Pust

 Efter en kort paus har värmen kommit till baka med besked vill jag lova. 

De dagliga promenaderna för att försöka hålla rullstolen borta så länge det går. Utan stavarna går det ej längre att promenera. Mina ben funkar ej som de gjort, bara att gilla läget. 

Nu är problemet att ”ökenvärmen” som vi nu har gör det svårt att röra sig utomhus annat än tidig morgon eller kväll. Så nu är det jag som får väcka tuppen för att gå rundan innan det blir för hett.

Dagarna blir minst sagt enahanda i dessa coronatider, 

Vaknar på morgonen gör ett gympapass i sängen, sedan toalettbestyren med mera sjukgymnastik för min arm som Inte är sig lik efter armbrottet i mars. Varpå en stadig grötfrukost med kaffe. Därefter koll på IPhonen, vädret, Facebook och dagens TV program, för att sedan övergå till Paddan och de dagliga tidningarna, vilket slår bort några timmar.

Sedan sitter jag många timmar i min bekväma fåtölj och väntar på det är dags att lägga sig för natten!

Vaknar jag sedan i morgon är den dan förstörd!!

Besök

I går hade vi främmande från Örebro. Anders och Bea samt Viktor var på ett kort besök. De hade checkat in på Ullareds campingstugor för att idag försöka rensa alla hyllor på Gekås!
Kom till oss på eftermiddagen, på grund av coronan så mötte vi dem på vår parkering varefter vi tog en promenad ner på stan och en mysig restaurang vars specialitet är Italiensk pasta. 
Ett populärt ställe, Ulla gick in på deras hemsida där man kunde beställa bord. De öppnar först Kl:17,00 på dagarna. Endast två tider fanns till kvällen trots Ulla beställde tidigt på dagen.
endast Kl:17,00 eller Kl: 21,00. Vi valde det första alternativet.
Vi beställde lite olika rätter, själv valde jag Pasta carbonara, en rätt som jag åt på en strandbar på Schellerna och var med det godaste jag ätit. Spännande och se om denna kunde mäta sig med den jag minns och nästan känner smaken av fortfarande efter många år. 
Nja nästan men fullt godkänd, efterrätter och kaffe var vi nöjda och gick hemåt. Ulla propsade på att vi alla skulle gå upp i lägenheten mot min vilja, men jag gav mig för att på balkongen behövde det inte bli trångt, minst armbågslucka. När det sedan var dags att åka tillbaka till Ullared glömde Ulla bort sig och kramade om Viktor! förstår inte att hon har så svårt med att hålla avståndet till människor. Trevlig kväll, roligt att se vår gamla Golf som han vårdar ömt. Ett avbrott i tristessen i dessa coronatider, dagarna blir enformiga. Stiger upp inte alltför tidigt toalettbestyr och arm/axelgymnastik då jag ännu inte fått full rörlighet i armen/axeln efter mitt armbrott, sedan frukost gröt och en kopp kaffe. Därefter tandborstning, sedan sjunker jag ner i min bekväma fåtölj och läser på IPhonen dagens väder, facebook Samt alla tidningar och svt nyheter och sport, innan om vädret tillåter en promenad på
 C:a 4 Km. Sedan är det snart dags för dagens varma måltid som alltid är lika vällagat och god av husets mästerkock Ulla.
Eftermiddagarna och kvällen blir det ofta Netflix eller annat på Tvn
med lite tur är det allsvensk fotboll tre kvällar i veckan. Det har blivit så komprimerat spelprogram på grund av corona.
Mig gör det inget, men jobbigt för spelarna med det täta spelschemat. Ja så går dagarna långsamt och enahanda. 
Men det är bara GILLA LÄGET
Kommer att dröja lång tid innan allt är som det varit, om det nånsin blir det.

Ljusare tider

Tänker inte på coronan, nej idag har jag gjort upp med Telia om att göra livet ljusare och lättare.
De har ett kampanj erbjudande på D-ply och Cmore ett paketpris på hela klabbet.
Allsvenskan och elitserien och alla europeiska ligor. Plus alla dessa filmkanaler de olika kanalerna Viasat och Cmore  levererar, jösses! Har saknat allsvensk fotboll något enormt, men om fjorton dar är det dags igen. Då sparkar allsvenskan igång. Livet kommer att bli så mycket roligare att sitta i karantän när man har alla dessa matcher att se fram emot.
Dessutom ingår elitserien i hockey i paket jag köpt idag, så höst/vinter/ vår är räddad.
Om jag nu överlever coronan förståss.

Rätt eller fel?

Jag blir fundersam, i nyheterna idag läser man om att Sverige för fjärde dagen i följd har flest döda i Corona!!
Norge och Danmark öppnar för turister, även för besökande från flera andra länder. Men Sverige förblir stoppade även fortsättningsvis, vi har alldeles för många smittade och avlidna i Corona.
De senaste siffrorna säger nästan 4500 avlidna i Sverige mot mindre än 300 avlidna i Norge!
Inte så många fler avlidna i Danmark än i Norge!
Finland har också lågt dödstal, Island har knappt några alls!
Då frågar i alla fall jag, är svenska myndigheter korkade?? Borde vi inte börja tänka om, lite sent men  inte för sent hoppas jag.
Typiskt oss att inte ha något beredskapslager med skyddsutrustning för vårdpersonal på sjukhus och äldreboende.
Vårdpersonal skall inte behöva riskera livet för att vårda svårt sjuka patienter för det saknas skyddsutrustning för dem. Vem vill då vårda sjuka.
Det sägs att vi börja tumma på säkerhets föreskrifterna, och det stämmer åtminstående när det gäller Ulla och jag, häromdagen besökte U 4 butiker här i stan och jag en butik. Ingen var matbutik eller apotek! Eftersom vi är 70++ kan man undra är vi trötta på livet som bryter mot alla utfärdade regler??
För egen del känns det som jag sitter i dödens väntrum, har tappat all energi är bara mest trött och mina ben och förmågan att stå och gå blir allt sämre, kan se rullstolen kommer allt närmare.
Men det är dumt att inte klaga, som någon sa.
Ser man tillbaka på mitt liv så har det varit mycket bra, ett jobb som gjorde att jag gick till jobbet varje dag. Visste det kunde vara tuffa långa dagar ofta fysiskt krävande. Jag ägde mitt åkeri och bestämde själv vilka beslut jag hade att fatta.
Inte mycket fritid, ju mer körningar desto bättre mådde jag, arbetsdagar på 18 timmar var mer vanligt än 9 timmars.
I början på 70 talet köpte vi husvagn och tillbringade några vintrar i Sälen. Men efter några år köpte jag min första segelbåt Shipman 28 som efter något år byttes mot en Scampi30 mycket bra båt som gav oss mycket glädje. Sedan blev det några båtar till. När vi flyttade till Göteborg hade vi ingen bryggplats, det var 10 års väntelista för båtplats. Så var den perioden över med segling.
Hade under åren seglat Göta kanal fram och tillbaka hyrt segelbåt i Spanien, Kroatien, Thailand,
Schellerna. Mycket segling blev det.
I stället har vi haft 3 Husbilar som givit oss mycket glädje. 3övervintringar i Spanien Santa pola.
Nedresa i sept och hemresa i mars underbara år med våra husbilar.
Flytt till Falkenberg och problem med uppställningsplats, å då blev det dags att avsluta det kapitlet med husbil.
Allting har sin ände utom korven som har två.

Vad händer?

Jo inte mycket. Idag skulle den dagliga rapporteringen från myndigheterna ge besked om det går att släppa på isoleringen av befolkningen och kanske höja gränsen för 70+ till kanske 75+. Men uj vad vi bedrog oss. 70+ står fast inom överskådlig tid heter det idag.
Vad är överskådlig tid? En gissning från mig är att det kommer att gälla långt fram i höst.
Däremot får vi gärna träffa släkt och vänner om det sker utomhus, och med avstånd från varandra.
Det är en lättnad för befolkningen som snart inte klarar isoleringen längre.
För egen del är det ingen större skillnad, tar den dagliga promenaden med stavar, sitter sedan mest och läser på min IPad eller ser på TV, så mycket enformigare kan dagarna inte bli.
Saknar sporten på TV, elitserien i hockey och allsvenskan i fotboll. Att följa hur det går för mina favoriter Djurgården hockey och Djurgården fotboll i vinster eller förluster är mitt enda nöje nu för tiden. Är inte mycket som roar mig längre, orken och energin tryter.
Ibland i mörka stunder känns det som jag sitter i dödens väntrum.
Jag har väl mest åldersbetingade krämpor, bristande balans har gjort att jag brutit ena handens fingrar höger knäskål två gånger och senast för snart tre månader höger arm.
Detta tillsammans gör att jag har svårt att ta mig för med någonting. Livet är stenkul sjöng en glad jänta Gunvor B en gång för länge sedan, känns inte så för mig idag.

Ombyte

Ombyte förnöjer sa gubben och kysste gumman sin!
För att bryta tristessen gjorde vi en bilutflykt söder ut efter kusten söderut. Något stopp för att kolla badgäster, glest med sådana människor kan man säga. Vädret ingav inte till något dopp i böljan, visserligen uppehåll men mulet. Vid Haverdal kollade vi stranden, hade för mig att det skall vara möjligt att gå ända till Tylösand i samma fina strand. Men där hade jag fel, ganska ogästvänlig strand.
Vi vände kylaren mot Slöinge och SIA glass, var läge att bunkra lite glass. Det var rätt dag, nästan inget folk så det kändes skönt liten smittorisk. Med fylld kylväska vände vi hemåt nöjda med att brutit tristessen med Corona isoleringen.

Rensning

I vårt garage finns förutom bilen min elcykel plus en massa saker från våra husbilar. Saker som vi aldrig mera kommer ha användning för, även från villan i det tidigare boendet.
Vi har sagt att bara det blir vår och varmt skall vi gå igenom allt och se vad vi kan slänga, och vad kan fortfarande vara värt att spara.
Idag är en sådan dag, dags att ta itu med röjningen och förhoppningsvisKöra det mesta till återvinningen ”soptippen”
Sagt och gjort, tittar man i skuffen på bilen blev det en hel del att köra iväg med, ser man vad som blev kvar är jag besviken. Trodde nog det skulle vara mindre kvar.
En kort biltur till tippen där det förvånansvärt var lång kö med bilar som tyckte samma sak som vi.
Vid hemkomsten både sopade vi garagegolvet och dammsög detsamma efter vinterns grus och damm som följer med hjulen in.
Så nu känns det riktigt bra med både rent golv och även bilen är rentvättad.
För övrigt händer det inte mycket i dessa coronatider, för utom promenader är vi isolerade i lägenheten, mest läsande och TV tittande, blir långa dagar. Men å andra sidan händer det inte så mycket annars heller vid min ålder, äventyrslusten har falnat betydligt. Ingen segelbåt längre, skulle inte funka. Med den dåliga balans jag har idag ramlar jag förmodligen överbord om jag måste röra mig på däck. Husbilarna vi ägt har varit härliga att färdas i och alla fantastiska resor i Sverige och Europa med övervintringarna på Bahia camping i Santa Pola Spanien.
Nu har vi minnena att leva på, om minnet så småningom börjar svikta finns alla foton kvar.

För ovanlighetens skull.

En solig och varm dag med svag vind. Ingenting vi är vana vid i denna stad. Efter grötfrukost och tidningsläsning på ”Paddan” blev det en lite längre promenad, är lite försiktig, igår höll jag på att ta slut och hade svårt att orka hem. Kastade mig på sängen och fick ligga en stund och återhämta mig.
Idag gick det bättre, orken tröt inte på samma sätt.
Annars är det tråkiga dagar med Coronan som gör att vi får tänka oss för innan vi gör något för att undvika smittan. Sverige har hög dödlighet bland smittade, framförallt för 70+.
Ulla och jag är ju nästan 80+. Undrar om Sverige har galen behandling av sjuka i denna pandemi??
Vi har för närvarande snart 4000 avlidna, medan Norge och Danmark har en bra bit under 1000 avlidna. Såg att Grekland öppnar för turister, dock inte från Sverige på grund av vårt höga tal av avlidna!
Omvärlden anser vi har fel metod att bota sjukdomen, därför de höga dödstalen.
Så småningom lär vi få veta vem som gjort rätt eller fel.
Det blir mycket TV tittande för att dagarna ska gå. Netflix har flera serier om knarkkarteller som är spännande att följa, annars är det mycket skräp de visar. I alla fall för tittare i min ålder.

De långsamma dagarna fortsätter!

I dag besök hos sjukgymnasten, förmodligen sista gången för min brutna arm.
För att lindra tristessen med Corona isoleringen tar vi en utflykt med bilen, på hemvägen en sväng till SIA glass. Den varan har sinat i frysen nämligen. Bilden är från förra årets utflykt till New York.

Dags

dags för hemresa, dagen innan var det angeläget att fixa transfer till flygplatsen.
Vi umgicks med två par varav den ena var bilhandlare i Växjö det andra paret var Polacker bosatta på Öland sen 15 år tillbaka. Alla lika trevliga och hjälpsamma mot ”gamlingarna”.
De fixade transfertransport åt oss alla, så var ett stort bekymmer för oss ur världen.
Utloggning från hotellet gick bra bilen som skjutsar oss punktlig, färden mot flyget börjar. Väl där får vi hjälp med att checka in av Rikard från Växjö efter ett par försök har vi våra boardingcard
tar oss genom tullen och säkerhetskontrollen, för att sen leta reda på SAS lounge där vi inväntar ombordstigning på planet.
Var glad för att vi åkte SAS+ där benutrymmet för en lång man räckte väl till, även stolsbredden var större än standard. Hemfärden gick en timme snabbare än utresan!
Ändå blir det en lång resa, varken Ulla eller jag kunde sova, men till slut landade vi på Kastrup tidigt på morgonen, då återstod att köpa biljett till Öresundståget. Vi gick bet! Chansade på att lösa det med tågvärden, hon gillade inte att vi inte hade biljett, till slut skrev hon ut en faktura för oss att betala.
Väl hemma slängde vi in väskorna och drog och handlade mat, tomt i kylen naturligtvis.
Vi försökte att inte sätta oss att somna innan kvällen, gick väl så där, en liten stunds sömn blev det väl ändå. Vi hade ju varit vakna mer än ett dygn. Aldrig har väl sängen varit så skön.

Trump

I dag tog vi en promenad till Central park, på vägen dit passerade vi Trump Tower, kunde inte låta bli att gå in och ta en titt, enormt påkostat och lyxigt, där fanns toaletter som vi naturligtvis utnyttjade, så nu kan jag säga att jag pissat på Trump tower!
När vi kom ut därifrån hade det börjat regna så det blev inte så långt besök i parken som kallas stadens lunga. Vi var även inne i ett jättestort varuhus på 13 våningar!!  Machs som tur var fanns det rulltrappor. Det som inte finns där finns inte alla de finaste märkena var  där. Oavsett om det gällde parfym eller klockor även alla kända modehus var representerade med jättemontrar.
Själv köpte jag två skjortor och T-shirts, även om temperaturen var behaglig tog det hårt på krafterna att trängas med alla dessa människor. Hungriga började vi leta efter något matställe i detta enorma varuhus, det enda vi fann var Mc Donalds, vi fick varsin Big mac men hitta ett ställe där man kunde ställa den och äta eller hitta en ledig stol var helt omöjligt, fick ställa maten på sopstället till att börja med innan vi lyckades få varsin stol.
Värmen och allt promenerande tar på en gammal man med dåliga ben så framåt sena eftermiddagarna blev det Happy hour ett par timmar innan vi kopplade av på rummet som förutom dubbelsängen även hade en soffa att sitta i.
Ett favoritställe för oss var annars Brian Park en mycket trevlig park där man kunde spela pingis, schack, brädspel och mycket annat, där tillbringade vi många timmar med att se folkvimlet.
Strax utanför vårt hotellfönstret en restaurang som hette Frankie and Jonnie såg lite finare ut.
Vi beslöt att testa en eftermiddag, trerättersmeny, jag tog en soppa, filén Mignon och avslutade med glass. Ulla tog sallad filét  Mignon  och glass utsökt alltsammans. Hovmästaren var Mexican och mycket trevlig. Så vi gick dit dagen efter och åt norsk lax avslutade med kaffe.

Hektisk dag

Tidig start på dagen, vi samlade oss utanför hotellet för att till fots gå till tunnelbanan. Väl där pressande värme på perrongen, lite svalare väl inne i tåget. En lång resa till hamnen där båtarna ligger som tog oss till Frihetsgudinnan där vi gick runt någon timme ett museum där det visades hur den stora statyn skapades, mycket intressant. Därefter fortsatt båttur till Ellis Iland dit alla immigranter kom för att bland annat läkarundersökas innan de släpptes in i landet. Även där ett stort museum med mycket bilder och information hur det gick till då.
Ny båtfärd tillbaka till varifrån vi startade, sedan lång promenad igen för att beskåda börshuset och flera andra välkända byggnader och statyer. Sedan var sightseeing turen slut där, värmen och det myckna promenerandet hade gjort oss helt slut.
Tanken att ta sig hem med Metron fanns bara inte, nu var det taxi som gällde! Som tur var fick vi snabbt stopp på en sådan för en lång resa över  Manhattan innan vi kom till vårt hotell.
Sällan har en säng varit skönare för en stunds vila som nu.
Happy hour fick avsluta en sevärd men för en gammal man ansträngande dag

Sista resan ??

Vår resa startade vid Fbg station för att resa med Öresundståget till Kastrup, för att flyga till New York. Resan började bra, tåget mer än en timme försenat! Sen stannade inte vid Kastrups flygplats utan vi fick hoppa av vid nästa station och turligt nog  kom ett tåg samtidigt åt andra hållet som vi hoppade på och kunde hoppa av vid Kastrup.
Sedan gratis shuttlebuss till hotell Dan där vi övernattade. På morgonen frukost som kostade oss 250 Drk, sedan bussen till flygplatsen för incheckning, som sker vid en stolpe. Har haft mardrömmar om detta, hade försökt logga in via nätet utan lyckats. Turligt nog fanns en från SAS som hjälpte oss. Efter som vi åkte med SAS+ biljett fick vi tillgång till deras lounge, där kunde man äta mat och drick öl vin och sprit gratis!!
Tull och säkerhetskontroll gick bra, vi kom ombord och fick våra platser, flygresan gick bra men tiden gick långsamt.
Den tuffa säkerhetskontrollen gick trots långa köer bra, sedan kom frågan om hur vi kom ut och fann den från Swanson som skulle skjutsa oss till hotellet
Sprang som skållade råttor och letade efter någon som höll upp en skylt med vårat namn på. Vi letade febrilt efter den personen för i resan ingick gratis skjuts från flyget till hotellet. Efter en timmes letande och talat med en informationsdisk där de inget fattade gav vi upp och sa vi skulle ta en Taxi vilket skulle kosta oss 2000kr!
Jag sa till Ulla när vi var på väg till Taxin att jag kollar runt en sista gång, och se då hade det dykt upp en kvinna med skylten Swanson!
Vi följde henne till en parkering där en hiskligt lång limousin väntade för en åktur till Embassy suite hotell. På grund av tidsomställningen blev det en mycket lång dag, vi var dödströtta men försökte hålla oss vakna så länge vi kunde för att komma in i tidsryttmen här.
Hotellrummet är bra med sköna sängar, så vi trodde vi behövde ställa klockan på väckning, men icke sa Nicke klockan 01,00 var vi klarvakna och kunde ej somna om! Det blev en lång väntan på att frukostmatsalen öppnade Kl: 06,00 helt okey frukost.
Halv nio startade en guidetur med buss och svensk guide en mycket kunnig man som gjorde turen till en mycket berikande tur. Vi såg porten där John Lennon blev skjuten till döds och minnesplatsen för 9/11 dådet när bägge skyskraporna förintades, en gripande plats minst sagt bland mycket annat vi upplevde under rundturen.
På eftermiddagarna har hotellet ”Happy hour” där man kan får gratis öl,vin eller sprit gratis så mycket man vill ha det har vi gjort båda dagarna hittills, vi har blivit bekant med många svenskar som också rest med Swanson och som vi pratar en hel del med vilket höjer reseupplevesen för oss.
I morgon ny guidad tur denna gång med tunnelbanan! Blir spännande.

Något att se fram emot

Igår gick vi ner på stan till en resebyrå och beställde en resa till New York. Ett veckopaket, 6 dagar 4 nätter. Liksom förra resan Fly and Drive för 10 år sedan valde vi resa med Swansons  arrangemang som vi var mycket nöjda med.
Vi kommer att starta vår resa den 28/8 med tåg till Kastrups flygplats, vårt flyg startar vid 10 snåret den 29/8. Det är för tidigt för att ta  tåget från Falkenberg så vi får övernatta på ett hotell på flygplatsen för att hinna checka in till planet.
Vi har köpt till något som heter SAS+ som ger oss en behagligare flygresa med mera benutrymme och bredare säten, fri meny och dricka under flygningen. Kostar en bra slant extra men med tanke på hur svårt jag har med benutrymme och värk i mina ben är det ett måste för mig. Ulla har egentligen inte behövt detta men då har vi inte fått sitta tillsammans. Vilket känns jobbigt med tanke på den långa flygtiden.
Fri transfer från flyget till hotellet. Som för övrigt heter Embassy suits och är beläget centralt på Manhattan. Det skall vara gångavstånd till många sevärdheter, ett lite finare hotell.
Vi ankommer på torsdags eftermiddagen och får tid att bekanta oss med hotellet och närmaste omgivningarna.
På fredagen har vi en i priset ingående och fyra timmar lång busstur runt stan med svensktalande reseledare, vi tänker även ta en bussrundtur  på lördagen och kolla upp vilka sevärdheter vi skall besöka på egen hand på de dagar vi har till förfogande innan vi vänder hemåt igen.
Detta blir nog vår sista så här långa och krävande resa vi kommer att göra, känner att mina ben blir svårare för var dag att gå med, har ständig värk i ben och fötter. Fötterna känns som två vedträn fästade på smalbenen, med dålig känsel i.
Vän av ordning undrar säkert vad vi skall dit att göra? Med tanke på hur det ser ut i Världen med terrorismen. USA har drabbats hårt av detta, och är ständigt under hot.
Men å andra sidan, varför ska det hända något terrordåd just när vi är där?
Är man rädd för det är det nog bäst att inte lämna lägenheten. Det har visat sig hända även i Sverige.

Så var det dags igen.

Det var länge sedan jag skrev något här.
Men idag fick vi vinterns första snöfall här i stan! Då Åke och Anita kommit hem från Spanien gick vi hem till dem med en blomma för att hälsa dem välkomna hem. En isfläck under snön fick mig att halka omkull, mitt högra knä som inte är helt återställt sedan jag snubblat och spräckt knäskålen i april -17 fick även idag ta smällen när jag föll omkull. Inte bra, kunde med besvär stappla till Å&A och lämna blomman. Å var sjuk och hunden på sjukhus! Så det var bara att försöka ta sig hem. Svårt att stödja på högerbenet och kunna gå, men vi kom hem till slut i alla fall. Knäskålen är svullen och värker, har lagt kylpåsar på knät för attminska svullnaden.
Det blir att ringa vårdcentralen i morgon, är ganska säker på röntgen och kryckor igen.
Den motionsrundan jag går varje dag är c:a 7 Km lång, sista veckan har jag känt obehag i det högra knät vid promenaderna. U har varit ned i källaren och letat fram kryckorna sedan förra gången, kommer säkert till användning igen, tyvärr!

Nostalgi

När jag i dag satt och läste na.se på nätet fanns det en spalt där man kan skriva ner sina minnen från barndomen, jag fann massor av historier från trettiotalet och framåt.
Den första handlade om skoltiden i Vasaskolan i Örebro där jag gått 8 år, hela min skoltid.
Mannen som skrivit måste vara jämngammal med mig och gått i en parallellklass.
Men han började med att berätta att han vid 6 års ålder gick på ”Kindergarten” dåtidens dagis.
Lustigt nog samma lokal där jag också tillbringade ett år.
Först två år i småskolan med en lärarinna Märta Ljungdal, en sträng dam. Mycket religiös. Minns när det var dags för andra läsåret, satt vid köksbordet och grät. Mamma frågade vad det var fatt?
Vill inte gå till skolan svarade jag, va då för sa mamma? Jo jag är säker på att jag kommer hem med två psalmverser att kunna i morgon. Men snälla barn sa mamma, det är bara upprop idag klart du inte får någon läxa idag.
Någon som tror jag inte fick två verser att kunna dagen efter. Hade svårt att traggla in dessa verser då man som 8 åring inte förstod orden och vad de betydde. Det var ett minne som jag gärna sluppit.
Vi var 38 grabbar i klassen! Läraren hette Birger Karlsson böt sedan namn till Önnegren. Under hans lektioner kunde man höra den berömda knappnålen falla, knäpptysta lektioner. Vi gillade verkligen honom, men man fick passa sig. Hade man gjort något bus låg man dåligt till, tog ut syndaren i korridoren där man fick en rungande örfil så det sjöng i skallen. Det hände mig ibland, kan man inte tro va? Försökte man vara smart och försökte se när örfilen skulle komma och försöka ducka såg han det och så small det med andra handen.
Pappas kusin var överlärare hette det som idag kallas rektor, en gång sa jag till magistern att slår du mig skvallrar jag för rektorn, då fick jag två örfilar plus att han tog mig i örat och ledde mig till rektors expeditionen där rektorn gav mig en smäll till. Någon som tror jag talade om det när jag kom hem?
Tredje klass innehöll syslöjd, inget för tuffa grabbar som mig. Sprang mest omkring i klassrummet och busade, det var en lärarinna som höll lektionerna. Det året fick jag nedsänkt sedebetyg i ordning.
När jag läste betyget på examen fick jag ångest, visste att farsan ville se det. Har aldrig fått stryk eller blivit slagen av honom, men han var sträng. Jo mycket riktigt farsan läste hummade och såg mig i ögonen men sa inget. Jag fattade ingenting, ingen indragen veckopeng, inte indragen biomattine, ingen reaktion alls.
Smög ut i köket och viskade till morsan, va för reagerade han inte och läxade upp mig?
Hur ska han kunna det sa morsan han hade också nedsatt betyg ett år!
Årsklass fyra tror jag det var då var det populärt bland klasskamraterna att gå in på EPA och snatta saker. Jag var aldrig med på detta, var alldeles för rädd för farsan om vi blev påkomna.
På julen fick jag en väldigt dyr och på kostad fyrfärgspenna som jag fick lova att inte ta med till skolan. Pyttsan klart jag måste smyga med den till skolan, blev liggande i feber en vecka. Under den veckan hade några klasskamrater torskat så polisen kom till skolan och kollade i alla bänkar efter stöldgods.
Naturligtvis hade jag glömt min fina penna ibänken så polisen tog den och skrev väl en rapport antar jag.
Nu var jag tvungen att berätta det hemma vad som hänt.
Men då tog det hus i helvetet morsan flög i taket och tog mig i armen och rusade till skolan och berättade att den pennan var en julklapp från mormor och inköpt därstädes. Polisen ville se kvittot varvid brevväxling med mormor vidtogs. Slutade med att morsan fick en ursäkt från både polis å skola.
Det är några minne

Hemma igen!

kan man säga så när man är mer än 300 mil från vår lägenhet i Falkenberg?
På vår rundresa i Europa har vi nu kommit ”hem” alltså till Bahia Camping i Santa Pola. Den campingen vi stod sex månader för tre år sedan med vår stora Frankia. Nu med en liten ”plåtis”.
Så här långt kan man säga att det varit en tuff resa, först oturen med vädret. Skyfallen som förföljde oss genom Tyskland och även Frankrike gjorde att de utflyktsmål vi sagt vi skulle göra regnade bort. Lusten att uppleva saker i stövlar, regnrock och paraply rann av oss kan man säga. Så det blev att köra vidare i stället.
Vi hade tänkt åka så lite betalvägar som möjligt, det hade till följd att ”Gamla Bettan” ( Garmin) visade oss framför allt i Frankrike på den ena  Bonnvägen efter den andra med dålig vägbeläggning och ibland så smala att det knappt gick att möta en cyklist, samt med rondeller på nästan var etthundrade meter. Detta gör resan tröttsam, trots vår starka motor och automatlådan.
Största nackdelen med småvägarna är att det tar inget, kör i sex sju timmar och kommer kanske trettio mil!
Spanien vid Biscaya var vacker och då var det ett nöje att köra smala krokiga vägar, när vi sedan körde in i Portugal var vägkvalliteten sämre igen.
När vi var färdiga med Allgarve kusten och passerat Gilbraltar så blev vägarna bättre igen, framför allt kan man köra på Autovia som är gratis motorväg, eller välja Autopista som är betalväg av högsta kvalitet.
Det har varit en hel del fricamping, vill säga stå på platser som ej är ställplatser eller camping, platser vi aldrig innan denna resa skulle kunna drömma om att stå på och sova, ibland på en vanlig parkering ibland har vi stått vid sidan av vägen i nån skog alldeles ensamma! Ännu har vi inte råkat ut för någon incident eller obehaglighet av något slag. Är nog bara i Sverige sådant händer.
Nya vänner har vi fått på campingar vi stått på, och som vi ska försöka hålla kontakt med.
I Cabo Roig utanför Torrevieja hälsade vi på Brith å Martin, de lärde vi känna genom husbilen, vi har haft sällskap med dem långa turer både genom Tyskland å Spanien, ett annat år genom norra Finland å Norge. Brukar också besöka dem i deras paradis i Axmar varje år. Nu är detta sålt och lägenhet inköpt i Cabo Roig, där stannade vi ett par nätter innan vi körde upp till Torrevieja för att morsa på
våra vänner från Falkenberg Anita å Åke som hyrt en lägenhet en månad där. Kul att träffa dem även om det bara blev några timmar.
För en vecka sedan mailade jag Martin som är boss på Bahia Camping och frågade om det fanns en ledig pitch åt oss, fick svar välkomna. Så i måndags svängde vi in här på campingen och fick en bra plats som vi är nöjda med. Både sol och skugga kan man få på vår ruta.
Vi började med att när vi etablerat oss, ut med markis mattor och möbler så tog vi en promenad till Aldi, en matbutik strax utanför campingen, den var kraftigt utbyggd och verkar ha allt vad vi kommer att behöva. Det finns ett halvdussin med andra stora matbutiker inom gångavstånd här. En platta öl och två fulla kassar mat bar vi hem.
Igår eftermiddag när solen inte var så stark ny promenad, nu till Kinesen! Ett jättevaruhus som har allt utom mat. Om man frågar någon här var kan man köpa det och det alla svarar Kinesen!
Det mesta är från Kina och inte alltid av högsta kvalitet, men otroligt billigt. Vi hade en del kompletteringar att göra, givetvis fann vi allt hos Kinesen!
Idag är tvättda

Väntan

Ulla väntar på att gå till doktorn med sin onda fot

Börjar tro att det

är jag som är Murphy, kollade i passet, nej jag är fortfarande Tony!

Vår resa som jag så länge sett fram emot har varit osannolikt motig. Började redan innan vi passerat Danmark, jag fick en kraftig förkylning, snuva, hosta och lätt feber. Detta har hållit i sig fram till idag. När jag trodde jag var på bättringsvägen smittade jag Ulla! Så har det fortsatt.

Det ovanligt miserabla väder vi haft genom Tyskland och Frankrike med skyfall och störtregn. Gjorde att de ställen vi planerat. att besöka efter vägen kändes inte lockande iklädda stövlar regnrock och paraply. Så följden blev att vi bara körde på. Till mycket stor del på icke betalvägar, vilket betyder att vi åkt flera hundra mil på småvägar genom små byar som Ulla inte ens fann på kartan! Men vår Garmin ( gamla Bettan) gav aldrig upp. Ibland funderade vi att kalla på "Missing People" för att lotsa oss till bebodda trakter. Men allt har rullat på, flera hundra rondeller har vi kört igenom, för inte säga tusentals. 

Sol och värmen kom när vi följde Biscayabukten, mycket vacker natur grönt, inte uppbränt som när vi senare var i södra Portugal och solkusten i Spanien, här är allt brunt bränt ser tråkigt ut så här års.

Malin har gått helt klanderfritt så här långt. En miss i konstruktionen har vi upptäckt. Det så kallade gråvattnet, ( diskvattnet,handfatet på toan, duschen) samlas i en tank under bilen. När den blir full får man åka till speciella tömningsplatser, vrida på en spak och vattnet rinner ut. Problemet är att om man vill stå en längre tid med markisen ute matta och stolar och bord får man avbryta och åka och tömma. Tanken blir full efter 3-4 dagar. Alternativet är att försöka ställa under en hink, tappa i den och gå och tömma hinken. Kan bli en 20 hinkar, om man nu kunnat få under en hink! Tyvärr är Malin så låg att det funkar inte. Detta har varit ett problem som jag behärskar utan att tappa mitt ständigt goda humör!!

Badat i Atlanten var en härlig upplevelse, vattnet var nästan i varmaste laget, underbart.

Något vi inte önskat oss var att Ulla en morgon upptäckte en som vi tyckte liknade en propp i en åder i foten! Jaha vad gör vi nu?? Vi höll noga koll på den och efter några dagar ringde vi en bekant sjuksköterska och bad om råd. Efter en vecka googlade jag på svensk privatklinik, fann en i Fuengirola ringde dit fick en tid dagen efter kl:13,00. Nu började en spännande förmiddag, vi hade några mil att köra så vi körde i god tid. Inget fel med en liten nätt Malin i detta virrvarr av smala gränder. Adressen vi fått ville inte "Bettan" kännas vid, jag visste att kliniken låg nära  stranden. Så vi letade oss dit och fann en plats för en personbil, jag knödde in Malin där, gick bra. Nästa problem en parkeringsautomat totalt obegriplig att förstå sig på. Jaha vad gör vi nu? Fick syn på en parkeringsvakt på motsatta trottoaren slog till med en busvissling och vinkade på henne. Hon var vänlig nog att komma över och på smattrande Spanska visade hon hur man gör. Si Si sa vi och tackade. Man fick bara stå tre timmar som mest, vi behövde nog kanske fem timmar. Så vi flyttade oss några hundra meter västerut.

Hittade ett nytt hål att trä in Malin i. Så var det de där med parkeringsautomaten.

Hur var det nu hon sa? En Australiensare stod före oss och försökte få ut en biljett, fick en lektion i nya svärord! Fick syn på vår vän parkeringsvakten igen, ny vissling. Hon kom leénde över gatan igen, hjälpte mannen först sen var det vår tur. För säkerhets skull övervakade hon vårt handhavande. När Ulla stoppade in Visa kortet kom det en ny ordström ur vaktens mun, pekade med långa röda naglar nästan lika röda som hennes läppar. Stod en liten lapp som berättade på Spanska att endast mynt gällde, som tur var hade jag mynt i fickan, kvittot kom ut och jag bockade och lyfte på hatten och tackade den förtjusande Spanjorskan för hjälpen. Nu var vi både svettiga och skärrade så en öl och sandwich på en trottoarservering satt inte fel. Klockan sa det var dags att träffa läkaren så vi traskade dit, konstigt nog kom vi rätt. När jag beställde tiden sa sköterskan att då får ni träffa en svensk läkare!!

Va bra sa vi, inga språkförbistringar. När vi blev uppropade av läkaren presenterade han sig som Akbar Nafarieh!!!?? Va då svensk?? Han var från Iran men kom som student till Sverige och blev kvar.

Han gjorde ett gott intryck på oss, Ulla hade svårt med hans svenska, men jag hade krya batterier i hörapparaterna och förstod honom bättre. Diagnosen sa inflammation i blodådrorna i foten med även en infektion. Två kortison sprutor i foten en gel att smörja på morgon å kväll. Pencellinkur tre tabletter om dagen i sju dagar plus en stödjande binda runt foten.

Det är tre dagar sedan vi var hos läkaren, än ingen större bättring. Vi får vänta och se tiden an.

Idag har varit en trevlig dag, åkte till IKEA i Murcia. Var som att komma hem till gamla Sverige igen.

Jag har länge varit i behov av ny kudde.

Det är ju så att när man har pengarna i madrassen ligger man högt med huvudet, men varefter pengarna tar slut så har jag behov av en högre kudde.

När vi strosat igenom varuhuset och nickat igenkännande åt bokhyllan Billy och byrån Malm kom vi äntligen till matsalen och kunde beställa svenska köttbullar med lingon, vilken lycka. Sedan vid utgången säljer dom en del svenska livsmedel. Köpte ett kilo köttbullar, en burk pepparkakor, lax och citronsås med dill till laxen. 

Här har IKEA en ställplats för husbilar vi har stannat här för natten, lyckades knö in Malin under några träd som ger oss skugga mot den tropiska värmen som här råder.

I morgon skall vi träffa våra vänner Brith och Martin från Gävle i Cabo Roig där de har lägenhet sedan till Torrevieja  och Anita och Åke. Innan vi stannar på Bahia camplng i Santa Pola. Är där vi stod i sex månader för tre år sedan, spännande och se om det finns några bekanta från den tiden i år.

Här väntar Ulla på läkarbesöket i Fuengirola.

Bilden visar hur nära campingen är havet i Mazarron där 

Jag badade men Ulla har badförbud tyvärr. Campingen är innanför staketet 

till höger på bilden.

Vår vän

Murphy har hittat oss igen! Ni vet mannen bakom alltings djävulskap. 

Kraftig förkylning har jag haft sen vi åkte hemifrån, tror inte jag varit förkyld de senaste åren. Klart jag fick det nu, snuva, hosta halsont you namn it. Dras fortfarande med det, inte nog med det, nu har jag smittat U. Hon hade feber igår kväll bättre idag. Men snorig och hostar gör hon. 

Härom dagen hade vi stortvätt med campingens fina tvättmaskiner, vädret gör att det torkar så fort på klädstrecket. Så vi bestämde oss för att tvätta våra sängkläder lakan m,m. 

Rev ur sängarna och gick till tvättstugan kvart i nio,  man får inte börja före nio står det på dörren.

Eftersom det bara är två maskiner vill vi vara säkra på att få den ena. Jo då bara vi där, laddar in stoppar i slantar 3,5€ och startar maskinen, på displayen står 39 min till färdigt.ställer timern på Ifånen och går hem och tar grötfrukost medan vi väntar. 35 min senare tillbaka till tvättstugan för att finna att dörren var inlindad i rödvitt band typ liknande de polisen spärrar av med!

Tittade in genom fönstret och såg samma band runt maskinen med vår tvätt??

Vad har hänt? En promenad till receptionen för att fråga, ett strömavbrott i staden drabbar hela campingen. Hade avbrottet kommit några minuter senare hade vår maskin varit färdig, nu ligger den i maskinen ocentrifugerad! Vem vet när strömmen kommer tillbaka, om en timme, i morgon. Ska vi slita ut våra lakan dyngsura och bädda våtvarmt?

Det kom en svensk husbil igår, träffade dem vid diskplatsen när jag kom från toa. De diskade  sin disk medan jag berättade om strömavbrottet. Erik hämta genast min elektriska apelsinpress utbrast hon.

Det visade sig att hon stod och pressade citroner när strömmen försvann! Trodde det var pressen som gick sönder och hade slängt den i soptunnan. Mannen traskade i väg och kom tillbaka med fruktpressen leende.

Murphy har fullt upp i dag.

Dags att

röra på oss igen. Vi har haft en bra tid i 7 dagar. Härliga bad, sista badet i höga vågor. Nästa stopp var planerat till Polisens camping !! i Tavira. Mycket omtalat i Husbilsklubben, populärt bland svenska husbilar. Värsta floppen, som tur var tog vi en runda till fots och kollade läget. Det var bara åka vidare.

Ett annat tips från en utvandrad skåning vi träffade var Isla Christina intill Spanska gränsen, vi styrde kosan dit en trevlig stad med en camping, vi var i behov av en tvättdag, denna camping hade tvättmaskiner för gästerna. I denna värme går man inte för många dar i samma kläder, om man inte vill locka flugor till sig! 

Vi var de första i tvättstugan i dag, nya maskiner som slukade 7,5 kilo tvätt, så stor så jag nästan lockades hoppa in några varv, längesen jag åkte karusell. Jag drabbas av yrsel ibland utan både sprit och karusell så det var klokt att avstå. Viktigt att finna en ruta för Malin med närhet av skuggande träd för värmen och för att knyta tvättlinan i. Å tänk det har vi idag. 

I går när vi stannade mitt på dagen var det 35°+ när det var sovdags hade vi 27° i sängkammaren så vi har sovit med alla fönster öppna, så långkalsonger är inte det första man tänker på när man vaknar, om man säger så. Det lär ska vara en kort promenad till havet och en jättefin strand, ska nog kolla upp det senare idag.

Slit och släp, inte ens tvättstugan slipper man på vår semester.

Äntligen

har vi efter alla dessa mil på knaggliga vägar med ett otal rondeller har vi kommit till sydvästra udden av Portugal nämnligen Sagres. En mycket mäktig plats med en fästning  som började byggas på 1500 talet, och med två fyrar på uddarna.

Resan fortsatte till Portimäo där vi fann en parkering där vi kunde stå över natten, senare anslöt flera bilar. En kvällspromenad runt fritidsbåthamnen alldeles intill fick avsluta kvällen.

Vi passerade Albufeira en mycket vacker stad.

Det blir nu inga långa etapper här så efter C:a 5mil såg jag en camping på vår Garmin som ligger i en by som heter Praia Da Falesia alldeles intill Atlanten. Vid en första anblick såg den inte så märkvärdig ut. Det mesta man vill ha finns, dusch, tvättmaskin, fyllning av vatten, tömning av bilens toatank m,m.

Vi bokade in oss för två dygn till börja med, men redan efter första natten beslöt vi boka fyra dygn.

Vi behöver stanna upp och leva, inte bara flänga runt som skållade råttor! Detta är för oss rätta platsen har vi funnit ut. Det är 500 meter till stranden, å vilken strand sedan! Sandstrand så långt ögat når åt båda hållen under de mäktiga klippstupen. Tacksamt nog är det breda trappor ner 146 trappsteg ner, tyvärr lika många upp igen. Idag tog vi oss ner för ett dopp, Ulla har badat saltbad flera gånger i år men för badkrukan hon lever med var det första doppet för året!! 

Måste säga det är inte vilken badbalja som helst, annat än Hjälmaren, Lygnern i Fjärås. Nej här är det rejäla böljor, ortsbefolkningen säger den heter Atlanten! 

Som sagt här har vi funnit äntligen vad vi sökt lugn, avslappning, sol från molnfri himmel. Vi har ju tidigare haft otur med vädret, men nu tycks det ha vänt. Sol och bad några dagar till innan vi förmodligen kör 5-6 mil till Tavira där polisen!!har en bland svenskar mycket populär campingplats.

Har man inte känt sig trygg tidigare så borde man väl göra det där. 

Apropå svenska husbilar har vi endast sett en enda på hela resan, märkligt.

Apple hotar mig med att när ios11 uppgraderas kommer en rad av mina appar att slås ut, IGo den bästa navappen, min blogg med flera, kör på så länge det går.

Fästningen och fyren långt bort i horisonten.

Trappan ner till stranden.

Badnymfen Ulla i Atlanten.

Nu har

vi åkt småvägar genom små byar, genom tusen rondeller minst! Färden efter Biscaya bukten västerut med det sanslöst vackra bördiga landskapet. Men nu har vi sett nog, och framförallt nog av regnet som förföljer oss. Så nu har vi vridit ratten ett varv åt söder för att ställa kosan mot Portugal. När vi fick se en bensinstation svängde vi in för fylla diesel. Upptäckte då en gör det själv tvätt för bilar. Eftersom Malin var mycket smutsig efter 300 mil kollade jag in hur det funkade, såg lågt ut i tak. Slangarna hängde i svirvlar från taket, en med högtryck, en med borste som levererade vatten med tvättmedel i.

Ulla fick kolla om Malin gick in utan riva ner slangarna, klartecken från U, hade handlat polletter på macken till tvätten.

Grabben i kassan såg inte så lite förvånad ut, det ösregnade nämnligen! Ja jag vet men det var skönt att få bort den gamla skiten, och göra plats för ny. Fyra polletter á en € styck! Hemma brukar jag köpa polletter för en hundring. Vi fortsatte många mil på betalfri motorväg, rullade på riktigt bra när "Bettan" sa sväng vänster! Konstigt, en mindre smal väg uppenbarade sig framför oss. Måste vara jag som kryssat i ej betalvägar! 

Nu började ett äventyr, det häftigaste på resan hittills, en uppförsbacke på fyra mil med 13% lutning!!

DET ÄR MYCKET om man frågar mig. Serpentinväg i kubik. Till slut var vi i molnen och fick krypköra för att se vägen. Nästan 2000 meter upp från havsnivån vi började ifrån.

Nåväl vi kom undan med hjärtat i halsgropen, så småningom kom avgiftsfria motorvägar till oss igen.

En app jag har visade en gratisparkering för husbilar, vi sökte upp den i Zamora, en bil före oss snart efter vi parkerat var det 6 till och fullt!

Annat var det igår, då var vi högt upp i bergen fann en liten rastplats till hälften dold av vegetation, där åkte vi in och där det tog slut satt en äldre gentleman utanför ett litet tält och med en cykel! Han vinkade glatt till oss, vi åkte tillbaka en bit på rastplatsen och parkerade. Tyckte bilen lutade väl mycket åt vänster, erbjöd mig gå ut och lägga under de för ändamålet gjorda kilarna och köra upp på.

Snäll som U är tyckte hon att det var onödigt, tror hon ångrade sig när hon upptäckte att hon låg klistrad intill väggen och knappt tog sig ur sängen! Själv höll jag på att flera gånger ramla ur min säng. Nästa gång med den lutningen får det bli uppkörd på kilarna.

Ulla har blivit förvånansvärt kaxig när det gäller natt stopp, för var inhägnad camping ett måste. Nu står vi på helt obevakade parkeringsplatser utan oro, vi litar båda på vårt larm som vi känner oss helt trygga med. 

Jag har sagt det

förut och jag säger det igen. DÅ DÄ! Vad jag säger? Jo jag säger då dä!

I från Tyskland och Frankrikes försök att dränka oss och ha klättrat över Bergen till Spanien har vi idag blivit dränkt i solsken och skön värme. 

Spaniens östra hörn i Biscaya bukten fann vi till slut en parkering vid en båthamn där vi kunde vila ut efter en lång dag på mycket små vägar blandat med betalvägar. Vi klarar inte av att inte köra betalvägar genom hela Frankrike, man får en snitthastighet på 40km/tim! Eftersom dagsetappen blev 80 mil. Med något undantag är alla motorvägar i France betalväg. 

Om det funnits något enhetligt system för betalning skulle åtminstående vi bli glada, lika nervöst varje gång man stoppar in kreditkortet i automaten. Kommer kortet ut igen? Går bommen upp? Med kö av bilar bakom är det lätt att pulsen stiger. Misslyckades vid en kontrollstation, bommen flög inte upp trots mina desperata försök.

Plötsligt dånade en kvinnlig röst på franska naturligtvis i en högtalare nära mitt öra, ilsken lät hon, det var det enda jag förstod. Gormade och härjade det kunde hon, jag blev förbannad och skrek tillbaka på ren svenska, att hon kunde lyfta på sitt feta arsle och höja bommen så vi kunde fortsätta vår resa!

På något vis gick plötsligt bommen i höjden och världen låg åter öppen framför oss igen.

Tror inte det berodde hon förstod svenska, möjligtvis fick hon klart för sig att jag var en korkskalle och inte skulle klara av det och av humana skäl släppte upp bommen.

Vi hade programmerat vår Garmin att föra oss till en Camping då vi kände vi var i behov av att duscha.

Vi var noga att slå in koordinaterna rätt, någon som tror vi fann campingen?? Icke sa Nicke. 

Det var en himla tur det, vi kom in på en smal krokig väg som balanserade på kanten mot Atlanten. Var en av de vackraste vägar vi åkt nånsin. Vågorna var enorma ett surfarnas paradis. Inte samma surfande som Ulla och jag ägnar oss åt när vi nån gång får Wi-fi! 

Vägen gick säkert 20 meter över havet ändå slog vågor upp över vägen!

Så prio ett i morgon är att finna en biltvätt då Malin är saltdränkt minst sagt.

För första gången denna resa fick jag anledning att rulla ut markisen som skydd mot den starka solen,

Även stolar och bord kom på plats under markisen. När vi satt där och njöt av sol och värme kände vi att nu har semestern börjat på allvar. Har ikväll plockat in alltihopa då Holländaren i bilen bredvid tror på regn i morgon. Då vi vilat upp oss idag ämnar vi åka en liten bit i morgon då är det skönt att alla grejor är torra och inpackade i Malins garage (bagageutrymme). 

Utsikt från campingen.

Tror aldrig vi sett så många tält på en camping nånsin. Det har visat sig vara Tyska ungdomar som har funnit sitt surfparadis här. Vågor nästan som man kan se från Hawaii på tv,

8/9 dä ä bara jag igen

som ä i farten. En dag i lugnets tecken, nja vet inte dä. Började dagen med att duscha och en stadig frukost. När allt var diskat/städat var vi redo att göra stan. En liten färja något större än en eka tog oss över Mosel till andra stranden, varefter vi påbörjade en promenad runt centrum. Linbanan som går upp till Europas största fästning lockade faktiskt trots jag är höjdrädd. Kulturutbudet under vår resa hittills är inte mycket att skriva hem om, så vi tog f.n i båten, förlåt linbanekorgen och började färden mot yttre rymden som det verkade.

Fy tusan vad högt fritt fall det blivit om snöret som håller korgen brister tänkte jag, allt gick emellertid bra och vi kunde börja en rundvandring i fästningen som ligger 118meter över Rehn där floden Mosel anknyter en strategiskt viktig plats för en fästning. Hade här tänkt lägga in några bilder, tråkigt nog tog jag kort med ajfånen och utan Wi-fi får jag ej över dem till paddan. Efter vi tagit linbanan ner igen promenerade vi i den centrala gamla delen av stan innan färjan förde oss hem till Malin igen. 

Resten av dagen efter fyllt på 6 st 10 liters kannor med vatten i Malin, bestod i min favorit sysselsättning. Nämnligen att inte göra nånting, och är jag inte färdig med det till kvällen fortsätter jag i morgon.

7/9

Greven tog så småningom emot oss, men det var efter ett väldigt virrande innan vi fann nedfarten.

Mycket märkligt då vi varit här tidigare utan problem. Vad hade flugit i "lilla Bettan" vår Garmin, hon brukar ha reda på sig. Denna gång sade hon ta nästa vänster! Å dåren gör som idioten säger, en mycket smal väg genom en skogsdunge när plötsligt ett mindre slott uppenbarade sig genom vindrutan. Det var för smalt för att vända och för långt att backa. Så vad göra? Köra fram till en uteplats där slottsherren höll hov för några med vinglas i handen. Ulla fick ta fram sitt mest förföriska leende och fråga om detta var ställplats Greven? Det var det naturligtvis fel, men tillförordnande Greven förklarade hur vi skulle köra, dessutom fick jag lov att vända på den nykrattade grusplanen. Bockade och tackade och försökte göra så lite spår i gruset som möjligt.

Nåväl väl framme sökte vi en plats på första parkett, nämligen med nosen alldeles intill kanalen där hiskligt långa pråmar glider fram. Tyvärr var gräsmattan så blöt att ingen tilläts stå där.

Vi skiter i pråmarna, apropå det betydligt viktigare att ha närmare till toaletterna/duschen, och se vi fann en ruta med lagom avstånd dit.

Redan 06,30 var jag på språng till duschen, konstigt nog var två gentlemen ännu tidigare uppe, naturligtvis fanns det två duschar, den ena mannen hade betydligt mindre volym än mig så väntan blev inte så lång. Slänga soppåsen, tömma toatanken ta reda på elkabeln, allt medan Ulla städar/bäddar. 

Avfärd 08,30 mot Koblenz C:a28mil. 

Tänk förr när jag var yngre och hade min Audi urqattro och fick sträcka ut på Autoban och hastighetsmätaren stod på 260km/tim! Då var det fest, en annan gång en skidresa till Österrike, inte riktigt lika roligt mest skräckblandad resa, glad man överlevde den.

Idag är det inte kul att köra på Autoban, igår var nog lite värre än idag, så mycket lastbilar som kör i detta landet trodde jag inte det fanns i hela EU. Högerfilen är ett enda pärlband av lastbilar. Är egentligen lugnast att lägga sig i lastbilsfilen, går ofta i 100km/tim men så kommer en uppförsbacke då kan farten sjunka till hälften. Så roligt är det inte i den krypfarten med många mil att köra.

Nåväl "Bettan" fick koordinaterna till den kända och populära Camping/ställplatz i Koblenz.

Milen rullade på och med en fikapaus halvvägs rullade vi in i staden så småningom. Bettan jobbade på sväng andra höger  sedan efter 200 m håll vänster å så vidare, plötsligt förkunnar Bettan att vi är framme vid målet på höger sida!! 

VADÅ va f.n såg inte skymten av nån camping, Ulla och jag tittade på varandra, har Bettan blåst oss en gång till??

Stannade till och kollade koordinaterna, jo jag hade lagt in rätt efter boken, och vi stod invid floden.

När vi höjde blicken såg vi platsen på andra sidan floden. På ett virrvarr av smala gator fann vi en bro och gick till slut imål. 

En plats för oss fanns det också, alla ställplatser var bokade men en plats på Camplngen fick vi.

Fick och fick blev betydligt över budget, men de tidigare övernattningarna var det en som kostade så vi ligger på + säger den ekonomiansvarige. Kanske man kan klämma en bira ikväll?

Har bokat in oss två dygn här, skönt att ta ett brake från den galna trafiken.

Hädanefter blir det ett mycket lugnt tempo, färdas efter Mosel och alla vingårdar. Många stopp och vinprovningar blir det.

Ett favorit delmål är det om man frågar mig.

6/9

Vår utflykt rullar på. Sovmorgon idag, skrämde liv i Malin för avfärd vid 09,30. Garmin fick uppdraget att lotsa oss till färjan över Elbe vid Glückstad,när vi anlände färjeläget var det en oändligt lång kö med lastbilar och personbilar. Oj här får vi nog slå bort vår ungdom trodde vi. Färjorna är små men tre stycken. Till vår förvåning kom vi med den andra.

Dags att slå in koordinaterna till ställplats Greven. En mycket populär ställplats tycker svenskar på väg till eller ifrån Spanien. Vädret idag har varit minst sagt omväxlande, sol och störtskurar hela dagen.

Vägarna har också varierat i standard, stundtals körde vi i 70km/tim för att växla till Autoban och 115km/tim.

Sen eftermiddag landade vi vid Greven, här fanns det en ruta åt oss med inkoppling av vår elkabel.

Pannkakor plockades fram ur frysen och satt som en smäck

Nu är det dags för nyheterna på tv, därefter ser vi ett program om kriminella ungdomar som skjuter ihjäl varandra i Göteborg. Låt dom ta livet av varandra slipper vi fångvårdskostnaderna för dem, om man frågar mig.

I morgon vore det kul att anlända till Koblenz, den som lever får se.

Så är det dags då.

Igår kväll körde vi till Stena terminalen i Varberg där vi avsåg att sova på kajen. Då båten lämnade kaj  redan kl 07,00 behövde vi bara vakna klä oss köra ombord samt inta en stabil frukost ombord.

Först en stor tallrik youghurt med müsli, därefter en rejäl portion med äggröra, prinskorv, köttbullar samt bacon några potatisar fick fullborda tallriken. På det ett par koppar kaffe med muffins.

Kände mig rätt nöjd och mätt under de fina färden på ett blankt Kattegatt. Ulla var betydligt mer måttfull i mängden mat är bäst att tillägga.

Vi körde av fartyget i Grenå och började vår färd genom Danmark, Malin går som en klocka, mera som en Rolex än en moraklocka faktiskt. Släta jämna vägar ganska smala till att börja med, ju längre söderut mera motorväg blev det. Eftersom tid är det vi har mest gott om lägger vi oss med farthållaren hjälp brummar vi på med 85 till 90 km/tim. En behaglig fart, milen försvinner bakom oss. Rätt som det är passerar vi Flensburg. Glömde säga att vår GPS Garmin påminner oss om att ta en rast efter två timmar, och eftersom Garmin är min husgud så lyder jag den blint och stannar så fort det är möjligt.

Ulla är i mina ögon ateist som tror på gamla papperskartor, men medger att vissa fördelar har Garmin.

Framför allt när den kommenderar rast vila.

Så småningom när klockan närmade sig sexton nol noll körde vi in på den populära ställplatzen Schleswig bara för att finna den fullsatt till sista millimeter, trötta efter en lång dag sjönk humöret ner i sandalerna. Vad gör vi ?? Bara att fortsätta genom en vad vi kunde se en mycket vacker och fin stad.

Tänkte finna en plats där vi kunde läsa i ställplats Appen efter en annan ställplatz. Körde sakta efter stranden i fina bostadskvarter utan att finna en plats ens för lilla Malin.

När plötsligt en stor asfalterad yta med inslag med gräs uppenbarade sig som en hägring framför våra ögon! Ett tiotal husbilar stod där så vi gled in i en yta mellan två husbilar med kylaren någon meter från viken av Östersjön, kanonfin plats,dessutom gratis. Fick igång TVn nu börjar programmet om prästerna som letar fruar så godnatt.

Nu är det nära

avresa för oss. Läget är under kontroll.

Dags att snart säga hej då Sverige!! Ses igen om sex månader, om turen och omständigheterna är med oss.

Sverige vi förväntar oss att DU ryckt upp dig då.

Att det finns lärare i alla klassrum, samt att lärarna samlar in alla smartphone innan lektionerna börjar,att vi fått så mycket välbetalda poliser samt att det är som när jag var barn, en husläkare i varje kvarter som har tid att lyssna och bota de flesta krämpor. Dessutom vill jag ej se kvinnor sitta på dikeskanten och föda barn, nej barnmorskor till alla och öppna alla BB igen!

Ser även fram emot att polisen får på betald arbetstid stärka upp musklerna så de kan bryta ner och bura in alla idioter med knivar och skjutvapen, samt dra buset i örat.

Alla invandrare som kommer hit från krig och fasor ska vara välkomna om de vill följa svensk lag, lära sig språket och vilja arbeta och försörja sin ofta stora familj.

Hur blir det med oss vi emigrerar ju, bara 180 dagar men ändå?

När vi kommer glidande över Öresundsbron den första mars är vi immigranter då?

Måste vi söka uppehållstillstånd och asyl?

Finns vår lägenhet kvar! I så fall kan vi flytta in igen? Eller har regeringen överlåtit den till någon invandrare med fjorton barn. 

Kan jag anmäla mig i en kurs i svenska, tror jag skulle behöva det. Den svenska som talas idag har jag svårt att förstå. Alla från små barn talar en internet svenska med obegripliga förkortningar.

Å andra sidan förstår jag inget annat språk heller, så det jämnar ut sig när man sätter sig på cykelsadeln, sa han som sket i brallan.

Tänkte på en annan sak, förr i tiden kunde man använda kvinnornas kalsonger till att polera bilen med förutsatt att de är rena. 

Idag passar de bättre till tandtråd!! 

Inte oväntat

besked fick vi idag. 

Vi tog en sväng till Malin i våra förberedelser med att fylla på med saker vi ska ha med. När vi plockade med det hörde vi en röst utanför bilen. Det var den nya kvinnliga VD för lastbilscentralen som presenterade sig med det sorgliga beskedet om att vårt kontrakt ej kommer att förnyas i vår när det löper ut. Så när vi kommer hem igen är Malin hemlös!

Har haft en känsla om att vi satt rätt löst, men hoppats det var fel känsla, det har varit en mycket bra plats torrt och fritt från både råttor och möss. Men nu får vi leta på en ny uppställningsplats.

Inget roligt besked så här strax före vår resa, och kort tid efter hemkomsten måste vi ha funnit någon plats.

Men lyckligtvis hade jag kvar ett telefonnummer till en man som hade en stor hall vi kunde få hyra in oss i. Vi valde då mellan honom och Åkericentralen den gången vi fått Malin och behövde en plats.

Å-C kändes då tryggare så vi valde dem, mycket för Magnus som han heter talade om att han skulle sälja gården. Nu har jag ringt honom och hört mig för om läget, jo han hade gården kvar men den skall säljas till våren. Tills dess kan vi få hyra in Malin där, om den nya ägaren vill låta oss hyra visste han inte i dagsläget. Men det är nog inget problem, jag känner många i närheten med gårdar där man säkert kan hyra in sig. Bra sa jag, vi hör av oss på hemvägen i vår sa jag.

Så den omedelbara känslan av katastrof har sakta lagt sig, det verkar ordna sig när vi kommer hem igen.

På väg hem från Malin slog vi in Magnus adress i GPSen och åkte dit och kollade hur det såg ut,

Det visade sig vara en stor hästgård i fint skick vad beträffar byggnader. Nollställde vägmätaren för att se hur långt det var till vår lägenhet, 5km bilvägen en kilometer kortare om man cyklar. Lite närmare än vi har idag.

Men nu måste vi koppla bort detta och inte låta det förmörka vår resa.

Det löser sig sa han som sket i Valhallabadet!!