Handbromsen är

tilldragen och Malin står i garaget igen. Första provveckan är avklarad, vi hade många frågor. Får jag rum i sängen? Sängen och jag är lika långa, och det har inte varit något problem. Vi sover bättre och längre i Malin. Hur står vi ut med att det är svårt att gå förbi Ulla när hon står vid pentryt? Jo det är faktiskt trevligt att få extrem närkontakt om man frågar mig! Ulla är kramgo så varför inte passa på vid passage. Rymmer Malins garage de saker vi bör ha med oss, jo jag har konstaterat att mer än hälften av de saker vi haft i de större bilarna, Frankian och Carthagon, kan vi lämna hemma så det är inga problem. 

När vi påbörjar våra färder i år är det inte på sex månader, nej möjligen några veckor så då behöver vi inte så mycket kläder. När vi brukar komma hem har vi konstaterat att vi använt en bråkdel av de kläder vi släpat med oss. Hur går det att klara maten med det mindre kyl/frys i Malin? Det var inga problem, vill man ha gourmetmat går vi på närmaste krog. Mathållningen blir av naturliga skäl enklare, men smakar lika bra. Det viktiga är att Ulla står vid grytorna= kvalitetsgaranti. Men specerierna, torrvarorna? Gott om lådor att lagra dessa i. 

Hur är den att köra då? Jag har flera gånger sagt att Malin är som en personbil, robotväxellådan är något knepig och kräver tillvänjning, men ju fler mil ju mer uppskattar jag den.

Farthållaren behöver justeras, kan ibland få tokspel.

Den stora skjutdörren måste också justeras, nästan omöjlig att stänga inifrån.

TVn fungerar ibland och ibland inte, måste åtgärdas. Tid för garanti åtgärdande gjort.

Så blir alla småfel åtgärdade känns det som att vi gjort rätt som adopterat Malin.

Sammantaget är det mer positivt än vi vågat hoppats, (men trång)