Nytt fredagsmys.

Så har det gått en vecka igen. En vecka utan inspiration att skriva något om.

Vädret gör ingen människa glad. Maken till tråkigt vinterväder är svårt att finna något positivt med det. Mildväder, regn och starka vindar varje dag, man drar sig för att gå utanför dörren. 

Lika bra det förresten, vet snart inte om man törs sticka ut näsan utanför dörren? Går inte en dag utan man läser om minst ett mord om dagen, höjer knappt på ögonbrynen längre. Vart är världen på väg frågar man sig allt oftare. Mördarna blir allt yngre, denna veckan är det två mord av femtonåriga invandrarpojkar på olika orter i vårt land. Inte bara i storstäderna det mördas utan nu även i små idylliska orter. Finns inte en plats i landet där man kan känna sig trygg längre.

Att röra sig ute sena kvällar är att tigga om att bli rånad!

Nej det är nog bäst att stanna hemma och göra det mysigt när mörkret sänker sig, annars är risken att någon huligan sänker dig in i medvetslöshet och summan på ditt bankkonto sänks samtidigt! 

Nej man får det svårt att se positivt på tillvaron, något att glädja sig åt är att folkpensionen steg med det oerhörda beloppet av drygt fyra hundra i månaden, det är positivt, även om alla kostnader vi har som mat och dagligvaror ökar mer.

Trots ökningen av pensionen klassas jag vara på gränsen till fattigpensionär! 

Var väl inte riktigt så jag tänkt mig ålderdomen när jag jobbade 80 timmars veckor bakom lastbilsratten.

Men jag får skämmas om jag gnäller, behöver bara se nyheterna på TV för att se denna misär uti världen med sönderbombade städer som är stora grushögar kvar av husen. Människor som i bästa fall har ett tält som tak över huvudet. Människor som flyr på leriga vägar undan bomber.

Hur samvetslösa människosmugglare sänder ut hundratals flyktingar i båtar som rymmer femtio pers. 

Ibland tänker jag, hur kommer det sig att jag är född och uppväxt i detta land av kloka arbetssamma laglydiga föräldrar utan missbruksproblem. Ett land förskonat från krig och naturkatastrofer. Hur kommer det sig att jag kan äta mig mätt varje dag, klä mig i varma torra kläder, bo i ett hus med värme och rinnande vatten. Jag har kunnat vara en av alla dessa människor på flykt utan tak över huvudet eller mat för dagen.

Nej skämmes ta mig fan, så sa en i ett tv-program. Med vilken rätt gnäller jag på lite storm och regn i januari när man ser hur världen ser ut idag.