Så det var med blandade känslor man rullades in där. U fanns vid min sida, kändes bra.
Rullades in och placerades intill en vägg i en lång korridor med mycket folk som jäktade som det verkade planlöst fram och tillbaka, de flesta i sjukhusets arbetskläder.
Det satt en stor klocka på väggen, 10.00 kom vi in. Tankarna började snurra, läst om folk som blivit liggande i tio femton timmar och väntat på att någon skulle förbarma sig över dom. Det prioriteras hela tiden svåraste fallen går först, och eftersom det hela tiden strömmar in nya fall hamnar naturligtvis ett ont knä långt ner på listan. Mig gick det ingen nöd på bekvämt liggande på en sjukhussäng men stackars U med sin onda rygg sittandes på en stol bredvid mig. Jag förbannade mig som inte åkte själv, inte mycket hon kan göra mer än vara ett stort stöd för mig, vilket hon alltid är, inget nytt precis.
Till stor förvåning kom en syster och rullade in mig på ett rum tog prover och skrev en remiss till röntgen.
Strax kom en transportör för att rulla mig och sängen till röntgen, då var klockan 11.00.
Tjugo min senare fanns mitt knä på fem bilder.
Ny transportör kom och rullade oss tillbaka till akuten. Det var nu förstod jag väntan kunde bli lång.
Först ska en specialist se bilderna och meddela akutläkaren vad han sett, sedan ska den läkaren få en stund över för mig och vilka åtgärder som ska till.
När uret började närma sig 13.30 rullades jag in på ett nytt rum, ett rum som kunde användas för gipsning. Ujujuj ser inte bra ut tänkte vi. Strax kom en ung läkare in på rummet för att ge oss domen. Ser inte bra ut sa han, knäskålen spräckt rakt igenom. Nu vill du veta gips eller ej gips? Du har tur den är spräckt lodrätt uppifrån och ner. Hade det varit på tvären måste det ha gipsats.
Nu får du åka hem och hålla dig i stillhet en tid, du får köpa ett par kryckor här, betalar hela kalaset i receptionen. Hur kommer jag hem lite långt fyra mil och ovan att gå med kryckor tyckte jag. Det fixar dom också och beställer sjuktransport till dig. Tack å hej till doktorn och linkade fram på kryckorna för att betala. Inte det enklaste att gå med kryckor utan att på nytt stå på näsan.
Nåväl när vi betalat bad jag att de skulle beställa transport till mig. Det får vi ej göra om du inte visar upp ett papper på att läkaren godkänner detta. Jo men han sa åt oss att du skulle fixa detta. Reglerna säger att jag ska ha skriftligt på detta fick jag till svar. Jaha tycker du jag ska kuta omkring på kryckor och leta på läkaren undrade jag? Nej jag frågar honom, sitt ner och vänta så kommer jag tillbaka till er.
En stund senare kommer hon med beskedet en bil hämtar er här kl:15.00 för er hemtransport.
Å tammetusan stod inte en plåtis på sekunden rätt för en bekväm hemresa, ännu en upplevelse rikare.
Ska bli spännande att se om jag är återhämtad nog när det är dags för vår tripp till Lofoten eller om den resan fryser inne, vore i så fall mycket tråkigt.
Så här ser min närmaste framtid ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar