fredag 29 april 2016

Att ta sig

i brasan har väl hänt att man blivit uppmanad av någon ouppfostrad typ. 
Tänker på att det i morgon är Valborgsmässo afton. Då blir det gott om brasor, inte att ta sig i, men ändå!  Var för några år sedan på Fjärås Valborgs brasa, det blåste något fruktansvärt kallt och regnade. Aldrig mer sa vi, så i morgon stannar vi i stugvärmen och kurar skymning i stället.

Minns med stor glädje några andra brasor genom åren.
Framför allt när min goda vän Bength Mann och Lena bodde och Ulla och jag i var sitt hus på Anevik.
Bengt (B) frågade mig en helg i januari, om jag kommer hit nästa helg har du lust att hjälpa mig riva förrådet/utedasset, jag ska bygga ett nytt. Ja visst gärna sa jag det kan vi hjälpas åt med.
Nästa lördag satte vi igång, med kofot och spett. Det visade sig svårare än vi tänkt oss, trots sträng kyla var vi snart svettiga och konstaterade att de här kan vi inte hålla på med, kåken var förvånansvärt väl ihopspikad. Du sa jag till B, har inte du en motorsåg och flera kartonger med nya kedjor till den?? Jo visst sa B, va väntar vi på frågade jag? Fattas det bränsle till sågen har jag det. Jösses nu blev det skillnad, sågspånen yrde i luften. Vi sågade upp väggar, golv och tak i stora lämmar som vi staplade en bit från bostadshuset. Det blev en ansenlig trave. När allt låg på högen av lämmar hämtade jag två solstolar och täljde ett par grillpinnar, B hämtade ett paket korv med bröd två glas några burkar öl och en Wiskey flaska. Vi slog bensin på högen och tände på.
Kommer aldrig glömma den svinkalla januarinatten när B och jag sitter och ser på den stjärnklara natthimlen. I varsin solstol hållande en pinne med grillkorv mot elden, halsande öl ur burken och ett glas Wiskey inom räckhåll. Vilken kväll!! Har inte Ulla blivit orolig och kommit och lett mig hem har jag väl säkert suttit kvar där ännu.

Vi bodde i skogen med havstomt nedanför, B&L var till Anevik nästan varje veckoslut och vi var fastboende där. Då både de och vi ville ha ett öppet landskap röjde vi otroliga mängder med sly med våra röjsågar. B o jag med sågarna L o U släpade och bar till en stor hög som det snart blev. Lade granris på några stockar att sitta på när vi röjd färdigt för dagen, korvgrillning och kaffe framför brasan vi tänt på. Satt och njöt och pratade om allt och inget. En underbar tid var det med mycket goda vänner. 

I morse när jag som vanligt satt med paddan vid frukostbordet läsandes nyheterna såg jag en artikel om Valborgs firande tänkte jag på de stunderna jag skriver om här. 
Tänkte jag måste ringa B och höra vad han minns. 
Kommer du ihåg brasorna? behövde inte säga mer blev en nostalgi tripp på telefonen i nästan en timme.  Precis det du nämner sa B är de starkaste minnet från de åren.
Framför allt när vi sitter i 20 minusgrader och grillar korv.
Samma här sa jag det sitter så fast i minnet så hur dement jag än blir kommer det minnet finnas kvar det är jag säker på. 
Säker på vadå??





tisdag 26 april 2016

Tomt

Ikväll känner jag mig helt tom inombords, jag har sedan vi skrev på lägenheten inte kunnat tänka på något annat än hur vi kunde hitta en plats att ha vår nya Malibu parkerad året runt när vi inte är ute och åker. Vi har hyrt både garage och en P plats vid huset vi bor. Men när jag kollat upp P rutan har jag insett att det säkert skulle skapa irritation bland övriga P platsinnehavare om vi knör oss in där. Natt och dag har jag letat lösning på vart vi kan vända oss, var kan man tänka sig? Har hört med kommunen, med campingplatsen, båtklubben. Egentligen är det ingen panik det är ett par månader kvar innan vi får vår Malibu levererad. Ändå har jag svårt att inte grubbla på problemet. Idag läste jag på Husbilsklubben.se en som hade skrivit ett inlägg, såg att han bodde i Falkenberg. Ringde upp honom då han tydligen är husbilsägare. Kan han kanske ha något tips? Nej det hade han inte, men har du kollat med husbilsfirman bredvid motorvägen frågade han, nej sa jag, tackade och ringde firman. Var lite tveksam har varit skriverier och konkurser där tidigare och missnöjda kunder.
En vänlig man svarade och lyssnade på min lidandes historia, vi har ingen sådan uppställningsmöjlighet sa han, men har du provat med Åkericentralen frågade han. Vi brukar få ställa fordon där när vi ibland haft platsbrist, annars har jag ett namn till du kan ringa sa han. Jag skrev upp namnet och tänkte googla på namnet. Den mannen har stora hallar och driver en ridskola och tar emot husbilar för vinterförvaring visste han. Även där har vi haft husbilar och husvagnar ibland upplystes jag om.tackade för tipsen och började googla. Både Åkericentralen och gården med ridskolan låg nära vår bostad på cykelavstånd. Lantgården med stora hallar lät bättre och hade en enklare väg att åka dit eller hem så jag ringde Magnus var ägaren och den som svarade. Jag berättade vad jag sökte, inga problem svarade han jag har stora hallar där du får hyra och du kan komma och åka när du vill. BINGO
Jösses lät för bra för att vara sant, när det är det brukar det inte vara det heller, jo det här är sant ring mej några dar före du kommer bestämmer vi en tid. Men jag måste tala om att vi troligtvis säljer gården i mars nästa år, men då har du gott om tid att hitta något annat. Förresten alla granngårdarna runt omkring känner jag och de kan nog hjälpa dig, eller den som köper detta här kanske låter dig fortsätta hyra. 
Törs man tro jag är vaken och inte drömt alltihop? 
När allt tycks ha löst sig känns det plötsligt helt tomt inombords, att nu kunna släppa alla tankar på detta och lägga allt fokus på flytten som kommer allt närmare. 
Det löser sig som han sa som sket i Vallhallabadet!!

lördag 23 april 2016

Det kommer närmare!

Vår tid i Fjärås börjar sakta rinna ut, flytten närmar sig. Vi har haft gott om tid att köra till tippen med skräp, Erikshjälpen med saker vi ej kommer ha plats för, eller ej passar in i nya lägenheten. 40 flyttkartonger står packade i garaget, fler blir det innan allt är rensat och stugan är tom.

Något som också tar slut, är min väl ingångna promenadrunda. Sju kilometer asfaltsväg, snudd på att man kan se spåren efter mina skor i asfalten. Uppe på Bräckan går en stig bredvid asfalten på vilken Ulla föredrar att gå när vi går tillsammans. Känner mig tryggare på asfalten, lättare att snubbla på en ojämn stig. Nio tusen steg varje gång. Konstigt nog har jag ej tröttnat på att alltid gå samma väg. Ulla har ibland lockat med mig på en stig genom skogen bakom huset. Den stigen innehar ett par kraftiga uppförsbackar där mina av kool drabbade lungor får mig häftigt andfådd. Inte underligt att jag hellre går på asfaltsvägen. 
Jag har försökt gå varje dag, i sol, regn, blåst och snöoväder. Några gånger har dock vädret varit för eländigt och det blivit walk ower.
Det är en vacker omgivning att promenera i.
Ser jag åt höger breder ängarna och fälten ut sig vid horisonten ses havet och Kungsbacka fjorden.



Vänder jag mig åt andra hållet ser vi sjön Lygnen där vi och Kungsbackabona får det goda dricksvattnet ifrån. 


När man går ner från Bräckan kommer man in på Livägen med villor och stall med stora hagar med hästar som betar av det obefintliga gräset så här års, vackra djur som om man frågar mig gör sig bäst på smörgås!


Det föds inte bara prinsar och prinsessor i Sverige. Denna lilla krabat med spring i benen är ny för säsongen.
Snart börjar jobbet med att finna en lika trevlig runda i FBG (Falkenberg) en förkortning jag kommer använda fortsättningsvis.
Slit och släp aldrig är det annat Suck.







fredag 22 april 2016

En sorgens dag

DDet är med bestörtning jag vid frukostbordet läser Närkes Allehanda på min IPad och ser att de börjat riva Almby Sméns smedja! En epok går i graven! Smedjan har anor sen 1700 talet, Almby Smén förknippas främst av FYRA generationer Bergström smeder som drivit smedjan. Den sista var Torsten Bergström. De sista åren Torsten jobbade anställde han en lärling, eller smedhalva de kallades. Bättre läromästare kunde Torbjörn tror jag han hette inte få. 

Mina första minnen från smedjan fick jag som liten grabb när jag var med farsan dit och fick något reparerat på lastbilen, på den tiden var det Torstens far som var smeden. Har ett svagt minne av en sotig man i väl slitna arbetskläder, och med mycket pondus.
Ända fram till 90 talet var Torsten kung på att konstruera drag till bilar av alla märken, drag att hänga husvagnar eller kärror på. Det fanns knappt färdiga drag att köpa så alla bilhandlare körde sina bilar vars kunder skulle ha drag till Almby och Smén. Torsten la sig på rygg och tittade under bilen, muttrade  något reste sig upp ställde sig vid ässjan och smidde ett passande drag till bilen ifråga. När de sedan körde för att få draget godkänt räckte det oftast med att säga att Almby Smén hade gjort det för att besiktningsmannen godkände det utan närmare kontroll. 
När jag på 60 talet blev åkeriägare så var det naturligt att jag alltid vände mig till Torsten när jag ville ha något svetsat eller lagat, jag kunde vända mig till honom när jag hade någon idé om någon förbättring av någonting eller någon nykonstruktion jag funderat ut. När Torsten och jag gick ut och ritade i gruset med en pinne och på så sätt förklarat vad jag ville ha svarade Torsten, jag förstår precis vad du vill ha. Sedan gick han in och konstrukterade och monterade det åt mig. 
När jag köpt min första segelbåt vände jag mig till Torsten och förklarade att jag behövde ett båthus att ha båten i på vintern.
Jag pratade och gestikulerade med armarna, ritade i gruset, jag förstår precis sa Torsten.
Några veckor senare ringde T (Torsten) och sa det låg en hög utanför smedjan för avhämtning. 
I båthamnen i Skebäck monterade jag ihop alla rör och balkar till ett nära tolv meter långt och fyra meter brett skelett. Inhandlade presseningar att lägga över som täckte in hela konstruktionen så att det bara var att rulla in båten, vagnen båten stod på hade naturligtvis T svetsat ihop efter mina idéer. Så jag hade den smidigaste mest lättmanövrerade båtvagnen och det snyggaste båthuset, konstruerat och byggt av T utan en enda bult och mutter. Allt gick att sätta ihop eller tas ner utan ett enda verktyg, det klarade storm och snömassor. Allt var denna fantastiska smeds förtjänst.
Minns en gång jag klagade för T att en stång fäst på takstegen på lastbilshytten släppte i svetsen och lossade gång på gång. Har säkert fått det svetsat tre gånger ändå släpper det, men du har aldrig fått det svetsat här sa T och gick ut och sydde fast stången med svetsen, sedan släppte det aldrig mer!
Tyvärr kom den dagen då T kände att nu får det räcka, nu pensionerar jag mig.
Torbjörn tror jag smedhalvan hette tog över verksamheten och drev det vidare, han hade inte smedyrket i blodet sen modersmjölken som T hade. 
Jag fortsatte anlita smedjan vid behov, men även om Torbjörn var duktig blev det aldrig samma sak.
Jag minns jag undrade redan tidigt hur länge denna oansenliga smedja skulle kunna få stå kvar bland alla nya hus runt omkring, och idag har jag fått veta. Det är många år sedan jag flyttade från stan och har ingen aning om vad som hänt under de årens bortavaro, gissar att smedjan stått öde några år. Synd att den inte kunde få stå kvar med alla inventarier som ett muséum över flydda tider.
Många gamla Örebroare fäller liksom jag idag en tår över en tid som aldrig återkommer.




tisdag 12 april 2016

Men

kära nån!
På tv-nyheterna kan man se vad man har svårt att fatta, jo det är mycket man inte fattar dessa dagar.
En sak är reportage från skolsalar, där man ser elever under pågående lektion sitter med stora hörlurar och lyssnar på musik på sina smarta mobiler!! Andra sänder eller tar emot sms eller kollar Facebook allt under att läraren försöker få de små liven att lära sig nånting i skolan.
På några skolor är rektorn så modig så han med risk för liv och hälsa försöker samla in mobilerna innan lektionen tar sin början. 
Man slår sig för pannan och undrar vart är samhället på väg??
Är man som elev inte det minsta intresserad av att lära för livet och se till att få en utbildning utan gå raka spåret in i bidragskarusellen för resten av sitt liv.risken är stor att hamna i knark och kriminalitet. 
Jag måste säga vi blev förvånade i går kväll, fick ett samtal från Tyskland i förrgår. Hej det M&B. Vi är på väg till Norrland, kommer från Spanien med vår husbil och det var länge sedan vi träffades senast. Vi har mycket att prata om, vore trevligt att träffas. Ja visst vad trevligt, kom förbi här ni kan stå utanför vårt hus, när räknar ni med att vara här? Måndag eftermiddag, ja det är okej för oss Ulla har en middag på bordet när ni kommer.
Sent på eftermiddagen anlände de, vi satte oss till bords ganska omgående och under ett högljutt tjattrande intogs maten. 
M och jag har samma humor lite elaka på ett snällt sätt och efter maten satte vi oss lite bekvämare, det hade ju hänt mycket sedan senast vi träffades så vi såg fram att få lyssna och även vi hade en del att delge dem. 
Måste säga vi blev mäkta förvånade när de tog fram sina IPhone och ville koppla upp sig mot vårt nätverk, visst inga problem, varsågoda. Sedan var både M&B fullt upptagna med att sända och ta emot mail och sms samt Facebook resten av kvällen!! Samtalen flöt inget vidare, både Ulla och jag kände oss vara till besvär, bägge undrade vi varför de kom överhuvudtaget? Vi störde dom i sitt knappande, ingen fara sa B, jag kan både knappa på mobilen och lyssna samtidigt!
Trots allt blev ändå kvällen lyckad, och på förmiddagen idag drog de vidare.
Om skolbarn har svårt att leva en sekund utan paddor och fåner beror väl på att de fått dem samtidigt med modersmjölken. Men människor i pensionsåldern som inte kan låta bli att hela tiden kolla på och pilla med dessa ting när man bett att få träffa oss känns inte okej.
De vill att vi när vi fått vår nya husbil kommer och hälsar på dem och visar upp den. 
Skall fundera på saken, möjligtvis om jag kan göra som rektorn samlar ihop alla IPhoner och plattor när vi anländer!





fredag 8 april 2016

Rättelse

Verkar som jag blandat i hop två svenska banker i förra bloggen, då får man göra en pudel, alltså backa ett steg och ta tillbaka. Lätt att bli förvirrad när två av de största bankerna i landet bägge har styrelseordförande och VD som medverkat till på gränsen och kanske över gränsen till straffbara handlingar. Kanske dags att gömma pengarna i madrassen, om jag haft några vill säga!

Man häpnar

Grävande journalister är bättre än blodhundar på att komma på folk med fingrarna i div syltburkar.
Vad de avslöjar får mig att häpna, eller kanske inte förresten. 
Det är märkligt att de rikaste och de med höga positioner i samhället, riksdagsmän, politiker, generaldirektörer för våra statliga myndigheter stup i kvarten avslöjas för maktmissbruk av alla de slag. 
Hur man i maktens korridorer kliar varandra på ryggen och skyddar varandra och försöker skydda sig mot upptäckt. 
När en generaldirektör som misskött sig så till den milda grad att han eller hon måste sparkas från sin tjänst kan man ge sig f-n på att han/hon sparkas till en annan och bättre betalt jobb med en mycket frikostig och närmast svindlande fallskärm från det jobbet som körts i botten. 
Sveriges största bank har medvetet hjälpt samhällets toppar miljardärer, knarkbaroner, ryska oligarker och annat löst och ljusskygga individer, det förvånar mig inte med den styrelseordföranden och dess VD. Skatteverkets högsta ledning ringer och varnar varandra när vänner riskerar åtal för skattesmitning. 
Ja listan kan göras lång över hur samhällets maktelit visar sig vara riktiga stolpskott, de som vi vanliga knegare litar på skall bygga välfärds Sverige. Nu känns det som vi i rask takt raserar den välfärd som vi gamlingar varit med att bygga upp. 
Mycket fattas Sverige nu, polisen blir till ett skämt, neddragningar av personal, sjukvården rena katastrofen. Bankerna vägrar ta emot pengar! Järnvägen har spårat ur i dubbel bemärkelse, vem törs åka tåg längre? Det är vanligare med förseningar än att tåget kommer i rätt tid, om det överhuvudtaget kommer fram. Listan kan göras lång över allt elände med dessa krig och människor som flyr för sina liv under omänskliga umbäranden. 
I lilla Fjärås löper allt på i sin lugna takt, flytten närmar sig och vi packar det som går i flyttkartonger.
Vi har varit i F-berg och fått nycklar och tillgång till garaget redan, vår tanke var att köra dit och lagra kartongerna i garaget redan nu med en hyrsläpvagn, men fått veta att det inte är tillåtet att använda garaget till förråd på grund av brandrisken, så vi får vänta tills vi får tillträde till lägenheten.
Här i Fjärås använder de flesta sina garage som förråd då alla hus har även en parkeringsplats.
Ishockeyn har äntligen kommit till finalspelet, det är på tiden har sett så många matcher sedan i höstas att jag börjar bli less på det. Däremot har allsvenskan i fotboll sparkat igång igen. Laget i mitt hjärta Djurgården har jag varit lite bekymrad över, i höstas blev några av de viktigaste spelarna långtidsskadade och är ännu inte återställda för spel, så hur kommer det att gå?
Jo det har gått över förväntan, två matcher spelade, vinst i första över Örebro med 2-0 vinst i andra med 5-0! Tyvärr över Falkenberg!!  Sysslar svenska ungdomar bara med dataspel nu för tiden? För tittar man på Djurgårns laguppställning så har nästan halva laget samma hudfärg som sotaren i Fjärås efter sotat skorstenar dagen lång! Skit samma, de platsar i laget och gör det mycket bra. 
Ser fram emot att kunna se allsvenska fotbollsmatcher live i sommar, men då behövs nog ett mirakel om Falkenberg inte ramlar ur allsvenskan i höst när serien summeras. För med det spelet de visade upp igår på tv räcker inte.
Ett litet problem är att vi hyrt en parkeringsplats förutom garaget, meningen är att kunna ha vår nya lilla husbil på den rutan. Efter ha kollat in vilken som är den ruta vi hyrt inser jag att det kan skapa irritation hos de närmaste parkeringsinnehavarna, trots vår Malibu är liten är den trots allt bredare än en normal personbil. Vi får inte Malibun levererad ännu på ett tag så det finns tid att försöka finna en plats att ha den uppställd på när vi inte åker med den. Det värsta scenariot är att ha den kvar vid logen vi hyr i dag och ha sex mil enkel resa varje gång vi skall åka eller kommer hem efter färd. Inte optimalt precis.
Men vi tar en sak i taget, det brukar ordna sig, ännu ingen ko på isen som man säger!