada återseende och snack om den tiden i den Spanska solen och värmen. Det här var vår första tripp med Carthagon i år efter jag fått den nya digitala displayen till värmepannan och varmvattenberedaren så jag var lite spänd på hur det skulle funka. Det funkade alldeles utmärkt så den biten kändes bra. 

Bilprovningen fanns på plats och gjorde läckagetest på gasolsystemet för en billig slant. Eftersom spis, kul/frys  och värme drivs med gasol är det bra om man kan få tätheten testad och godkänd vilket vårt blev sover man tryggare i bilen då läckande gasol är livsfarligt och explosionsrisk är stor, och är giftig.

Många campingar släpper inte in en bil som inte har testintyg som är färskare än ett år. 

På lördagen tog vi en promenad in till centrala Norrköping och vandrade runt tills fötterna protesterade och orken tog slut.

Man kunde i förväg anmäla om man ville vara med på fredagskvällens gemensamma middag, eller lördagens, eller båda. Vi var med och åt ytterfläskfilé på fredagen. Det avåts mitt på planen på ishockeyrinken och vi var ungefär 500 personer som samtidigt skall utspisas. Man behöver inte vara raketforskare för att räkna ut att den maten inte kan mäta sig med Ullas utsökta måltider.

Men ändå godkänt betyg, om än ingen höjdare. Med lite tur får man nya trevliga bekanta bordsgrannar att tala med. Idag söndag bröt alla upp och skingrades för vinden, hade lovat Ulla att åka en rundtur i Linköping på hemvägen, sagt och gjort så blev det fann en parkering där vi kunde stå i närheten av domkyrkan som lär vara Sveriges näst största. Ulla anser sig inte ha varit i en stad om hon inte varit inne i dess kyrka. Otur var att högmässan hade precis börjat och då ombads man inte av nyfikenhet traska runt och glo då. Så vi fick nöja oss med att beskåda slottet och de centralaste delarna av stan innan vi på hemvägen stannade till vid Brahe Hus ruinen vid Vättern strand för en enkel lunch snabbt framtrollad av husbilens hovmästarinna.mätta fortsatte vi med näsan mot vår loge.

Ett stort bekymmer är Ullas rygg, hon tål inte sitta lång stund i en fåtölj hemma eller i bilar. Efter en stund får Ulla svår värk i sin rygg, vilket kräver pauser för att sträcka på sig. Själv har jag problem med mitt vänstra ben när jag sitter. Känner inget obehag vid långpromenader, bara vid sittande.

Antar det har med åldern att göra, ingen mening att springa till läkaren och gnälla.

Nu för tiden får man ett piller för allt från skoskav till hjärtinfarkt och blir utsparkad. Gamla människor är bara till besvär.

Måste erkänna vi hade bekvämare framstolar i vår förra husbil, men de här är inte underkända men något sämre.

Träffen var bra, bäst var alla vi umgicks med i Santa Pola vi återsåg. Att det inte regnade men var så kallt och blåsigt

Några av mer än fyrahundra bilar som var där på träffen.

Träffen

Så var vi på väg på första husbilsträff för året. Det är husbilsklubben.se som har årsmöte i Norrköping. Vi är 400 husbilar här, vi kom hit vid kl:13,00 i går. Vi träffade genast flera personer vi stod tillsammans med vid Bahia Camping i Santa Pola förra vintern. Blev ett glatt återseende. Desto längre dagen led ju fler bekanta träffade vi. Många minnen väcktes vid liv. Idag på morgonen fick vi hämta småfranska vid informationen, vi får två per bil alla dagarna. På väg tillbaka med bullpåsen sprang på Benny från Motala. Det var han som hyrde bil i Santa Pola och åkte upp i bergen och köpte 71st bag in Box 5liters rödvin!! Dessutom 2 femlitersdunkar åt oss. Jösses jag som inte trodde vi har några vänner kvar, här vimlar det av dem. Men om man lugnar ner sig och tänker till är alla genom Spanien vistelsen. Utan husbil hade vi inte träffat någon av dem. Inte så lätt att regelbundet umgås då de är från hela detta avlånga land vi lever mestadels i. Husbilsklubben.se har många träffar man kan deltaga i där kan man ha turen att stöta på någon. Men man kan också träffa nya bekantskaper.

Det är en stor husbilsmässa i andra änden av stan idag med gratisbussar från där vi står till mässan, men vi har inga tankar på att byta bil så vi tar nog en promenad in till centrala staden.

Solen skiner och inget regn idag är utlovat så det blir bra. 

Ulla måste få sin kulturella/sociala sida uppfylld, och ju mer av den varan desto bättre mår hon.

En rimlig och inte speciellt tung börda som jag lätt orkar bära på.

Ikväll mat och dans för dem som vill, vi vill i alla fall ha mat dansa gör mig det samma, klämma på Ulla kan jag göra hemma!

Några få av alla fyrahundra husbilarna som är här.

Hör upp

ditt blindstyre!

Jo jag hör upp tack vare mina hörapparater. De är jag mycket nöjd med. Ett hjälpmedel jag har är en kudde som via sladd från tv till bakom min tv fåtölj gör att jag får in ljudet från tvn direkt i öronen. Nya platt tv är så tunna så högtalare värt namnet finns inte i moderna Smart TV. Med ett tryck på delen bakom örat kopplar jag på slingan och allt ljud går rätt in i skallen, så klart och tydligt missar inte ett ord av vad som sägs. Det fina l kråksången är att Ulla kan välja volym via vanliga fjärrkontrollen utan det berör mitt ljud. Ulla säger det är jobbigt när slingan är på för då hör jag inte ett smack av vad hon säger. Vad jag tycker säger jag inte.

På senaste tiden har dock ett brummande ljud dykt upp i öronen när slingan är på, inte så väldigt störande, men irriterande. Ringde audiologen på sjukhuset och fick komma till teknikern som konstaterade att det stämde. Till min förvåning erbjöd han sig komma hem till mig och fixa brummet.

Tänk om det visar sig vara en humla jag fått in i örat? Men de har väl inte flugit ur sitt vinteride än eller? Nä teknikern sa att det är vanligt på nya tv apparater. Så jag kommer till er på onsdag så fixar vi det sa han, oj vad snabb jag var på tacka ja till erbjudandet. 

Därefter åkte jag till logen och hämtade husbilen, får stå utanför huset med kyl/frys och värmen påslagen via en elkabel från vårt hus. I morgon bitti drar vi iväg mot Norrköping och husbilsklubbens årsmöte/fest från torsdag till söndag. Fyra hundra pers och bara en handfull vi känner. Men det är trevligt och "tjöta" lite och kanske få några tips om resmål och annat. Det är säsongens första långtur om nu 36 mil enkel resa är  långtur. Så det är lite att plocka in, kryddor och specerier och andra torrvaror, hygienartiklar, fylla på med 100 liter dricksvatten vi tar från huset. Vi har gott vatten här i Fjärås. Vad för kläder ska med? Ingen värmebölja i sikte, fleece tröja på är nog klädvalet för dagen. 

Detta blir en bra övning för den längre trippen i midsommar. Kommer solpanelen på taket ge oss tillräckligt tillskott med ström då vi inte kommer få tillgång till el denna gång. 

Vildmarksvägen blir så kallad fricamping, alltså övernattning efter vägen. Inte så många campingar om vi kan undvika det. Förhoppningsvis skiner solen och vi kommer nog åka en bit i stort sett varje dag då får batterierna laddning från bilens generator, nemas problemas.

Hoppsan var kom den bilden ifrån? Man får inte fingra för hårt på skärmen för man vet inte vad som dyker upp för bild. Detta är nog Kalmar slott från vår tur ifjol, var inget vi funderade på att köpa. Kostar nog för mycket att värma upp på vintern. Skaplig strandtomt i alla fall.

Mobba.

Då Ulla är barnvakt över natten tittade jag på en svensk film. Återkomsten.

En återträff för skolklassen tjugo år senare, handlar om en flicka som blev mobbad genom hela skolan. Stark film med ett ständigt aktuellt ämne.

Började tänka tillbaka till min skoltid. Jag tror det var i fjärde klass jag plötsligt blev hackkyckling för några stycken elever i samma klass. Varje rast sökte de upp mig på skolgården och började knuffa mig emellan sig. Knuffarna kunde bli så hårda att jag föll omkull, de tyckte tydligen det var väldigt kul. Särskilt en pojke, han var varken större eller tyngre än mig. Väldigt kaxig när han hade gruppen kring sig. Jag ville inte ha bråk så jag knuffade eller slog aldrig tillbaka, blev då kallad fegis och blev skrattade åt. Efter som de aldrig verkade tröttna på denna mobbning av mig bestämde jag mig till slut att själv se till att det blev slut på det. Så en rast när ledaren stod mitt framför mig och knuffade mig tog jag sikte på hans näsa, och utan förvarning slog jag så hårt jag kunde och fick in en riktig fullträff så näsblodet sprutade ur bägge näsborrarna på honom. 

Samtidigt ringde det in och min plågoande kom in i skolsalen med en blodig näsduk för ansiktet.

Jag sa att det var jag som slagit honom, min lärare tog mig i örat och släpade mig till rektorn.

Rektorn som för övrigt var kusin med min pappa blev förvånad när han hörde vad jag gjort. Rapport till mina föräldrar så klart, pojkens kläder var blodiga och borde ersättas ansågs det, och vem ska betala?

Jo han som slog naturligtvis. Tänkte detta blir inte roligt att komma hem till farsan efter detta.

Konstigt nog sa han bara åt mig att inte göra om det, och han hoppades detta skulle med det här ta slut.

Det var precis vad som hände, ingen bråkade mer med mig under de år vi hade kvar i skolan.

En gång till har jag varit i slagsmål. 

Var 18 år och skinnknutte, vi knuttar höll till på café National på rudbecksgatan i Örebro.

En lördag hade jag klätt mig i nyinköpt blazer och nya byxor, lånat farsans Volvo Pv 544

För jag ville imponera på en tjej jag tyckte om och därför klätt upp mig. Vi satt på fiket bland de andra knuttarna i vårt gäng. Kaffe och gräddbakelse hade kommit på bordet när ett gäng raggare från Stockholm kom in på fiket. En av dem gick fram till min bordsdam och körde ett skitigt finger i hennes gräddbakelse och slickade i sig.

Det krävdes då av mig att jag flyger upp och skriker vad f-n gör dudin jävla apskalle följ med ut på gården om du törs.

Jag hade bedömt at jag var större och med längre räckvidd än han, men jag hoppades han skulle fega ur och ta sina kompisar och dra vidare till Karlskoga och racertävlingarna där dit de var på väg.

Tråkigt nog ansåg han det var dags att ge bonnläppen en lektion och drog med mig ut.

Hjälp tänkte jag, vad gör jag? Här gäller det att med mina längre armar hålla honom ifrån mig så han inte får ner mig i gruset med mina nya kläder.

Få se om du kan träffa mig skrek han, tänkte på skolgården, inget att be för här tänkte jag och tog sikte på hans näsa och klippte till så mycket jag kunde och hoppades att stridslusten gått ur raggaren.

Men hej vad jag bedrog mig han kom uppfarande och rusade emot mig, fick in en fullträff till på en blödande näsa. När han kravlade kring i gruset bad jag hans kompisar med gråten i halsen att de skulle ta med honom och försvinna.

Ånej sa en av dem, vi har väntat länge på att någon ska bulta lite vett i honom så banka på du!

Vet inte hur många gånger han blev nedslagen innan hans kompisar tyckte det räckte och drog vidare till Gelleråsen och biltävlingen.

Snytingen jag gav i skolan var nog nödvändig, men det andra handgemänget är inget jag är stolt över måste jag säga. 

Sedan dess har jag lyckligtvis klarat mig från dylika aktiviteter. Som tur är.

Många år senare sitter jag som styrelseordförande i möte med direktören för SEB i Örebro för att förhandla om villkoren för att byta bank till deras bank. Jag märker att D som i direktör tittar konstigt på mig, känns obehagligt är det något fel på min klädsel? Varför stirrar han så konstigt på mig?

Rätt som det är spänner han ögonen i mig och frågar. Var det inte du som slogs med en raggare på café National 1959 undrade han. Jag blev helt ställd, jösses det är 30 år sen, men det stämmer hur kan du veta det, och känna igen mig undrade jag. Jo jag bodde hos mina föräldrar på andra sidan gatan och såg alltihop genom fönstret, À Edgren kom jag precis ihåg han hette.

Aj då tänkte jag där gick det bankbytet åt skogen, Edgren var faktiskt Ullas chef också och om det var för hon hade ordnat mötet vet jag inte och Åkericentralen blev kund i SEB trots en slagskämpe till ordförande. Eller kanske han var rädd om sin näsa?

Drömmar

Tänk vilket kaosartat liv man har i drömmen på natten! Som tur är vaknar man ibland mitt i värsta drömmen, då brukar jag sätta mig upp och ta en svälj vatten. Samtidigt som jag undrar hur f-n kan man drömma något så knasigt? Lägger ner huvudet på kudden och lyckas ofta somna om igen, det märkliga är att samma storie upprepas igen. Trots det är det mest knasiga drömmar så kommer jag inte ihåg ett dugg när jag vaknar på morgonen, kanske är tur det förresten. Berättar jag för någon vad jag gör i sömnen blev jag nog inspärrad på nån psykisk inrättning.

Att aldrig Julia Robert eller hon Jolie uppenbarar sig i mina drömmar är frustrerande, blev jag jagad av dem skulle jag förmodligen inte springa så fort. 

Nu till något helt annat, saknar ett riktigt gott gapflabb! Varför skrattar jag så sällan nu för tiden? 

Varför har jag blivit en sådan inbunden surgubbe? Varför har vi inga att umgås med där man skrattar och är glada längre? 

Svaret vet jag ju, är mig själv det beror på. Livsgnistan hos mig falnar sakta. 

Vet inte på hur många soffor hos hjärnskrynklare jag suttit i under åren för mina ständiga depressioner till ingen nytta. Kan inte ta in det humbo jumbo det pratar. 

Egentligen är det inte så konstigt om man går ner sig, deppar ihop som världen ser ut.

Finns snart inte en plats på vår jord där det inte är krig, och där människor lider ofattbar nöd. Jordbävningar där städer blir till grushögar där folket inte har mat eller vatten än mindre tak över huvudet. I Medelhavet finns snart mer lik än fiskar! Överväger slänga ut våra tv apparater de visar bara elände. 

Inte blir man gladare av att lyssna på våra politiker som bara lovar och lovar för att sedan raskt bryta sina löften. Industriledare och generaldirektörer, riskkapitalister, alla tänker bara på att se till att berika sig på andras bekostnad. 

När någon hög VD (verkställande direktör) får sparken på grund av total avsaknad av kompetens får personen ifråga med sig ett avgångsvederlag på ett antal miljoner, eller flera årslöner som plåster på såren!! 

Kan någon vettig människa förklara för mig varför så många personer som skall leda medborgarna och som borde vara de mest lämpade är de mest korkade??går knappt en dag utan någon makthavare trampat i klaveret, och lugnt klampar vidare. 

En sak att glädjas åt är att dessa deprimerade rader nått sitt slut.

Finns faktiskt en sak till att glädjas åt.

Ullas svåger Stickan som genomgått ett hjärtklaffbyte med lyckat resultat.

Undrar hur de fann en klaff som passar Stigs hjärta? Ja menar karlen har ett så stort hjärta att det är svårt att fatta det får plats i hans spensliga kropp?

Sättpotäterna

Idag har vi köpt 8 st 50 liters säckar med fräsch matjord till rabatter och potatisodlingen. Sättpotatisen är satt i jorden, Ulla planterat nya blommor ser bra ut tycker jag. 

En sak är säker, jag tillbringar för mycket av min vakna tid i min favoritfåtölj, bekvämt tillbakalutad. Lite oroväckande är att det värker i mitt vänstra ben när jag suttit en stund, kan vara en nerv i kläm kanske. Känner inget när jag står eller går, så mina promenader är inte i fara. Än känner jag ingen smärta i benet när jag kör husbilen som tur är, får hoppas det förblir så. Är ju en annan körställning där. 

Annars är tankarna ofta kring sommarens färder. Vildmarksvägen står högt på listan över resmål, nu har det stått i tidningarna att vägen är av stängd i juni på grund av häckande fåglar blir störda.

Ringde därför turistbyrån i Strömsund och kollade läget. Vägen är öppen men man får hålla sig i vägens omedelbara närhet. Så det är inte särskilt störande för oss. Vi skall vara i Dalarna på midsommar för att därefter åka norrut. Vi har varit tveksamma till den senare delen av resan men nu har Martin i Gävle, vårt gamla ressällskap på husbilsresor hört av sig och säger vi måste komma förbi dem på hemresan, så nu har vi beslutat genomföra resan i sin helhet.

Läste i en broschyr om Vildmarksvägen att den går genom den Björntätaste delen av landet! Så det där med att hålla sig nära vägen och bilen kanske inte så svårt. Undrar om man ska utrusta bilen med ett basebollträ att slå närgångna björnar i skallen med? 

Lite svårt att hålla i om man går ut för att slå en drill, ja menar vi gubbar har ju om inte precis ett  basebollträ att hålla i liknar kanske mest en daggmask om man nu måste jämföra.

Någonstans har jag också läst att björnar är farliga när man kommer emellan honan och ungen. Annars drar de sig undan så det går säkert bra.

Bokhyllan Billy

En av Ikeas storsäljare. Deras populäraste mestsäljare. Vi har också produkter som vi namngivit. Exempelvis gräsklipparroboten "Robban" maskrosuppdragaren "Åhej" och inte minst vår automatiska jorduppluckringsexpert "Ulla" hon far fram i rabatterna som en jordfräs. Ogräs och maskrosor hukar sig förskräckt när hon rensar alla rabatter och gräsmattan. 

Tänk jag kan sitta och se på i timmar när hon jobbar, utan jag blir trött,åren verkar inte bita på henne. 

Hon har en vackrare sida att visa upp, men inte värt att störa i arbetet när hon är igång.

Kolla upp

Övernattningen i husbilen gick utmärkt. Läste igenom manualen för värmepannans panel och dess handhavande. Fick en genomgång vid monteringen, det går som alltid för fort och efteråt kliar man sig i skallen och undrar, vad sa han. Ställde in de värden jag ville ha. Provade med att sätta termostaten på 22+ för att senare kunna se vad termometrar, en fram i bilen och en bak vid sängarna.

Vaknade mitt i natten och såg att termometern bredvid sängen visade 18,5+. Perfekt lagom varm sovtemperatur. Nöjd med att allting verkar så här långt bra.

Lämnade bilen i logen och for hem, efter som Ulla hade åkt till sin syrra i Växjö några dar tänkte jag överraska min kropp genom att med en spade kantskära gräsmattan. HSB (hon som bestämmer) ogillar när gräset växer in i rabatterna. Sagt och gjort, spottade i nävarna och satte igång.

Grannen som plötsligt fick se mig med en spade i handen sprang efter sin kamera, för som han sa ingen kommer att tro det!

Grannar kommer gärna med goda råd när man ska göra något hantverksmässigt. 

Den som gräver en grop åt andra ska ha sju och femtio i timmen, nu var det ju ingen grop så inget arvode fanns i sikte.

Du förstår sa grannen vi kan kalla honom T. 

När man kantklipper en så lång sträcka som du står i begrepp att göra, då sätter man en käpp i var ände och spänner en lina emellan käpparna så blir det lätt och blir inte krokigt heller.

Jag avskyr när folk lägger sig i så jag får en massa extra jobb. Vad är det för karl som inte kan kantklippa rakt utan lina? En sådan är jag, detta framstod när jag efteråt besiktigade arbetet.

Det kunde jag hjälpligt snygga till och räta upp de värsta slingriga partierna.

Ulla kom hem och var så glad över hur trevligt hon haft det, så hon kostade till och med på att ge mig beröm för slitet jag lagt ner. 

Visste mycket väl att en elkabel som ligger i en slinga runt gräsmattan begränsar Robban att endast klippa gräset inom slingan. Det var noga när vi lade ut begränsningsslingan att den skulle ligga 20-30 cm från huset häcken eller tomtgränsen.

Så jag tog så lite som möjligt med spaden så inte avståndet mellan det grävda och slingan blev för litet.

Någon som tror jag lyckades med detta?? Nähä igår när jag kollade genom fönstret hur Robban jobbade hade han kört ner i nygrävda diket, och inte bara en gång, senare under dagen var det dags igen.

Så denna förmiddag till Glädje för T har jag fått lägga  matjord i diket så Robban håller sig på hjulen. 

Har tagit av den gamla jorden vi satte potatis i förra året. Så det blir ny fräsch jord till sättpotatisen som ligger på förgroddning och skall i jorden snarast. 

Snålvattnet rinner i mungiporna när man tänker på första färskpotatisen med sill och snaps, det är något att se fram emot det!

Skönt

att allt tycks fungera! 

Har nu varit större delen av dagen i husbilen. Den hade en innetemperatur på 8+C när jag körde ut den ur logen. Satte mig ner och läste igenom manualen till värmepannan  som är av fabrikat Truma som är luftburen värme som cirkulerar med hjälp av en fläkt som blåser runt varmluften till ett antal luftutsläpp vid golvnivå. Värmer också varmvattnet. 

Har enbart provat med att köra värmen via gasolen, (propangas ). Även kylskåpet kör jag idag via gasolen. När utetemperaturen och den önskade innetemperaturen skiljer mer än 10 grader jobbar pannan med högsta effekt vilket innebär högt fläktljud, men vartefter värmen stiger saktar fläkten ner och ljudet blir knappt märkbart vilket är bra. 

Nu är klockan 19,30 och sedan några timmar är innetemperaturen precis lagom med den termostatinställningen jag gjort.

Snart dax att via satelliten slå på tvn och se på VM hockeyn.

Skall sova över här inatt få se om jag är lika nöjd när jag vaknar i morgon bitti.

Lugnet

har lägrat sig över vår lilla stuga! 

Magnus med barn har hämtat upp Ulla för att resa till Växjö och hälsa på deras släkt. På vägen dit ska de stanna i 2Åker för att se på "Kosläpp" alltså när kossorna släpps ut på våren första gången i år. Ska det va nått att glo på? 

Ge mig ett stort glas vodka skall jag kuta runt som en yster kalv på vår gräsmatta! Säkert lika sevärt, eller??

Tre dar på egen hand, som den barmhärtiga samarit Ulla är har hon sett till att lagad mat står i kylen så nån nöd lär det inte gå på mig.

Ut på krogen och röja? Nä dä ä inte något för mig, kanske för 40 år sedan, men inte idag.

Åker nog till logen och kör ut husbilen på gården och provar att sova över i den stående på gårdsplanen utanför. Är nog inte tillrådligt att köra gasolvärmen inne i ladan, kan bli kremerad i förtid om det går snett. 

Var vid säljarens verkstad som bekant och fick en ny panel där man sköter värme och varmvatten digitalt. Mycket enklare än det gamla analoga systemet.

Men vi har inte sovit över i bilen efter den nya installationen, är ett bra tillfälle att testa det idag.

Med parabolen har jag möjlighet att se hockey VM som börjar idag.

Det finns inga grannar nära logen men det är några som en bit bort håller hård koll på folk och fordon i grannskapet. Kan nog räkna med att det kollas bakom gardinerna om det är tänt ljus i bilen som då står synlig utanför logen. Det känns tryggt och bra, inte läge för vägpirater här inte. 

Det kommer att kännas bättre att åka på husbilsträffen i maj om vi vet att det funkar och hur det funkar.

Uppvärmning kan ske på olika sätt. Med gasol, med el eller med en kombination mellan dessa två. Med den uppvärmningen sker merparten med 230 V, räcker inte det för få behaglig temperatur stöttar gasolen automatiskt. Under körning med bilen värms den upp med bilens värmesystem.

Där bakom dörrarna står vårt andra hem. När bilden togs hade en storm kastat runt takteglet som synes. Men är idag återställt igen.