Vår vän

Murphy har hittat oss igen! Ni vet mannen bakom alltings djävulskap. 

Kraftig förkylning har jag haft sen vi åkte hemifrån, tror inte jag varit förkyld de senaste åren. Klart jag fick det nu, snuva, hosta halsont you namn it. Dras fortfarande med det, inte nog med det, nu har jag smittat U. Hon hade feber igår kväll bättre idag. Men snorig och hostar gör hon. 

Härom dagen hade vi stortvätt med campingens fina tvättmaskiner, vädret gör att det torkar så fort på klädstrecket. Så vi bestämde oss för att tvätta våra sängkläder lakan m,m. 

Rev ur sängarna och gick till tvättstugan kvart i nio,  man får inte börja före nio står det på dörren.

Eftersom det bara är två maskiner vill vi vara säkra på att få den ena. Jo då bara vi där, laddar in stoppar i slantar 3,5€ och startar maskinen, på displayen står 39 min till färdigt.ställer timern på Ifånen och går hem och tar grötfrukost medan vi väntar. 35 min senare tillbaka till tvättstugan för att finna att dörren var inlindad i rödvitt band typ liknande de polisen spärrar av med!

Tittade in genom fönstret och såg samma band runt maskinen med vår tvätt??

Vad har hänt? En promenad till receptionen för att fråga, ett strömavbrott i staden drabbar hela campingen. Hade avbrottet kommit några minuter senare hade vår maskin varit färdig, nu ligger den i maskinen ocentrifugerad! Vem vet när strömmen kommer tillbaka, om en timme, i morgon. Ska vi slita ut våra lakan dyngsura och bädda våtvarmt?

Det kom en svensk husbil igår, träffade dem vid diskplatsen när jag kom från toa. De diskade  sin disk medan jag berättade om strömavbrottet. Erik hämta genast min elektriska apelsinpress utbrast hon.

Det visade sig att hon stod och pressade citroner när strömmen försvann! Trodde det var pressen som gick sönder och hade slängt den i soptunnan. Mannen traskade i väg och kom tillbaka med fruktpressen leende.

Murphy har fullt upp i dag.

Dags att

röra på oss igen. Vi har haft en bra tid i 7 dagar. Härliga bad, sista badet i höga vågor. Nästa stopp var planerat till Polisens camping !! i Tavira. Mycket omtalat i Husbilsklubben, populärt bland svenska husbilar. Värsta floppen, som tur var tog vi en runda till fots och kollade läget. Det var bara åka vidare.

Ett annat tips från en utvandrad skåning vi träffade var Isla Christina intill Spanska gränsen, vi styrde kosan dit en trevlig stad med en camping, vi var i behov av en tvättdag, denna camping hade tvättmaskiner för gästerna. I denna värme går man inte för många dar i samma kläder, om man inte vill locka flugor till sig! 

Vi var de första i tvättstugan i dag, nya maskiner som slukade 7,5 kilo tvätt, så stor så jag nästan lockades hoppa in några varv, längesen jag åkte karusell. Jag drabbas av yrsel ibland utan både sprit och karusell så det var klokt att avstå. Viktigt att finna en ruta för Malin med närhet av skuggande träd för värmen och för att knyta tvättlinan i. Å tänk det har vi idag. 

I går när vi stannade mitt på dagen var det 35°+ när det var sovdags hade vi 27° i sängkammaren så vi har sovit med alla fönster öppna, så långkalsonger är inte det första man tänker på när man vaknar, om man säger så. Det lär ska vara en kort promenad till havet och en jättefin strand, ska nog kolla upp det senare idag.

Slit och släp, inte ens tvättstugan slipper man på vår semester.

Äntligen

har vi efter alla dessa mil på knaggliga vägar med ett otal rondeller har vi kommit till sydvästra udden av Portugal nämnligen Sagres. En mycket mäktig plats med en fästning  som började byggas på 1500 talet, och med två fyrar på uddarna.

Resan fortsatte till Portimäo där vi fann en parkering där vi kunde stå över natten, senare anslöt flera bilar. En kvällspromenad runt fritidsbåthamnen alldeles intill fick avsluta kvällen.

Vi passerade Albufeira en mycket vacker stad.

Det blir nu inga långa etapper här så efter C:a 5mil såg jag en camping på vår Garmin som ligger i en by som heter Praia Da Falesia alldeles intill Atlanten. Vid en första anblick såg den inte så märkvärdig ut. Det mesta man vill ha finns, dusch, tvättmaskin, fyllning av vatten, tömning av bilens toatank m,m.

Vi bokade in oss för två dygn till börja med, men redan efter första natten beslöt vi boka fyra dygn.

Vi behöver stanna upp och leva, inte bara flänga runt som skållade råttor! Detta är för oss rätta platsen har vi funnit ut. Det är 500 meter till stranden, å vilken strand sedan! Sandstrand så långt ögat når åt båda hållen under de mäktiga klippstupen. Tacksamt nog är det breda trappor ner 146 trappsteg ner, tyvärr lika många upp igen. Idag tog vi oss ner för ett dopp, Ulla har badat saltbad flera gånger i år men för badkrukan hon lever med var det första doppet för året!! 

Måste säga det är inte vilken badbalja som helst, annat än Hjälmaren, Lygnern i Fjärås. Nej här är det rejäla böljor, ortsbefolkningen säger den heter Atlanten! 

Som sagt här har vi funnit äntligen vad vi sökt lugn, avslappning, sol från molnfri himmel. Vi har ju tidigare haft otur med vädret, men nu tycks det ha vänt. Sol och bad några dagar till innan vi förmodligen kör 5-6 mil till Tavira där polisen!!har en bland svenskar mycket populär campingplats.

Har man inte känt sig trygg tidigare så borde man väl göra det där. 

Apropå svenska husbilar har vi endast sett en enda på hela resan, märkligt.

Apple hotar mig med att när ios11 uppgraderas kommer en rad av mina appar att slås ut, IGo den bästa navappen, min blogg med flera, kör på så länge det går.

Fästningen och fyren långt bort i horisonten.

Trappan ner till stranden.

Badnymfen Ulla i Atlanten.

Nu har

vi åkt småvägar genom små byar, genom tusen rondeller minst! Färden efter Biscaya bukten västerut med det sanslöst vackra bördiga landskapet. Men nu har vi sett nog, och framförallt nog av regnet som förföljer oss. Så nu har vi vridit ratten ett varv åt söder för att ställa kosan mot Portugal. När vi fick se en bensinstation svängde vi in för fylla diesel. Upptäckte då en gör det själv tvätt för bilar. Eftersom Malin var mycket smutsig efter 300 mil kollade jag in hur det funkade, såg lågt ut i tak. Slangarna hängde i svirvlar från taket, en med högtryck, en med borste som levererade vatten med tvättmedel i.

Ulla fick kolla om Malin gick in utan riva ner slangarna, klartecken från U, hade handlat polletter på macken till tvätten.

Grabben i kassan såg inte så lite förvånad ut, det ösregnade nämnligen! Ja jag vet men det var skönt att få bort den gamla skiten, och göra plats för ny. Fyra polletter á en € styck! Hemma brukar jag köpa polletter för en hundring. Vi fortsatte många mil på betalfri motorväg, rullade på riktigt bra när "Bettan" sa sväng vänster! Konstigt, en mindre smal väg uppenbarade sig framför oss. Måste vara jag som kryssat i ej betalvägar! 

Nu började ett äventyr, det häftigaste på resan hittills, en uppförsbacke på fyra mil med 13% lutning!!

DET ÄR MYCKET om man frågar mig. Serpentinväg i kubik. Till slut var vi i molnen och fick krypköra för att se vägen. Nästan 2000 meter upp från havsnivån vi började ifrån.

Nåväl vi kom undan med hjärtat i halsgropen, så småningom kom avgiftsfria motorvägar till oss igen.

En app jag har visade en gratisparkering för husbilar, vi sökte upp den i Zamora, en bil före oss snart efter vi parkerat var det 6 till och fullt!

Annat var det igår, då var vi högt upp i bergen fann en liten rastplats till hälften dold av vegetation, där åkte vi in och där det tog slut satt en äldre gentleman utanför ett litet tält och med en cykel! Han vinkade glatt till oss, vi åkte tillbaka en bit på rastplatsen och parkerade. Tyckte bilen lutade väl mycket åt vänster, erbjöd mig gå ut och lägga under de för ändamålet gjorda kilarna och köra upp på.

Snäll som U är tyckte hon att det var onödigt, tror hon ångrade sig när hon upptäckte att hon låg klistrad intill väggen och knappt tog sig ur sängen! Själv höll jag på att flera gånger ramla ur min säng. Nästa gång med den lutningen får det bli uppkörd på kilarna.

Ulla har blivit förvånansvärt kaxig när det gäller natt stopp, för var inhägnad camping ett måste. Nu står vi på helt obevakade parkeringsplatser utan oro, vi litar båda på vårt larm som vi känner oss helt trygga med. 

Jag har sagt det

förut och jag säger det igen. DÅ DÄ! Vad jag säger? Jo jag säger då dä!

I från Tyskland och Frankrikes försök att dränka oss och ha klättrat över Bergen till Spanien har vi idag blivit dränkt i solsken och skön värme. 

Spaniens östra hörn i Biscaya bukten fann vi till slut en parkering vid en båthamn där vi kunde vila ut efter en lång dag på mycket små vägar blandat med betalvägar. Vi klarar inte av att inte köra betalvägar genom hela Frankrike, man får en snitthastighet på 40km/tim! Eftersom dagsetappen blev 80 mil. Med något undantag är alla motorvägar i France betalväg. 

Om det funnits något enhetligt system för betalning skulle åtminstående vi bli glada, lika nervöst varje gång man stoppar in kreditkortet i automaten. Kommer kortet ut igen? Går bommen upp? Med kö av bilar bakom är det lätt att pulsen stiger. Misslyckades vid en kontrollstation, bommen flög inte upp trots mina desperata försök.

Plötsligt dånade en kvinnlig röst på franska naturligtvis i en högtalare nära mitt öra, ilsken lät hon, det var det enda jag förstod. Gormade och härjade det kunde hon, jag blev förbannad och skrek tillbaka på ren svenska, att hon kunde lyfta på sitt feta arsle och höja bommen så vi kunde fortsätta vår resa!

På något vis gick plötsligt bommen i höjden och världen låg åter öppen framför oss igen.

Tror inte det berodde hon förstod svenska, möjligtvis fick hon klart för sig att jag var en korkskalle och inte skulle klara av det och av humana skäl släppte upp bommen.

Vi hade programmerat vår Garmin att föra oss till en Camping då vi kände vi var i behov av att duscha.

Vi var noga att slå in koordinaterna rätt, någon som tror vi fann campingen?? Icke sa Nicke. 

Det var en himla tur det, vi kom in på en smal krokig väg som balanserade på kanten mot Atlanten. Var en av de vackraste vägar vi åkt nånsin. Vågorna var enorma ett surfarnas paradis. Inte samma surfande som Ulla och jag ägnar oss åt när vi nån gång får Wi-fi! 

Vägen gick säkert 20 meter över havet ändå slog vågor upp över vägen!

Så prio ett i morgon är att finna en biltvätt då Malin är saltdränkt minst sagt.

För första gången denna resa fick jag anledning att rulla ut markisen som skydd mot den starka solen,

Även stolar och bord kom på plats under markisen. När vi satt där och njöt av sol och värme kände vi att nu har semestern börjat på allvar. Har ikväll plockat in alltihopa då Holländaren i bilen bredvid tror på regn i morgon. Då vi vilat upp oss idag ämnar vi åka en liten bit i morgon då är det skönt att alla grejor är torra och inpackade i Malins garage (bagageutrymme). 

Utsikt från campingen.

Tror aldrig vi sett så många tält på en camping nånsin. Det har visat sig vara Tyska ungdomar som har funnit sitt surfparadis här. Vågor nästan som man kan se från Hawaii på tv,

8/9 dä ä bara jag igen

som ä i farten. En dag i lugnets tecken, nja vet inte dä. Började dagen med att duscha och en stadig frukost. När allt var diskat/städat var vi redo att göra stan. En liten färja något större än en eka tog oss över Mosel till andra stranden, varefter vi påbörjade en promenad runt centrum. Linbanan som går upp till Europas största fästning lockade faktiskt trots jag är höjdrädd. Kulturutbudet under vår resa hittills är inte mycket att skriva hem om, så vi tog f.n i båten, förlåt linbanekorgen och började färden mot yttre rymden som det verkade.

Fy tusan vad högt fritt fall det blivit om snöret som håller korgen brister tänkte jag, allt gick emellertid bra och vi kunde börja en rundvandring i fästningen som ligger 118meter över Rehn där floden Mosel anknyter en strategiskt viktig plats för en fästning. Hade här tänkt lägga in några bilder, tråkigt nog tog jag kort med ajfånen och utan Wi-fi får jag ej över dem till paddan. Efter vi tagit linbanan ner igen promenerade vi i den centrala gamla delen av stan innan färjan förde oss hem till Malin igen. 

Resten av dagen efter fyllt på 6 st 10 liters kannor med vatten i Malin, bestod i min favorit sysselsättning. Nämnligen att inte göra nånting, och är jag inte färdig med det till kvällen fortsätter jag i morgon.

7/9

Greven tog så småningom emot oss, men det var efter ett väldigt virrande innan vi fann nedfarten.

Mycket märkligt då vi varit här tidigare utan problem. Vad hade flugit i "lilla Bettan" vår Garmin, hon brukar ha reda på sig. Denna gång sade hon ta nästa vänster! Å dåren gör som idioten säger, en mycket smal väg genom en skogsdunge när plötsligt ett mindre slott uppenbarade sig genom vindrutan. Det var för smalt för att vända och för långt att backa. Så vad göra? Köra fram till en uteplats där slottsherren höll hov för några med vinglas i handen. Ulla fick ta fram sitt mest förföriska leende och fråga om detta var ställplats Greven? Det var det naturligtvis fel, men tillförordnande Greven förklarade hur vi skulle köra, dessutom fick jag lov att vända på den nykrattade grusplanen. Bockade och tackade och försökte göra så lite spår i gruset som möjligt.

Nåväl väl framme sökte vi en plats på första parkett, nämligen med nosen alldeles intill kanalen där hiskligt långa pråmar glider fram. Tyvärr var gräsmattan så blöt att ingen tilläts stå där.

Vi skiter i pråmarna, apropå det betydligt viktigare att ha närmare till toaletterna/duschen, och se vi fann en ruta med lagom avstånd dit.

Redan 06,30 var jag på språng till duschen, konstigt nog var två gentlemen ännu tidigare uppe, naturligtvis fanns det två duschar, den ena mannen hade betydligt mindre volym än mig så väntan blev inte så lång. Slänga soppåsen, tömma toatanken ta reda på elkabeln, allt medan Ulla städar/bäddar. 

Avfärd 08,30 mot Koblenz C:a28mil. 

Tänk förr när jag var yngre och hade min Audi urqattro och fick sträcka ut på Autoban och hastighetsmätaren stod på 260km/tim! Då var det fest, en annan gång en skidresa till Österrike, inte riktigt lika roligt mest skräckblandad resa, glad man överlevde den.

Idag är det inte kul att köra på Autoban, igår var nog lite värre än idag, så mycket lastbilar som kör i detta landet trodde jag inte det fanns i hela EU. Högerfilen är ett enda pärlband av lastbilar. Är egentligen lugnast att lägga sig i lastbilsfilen, går ofta i 100km/tim men så kommer en uppförsbacke då kan farten sjunka till hälften. Så roligt är det inte i den krypfarten med många mil att köra.

Nåväl "Bettan" fick koordinaterna till den kända och populära Camping/ställplatz i Koblenz.

Milen rullade på och med en fikapaus halvvägs rullade vi in i staden så småningom. Bettan jobbade på sväng andra höger  sedan efter 200 m håll vänster å så vidare, plötsligt förkunnar Bettan att vi är framme vid målet på höger sida!! 

VADÅ va f.n såg inte skymten av nån camping, Ulla och jag tittade på varandra, har Bettan blåst oss en gång till??

Stannade till och kollade koordinaterna, jo jag hade lagt in rätt efter boken, och vi stod invid floden.

När vi höjde blicken såg vi platsen på andra sidan floden. På ett virrvarr av smala gator fann vi en bro och gick till slut imål. 

En plats för oss fanns det också, alla ställplatser var bokade men en plats på Camplngen fick vi.

Fick och fick blev betydligt över budget, men de tidigare övernattningarna var det en som kostade så vi ligger på + säger den ekonomiansvarige. Kanske man kan klämma en bira ikväll?

Har bokat in oss två dygn här, skönt att ta ett brake från den galna trafiken.

Hädanefter blir det ett mycket lugnt tempo, färdas efter Mosel och alla vingårdar. Många stopp och vinprovningar blir det.

Ett favorit delmål är det om man frågar mig.

6/9

Vår utflykt rullar på. Sovmorgon idag, skrämde liv i Malin för avfärd vid 09,30. Garmin fick uppdraget att lotsa oss till färjan över Elbe vid Glückstad,när vi anlände färjeläget var det en oändligt lång kö med lastbilar och personbilar. Oj här får vi nog slå bort vår ungdom trodde vi. Färjorna är små men tre stycken. Till vår förvåning kom vi med den andra.

Dags att slå in koordinaterna till ställplats Greven. En mycket populär ställplats tycker svenskar på väg till eller ifrån Spanien. Vädret idag har varit minst sagt omväxlande, sol och störtskurar hela dagen.

Vägarna har också varierat i standard, stundtals körde vi i 70km/tim för att växla till Autoban och 115km/tim.

Sen eftermiddag landade vi vid Greven, här fanns det en ruta åt oss med inkoppling av vår elkabel.

Pannkakor plockades fram ur frysen och satt som en smäck

Nu är det dags för nyheterna på tv, därefter ser vi ett program om kriminella ungdomar som skjuter ihjäl varandra i Göteborg. Låt dom ta livet av varandra slipper vi fångvårdskostnaderna för dem, om man frågar mig.

I morgon vore det kul att anlända till Koblenz, den som lever får se.

Så är det dags då.

Igår kväll körde vi till Stena terminalen i Varberg där vi avsåg att sova på kajen. Då båten lämnade kaj  redan kl 07,00 behövde vi bara vakna klä oss köra ombord samt inta en stabil frukost ombord.

Först en stor tallrik youghurt med müsli, därefter en rejäl portion med äggröra, prinskorv, köttbullar samt bacon några potatisar fick fullborda tallriken. På det ett par koppar kaffe med muffins.

Kände mig rätt nöjd och mätt under de fina färden på ett blankt Kattegatt. Ulla var betydligt mer måttfull i mängden mat är bäst att tillägga.

Vi körde av fartyget i Grenå och började vår färd genom Danmark, Malin går som en klocka, mera som en Rolex än en moraklocka faktiskt. Släta jämna vägar ganska smala till att börja med, ju längre söderut mera motorväg blev det. Eftersom tid är det vi har mest gott om lägger vi oss med farthållaren hjälp brummar vi på med 85 till 90 km/tim. En behaglig fart, milen försvinner bakom oss. Rätt som det är passerar vi Flensburg. Glömde säga att vår GPS Garmin påminner oss om att ta en rast efter två timmar, och eftersom Garmin är min husgud så lyder jag den blint och stannar så fort det är möjligt.

Ulla är i mina ögon ateist som tror på gamla papperskartor, men medger att vissa fördelar har Garmin.

Framför allt när den kommenderar rast vila.

Så småningom när klockan närmade sig sexton nol noll körde vi in på den populära ställplatzen Schleswig bara för att finna den fullsatt till sista millimeter, trötta efter en lång dag sjönk humöret ner i sandalerna. Vad gör vi ?? Bara att fortsätta genom en vad vi kunde se en mycket vacker och fin stad.

Tänkte finna en plats där vi kunde läsa i ställplats Appen efter en annan ställplatz. Körde sakta efter stranden i fina bostadskvarter utan att finna en plats ens för lilla Malin.

När plötsligt en stor asfalterad yta med inslag med gräs uppenbarade sig som en hägring framför våra ögon! Ett tiotal husbilar stod där så vi gled in i en yta mellan två husbilar med kylaren någon meter från viken av Östersjön, kanonfin plats,dessutom gratis. Fick igång TVn nu börjar programmet om prästerna som letar fruar så godnatt.

Nu är det nära

avresa för oss. Läget är under kontroll.

Dags att snart säga hej då Sverige!! Ses igen om sex månader, om turen och omständigheterna är med oss.

Sverige vi förväntar oss att DU ryckt upp dig då.

Att det finns lärare i alla klassrum, samt att lärarna samlar in alla smartphone innan lektionerna börjar,att vi fått så mycket välbetalda poliser samt att det är som när jag var barn, en husläkare i varje kvarter som har tid att lyssna och bota de flesta krämpor. Dessutom vill jag ej se kvinnor sitta på dikeskanten och föda barn, nej barnmorskor till alla och öppna alla BB igen!

Ser även fram emot att polisen får på betald arbetstid stärka upp musklerna så de kan bryta ner och bura in alla idioter med knivar och skjutvapen, samt dra buset i örat.

Alla invandrare som kommer hit från krig och fasor ska vara välkomna om de vill följa svensk lag, lära sig språket och vilja arbeta och försörja sin ofta stora familj.

Hur blir det med oss vi emigrerar ju, bara 180 dagar men ändå?

När vi kommer glidande över Öresundsbron den första mars är vi immigranter då?

Måste vi söka uppehållstillstånd och asyl?

Finns vår lägenhet kvar! I så fall kan vi flytta in igen? Eller har regeringen överlåtit den till någon invandrare med fjorton barn. 

Kan jag anmäla mig i en kurs i svenska, tror jag skulle behöva det. Den svenska som talas idag har jag svårt att förstå. Alla från små barn talar en internet svenska med obegripliga förkortningar.

Å andra sidan förstår jag inget annat språk heller, så det jämnar ut sig när man sätter sig på cykelsadeln, sa han som sket i brallan.

Tänkte på en annan sak, förr i tiden kunde man använda kvinnornas kalsonger till att polera bilen med förutsatt att de är rena. 

Idag passar de bättre till tandtråd!!