Är egentligen en skitsak, inte mycket att bråka om.
Men så fann jag en genialisk produkt som varje husbilsägare bör införskaffa snarast!
Kan även vara bra även vid resor med personbil, även långtradare skulle kunna använda en sån här produkt om fästet är flexibelt för lastbilens större hjul.
Minns på min tid med bil och släp hur jag tvingades stanna på en P-ficka och under dragstången mellan bil och släpvagn lade en tidning som det grova artelleriet fick landa på, tillsammans med toapapper, sittande på dragstången vek isedan ihop tidningen och lade i soptunnan på P-platsen.
Sedan kan jag tycka att det kanske vore trevligare att sätta den på högra framhjulet?
Själv är jag så blyg så det känns för mig inte bekvämt att sitta så nära förbipasserande fordon.
När långtradarna dånar förbi kan man ju blåsa av sitsen. Näe då föredrar jag sitta vänd mot diket och se på naturen.
Sitter hemma och ugglar, U har tillsammans med syrran rest till Småland för att hälsa på syrran, ännu en syrra.
Det är bättre när U är hemma, vår konversation blir på ett högre plan så att säga. Inte så mycket skitsnack.
Lägesrapport säger annars att mina brutna fingrar blir nog aldrig vad dom var. Om friska handen är 100% är den vänstra C:a 80%. Det kan jag lätt leva med.
Vad mitt spräckta högra knä beträffar blir det sakta bättre för var dag. Igår kunde jag krångla mig in i Golfen och köra U till stationen utan alltför stor smärta. Lovar gott inför vår långresa, är en månad till avfärd.
Kryckorna använde jag bara några dagar, fann det alltför lätt att snubbla på dem. Har rört mig väldigt försiktigt stödd på möbler och väggar, första gången utomhus mellan huset och garaget igår.
Borde varit mer påstridig mot läkaren och fått tydligare besked om när kryckorna kunde slängas och benet belastas. Men eftersom jag känner förbättring dag för dag är det nog ingen ko på isen.
Dessutom skiner solen idag och träden börjar bli gröna, härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar