Upp i sadeln igen

Färjan till Nynäshamn plöjde genom Östersjön som ett strykjärn. Ingen sjösjuka här inte, vi beslöt oss för att köra igenom Stockholm eftersom det är söndag så det är nog lugnare trafik och dessutom ingen trängselavgift. Jo visst ja! Varenda 08 var ute och körde som det var det sista de gjorde innan himlafärden, och som de kör kan man tro det var just det de var ute efter.

Nja det är nog inte så farligt med det, utan vi småstadsbor är inte vana vid storstadstempot.

Jag bodde ju nästan sex år i Stockholm på sextiotalet och jobbade som busschaufför vid Stockholms spårvägar, och som lastbilschaufför vid flera åkerier där. När man då nån gång ibland åkte hem till Örebro minns jag hur jag retade mig på Närkingarna och vilket lågt tempo på bilisterna där. 

Nu var jag plötsligt tillbaka i den hetsiga trafikrytmen i Stockholm. För att hittat i Sthlm som i min egen ficka för sextio år sen, är det en mindre chock att se hur staden förändras fram till idag. Men vi tog oss enkelt genom stan och med gps inställd på Öregrund, där vi övernattade vid hamnen. Igår drog vi vidare upp till Axmar norr om Gävle och Brith och Martin våra goda vänner.

Martin som alltid har många järn i elden hade några ärenden i stan så jag följde med honom.

Ulla med hjälp av Brith plockade drygt åtta liter lingon under tiden vi var borta, Ulla fick koka sylt av alla lingonen, som vi nu har i Malins kylskåp. Så nu har vi nog lingonsylt ganska lång tid framåt.

Idag fyllde vår värdinna år så vi sjöng och hurrade för henne. Efter förmiddagskaffe med prinsesstårta tackade vi för oss och vred på ratten mot Mora och Zornmuséet och Zorngården för guidad tur. Mycket trevligt att få höra och se hur en av våra absolut största konstnärer levde.

Vi har nu stoppat vår färd för dagen och står på en ställplats intill Vasaloppsmålet. 

I morgon dags för nya äventyr.

Husbilslivet är inte alltid glamoröst! Vi får nöja oss med fattigmans

Champagne som synes.