Håhåjaja

Äntligen börjar julen ta slut, hatar julen. Men jag hatar inte julmaten konstigt nog, och den är konstigt nog inte slut ännu! Men sjunger på sista versen nu, vågen börjar låta konstigt på morgnarna sista veckan, undrar just varför?  

Ett nytt år står för dörren heter det, hoppas vi får upp dörren i morgon natt. Hur blir det annars?

Nyårsafton är för mig ingen fest och glamm fest nu för tiden. Annat var det för femtio sextio år sedan, när man hade hela livet framför sig. Då kunde man slå en sula i parketten. Även en sula i taket, om man var på det humöret. 

Nu när det mesta av livet ligger bakom mig, får nyårsafton en lite annan innebörd.

Sitter lugnt ner i soffan med ett tänt ljus och tänker på vänner som under året lämnat oss. 

Alla dessa människor som lever under fasansfulla betingelser i dessa krigshärjade länder med i bästa fall en pressening som enda skydd mot regn och kyla på ett lerigt gärde nånstans. 

Medan vi sitter i våra varma torra bostäder med rent vatten i kranen och äter så vi nästan spricker.

Länder med maktgalna diktatorer låter den egna befolkningen dö av svält och umbäranden!

Man bävar för när öst och väst burrar upp fjäderdräkten mot varandra. Vad händer om N Koreas galn härskare får hållas.

Sorgsna tankar över tillståndet i vårt Sverige där icke svenskfödda innevånare startar gängkrig mot varandra och mördar varandra. 

Ja men det är väl bra, låt dem ta död på varandra då så är vi av med problemet! Om det vore så enkelt.

Tonåringar som inser de aldrig får jobb, villa och en Volvo amazon är lätta att få in i de kriminella gängen. 

Så nu på årets sista dagar, vad har vi att se fram emot på det nya året som bankar på dörren? 

Hur skall vi få en polis som klarar upp åtminstone klarar upp de grövsta brotten?

Hur ska vi få våra barn som slutar skolan att kunna multiplikationstabellen och kan läsa den enklaste barnbok?

Varför ska inte polis och hemsjukvård, sjukhuspersonal få uppskattning och lön som speglar det slit de lägger ner för samhället ska fungera? 

De finns mycket att önska lnför det nya året.

Som jag brukar säga, det var inte bättre förr, men det är sämre nu!!

Jag ska va optimistisk nog att önska alla ond som god Gott Nytt År!

Nu går vi mot ljusare tider.

Mycket

ska man höra innan öronen trillar av är ett ordspråk. Verkar kunna bli verklighet för mig. 

Gick till vårdcentralen i veckan då smärtan i mina brutna fingrar flyttat sig upp till handleden på senaste tiden, varför ville jag veta?

Nu har jag svårt att göra någonting med den handen utan stark smärta uppstår.

Kunde tyvärr inte få något svar, blir säkert bättre med tiden trodde läkaren, föga tröstrikt för mig.

Fick recept på värktabletter att trösta mig med. När jag ändå satt öga mot öga med läkaren passade jag på att visa upp mitt vänstra öra, har i rätt många år haft en vad jag betraktar som en sårskorpa på örsnibben som aldrig läker. Iblandar har jag pillat bort den men den återkommer omedelbart igen.

Kan vara öm när det örat ligger på kudden. Nu ville jag veta vad det varför något?

Efter ha slängt en blick på örat sa läkaren det är en tumör, cancer! 

Det va kul sa jag, vad gör vi nu? Skär bort örat? Nej den där är godartad och är lite komplicerad att ta bort, håll bara koll på om den börjar växa! 

Genast började tankarna skena iväg. Om örat måste tas bort vad hänger jag glasögonen på? Börja med monokel? Kan jag få hörapparaten att sitta kvar, många frågor blir det. 

Man hör dagligen om så mycket elände i världen att hälften kan vara nog, kanske räcker det bra med ett öra då! 

Läste förresten om en man som blev av med bägge öronen, han blev blind!! Hur kunde han bli det??

Jo hatten ramlade ner över ögonen så han såg ingenting. För hur ska man få hatten att sitta uppe om man inte har öronen att hänga upp den på? Nu är det bara fråga om ena örat så det är lugnt. 

Nu lackar det mot jul sägs det, jaha lackar paket? Vem har tid med det i dagens stressiga samhälle? 

Lacka ur är för mig samma sak som bli förbannad, vara lack är samma sak. 

När julen står för dörren lackar jag ur och undrar varför ingen jävel kan låsa dörren med dubbla lås.

Julen skall vara en kristen högtid, ska vara jag men vad är det? Jo en högtid för fylla och misshandel i allt för många hem, barn som svälter och aldrig fått den minsta julklapp. Miljoner människor i flyktingläger med en pressening i bästa fall som skydd mot vädret med regn och kyla.

Här sitter vi och frossar i mat och överöser varandra med dyra presenter. 

Nej jag hatar jul och hoppas jag nästa år befinner mig i Malin vid Medelhavet någonstans långt från den svenska hysteriska julkommersen och mörker och kyla.

Skiner upp!

Det är varannandagsväder så här i slutet på året. Idag skiner solen någon minusgrad i morse men nu några grader plus. 

Var häromdagen och tittade till vår Malin som står torrt och bra i lokalen vid Åkericentralen, såg då att batterierna såg ledsna ut, behövde laddning. Då jag har tillgång till och löfte att utnyttja eluttag satte jag alla tre batterierna på laddning. Var tillbaka idag och konstaterade att laddningen varit bra och spänningen på topp igen. 

Ulla överraskade mig med att börja tänka på nästa års irrfärder med Malin, vilket gladde mig.

Inget är bestämt, men denna mörka årstid är det bra för humöret att ha något positivt att se fram emot. 

Ledordet för dagen är lev nu i morgon kan vara försent. För oss känns det att vill vi köra till och uppleva Lofoten och de fantastiska vyerna i Norge är det nog läge att dra iväg på försommaren.

Kan vi sedan ligga lågt och sola och bada här i vår närhet i sommar och känna att vi orkar har jag en resa med Malin till Medelhavet nästa höst. Allgarve området i Portugal lockar, fint klimat och vänliga människor samt bra ställen att stå med husbilar lär det finnas. När sedan kylan kommer åker man över till Spanien där värmen från Medelhavet dröjer sig kvar längre än Atlantluften i Portugal.

Malin är den perfekta åkbilen, inte lika bra som ståstill bil. Inget problem när vädret är soligt och varmt och markisen kan vara utrullad. Är det däremot kallt och regnigt är den liten. Meningen med Malin är ju att inte stå på samma fläck i flera månader, utan åka runt och uppleva nya spännande platser.

Nu kom Ulla med den strålande idén om att man kunde fundera på att köra i lugnt tempo ner till Portugal och "göra" landet och när nätterna blir kallare köra till Torrevieja i Spanien, och där hyra en lägenhet en eller två månader och från den som utgångspunkt göra de utflykter vi inte hunnit med tidigare vistelser där. 

Genom svenskklubben Mas Amigos där vi var medlemmar när vi bodde i Torrevieja kan man hyra både hus eller lägenhet till en överkomlig penning.

Resan hemåt även den i lugn takt, vilket vägval får man ta ställning till då. Malin rullar året runt med vinterdäck, dubbfria. Så en hemresa genom ett snöigt Europa är inget som skrämmer mig.

Att komma hem i börja på januari skulle göra vintern i Falkenberg kortare. Ja det är trevligt att kunna drömma sig bort, och som sagt ingen vet hur länge man är frisk och orkar.

Ordspråket som säger gör inte det i dag det du kan göra imorgon, det måste vi nog vända på.

Skjut inte upp det du kan göra idag, imorgon kan det vara kört!

Malins vinteride den till vänster. Sedan den bilden togs är det fullt

till porten med bilar och husvagnar. Har fyra musfällor inne i bilen

ännu så länge inga möss i fällorna, peppar peppar!

Grymt!

Livet är grymt sa grisen när julen står för dörren! Tror inte på ett liv efter jul!

Få se om jag har ett liv efter jul? Har i veckan varit till lasarettet i Halmstad och fått en EKG utrustning fäst med elektroder på bröstet och en vidhängande Box runt halsen. Skall bäras under 24 timmar. 

Syftet är att få veta om det finns ett hjärta i den skröpliga kroppen, förmodligen har någon tipsat om att  den gubben har inget hjärta i kroppen, totalt hjärtlös! 

Ser fram med spänning om det finns något hjärta, dessutom slår det?

Bara det inte blir som för någon månad sen när mitt blodtryck också skulle kollas i 24 timmar, en manschett runt överarmen med slang till en mätare i ett band runt midjan där var 20 minut blodtrycket senare kunde analyseras.

Skojar ni med mig hur ska jag kunna sova med detta på kroppen? Jag snurrar i sömnen som en propeller, så detta blir nog inget lyckat trodde jag.

Nåja dagen gick och det var dags att sova, kollade att utrustningen satt ordentligt och stupade i säng. Vaknade på natten och kände att besöka toaletten vore nog en bra idé. Upptäckte då att slangen släpade efter mig på golvet (inte den slangen) nej den till blodtrycksmätaren så klart. 

Det hade slitits loss någon gång under sömnen, så var det med det. Något måste dom väl se under de vakna timmarna. Jag snurrade i alla fall inte in mig i slangen och blev strypt för då har det varit detsamma med avsaknaden av blodtrycket. 

Har hört man kan svimma vid hastigt blodtrycksfall, som vid kraftig plötslig erektion! vilket jag inte råkat ut för sen de snodde prostatan för mig! Tyvärr. 

När jag lämnade tillbaka grejorna sa sjuksystern att 10 minuter efter jag somnat kunde de se att slangen hoppat av.

När jag lämnar tillbaka EKG sakerna och instrumentet säger att pulsen slutade slå 03,22 är det då fel på instrumentet eller pulsen? Kommer jag att dödförklaras och jag får då gå och lägga mig i en kista i någon skrubb och invänta kremering.

Blir spännande att få höra resultatet, den som lever får se eller höra. 

Såg att en bonde som utövar primitivt jordbruk, ett annat namn för golf fått bragdmedalj! Jösses!

Alltså att slå på en boll och med minsta antal slag få ner bollen i ett sorkhål, min golfkarriär var inte lång. Kanske jag lyckats bättre om bollen varit typ fotboll, borde vara lättare att träffa även om det blivit besvärligare att få ner den i sorkhålet. 

Jag hade nog rekordet med flest antal slag för att få den välsignade bollen ihål, konstigt nog fick jag ingen bragdmedalj för den prestationen, märkligt. 

En påsk för många år sen bjöds jag med på en golfresa till Athen och dess kungliga golfanläggning av ett företag som byggde lastbilar på Sveriges framsida tillsammans med andra lättmutade åkare.

På fjärde hålet låg ett litet kapell där det plötsligt kom ut en ortodox präst i full mundering på fairvay och ville välsigna bollen. Berättade för honom att det var en välsignad boll att flyga snett och vint, men tack ändå. 

Nu är det dags att ta en stilla promenad till köket därifrån kommer doften av saffransbak, mums fillibabba. Ska bli gott med kaffe med dopp som visserligen är pulshöjande, men en långsam värdig promenad mellan fåtöljen och köket skall jag förhoppningsvis klara utan att pulsmätaren slår i taket.

 

Struntar nog i att ställa mig på vågen i morgon, Yes!

Som en blixt

Hej det är bara jag som stör igen! 

Kommer någon ihåg mig? Det var jag som tog en grabbnäve bokstäver i handen skakade kraftigt och slängde ut dem på pappret, ibland kunde man få ihop en begriplig text av det, inte alltid kanske.

Har ägnat de senaste timmarna med att hitta var jag skriver dessa bokstäver. Som vanligt nu för tiden spelar minnet ett spratt. Klicka på en ikon för att läsa är lätt men hitta var jag skriver smörjan innan publicering är svårare visade det sig. Nåväl jag skriver väl något och publicerar får vi sedan se om jag hittar till baka hit igen och kan göra fler inlägg.

Har haft min Nikon kamera inlämnad till försäljning i en AudioVideo butik sedan några månader.

När inget hänt hämtade jag ut den och gick hem tog en bild av kameran med tillbehör och la ut det på "Blocket" 15 minuter!! efter annonsen var utlagd på blocket ringde en man och köpte den!

Sitter här och väntar på han ska komma och ge mig en slant och få kameran i stället.

För övrigt har jag haft tur med saker jag annonserar på blocket. 

Har sålt min Jeep, min Jamaha motorcykel med tillbehör som jacka byxor stövlar m,m. Snickerimaskiner, Webergrill. Ja en hel del saker har det blivit, måste haft rätt grejor till salu, eller har priset varit rätt. Hur som helst lätt har det gått att avyttra sakerna, men 15 min efter annonsens införande tills det är sålt är nog svårslaget tror jag.

Susanna i badet

kan slänga sig i väggen, lika så Ester William när Kattegatts egna sjöjungfru slänger sig i böljan.

Kan någon vrida rätt jordklotet, ja menar högsommarväder 16 september och massor som trängs vid bryggorna för årets sista dopp. 

Här sätts värmerekord mest varje dag, jag undrar hur vintern blir efter detta? Är det slut med svenska vintrar som vi hade på femtiotalet och även sextiotalet med nedåt minus 20-30°? Med massor av snö. 

Minns när vi på sjuttiotalet bodde i ett litet kedjehus, när rumsdörrarna kärvade och inte gick att stänga var det dags att skotta bort en meter snö från hustaket.

I vintras tror jag att jag skottade två gånger och sopade några få gånger i Fjärås.

Nu kan det få falla hur mycket snö som helst. Säger som den pensionerade stinsen: Här kommer det ett tåg och det skiter jag fullständigt i. Här kommer det ett till det rör mig inte i ryggen.

Här i bostadsföreningen har vi personal som skottar om det ramlar ner vitt guld! Vitt guld kallade åkarna och traktorförarna som röjde snön, blev inkomst det. Blir det en snöfattig vinter får de leta burkar och petflaskor att panta. 

Bilden är faktiskt från i kväll när Falkenbergs badnymf kylde av sig

Med ett dopp i havet. Ulla försökte slå i mig att det var skönt.

Jojo, prinsessan på ärten är också en saga liksom den om Rödluvan och vargOlle.

Hemma igen

Vi har nått slutet på vår resa denna gång. Det blev 260 mil på mätaren, tre och en halv vecka med oförskämt bra väder sol och varmt. Endast en regndag, plus sista dagen en rejäl regnskur.

Vi har rest på ett för oss nytt konsept, tidigare har Ulla anmärkt på att det är näst intill omöjligt att få stopp på mig när hon spanat in något trevligt att närmare stifta bekantskap med.

Brukar försvara mig med att det är omöjligt för mig att stoppa i samma sekund hon upptäcker något intressant. Största felet är nog att ingen av oss läst på innan resan vad för intressanta platser vi vill se.

Denna gång var vi inte mer pålästa än vanligt, Gotland var för Ulla en nostalgitripp för platser hon för många år sedan besökt, jag bemödade mig om att verkligen köra till alla platser hon ville återse.

Zorngården hade vi två år gamla biljetter som vi inte tidigare kunde utnyttja, de gällde fortfarande.

Sandgrund och Lars Lerin utställningen ville vi också se, vilket vi också gjorde. Vi har genomgående försökt hålla oss till mindre vägar, Europavägarna är entoniga och tråkiga med sin hetsiga trafikrytm.

Malin är så smidig och lättkörd så det är ett rent nöje att i lugn takt fara runt med den. 

Tre veckor bakom ratten med gipsad hand har inte varit något problem, robotväxellådan har underlättat  körningen för mig. Det har tagit tid för mig att uppskatta den, men ju mer jag kör desto mer kan jag acceptera den. Liknar inget annat jag kört, och gissa hur många bilar jag kört genom åren?

Idag har jag varit i biltvätten och fått Malin lite fräschare igen, varit och fyllt gasol, mätaren indikerade att det var inte mycket kvar i den fasta gasoltanken jag lät inmontera, så var inte fallet det var nästan halva tanken kvar. Så på de två månader sedan installationen har det gått åt 10 liter till spisen värmen och varmvattnet. Dagarna har varit mycket varma men nätterna ganska kalla.

Eftersom vi mest fricampar har vi ej tillgång till el för värme och spisen utan får köra med gasolen.

Att kunna fylla den fasta gasolflaskan blir mindre än halva priset mot att byta den tomma flaskan mot en ny. 

När man börjar en längre vistelse och resa vill man gärna ha fulla gasolflaskor, skulle det då vara några kilo kvar skänker man det  för att byta till sig en full flaska.

Med fastmonterad flaska betalar man bara för den mängd man fyller. En investeringskostnad först sedan en vinst ju mer man gör över med. 

Nu återstår det att få ordning på TVn i Malin, det finns mer än 700 tv kanaler satteliten tar in! Vi vill bara ha de kanaler vi betalar för C:a 20 stycken. Som det nu är får jag varje gång jag vill se något så har alla kanaler bytt platser, försök hitta SVT 1 bland 700 kanaler! Men på torsdag skall en tv installatör se om han kan reda ut salladen i utbudet. Annars funkar parabolen mycket bra med bra bild.

Kan bara hålla tummarna för att tv killen lyckas.

        

Dasset,

Lugn och trevlig kväll i Mariestad, en långpromenad i den gamla delen av stadsbebyggelsen, sen lite vin och kex och ost framför Skavlan på TVn.

Här blir inga barn gjorda så vi vevade upp fjädern och rullade vidare. 

Kom snart ut på E20 ingen rolig väg, om man frågar mig. Snart dök en vägvisare upp i Lugnås, Hällekis till höger, den tar vi yes det var ett lyckokast. Smal krokig väg genom ett skönt landskap. Små byar med spännande och välhållna hus. Plötsligt dök en skylt med pil åt höger, Utsikten.

Eftersom vi var på Kinnekulle verkade det spännande så fullt rattutslag höger.

Det visade sig vara en stor parkering med vidunderlig utsikt, ett litet kafé fanns det också. Eftersom solen som vanligt lyste upp vår hjässa stannade vi en stund och njöt av utsikten, fast till börja med var det tät dimma så det var svårt att se vad som var himmel och vad som var sjön. Dimman lättade så småningom så vi kunde njuta av utsikten. När vi skulle åka vidare såg vi ett torrdass som vi besökte, Ulla in genom en dörr för handikappade jag genom den andra. När jag kom in blev jag stående och bara gapade, väggarna fyllda med tavlor och tänkvärda ord och blommor. Har aldrig sett något liknande förut. När jag öppnade dörren stod Ulla och var lika förvånad som jag, det var om möjligt ännu finare i den toan.

När vi hämtat oss från den upplevelsen körde vi vidare, Lidköping nästa. En lurig stad! Fick man ett lass med lastbilen dit ville man ha det bokstaverat så man inte hörde Linköping! Inte roligt om man tog fel, många extramil blev det då. 

Kollade in ställplatsen vid hamnen innan vi fortsatte till Läckö slott, en handbromssväng senare var vi på väg till Spiken. Ett litet fiskeläge vid Vänern, det var det iallafall när vi seglade Göta kanal tur/retur år 2003. Idag helt oigenkännligt har växt enormt med flera fiskaffärer caféer m,m.

Så klart köpte vi rökt lax vi ätit ikväll, smakade bra. Slog oss i slang med ett annat par med en Frankia likadan som vi en gång hade, en trevlig eftermiddag blev det. Mycket att "tjöta" om hade vi, vi hade gjort en del resor som de gjort, dessutom bodde de i Kungsbacka! I morgon sista etappen på denna färden.

Bilden föreställer Spiken, dåligt ljus, dålig bild.

I fädrens spår

står det på portalen vid Vasaloppsmålet. Efter målgång drar vi vidare mot nya kulturella snedsprång.

Mycket kultur har det varit på denna resa, inte min grej om man säger så.

Men vad gör man inte för att glädja Ulla, hon påstår att denna resa varit vår bästa hittills. Måste erkänna att jag också haft behållning av allt vi sett och upplevt, 

Trots att omställningen från stor till liten och trång Malin trivs vi alldeles förträffligt, Malin är mycket trevlig att köra, inga problem att ha vänsterhanden i gipspaket. 

Gipspaket ja, på torsdagen var det tre veckor sedan jag gipsades, då är det fritt fram att ta bort klumphanden. Med hjälp av Ulla och en sax klippte vi bort det.

Måste säga jag blev chockad av hur svårt det var att röra och böja på fingrarna, samt att svullnaden inte går ner. Inser att detta kommer att bli hårt jobb att få fingrarna att fungera som tidigare.

Efter Mora och Zorn kan man följa våra spår förbi Filipstad till Kristinehamn, där finns en fin ställplats vid hamnen där vi slog stopp för dagen. 

I morse siktade vi in oss på Karlstad och Sandgrund för att se konstnären Lars Nerins utställning. Höll på att gå åt pipsvängen om man säger så. Näst intill helt omöjligt att finna en parkeringsplats för Malin. Till slut när vi mist tron på att få se konstverken fann vi en lucka där jag kunde knö in bilen, dessutom ganska nära Sandgrund.  Den kåken väcker minnen, det var en gång en berömd dansrestaurang där jag slagit en sula i parketten och klämt på en del kramgoa damer vid ett repmöte i lumpen.

Nåväl nu var det vernissage med verk av den i ropet så populära Lars Lerin, 80 spänn fattigare kom man in och kunde beskåda alla konstverk på väggarna.

Behållningen var Junior!  En Brasiliansk herre som är gift med Lars!! De har en son också, vet i fan hur det gått till? 

En riktig pajas, kom plötsligt in i lokalen utklädd som en påfågel med stora fjädrar!!

Sprang runt och lät folk ta kort på sig själv. Inte såg han ut som de påfåglar man kunde se i Stadsparken i Örebro när jag var barn. 

Den här utställningen var i mina ögon inte vad jag väntat mig, så omskriven som den är. Kanske därför man inte uppskattar den till fullo.

Nåväl nu står vi i Mariestad på en mycket bra ställplats för natten, en promenad runt centrala stan har vi hunnit med, mycket gammal fin bebyggelse. En trevlig dag till att lägga till handlingarna. 

Gästhamnen i Lus asken (Kristinehamn)

 

Upp i sadeln igen

Färjan till Nynäshamn plöjde genom Östersjön som ett strykjärn. Ingen sjösjuka här inte, vi beslöt oss för att köra igenom Stockholm eftersom det är söndag så det är nog lugnare trafik och dessutom ingen trängselavgift. Jo visst ja! Varenda 08 var ute och körde som det var det sista de gjorde innan himlafärden, och som de kör kan man tro det var just det de var ute efter.

Nja det är nog inte så farligt med det, utan vi småstadsbor är inte vana vid storstadstempot.

Jag bodde ju nästan sex år i Stockholm på sextiotalet och jobbade som busschaufför vid Stockholms spårvägar, och som lastbilschaufför vid flera åkerier där. När man då nån gång ibland åkte hem till Örebro minns jag hur jag retade mig på Närkingarna och vilket lågt tempo på bilisterna där. 

Nu var jag plötsligt tillbaka i den hetsiga trafikrytmen i Stockholm. För att hittat i Sthlm som i min egen ficka för sextio år sen, är det en mindre chock att se hur staden förändras fram till idag. Men vi tog oss enkelt genom stan och med gps inställd på Öregrund, där vi övernattade vid hamnen. Igår drog vi vidare upp till Axmar norr om Gävle och Brith och Martin våra goda vänner.

Martin som alltid har många järn i elden hade några ärenden i stan så jag följde med honom.

Ulla med hjälp av Brith plockade drygt åtta liter lingon under tiden vi var borta, Ulla fick koka sylt av alla lingonen, som vi nu har i Malins kylskåp. Så nu har vi nog lingonsylt ganska lång tid framåt.

Idag fyllde vår värdinna år så vi sjöng och hurrade för henne. Efter förmiddagskaffe med prinsesstårta tackade vi för oss och vred på ratten mot Mora och Zornmuséet och Zorngården för guidad tur. Mycket trevligt att få höra och se hur en av våra absolut största konstnärer levde.

Vi har nu stoppat vår färd för dagen och står på en ställplats intill Vasaloppsmålet. 

I morgon dags för nya äventyr.

Husbilslivet är inte alltid glamoröst! Vi får nöja oss med fattigmans

Champagne som synes.

Slappa dagar

Vi ligger fortfarande stilla vid Nordestrand i Visby. Gårdagen var varm och solig, men vi kände inte att gå in till stan innanför muren i värmen, utan vi slappade och kollade vågorna som slog mot stranden. Ulla ville ta ett bad men våghöjden avskräckte från det. 

Besöket på Munkkällaren med tre rätters middag var mycket trevlig, champagne, rostat bröd med skagenröra och en klick löjrom, ryggbiff med tillbehör, dessert tryffel med kaffe, samt en flaska rött från Sydafrika. Mycket lyckat och gott. När mörkret fallit börjar vår vandring hem till Malin, Ulla var nöjd med sin dag säger hon, jag med. 

Idag är det andra dagen det regnar på vår resa, men vi har det varmt och gott i vår plåtis, mat har vi i kylen för flera dagar till så det går verkligen ingen nöd på oss. 

Framåt kvällen ska vi tömma de tankar som ska tömmas, och fylla dricksvattentanken.

Även personlig dusch är nödvändigt trots besvär med mitt gipspaket på handen. Har kollat in duscharna, det är så byggt att det är en rad med dörrar till de olika duschbåsen så det går nog bra om Ulla följer med och hjälper mig.

För i morgon ringer klockan långt innan tuppen gal då vår färja avgår redan kl:08,05 mot Nynäshamn.

Det är en liten bit att köra till färjeläget och man skall vara där minst en timme före avgång, dessutom är det bra om en god frukost intagits innan.

Pungen

Ikväll ska jag gräva i pungen! Hoppas det går att finna tillräckligt med "flis" för att kunna bjuda Ulla på tre rätters supé på Munkkällaren i Visby. Är en speciell dag när unga flickor fyller SJUTTIOFEM år!

Vi parkerade vid Norderstrands camping i Visby på förmiddagen. 

Via Husbilsklubben har vi förstått att Visby är husbilsfientliga, totalt omöjligt att stå parkerade över en natt. De vill tvinga in oss på campingar för dyra pengar, men eftersom vi stått gratis så när som på en natt är det okej. Här finns alla faciliteter man behöver.

Vi tog en promenad in till stan mitt på dan, solen fortsätter att strö sina varma strålar på oss. En svettig promenad, upp och nedför alla gator med sina gamla genuina hus och små kvarter. En liten servering där vi beställde baguetter och kaffe innan vi travade vidare, så småningom vände vi tillbaka till Malin medan vi hade några krafter kvar. Välförtjänt sängläge på eftermiddagen för att återfå krafterna inför kvällen. Nu sitter jag med en kopp kaffe och skriver detta. Står här till söndag morgon Kl: 06,00 då det är dags att köra ombord på färjan till Nynäshamn. 

Ulla har funderingar på att ta sig ett dopp i morgon, lyckligtvis har läkarna gett min gipsarm badförbud men jag kan följa med och leda hejarklacken. 

En liten del av fiskarmuseét i Sysne, där de samlat gamla fiskeredskap.

Även om fisket av idag är slitsamt kan man se att det var tyngre och primitivare

förr.

Fårö

Efter alla dagar med fricamping har vi nu stannat upp vid Sudersand och en ställplats som heter duga.

Vi kände det var dags för ett brake då vi förflyttat oss varje dag. Det blir verkligen inga långa dagsetapper på ön, men ändå många timmar på rull.

Fina sanitets lokaler där vi kunnat duscha och bytit till rena kläder, känns bra. Här är en fantastisk badstrand med sand fin som mjöl att gå i, dyner ovanför stranden att ligga i lä för vinden. Denna plats kan man verkligen rekommendera.

Igår låg vi i våra solstolar och slappade i den varma solen, avbruten av några längre promenader.

Vi trodde inte solen tog så hårt så här års, vi hade fel.

Efter ha vilat ut och det är molnigt idag letar vi nog på en ny plats

att fricampar på. Men först skall jag tömma gråvattentanken 

från diskvatten och även toaburken, samt fylla färskvattentanken.

Lite bestyr är det, det jag inte klarar med gipsad hand hjälper 

Ulla mig så gärna med.

En mulen dag

Igår kväll regnade det på oss, morgonen idag var mulen med lätt duggregn, vi stannade till de öppnat fiskbutiken för inköp av mera lax. De hade ett museum med gamla tiders fiskeredskap och där tillhörande saker, mycket intressant. Talade länge med en gammal fiskare gotlänning sedan födseln. Kul med dialekter.

Efter fiskköp rullade vi igång, en skinnbutik vid Gammelgarn. Vi svängde in på gården, ett plakat på butiken sa att de öppnar kl:11,00 när vi kommer till dörren sitter ett mindre papper som säger att efter 8/8 måste man ringa och beställa tid!

Där missade de en affär. 

Vi rullar vidare och vid Hemse fick Konsum besök av Ulla för att köpa lite färskt bröd.

Vidare förbi Slite och kom till färjekön till Fårö, där vi har snurrat runt och ratade en campingplats för att så småningom hittades plats vid stranden och här fricampar vi, inte en enda avgift för ställplats eller camping ännu så länge. 

Dessa märkliga raukar som finns lite var stans på ön.

Dessa märkligheter tror jag har evigt liv, undrar hur många århundraden 

De har funnits.

En ovanlig dag

så tillvida att det på eftermiddagen har det fallit vatten från himlen, vilket är bra då vattenbristen är stor här på ön.

Men i morse sken solen på oss när vi vaknade, rörliga bilder utanför fönstret var det också. På ett trådstängsel någon meter från Malin satt mängder av svalor, inte så ofta man ser svalor nu för tiden.

På andra sidan stängslet vimlade det av vad jag tror gotlänningarna kallar Rabbis? Vildkaniner som i huvudsak ägnar sig åt att göra nya kaniner! 

Som vanligt efter frukost och de vanliga morgonbestyren rullar vi norrut på östra sidan. I Hemse fanns en välsorterad Ica butik där vi för första gången på denna resa behövde bunkra lite livsmedel.

Nere vid hamnen i Ljugarn kunde vi sitta vid ett bord och dricka kaffe och macka, (ja några havrekakor med). 

Då himlen började gro igen och dolde solen brummade vi vidare, vi har talat om hur trevligt det vore att hitta en fiskare som säljer rökt fisk, så jag vevade ner sidorutan och luktade mig fram till Sysne udde och en fiskaffär där vi köpte rökt citronpepprad lax plus Gotlandsflundror, blir gourmetmiddag ikväll YES!!

Vi har en tjock tidskrift Gotlandsguiden, där fanns mycket information att inhämta. En sak är klar, det vimlar av gårdar som bereder fårskinn och säljer olika produkter av skinnen.

En annons fick mig att haja till, Rommunds skinngård! De har vunnit skinn SM 2011 och varit som sämst topp 6 följande år.

Skyltat från Gammelgarns kyrka! 

Intressant Rommunds hette gården som min ex hustrus släkt ägt i flera generationer, men lär enligt uppgift vara såld idag. Vi tycker det vore trevligt med formsydda fårskinn i förarstolarna på Malin så vi tar nog en titt i morgon och kollar läget får vi se.

De är vänliga här, vi får stå här inatt. Vi har nu ätit vår rökta fisk.

Det var så gott så vi hänger på låset och köper mera god rökt 

lax i morgon bitti.

Hela eftermiddagen har det strömmat in folk sugna på 

rökt fisk.

En ännu lugnare dag.

Vaknade som vanligt runt sjusnåret, solen sken men något kraftig vind, Stora Karlsö utan motljus var en helt annan ö. Runt nio snåret var vi på sakta rull på den smala väg jag fått tips av lastbilschaffisen i Oskarshamn. Ekstavägen som gick från Klintehamn och ner till Hoburgen alldeles intill Ö-sjön. En av de vackraste vägarna vi åkt, idag i strålande solsken och +22, kan inte bli bättre. Ett stopp vid Hoburgen är naturligtvis ett måste, även om han och jag träffats tidigare, även om det är många år sedan.

Alltså Hoburgsgubben. Han verkar inte åldrats så mycket som jag! Träääligt om man frågar mig!

Fantastiskt vägavsnitt, går att bara köra av och parkera nästan överallt. 

Ibland hittar jag bromspedalen och stannar, brukar då uppmuntras med en kopp kaffe och hembakt sockerkaka, trevligt initiativ tycker jag.

Nu har vi rundat södra udden och tar oss norrut på östra sidan. Vid Holmhällarna fanns några rauker att beskåda om man tar en promenad, vilket är bra så inte våra ben förtvinas, som tack för jag fann bromspedalen blev jag bjuden på en Magnum Classic glass, mums fillibabba. Lite tidigt att stanna för kvällen så vi fortsatte en bit till. En vägvisare visade att till höger låg Faludden, naturligtvis blev vi nyfikna och vred på ratten. Visade sig vara både en fyr för fartygen och stora paraboler och antenner som bevakade vårt lands gränser, fotoförbud och kändes hemligt. Även tryggt här blir vi nog förvarnade om Putin med kamrater kommer på besök, så här slår vi läger för natten!

Har varit på rull mest hela dagen och fått ihop 8mil på vägmätaren. 

Ännu har vi inte stått på betalplats eller campingplats, bara fricampat än så länge.

Lite lugnare dag

Vi har sovit på en P-Plats mitt i Oskarshamn inatt, lugnt och skönt. Vaknade runt halv sju gjorde våra morgonbestyr inkl, frukost. Därefter åkte vi och letade på var vi skall checka in till Färjan, anlände som god tvåa! Väl ombord hade vi sköna vilfåtöljer att koppla av vid, när vi kom ut på Ö-sjön var det endast krusningar på vattenytan så det blev en behaglig överfart. Lite skillnad på fartyg idag mot när jag på åttiotalet körde bodar från Jönköping till Slite på Gotland. Mycketbekväm och stadig båt, enligt en långtradarchaufför jag talade med måste det blåsa kuling för det skall märkas ombord.

Väl iland börjar vi med att köra söderut, har funnit en plats alldeles invid vattnet efter en liten lokalväg.Här står vi bra och har Karlsöarna utanför fönstret. Solen lyser på våra hjässor idag med, men sedan vi kom iland har det blåst upp kraftigt, men vi står i lä och har det oförskämt bra så här andra dagen på vår semester!!

Väntan på färjan i Oskarshamn.

Här blir vi inatt

Hektisk dag

Vi tog vår golf och åkte till lasarettet i Halmstad redan vid 09,30. De sa det kunde vara kö vid röntgen, och vi hade en tid med läkare kl :13,20. Det gick över all förväntan, röntgen var snabbt klar,tid över för mat i sjukhusets restaurang. Kalops med rödbetor, så gott att jag fick ta en portion till. Sedan väntan på läkarutlåtande om röntgenplåtarna. Till min förvåning tidigare än avtalat kom läkare och sjukgymnast och sa att allt var bra, men gipset kvar i två veckor till. 

I golfen och gasade hemåt, böt bil till Malin packade mat oc kylvaror, sedan en snabb dusch och startade vår turnè. Första stopp hamnen i Oskarshamn, här fann vi en parkering vid hamnen där vi sover inatt innan ombordkörning på Gotlandsfärjan i morgon förmiddag.

Resan hit idag har gått mycket bra, med en hand! 

Har av sjukgymnasten fått ett program med gips, och ett när gipset är borttaget för att återfå rörligheten i handen, kan bli jobbigt med Ulla som pådrivare, hon är hård mot de lata, ujujuj!

Bordsskick

Att vara vänsterhänt och bara ha tummen och pekfingret utanför gipspaketet ställer till problem kan jag säga.

Normalt håller jag gaffeln i vänster hand, kniven  i höger hand. Hålla gaffeln med tummen och pekfingret gör varje måltid spännande om man frågar mig. 

Man håller andan när man lassat på gaffeln och följer med  spänning när den närmar sig munnen, ska jag få in det i munnen eller hamnar det i knät? Blir nämligen galen vinkel på gaffeln, så maten vill gärna ramla av innan den kommer in i munnen. Men med stolthet kan jag konstatera att det mesta hamnar vid rätt  adress. Märkligt vad man blir handikappad med en hand i paket. Borsta tänderna med fel hand, tur man har eltandborste, underlättar faktiskt. Klä sig på morgonen tar sin lilla tid, strumporna vore bäst om man sov med.

Duscha får man ha en plastpåse över gipset, blir mjukt vid fukt. Insåg att detta är ett problem. Jag har tur som kan be Ulla tvåla in mig och skölja av löddret. 

Vi ska ut med Malin på torsdag på några veckor lång tur. Vi behöver ta in på campingplats någon gång i veckan för att få tillgång till sanitetshuset för att få duscha. Då undrar jag skall Ulla följa med mig in på herrarnas? eller ska jag följa med Ulla in på damernas? Jag har förklarat för Ulla och sagt att jag offrar mig och följer med henne till damernas dusch! Kanske en kompromiss, varannan gång damernas.

Torsdag ja. 

För några månader sedan hade jag en svår hårsäcksinflammation som en Somalisk läkare botade. Har inte haft några symtom på senaste månaden. Men han ville jag ska komma på återbesök på torsdag.

I brevlådan idag låg en kallelse till röntgen och läkarbesök för att kolla att benen i handen ligger rätt, jaha och när då då? På torsdag förståss. Det stod i kallelsen att det kunde ta tid, då spricker tidsplaneringen och ett återbud till hudläkaren för andra gången. Inte nog med det vår resa ska starta på torsdag för att kunna ta en färja på fredagen.

Så det blir att ta Malin till sjukhuset i Halmstad, för att när allt är klart där starta vår resa från Halmstad.

Det är mer än en vecka sedan jag beställde nytt batteri till min elcykel, i morgon först ska det levereras till vår bostad! Ja menar hur långt är det från Göteborg och hit? Kör dom ut varorna med sparkcykel eller? man kan undra. Nu spelar det ingen roll egentligen, svårt att hålla i styret med gipspaketet. Så cykeln får nog stå ett tag till. Väldigt dåligt att ett batteri bara håller tre år. Batteriet är det dyraste delen på cykeln, nästan tretusen spänn! Jaja det är smällar man får ta.

Inte nog med det, när jag satte mig tillbakalutad i fåtöljen för att se på fotboll slocknade boxen till TVn  ett samtal till Telia supporten utan att de kunde väcka den insomnade lådan blev det att de sänder en ny Box. Men det får bli när vi kommer hem igen.

Man kan väl hoppas vi har tur med vädret i alla fall.

Taskig timing!

Ja vad säger man? Drulla omkull och slå sig halvt ihjäl! Om jag åkt motorcykel eller skateboard är väl en sak men gå och slå på nöten så in i baljan att denna dag gått åt att få glasögonen reparerade och tillbringa timmar på vårdcentralen i F-berg i väntan på läkare och därefter på röntgen. Röntgen bilderna sa att TRE ben i handen är helt av!!

Remiss till sjukhuset i Halmstad för gipsning av handen. Hem och hämta Golfen och ilfärd till Halmstad. Efter några timmar där fick jag ett gipspaket nästan till armbågen. 

Hem igen och en snabb måltid och packa lite frukost och lunch till i morgon då jag skall vara i Örkelljunga för garantijusteringar på Malin. Kl:2105 startade jag Malin för färd till BIÖ, framme kl:22,30

Tur att Malin har robotväxellåda, går bra att köra med en hand så resan har gått bra.

Klart som korvspad att det är vänsterhanden!! Jag som är vänsterhänt, ujujuj.

Gipset ska vara på i tre veckor, men det kommer inte att ändra några av våra planer, vi kör som planerat. Svårt med dusch och bad, men det är smällar man får ta.

Varför åkte jag ikväll? Jo för jag tror det kan bli svårt att somna med klumphanden, och måste då vakna redan kl:06,00 för hinna till BIÖ till 08,00. Bättre att vara på plats när klockan ringer i morgon bitti

Har i alla fall pekfingret att kunna peta i näsan med!

Har bildbevis nu för att tummen inte sitter mitt i handen längre!

Snällt av dem att flytta på den, yes.

Omsorg var förra

rubriken! Omkom är som tur är inte dagens rubrik!

Nä men man blir lätt förbannad när gatan kommer upp och nockar mig utan förvarning så ögonbrynet sprack och glasögonen inte går att känna igen, (har ett par till). Min vänsterhand kom tydligen att misshandlas rejält samtidigt har svullnat upp kraftigt. Den första som kom till min hjälp var en sjuksköterska!! Hon hjälpte mig upp och ledde mig till en bänk och stoppade blodflödet från ögonbrynet, frågade hur jag mådde och ville jag att hon skulle följa mig hem?

Nej tok heller min sambo är hemma svarade jag. Du har fått en kraftig smäll mot huvudet, ser du klart eller ser du dimmigt, vad ser du? Jag ser en vacker kvinna i sin bästa ålder, sa jag.

Den tog, ett stort leende bred ut sig på hennes läppar. Tackade henne för all hjälp och stapplade hemåt.

Ulla blev helt klart bekymrad, ringde på dörrklockan var tvungen att hålla en hand på näsduken vid ögat, har du blivit rånad? Nä. Efter några timmar hade hela handen svullnat upp, och värkte.

Vi åkte till vårdcentralen och träffade en sjuksköterska som pysslade om mig, när vi satt där tog hon blodtrycket på mig, 120/69. Jösses sa sköterskan du har blodtryck som en ungdom!!

Tack sa jag, det är nog femtio år sedan någon sa jag var ungdomlig! 

Var kommer alla dessa änglar ifrån? Dessa underbetalade sjukvårdare?

Hon gav mig ett stödförband för handen och bad mig ringa i morgon bitti för en tid hos läkare och eventuell röntgen. Tänkte be om ett liknande bandage om andra handen, inte för det behövdes men jag har då sett ut som boxarna i OS innan de får handskarna påträdda! Skulle vara det närmaste OS jag kan komma.

Däremot känns det som jag skulle ha en given guldmedalj i grenen DRULLPUTTE!

Men svullnaden och den mesta värken har en dryg vecka på sig att mattas av innan Malin ska ta oss ut på nya utflykter. För idag körs bilen med en hand. Typiskt att en som är vänsterhänt skadar just den handen. Har ingen teori om varför jag föll handlöst mitt på en gata. Kanske måste jag inse att jag inte är en kloning av Stålmannen och Tarzan, sorglig upptäckt måste jag säga.

Omsorg

är dagens ledord. Rakade mig i morse, på grund av lathet sker det inte varje dag. 

Sedan ett besök hos frisören, mitt hår på skallen växer som ogräs. Min mamma sa alltid till mig, du kommer aldrig bli flintis. Det finns ännu inga tecken på att jag får ett kalhygge på skallen.

Ulla och jag går till samma frisör och är nöjda var gång vi lämnar henne. 

Sedan vi kom hem från vår tripp med Malin har Ulla påpekat mer än en gång att Malin måste tvättas. Ullas syn är lika bra som en havsörns, hon ser smulor och damm innan någon annan mänsklig varelse. Själv hyllar jag principen, Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete!! Lite skilda meningar där, om man frågar mig.

Står man tre meter från bilen och inte ser någon smuts är den ren enligt mig, står man en halv meter från bilen för att se att den har en svag beläggning då är man pedant. 

Jag har hela tiden tänkt att ge Malin ett skyddande vaxlager innan vintern, men det krävs att hon är ren då. 

Vi har som jag ser det två alternativ, en lokal där man får bilen tvättad av en invandrare som gör ett mycket bra jobb. Har varit där med golfen så jag vet. Den gången frågade jag vad en "plåtis" kostar att få tvättad, fick ett svävande svar, tja nånstans mellan fyra och sex hundra, jaha.

Shell har en självtvätt med tak och väggar mellan de fyra spolplattorna, slangar på svirvlar i taket så man kan gå runt bilen med samma slang, en slang med borste som samtidigt släpper ut vatten med tvättmedel. Mycket bra anläggning, var tveksam om Malin var för hög. Vi åker dit och provar.

Det fanns gott om luft mellan svirvlarna och biltaket. 

Går in på macken och köper polletter som man stoppar in i tvättautomatens manöverpanel och väljer tvättprogram. Fem polletter för en hundring. Vi gjorde slut på fyra, högtrycksspolning med champo, avspolning, borsten med tvättmedel och vax. Resultatet blev en ren och blank Malin. Det var utlovat regnskurar idag men klockan 14.00 hade det inte kommit en droppe så vi chansade på att vi kunde hinna tillbaka till garaget med ren bil. Det gick bra, så nu har jag planer på att vaxa Malin i garaget innan nästa tur. 

Det ordnar sig med en sak i taget, nu vet vi var vi kan tvätta både golfen och Malin, iallafall innan minusgraderna kommer. Då ska väl iallafall Malin vara avställd för vintern.

Viktigt

för mig att Ulla får vara delaktig i vilka resmål vi väljer. Ulla har i flera år talat om hur trevligt det skulle vara att få ännu en gång få besöka Gotland. För egen del känns det som det kvittar, igår kväll satt jag och kollade på Destination Gotland på IPaden, fann där några lågpris avgångar som inte verkade vara så tokiga. Överraskade U med att fråga ska vi boka? Den 26/8 från Oskarshamn blir väl bra? då har väl skolorna börjat och trycket av turister har avtagit, eller? 

U blev både glad och överraskad, hur länge vill du stanna på ön frågade jag?

Den 4/9 går det en färja till Nynäshamn på morgonen blir det bra? Jo det går bra. Tänkte det blir bra då är vi en bit norr ut ifall vi vill fortsätta till Axmar och Martin o Brith, vidare till Zorn museét i Mora. Vi har ett par biljetter dit sedan midsommar vid Fåsås fäbod för något år sedan. Därefter kan jag vrida vänster på ratten och komma till Karlstad och Sandgrund. Den förra dansrestaurangen där jag slog några sulor i parketten när jag gjorde repmöte i Karlstad en gång i tidernas begynnelse.

Numera härskar den så populära konstnären Lars Lerin där med sin konstsamling som skulle vara intressant att besöka. Han är en mycket annorlunda och intressant person.

Då var vi vi den svåra biten kvar! Att boka resan på nätet, att ringa och boka var betydligt dyrare. Tänkte va fasen då, det är väl bara att klicka i rätt ruta, hur svårt kan det va?

Ganska svårt skulle det visa sig. Fyllde noga i uppgifterna i steg 1, kollade noga och klickade till steg 2.

När jag fyllt i allt som krävdes på steg 5 var det klart. Läste ännu en gång igenom att jag klickat rätt varefter jag tryckte på sänd. Efter några sekunder kom en bokningsbekräftelse.

Jag läste den två gånger, andra gången upptäckte jag att utresan och returresan bytt plats!! Katastrof vad gör vi nu? I stället för att komma till Nynäshamn på hemresan kommer som vi planerat landar vi i O-hamn! Blir käpprätt åt skogen va gör vi nu? 

Ringer bokningen och en vänlig kvinna gör om hela vår bokning åt oss så nu kan pulsen få sjunka till en lugnare nivå. 

Idag ringde B Mann och frågade om vi kan träffas med våra husbilar när vi varit i Karlstad, det vore trevligt. Har alltid trevligt i deras sällskap. 

Ser ut som vi kommer ta igen i höst vad vi förlorat tidigare i sommar innan Malin blev ny familjemedlem.

Kul är bara förnamnet

Handbromsen är

tilldragen och Malin står i garaget igen. Första provveckan är avklarad, vi hade många frågor. Får jag rum i sängen? Sängen och jag är lika långa, och det har inte varit något problem. Vi sover bättre och längre i Malin. Hur står vi ut med att det är svårt att gå förbi Ulla när hon står vid pentryt? Jo det är faktiskt trevligt att få extrem närkontakt om man frågar mig! Ulla är kramgo så varför inte passa på vid passage. Rymmer Malins garage de saker vi bör ha med oss, jo jag har konstaterat att mer än hälften av de saker vi haft i de större bilarna, Frankian och Carthagon, kan vi lämna hemma så det är inga problem. 

När vi påbörjar våra färder i år är det inte på sex månader, nej möjligen några veckor så då behöver vi inte så mycket kläder. När vi brukar komma hem har vi konstaterat att vi använt en bråkdel av de kläder vi släpat med oss. Hur går det att klara maten med det mindre kyl/frys i Malin? Det var inga problem, vill man ha gourmetmat går vi på närmaste krog. Mathållningen blir av naturliga skäl enklare, men smakar lika bra. Det viktiga är att Ulla står vid grytorna= kvalitetsgaranti. Men specerierna, torrvarorna? Gott om lådor att lagra dessa i. 

Hur är den att köra då? Jag har flera gånger sagt att Malin är som en personbil, robotväxellådan är något knepig och kräver tillvänjning, men ju fler mil ju mer uppskattar jag den.

Farthållaren behöver justeras, kan ibland få tokspel.

Den stora skjutdörren måste också justeras, nästan omöjlig att stänga inifrån.

TVn fungerar ibland och ibland inte, måste åtgärdas. Tid för garanti åtgärdande gjort.

Så blir alla småfel åtgärdade känns det som att vi gjort rätt som adopterat Malin.

Sammantaget är det mer positivt än vi vågat hoppats, (men trång)

Rullar vidare.

Efter en god natts sömn och som vanligt en god frukost beslöt vi att inte gå runt och flanera i denna mysiga stad. Vi har varit här tidigare och "gjort" stan då, så vi rullar vidare utan något särskilt mål.

Vi kör småvägar alldeles efter stranden förbi Brantevik, Skillinge, Sandhammaren, Kåseberga, Ystad.

I Ystad stannade vi och promenerade i den pittoreska staden, kyrkan fick förståss besök. För Ulla är ett besök i stadens kyrka ett måste, om den är öppen. Med tanke med Ullas ryggbesvär bör vi stanna och sträcka på oss efter två timmars åkning. 

Efter någon timme rullade vi vidare, genom Abbekås, Smygehus till Trelleborg därefter var vi snart i Malmö som vi körde förbi. Vi hade nu bestämt att åka till Lomma där Ullas brorson bor i ett fantastiskt fint område alldeles intill Öresund, en helt nybyggd stadsdel. Jan som han heter har varit svårt sjuk i tre år nu. Vi blev bjudna på kaffe (bröd höll vi med) av Jan och Silvia. Vi stannade ett par timmar innan vi vände tillbaka till Malin där vi ämnar tillbringa kvällen och natten här i Lomma. Idag har det för ovanlighetens regnat till och från hela dagen och även ikväll kommer det skurar, men vi har för första gången startat värmen i bilen och det fungerar bra varmt och torrt och skönt. 

I morgonköer vi hem och och ser om vår tomat odling har vissnat ner.

Sammanfattningsvis har vi haft en bra vecka, sol alla dagar utom idag. En bil som trots bristen på utrymme har fungerat bättre än vi vågat tro. Som är trevlig att köra med god väghållning, skrammelfri.

Konstigt nog sover vi bättre i Malin än hemma, märkligt för min säng och jag är lika långa vilket borde innebära svårighet med en vägg att sparka på en vägg att skava lockarna mot! Ulla har bra marginal för att sträcka ut i sin säng. 

En mycket bra dag.

Vi lämnade Grönhögen på Öland på förmiddagen för vidare öden. Styrde söderut utan mål, när vi närmade oss Ronneby frågade jag Ulla ska vi ringa Egon? Vi umgicks med Egon i sex månader i Santa Pola. Så småningom hans särbo Ulla som anslöt lite senare, vi hade många glada skratt tillsammans.

De är kanske i närheten med sin Carthago?  Sagt och gjort, han var hemma i Kallinge och ville bjuda på en kopp kaffe. Det blev ett par trevliga timmar med honom innan vi drog vidare för att träffa hans särbo Ulla i Simrishamn. Kommunen har stängt ställplatserna som fanns men hörde vi av oss till Ulla så kunde hon visa var vi kunde stå och sova. Ulla kom med sin personbil och åkte före till en lugn och bra plats. Sedan bjöd hon hem oss på Pizza och en flaska Spanskt vin. Vi blev sittande och talade till sena kvällen innan hon skjutsade oss till Malin, och till en väntande säng. En mycket givande och trivsam eftermiddag och kväll med gamla husbilsvänner. 

Måste prova markisen vid övernattningen i Kråkelund

fullt godkänt. Att ena hörnet hänger ned är för om det kommer

En häftig regnskur så skall vattnet rinna av lättare och inte bli en säck med vatten

Som knäcker markisen med vattnets tyngd.

Mums filibabba

Sa man son liten gosse när något var gott. Morgonen och fram till lunch hade vi strålande solsken och varmt, sedan har himlen grott igen. Vi har sett hur det regnar över fastlandet och sundet, men det drar förbi oss utan att blöta ner oss men vinden har ökat igen.

På förmiddagen kom fiskebåten som har hemmahamn här in till kaj, vår husbilsgranne berättade att fiskaren är son till hamnkaptenen. Han säljer från båten och filéar fisken direkt när han fått trossarna iland. Det fanns flundra, torsk och aborre B,l,a. efter som plattfisk är min favoritfisk på tallriken fick det bli sex flundror. Någon har sagt att steka fisk i husbil är inte att rekommendera lukten kan fastna i inredningen. Så det blev för mästerkocken att ta fram det lilla gasköket, inhandlat i Spanien och som varit till mycket glädje. Små engångs gasflaskor som finns på ICA Maxi, och som räcker förvånande länge. Ulla brassade den färska Ölandspotatisen samtidigt. 

Fisk som kommer direkt från havet till stekpannan/kastrullen  är rena smaksensationen, himmelsk god.

Vän av ordning upptäcker att grönsaker saknas, fanns

men ville inte vara med på bild!

På grund av vindökningen valde vi äta inne idag.

Svårt att finna lä, vinden snor runt Malin för närvarande.

Men nu har regnmolnen dragit vidare norr ut, och solen 

lyser igen på våra hjässor

Söndag 31/8

Hur ska detta sluta? Måste vi sälja Malin redan?

Ulla har haft problem med sin rygg i flera år. Tyvärr blir det värre för varje år. Förra året när vi varit i Örebro och skulle hem till Fjärås började det bli olidlig smärta redan efter sex mil med vår golf.

Vi får göra täta stopp så hon får sträcka på sig, eller lägga sig i sängen en stund om vi har husbil för tillfället. Idag körde vi 13,5 mil från Byxelkrok till Grönhögen på södra Öland. Ulla hade mycket ont mest hela vägen.jag om nån vet vad ryggont betyder, vet inte hur många tusen jag lagt på kotknackare under min yrkesaktiva tid, men efter min pensionering har jag lyckligtvis varit förskonad från ryggskott. Så jag vet hur Ulla känner det. 

Frågan är är det någon mening med att göra några turer när hon har sådana smärtor, känns jobbigt att inte kunna njuta av våra färder, blir det inte bättre får vi överväga försäljning av Malin med stor förlust.

Grönhögens hamn har vi stått för flera år sedan, mycket trevlig ställplats om man frågar mig.

Vi fick en plats på första parkett med motorhuven strax intill Kalmarsunds upprörda vatten.

Solen har strålat hela dagen, men det blåser kraftigt, vilket ställde till med besvär för min gasoldrivna grill. Lågan vill blåsa ut i de hårda vindarna. Ulla lyckades hitta ett hörn bakom en lada bredvid vår bil där det var lä, så nu är vi mätta och belåtna efter grillade kotletter med potatisgratäng. Grillen är rengjord och undanställd, lugnet börjar lägra sig över Vår Malin.

Öland är en märklig Ö, från Färgestaden vid brofästet och norr ut är det fullt kaos, ändlösa bilköer hela vägen. 

Idag från Färgestaden och söder ut var det rent av ödsligt på vägen, väldig skillnad på intensiteten på trafiken, skönt.

Hamnkaptenen var just och tog upp avgiften för platsen och el. 150kr inkl, el. Oförskämt billigt mot andra likvärdiga platser.

Mycket trevlig och mysig pensionär, hamnkaptenen sedan 9år och gammal sjöräddare. Ska bli finväder i morgon påstår han, lite mindre vind. Det tackar vi för och stannar nog ett dygn till i så fall.

Kl 19,36 solen har tackat för idag, och vattnet har ej vågor med vita gäss längre.

För att få lä för vinden ställde jag mig tätt intill sjöräddningens lada, bra mot vinden.

Men sattelten träffar ej parabolen. Ingen Sportspegeln ikväll. Shiit happens!

Murphy igen!

Murphys lag!

Lagen om alltings jävlighet,om nånting kan jävlas så kan man ge sig fan på att Murphy är inblandad.

Inte nog med att ett träd störde satelliten från att ge oss signal till TVn, det kunde vi leva med. På Stålboms konditori står det ett plakat där man kan läsa att..... Vi har ej wi-fi, tala med varandra istället. Så Ulla och jag fick börja tala med varandra. Ja Wi-fi hade vi ju men ingen tv bild. Det var lite ovant i början , men så småningom började gå riktigt bra. Men så småningom var det dags att krama kudden. Det sista jag gör innan sänggåendet är att sätta på inbrottslarmet.

Jag är så nöjd med larmet, det är så lätthanterligt. Med bilens startnyckel aktiverar jag larmet och stänger av det med samma nyckel, kanonbra! 

Nyckeln har tre knappar, med den översta låser jag upp de två framdörrarna med den nedersta låser jag upp skjutdörren på höger sida plus bakdörrarna. Mittknappen låser jag med en kort tryckning alla dörrar och luckor på bilen. Samtidigt som jag med mittknappen låser alla dörrar aktiverar jag larmet! Lätt som en plätt, yes!! Vilket innebär att när Malin är låst är larmet på. Men det finns en rörelsedetektor inne i bilen som reagerar på om något rör sig inne i bilen, vilket innebär att det måste finnas ett skalskydd som gör att vi kan vara i bilen på natten, å de finns det.

När jag låser med ett tryck på mittenknappen får jag trycka en gång till då är skallarmet på och man kan röra sig utan larmet går igång med ett väldigt oljud. För att stänga av larmet trycker jag på övre eller nedre knappen en tryckning och dörrarna kan öppnas igen.

Fantastiskt enkelt och lättfattligt för en gammal man, så nu vet vi att när vi lämnar bilen är den både låst och larmad, känns tryggt.

Utom i går kväll när larmet fick spel och när jag gjorde som jag gjort likadant varje gång, de stackars grannarna på campingen som inte var vakna blev det när jag gång på gång försökte låsa. Till slut insåg vi att inatt får vi sova med bilen olåst! Så fick det bli. Det gick dock bra inget oväntat besök. 

Idag stannade vi på en ödslig P-plats och provade att låsa och larma och allt fungerade klanderfritt!!

Nu är vi i Byxelkrok på Öland, visste inte det är marknad i två dagar så här är det kalabalik det är så mycket folk och trafik att det finns inte plats ens för en cykel. Men Ullas systers dotter har en villa i närheten där vi får stå, de är ej här just nu. Kan inte stå på en trevligare tomt.

Få se vart vi vrider på ratten i morgon, frågar nån mig kan jag tänka mig en natt till här.

Få se vad vi får för väder i morgon vi bestämmer oss då.

Fredag

Vi rullade ut från Karin och Svisse strax efter 10 på förmiddagen. Styrde syd ost och rullade in i Kalmar en dryg timme senare, tog sikte på Ölandskajen. Där finns en bra ställplats för Husbilar där, vi stod där förra gången vi var här. Men idag var det knökfullt där, hela stan är proppfull av turister. Så vi letade reda på Stensö Camping där vi fick en plan och bra plats med Wi-fi.

Strax efter lunch tog vi en promenad till centrala Kalmar, det blev en rejäl promenad efter stranden av Kalmar sund C:a fyra km, efter trängts med alla andra turister fann vi en bokhandel där Ulla hittade en Sverigekarta som fann nåd hos henne. 

Varma och törstiga slog vi oss ner i uteserveringen på Krögers krog där vi inmundigade en storÖl och en rätt bestående av Gös halstrad med en mängd smält smör och någon form av mos, sagolikt god maträtt. Mätta och belåtna strosade vi runt i centrum en stund. Kalmar är en mysig stad, nöjda med vad vi sett började vi gå mot Malin. Nu hade det börjat blåsa motvind vilket vi uppskattade då det svalkade oss, väl hemma igen var krafterna inte mycket att hurra för. Snart dags för kvällens TV tittande, så upp med paraplyet (parabolen), spänd väntan på att parabolen skulle låsa på satelliten Thor. Skall inte vara några problem, visserligen var det en hög träddunge en bit bort, men inte går väl satelliten så lågt att träden tar stör signalen? Jo det gjorde den! Så ingen bild i kväll.

Ulla var inte glad, hade sett fram emot kvällens långfilm, det är smällar man får ta som plåtisåkare.

Falkenbergs mysiga teater.

28/7 Torsdag

Jahapp! Då var vi på väg på första trippen med Malin. Startade hemifrån 08,30. Anlände BIÖ runt 10,00. En del saker som inte funkade och som jag ville ha åtgärdat. Hade fått löfte om att få hjälp med cykelstället, men när jag nämnde att backkameran inte funkade och att parabolTVn inte heller funkade slog de ifrån sig med båda armarna och sa inte en chans, vi är överhopade med jobb, många leveranser av nya bilar som skall göras iordning. Då höjde jag rösten ett snäpp och sa vad jag tyckte om deras leveranskontroll,och att jag inte åkte förän kameran och TVn funkade. Å se drygt tre timmar senare lämnade vi BIÖ nöjda med att allt funkade.

Då inträffade nästa katastrof! Vi hade glömt Sverigekartan!! För Ulla är det viktigt att följa våra irrfärder på papperskartor. Själv nöjer jag mig med navigatorn, men så vet jag aldrig vart vi varit!

Så nu får vi börja fredagen med att leta efter en karta, det är smällar man får ta.

Men till Wäxjö och Ullas cyster och svåger hittar vi utan karta och Garmin. Där står vi nu tryggt och bra på deras garageuppfart. En trevlig eftermiddag och kväll blev det, vi överraskade dem vi hade inte förvarnat om vårt våldgästande.

Nåväl klockan gick det var dags för två spända personer att se hur det var att sova i Malin. Det visade sig gå bra, lite varmt vid sänggåendet och ganska svalt på morgonen. Det är klart att hade jag fått bestämma skulle sängen kunnat vara några centimeter längre, men min sömn var inget att klaga på vi har båda sovit bra första natten. 

Att Malin är trång är bara förnamnet, det krävs disciplin för var man lägger ifrån sig saker och var man stuvar sina grejer så man hittar dem igen. Inget märkvärdigt egentligen, det är inte bättre hemma i lägenheten. Vi kan leta ihjäl oss efter saker vi inte minns var vi lagt! Hemma letar vi på 82kvm, här letar vi på 12,5kvm.

Idag har vi ätit vår första frukost, smakade bra, hittade allt vi ville äta yoghurt, proviva, russin chrunshy,flingor samt kaffe och en god macka. 

Så om några timmar när Ulla och Karin fått prata ut så drar vi vidare, de träffas bara en gång om året förutom på telefon.

Dags

Nu är det äntligen dags! Malin är tankad packad och klar. Så i morgon bär det av på första resan, vi ska hålla oss inom landet i år. Det blir spännande att se hur det är att sova i Malin, sängarna är ju inte King size precis. Är på håret att jag kan sträcka på tårna när jag sträcker ut i bingen.

Det blir ett stopp hos BIÖ för justering av saker som måste åtgärdas, inget att hetsa upp sig för eller gå i taket för. Detta är normalt på nya husbilar, i alla prisklasser. Detta inkräktar inte på vår tänkta rutt några mil extra bara. Den tropiska värmen har mattats av vilket vi inte sörjer över hela södra delen av landet lider av för lågt grundvatten så det behöver regna mycket nu, bevattningsförbud i hela Halland hela hösten om inte stora mängder regn faller. Fast det vore skönt om inte allt ramlar ned från himlen just där vi befinner oss på vår lilla tripp. Vi har ingen bestämd rutt denna gång, blir väl runt en vecka kanske, vi får se hur det går och blir.

Tjut

Nu jädrar sko klack som farsan skulle sagt är det tjut i Malin om nån försöker bryta sig in.

Hängde på låset hos JR Larm i Lindome norr om K-backa klockan 08.00 i morse. De har monterat larm som tjuter på det allra värsta. Alla fönster och dörrar är larmade, även ett skallarm finns. Vilket innebär att på kvällen låser jag bilen med bilens startnyckel, ett tryck på en knapp på nyckeln låser alla dörrar, trycker jag en gång till på samma knapp träder skallarmet in vilket innebär att vi kan röra oss fritt inne i bilen utan larmet går igång. En annan knapp på startnyckeln stänger av allt larm och låser upp dörrarna, en tryckning och det är avlarmat och upplåst. Enkelt, inte ens en korkskalle som jag kan misslyckas, tror jag! Osvuret är bäst i detta fallet. 

Det står dagligen i media om inbrott och rån i husbilar, folk har blivit av med telefoner, paddor, datorer, pengar och pass. En regel säger att inte låta sådana saker ligga i framändan på bilen utan bak i närheten av sängarna. 

Om man vaknar av att någon kryper runt i dubbelsängen får man hoppas det är Ulla och inte en tjuv som letar pengar i madrassen. 

Ja nu är alla saker monterade och Malin redo för första resan, nåja måste förbi BIÖ och få några detaljer åtgärdade, cykelstället och några instruktionsböcker som saknas, backkameran/radion, TVn  och något mer.

Jag är mycket nöjd med bränsleförbrukningen, färddatorn säger 0,8/mil vilket jag tycker är bra för en husbil på 3,5 ton 

Ikväll är det Vallarnas friluftteater som gäller, verkar som vi slipper regn, skall bli mycket trevligt att se det live, varje år när vi sett det på TV har det varit en högtidsstund. Hoppas DagOtto är i högform.

Provtur

Idag fick vi äntligen tid för en provtur. Lämpligt långt till Getterön vid Varberg.

Mycket att kolla, hade de lyckats med gasolinstallationen dags att testa, vidare kan jag få igång varmvattnet? Hur är det med kylskåpet? Blir det kallt? Plus mycket annat att se om jag kan få allt att funka? Jo svaret är konstigt nog JA. Värmde mat, kokade kaffe och kallt i både kyl och den lilla frysfacket. Vi startade vid garaget vi hyr av Åkericentralen och var snabbt uppe på motorvägen. Ställde farthållaren på 86 km/Tim till börja med. Den går fantastiskt mjukt och tyst, inget skrammel från skåp och lådor. Vi märkte in på Å-Cs område att det skramlade från bilens bakre del nån stans. Men när vi kom ut på motorvägen gick det ljudlöst. Är väl något i bagagerummet (garaget kallad) som jag stuvat dåligt trodde vi. När vi kom fram till Getterön och lyckats få en parkeringsplats gick jag bak och tog en titt, upptäckte då att det ditskruvade cykelstället på bakdörren hade en av två bultar lossat och var puts väck! Vilken tur att vi inte lastat på våra cyklar ännu vågar inte tänka på konsekvenserna om alltihop ramlat av på motorvägen. 

Får nog ta ett snack med BIÖ som levererat Malin till oss. Är nog dags för vidareutbildning av montörens kompetens. Går inte att skruva dit bultar med handkraft, en skiftnyckel eller spärrskaft är nog inte fel. Nu gick det bra, inget har blivit sönderbrutet. Men det krävs en viss typ av bult för det skall bli helt igen.

Det har varit en fantastiskt fin dag, årets första havsbad!

Cykelstället på dörren.

Behärskning!

Brukar inte va min starkaste gren, gårdagen blev påfrestande.

Hade beställt tid i förra veckan för montering av fast gasoltank med utvändig fyllning, fick ett bra pris i Helsinborg, bara halva priset mot i Lindome. Igår var det avtalat jag skulle vara där Kl:14,00. Var där i god tid. En lång kö med folk med gasolflaskor i näven som ville ha dem fyllda, väldigt mycket billigare att fylla än att byta. En liten smal yngling som lämnat tonåren för inte så många år sedan fyllde flaskor för brinnande livet. När jag kom först i kön sa jag att jag hade tid för ett fastmontage med utvändig fyllning. Han såg frågande ut, idag?? Ja idag jag har kört tolv mil för detta. Det har ingen sagt mig sa ynglingen och kliade sig i huvudet, monterade den sista för några minuter sedan.

Om du tror jag kör 12 mil till utan fått detta gjort då tror du fel. Han såg lätt skrämd ut, ringde huvudkontoret i Halmstad och undrade hur det kunnat bli så här? Lutade mig fram och sa med hög röst att nu ser ni bara till att snabbt få hit det som behövs, kanske jag höjde tonläget en smula för de svarade vi sänder en bil omgående. 

Under tiden tyckte ynglingen att vi kan väl börja medan vi väntar, bra idé tyckte jag.

Problemet var att när en kund kom måste han avbryta och fylla flaskor, och det kom kunder hela tiden så han kunde bara jobba åt mig några minuter för att sedan avbryta och fylla flaskor. Solen sken varmt som bara den, irritationen hos mig växte, tänkte här blir jag fast till solen går ner. Bilen från Halmstad med delar åt mig anlände, samma var det med tillströmningen av kunder. Det var ju käpprätt åt skogen med bara en person både till montering och fyllning av flaskor, vilket jag påtalade. Vad tror du jag tycker sa ynglingen, men basen är så djävla snål så han vill inte det.

Starkt av mig att kunna behärska mig i värmen, och det värsta var när jag insåg att denna unga gosse skulle såga upp ett stort hål i plåten på bilens vänstra sida, törs jag verkligen lita på att han är erfaren nog att klara detta! Nåväl han gjorde ett bra jobb som till slut efter många timmar äntligen varklart jag kunde tacka och styra hemåt igen.

Visste det fanns en kontrollplats efter E20 utanför Helsingborg, var nyfiken på bilens vikt med allt ilastat utom matvaror. Fick tipset kör mot Malmö ser du det, en på var sidan av vägen. Bra sa jag och körde på ivrigt spejande efter platsen, en vägvisare dök upp Information Helsinborg stod det, skulle vara skyltat med Kontrollplats! När jag passerade infarten såg jag den skylten långt in på den rastplatsen. 

F-n också nu missade jag det ändå. Fick åka till nästa trafikplats där jag kunde vända. Det fanns fortfarande chans, var ju en k-plats även på denna sida. Nu ännu mer skärpt, plötsligt dök avfarten upp och jag kunde köra in där och upp på vågen. Nu var det spännande, displayen visade 3350Kg! Min totalvikt är 3500 Kg så vi har några kilo tillgodo för Taxfria inköp av öl och vin. Får se till att inte ha full bränsletank och vattentank vid tullpassage så går det säkert bra. 

Idag har det bara varit återhämtning efter gårdagens bravader. I denna högsommarvärme orkar man inget annat. Första färden blir tidigast i mitten av nästa vecka.

Jo det var

sant. Åkte till garaget och hämtade "Malin" jo det är sant vi har döpt den till just "Malin" vår nya plåtis. Båtar döps, hundar och katter har namn, så klart en husbil ska ha ett namn också. Känns naturligt att en bil som heter Carthago Malibu ska heta Malin! Så därför är vår kotte döpt till Malin.

En strålande varm sommardag har vi haft idag, blev lite väl varmt när vi skulle fylla Malin med allt som skall vara med. Bestick, kastruller, stekpannor, textiler, ja listan kan göras lång. Förutom alla elkablar gasolkokplatta, gasolgrillen, campingbordet med campingfåtöljerna, för att nämna några saker som bara måste va med. Hur får man in detta i denna lilla skåpbil?? 

Jo det är faktiskt bra att ha ont om utrymme, av erfarenhet vet vi att man släpar med alldeles på tok med  grejor av alla de slag. Vi brukar säga när vi kommit hem efter en långresa att vi inte använt hälften av allt vi släpat runt med. 

Ett stort problem med alla husbilar är vikten, en totalvikt under eller över 3500Kg.

Våra tidigare Frankia och Carthago har haft en totalvikt på 5000Kg respektive 4250Kg då fanns det marginaler med att lasta in gott om öl och sprit.

Men de flesta normalstora husbilar har totalvikt 3500Kg då blir det kärvare att klara vikten med semester packning. Allt man plockat på i form av parabol, markis, solcell, fylld vattentank, full tank med diesel (120 lit) väger, mat och textiler gör att man lätt överskrider totalvikten.

Inte bra om man fastnar i en kontroll, kan bli dryga böter. I värsta fall kan man få lasta av öl och sprit i diket tills bilen lättat till godkänd vikt. Låter kanske som jag bara åker ikring med bilen fylld med alkohol. Men det handlar om när man varit utomlands och skall in i Sverige igen, då köper de flesta för inte säga alla taxfritt innan gränsen.

Skall i morgon till Helsinborg för montering av fast gasoltank, det skall efter E20 finnas en fordonsvåg för allmänheten där man kan väga bilen, ska passa på och göra det, kan vara bra att veta. För nu är den färdigutrustad för resa så när på mat och specerier.

Jag är mycket nöjd med hur den är att köra, bättre än jag hoppats, och med hur det löst sig med garaget, har bara kontrakt ett år i taget, så om de behöver hallen till något annat får jag finna någon annanstans att ställa den.

Inte särskilt trångt i detta garaget, alldeles nylagt betonggolv, blir kanske tre bilar till i vinter här.

Är det sant?

Jo idag var förlossningen! Det är snart nio månader sedan vi satte tummen på kontraktet. Så det var väl bra vi inte gick över tiden. Kl 13.00 gick vi in i leveranshallen och där stod pärlan och blänkte. 

Efter fått en noggran genomgång av all teknik av Magnus leveransmannen var det dags att sätta oss hos Kit, hon är kvinnan som har hela företaget i sin hand. Sköter allt med myndigheter, leveranser och allt som har med försäljning att göra. Alla papper som skulle signeras, böcker med manualer, alla nycklar m,m. Så när klockan gick mot fyra var det dags att starta färden hem. Jag före och Ulla efter med vår Golf. 

För mig som har suttit så många år med bil och släp skulle det här inte vara någon konst, det var det inte nu heller. Jag hade laddat ner en fil om Fiats robotväxellåda och läst fram och tillbaka och konstatera att jag är korkad i huvudet, men jag fattade inte ett skit. Va fan det finns inget P-läge på växelspaken! Hur i h-vete ska man veta att bilen står där man ställt den?? Vadå handbroms! Det håller väl inte i nedförsbacke. Men vad ä dä för shiit vi köpt? Varför skrivs inte manualerna så en normalbegåvad folkskoleelev gegriper. 

Nåja jag hade inte behövt vara orolig, med detta italienska ingenjörs galamatias finns det möjlighet att stanna motorn med växel framåt eller bakåt, ettan eller backen beroende på vilket håll det lutar, hurra!  För det där med handbroms kan man nog räkna på ena handens tumme de gånger jag använt den i år.

Nåväl, rörde runt med växelväljaren (spaken). Kunde läsa på displayen att A1 låg i gasa lite försiktigt och se på sjutton, började inte klenoden röra sig i rätt riktning. Jag kunde slappna av och njuta av hur tyst och fint med dubbfria vinterdäck, inget slammer eller missljud från varken bil eller husbilsinredningen. 

Så ett första intryck från körningen är mycket positivt. Men sen resten då? Hur blir det att leva så trångt det återstår att se. 

Mycket har vi att göra innan det är dags att göra första resan. Husgeråd sängkläder och allt annat som skall plockas in. 

Så ser hon ut

Är ni kvar?

Det var längesen sist. Har inte varit så mycket att snacka om, det mesta nu för tiden handlar om plåtisen som kom bort. Som bekant gjordes affären upp i okt med utlovad leverans 1april. Nu har det gott upp ett liljeholmens ljus! Vi har naturligtvis blivit utsatta för ett aprilskämt!! Ja så måste det vara. April april din dumma sill, jag kan lura dig dit jag vill. Hur dum får man va utan bli konsumföreståndare?

Det börjar vara snart nio månader sedan kontraktet skrevs. Väntan har varit lång och en härlig försommar har vi haft. I och försig ska vi inte klaga för det har varit mycket med vår flytt, men nu är vi inbodda och vill se oss om.

Vi kan inte lasta BIÖ ( Bengt i Örkelljunga) för förseningen, vi var trots allt rätt i tiden när vi beslöt oss för en plåtis. De som skriver kontrakt idag får vänta mer än ett år på sin bil. 

Läste att i Tyskland är snudd på 50% av alla nyregistreringar plåtisar. Marknaden har fullkomligt exploderat på dessa små oansenliga husbilar, även i Sverige. Det är i stort sett nästan bara Fiat som levererar skalet, motor och kaross, 85% Fiat, Mercedes, Renault och Citroen de övriga procenten. Fiat hinner inte få fram dessa skåpbilar, husbilstillverkarna slåss om dem. Alla husbilsfabriker har börjat inse att här gäller det att hänga med. 

Vad är det då plötsligt somgjort dem så populära?

Ja i vårt fall började vi med en fabriksny halvintegrerad Dethleff på 7,6m, ett måndagsexemplar som vi böt bort efter bara någon månad mot Frankian med mercedesmotor 8,60m lång. Mycket fin bil otroligt rymlig med mycket nytänkande i konstruktionen. Helt perfekt att stå still i sex månader i Spanien.En nackdel var den var hög bred och inte alltid lätt att hitta bra platser för, samt väldigt svajig kändes som man var på sjön. Nu har vi tänkt om, vi har gjort en sex månaders övervintring i Spanien, det är vi färdiga med. Vi vill ha en liten smidig bil som vi kommer in och kan parkera på en vanlig P-ruta mitt i händelsernas centrum. Inte hänvisas till campingar långt utanför stadskärnan, och ta buss eller tåg till dit vi ska. Vår Malibu har lika stor motor som Frankian som vägde fem ton Malibu väger 3,5ton har robotväxellåda, ingen koppligspedal. Kommer förmodligen gå som en skållad råtta på vägen. Nu är jag mest intresserad av bränsleförbrukningen. Är numera mest den som ligger först i alla bilköer, vad jag inte förstår är varför alla som kör om mig vinkar med knuten näve! Så var det minsann inte för 40 år sen. Nej lastbilshastigheten har jag nog kvar i blodet fortfarande,även om de kör fortare nu än på min tid. Så 90km/Tim passar mig utmärkt. Jag tänker som jag tänkte när jag åkte urquattro som var snabbare än det mesta på den tiden. Kör ni jag kan köra om er om jag vill och så får dom åka. I den trafik vi har idag med bilförare som smsar och är drogpåverkade i många fall är det bäst att hålla långt till höger och låta dom köra sin kos.

Men nu har ett mirakel inträffat och vi fått veta att på måndag den 18/7 står den ren och blank och färdig för oss att avhämta i Örkelljunga. 

Jo men visst vad händer då? 

Jo i måndags började jag känna sveda och värk i halsen dessutom feber att lägga till. 

I onsdags gick det inte längre ringde vårdcentralen och fick märkligt nog en tid för läkarbesök 17.00 samma dag. 

Inte nog med det dagen efter jag insjuknade Ulla med feber och hosta med vidhängande slem.

Läkaren tog blodprov och med en pinne hämtade han upp något i min hals. Det konstaterades att jag hade hög sänka och att jag fått en kraftigare infektion än normalt i övre luftvägarna, tror jag han sa. Det blir en penicillinkur tre tabletter om dagen i tio dagar.

Hann precis in på Apoteket innan stängning, hem och började knapra piller.

Det är nog dags för Ulla och uppsöka läkare också, hennes feber åker hiss mellan 36,5 och 38.5 hon hostar och snorar och vi är bägge helt orkeslösa, benen känns som kokta spagetti. Märkligt ingen av oss har varit sjuk denaste två åren.

Dålig timing om man frågar mig! Har svårt att tro vi kan hämta vår efterlängtade plåtis på måndag.

Känns som jag just påbörjat färden mot krematoriet. Suck.