Nöjd

Ibland kan jag bli förbaskad på mig själv, men oftast är det Ulla som är förbaskad på mig. Jo förbaskad för jag är så lat och bekväm och inte tar mig för. Som det här med gråvattnet jag sprungit med hink och tömt varje dag. Nu äntligen har jag det ordnat som det skulle vart från början av vår vistelse här. Gardena koppling på vattenslangen som går direkt in i tanken, fylla vatten? Lätt som en plätt. Gå till stolpen med kranen vrid på och tanken blir fylld. Gråvattnet? Rinner i den slangen jag fixade till igår, kranen från husbilen kan stå öppen hela tiden, Häpp!! Som hemma. Snacka om att vara nöjd alltså.

Torsdag i dag, cykelturen på 24Km avklarat i fint väder varmt och soligt svag vind, kan knappast bli bättre. Är väldigt nöjd med min elcykel faktiskt, det går inte att bara sitta och inte trampa, då tar batteriet slut lite fortare. Nej man ska trampa hela tiden så räcker strömmen längre. Men man behöver inte trampa hårt, nej bara så man trampar precis under det elen driver, inte så man känner motstånd i pedalerna. Så lite motion får man allt genom att röra på benen hela tiden. Sedan avslutningen på strandrestaurangen med sallad, varmrätt och ett glas öl för 4,95€ . Sen får man pusta ut med en god bok på IPadden med en kopp kaffe i vilstolen utanför Frankian. Kan man ha det bättre, jo men då får man leta. 

Alla har tydligen inte kommit, har hjälpt en Svensk backa in på plats på en ledig tomt nära oss. 

Annars är det mesta samtalsämnet vilka som reser hem över helgerna och när dom kommer tillbaka. Det verkar som de flesta stannar, en del gör som vi kvinnan reser hem gubben blir kvar. 

Nej nu tror jag jag skall gå över till min lekkamrat Åke. Anita och han och Urban deras hund flög hem över jul var meningen. Åke hade bara nån vecka före hemresan varit till en svensk tandläkarmottagning i Torrevieja och påbörjat en stor renovering av en brygga i munnen, skulle komma tillbaka efter nyår och få den behandling som skulle i Sverige blivit dubbelt så dyr som här. Men väl hemma i Göteborg igen behövdes det akut hjälp. Med påföljd att en kväll i mörkret när vi kom från stan säger en röst. Å inget Gevalia har du fast du får oväntat besök, så snopen jag blev. Där stod Åke. Vi brukar skoja med att jag knackar på deras bil och när Anita öppnar bockar jag och frågar om Åke får komma ut och leka!

Det brukar han få, om vi lovar att inte hitta på något bus! 

Idag känner jag medlidande med honom, de har ställt till det i munnen på honom så han får äta soppa idag. Just nu tror jag bedövningen börjar släppa så vi kanske kan förlänga den med innehållet i en flaska Grants som vi inte satte i oss hela i stället för Gevalia. Skål ta mej fan!