Igår var vi bjudna till F-berg och se på vår blivande bostad av de vi köpt lägenheten av.
Vi åkte hemifrån i mycket god tid och tänkte åka runt och se omkring. En nyöppnad möbelaffär väckte vårt intresse varför vi förärade butiken med ett besök. Har planer på några nya möbler, köparen av vårt hus har uttryckt önskemål om att de saker vi inte vill ta med övertar han gärna.
Vi talade med en expedit som visade oss flera saker vi kan tänka oss inhandla till lägenheten. Vi får ha is i magen och vänta med att köpa något innan våra möbler finns på plats så vi ser vad som får plats
Expediten gick före med Ulla i hälarna, själv bildade jag kön. Ulla fann en genväg som egentligen inte var meningen att kunderna skall ta. Allt är finurligt uppbyggt för att man skall följa en färgad matta som tar besökarna runt och inte skall missa en enda sak. Men nu fann Ulla som sagt en genväg som hon tog med säljaren i släptåg, efter kom jag strosande, plötsligt föll jag som en fura raklång utan hinna ta emot mig. Det visade sig att en tre decimeter hög scen var uppbyggt för att framhålla en grupp med bland annat ett glasbord samt på bordet en glaskaraff plus några sköra föremål till.
Jag tyckte jag gått Ullas fotspår, vilket jag bevisligen inte gjort, utan denna upphöjning blev en överraskning må jag säga. I fallet missade jag glasbordet med någon centimeter vilket både expediten och jag var tacksamma för. Det tråkiga för min del var att den burdusa landningen skedde på min högra sida och axel. Samma sida som mina misshandlade revben. Senaste dagarnas optimism om att smärtorna så sakta börjat minska i revbenen försvann som en avlöning, tillbaka på ruta ett igen!
Att varken släppa in mig eller en elefant i en porslinsaffär är nog en bra idé, blir nog billigast så.
Timmarna hos säljaren bjöd på trevliga överraskningar, vi gick runt med ett måttband och antecknade hur långa väggarna var i olika rummen och försökte vara noggrannare med att kolla in alla detaljer. När man är på mäklarens visning är man där för att få en uppfattning om kan vi bo här känns det bra är detta en lägenhet vi kommer att trivas i.
Nu är lägenheten köpt dags att nagelfara alla skrymslen in i minsta detalj.
Daniel som säljaren heter visade på alla tekniska finesser, en tv som kommer upp ur golvet när man trycker på en knapp. Om hissen som lyfter upp TVn går sönder får man riva en stor bit av väggen för att komma åt den! I hallen en typ IPad som sköter all belysning i huset, tänder, släcker eller dimrar. Alltså reglerar ljusstyrkan på varenda ljuspunkt i lägenheten. Allt detta är fantastiskt och trevligt, men jag får svår ångest när jag tänker på att ju mer finesser desto större bekymmer den dagen något händer tyvärr brukar det hända förr eller senare.
Till vår stora förvåning och överraskning låter de alla takbelysningar sitta kvar, hustrun Sandra arbetar på Sveriges största varuhus GE-KÅ i Ullared dit hela svenska befolkningen vandrar i strida strömmar. Sandra arbetar där på belysningsavdelningen och har nog redan sett ut vad de skall lysa upp den nya villan de bygger.
Ulla och jag blev jätteglada för det är många mycket fina lampor vi får.
Vår största huvudvärk efter besöket igår är att trots vi kört flera gånger med saker till Erikshjälpen som tar emot allt mellan himmel och jord som de säljer och vinsten går till hjälpverksamhet. Flera åkturer till återvinningen (soptippen) har det också blivit fram till idag, fler blir det nog.
Magnus är stor mottagare av "bra att ha saker" som högtryckstvätten, trädgårdsredskap, bäddsoffan och mycket mera.
Ändå verkar det som det mesta i möbelväg vi har inte passar in och vi trots kraftig rensning har för mycket möbler eller fel möbler. Jaja, vi får ta med allt och prova oss fram tills vi är nöjda, det finns flera second hand även där som tar emot det vi inte behöver.
För min del känner jag redan att jag kommer att trivas i lägenheten och Falkenberg. Ulla tror det också, lite jobbigt innan allt faller på plats bara sen blir det bra för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar