Första avsnittet.

Ulla och jag har snackat om ifall vi skulle flytta till en lägenhet innan vi blir för gamla. Ulla tycker det är så trevligt med trädgården och planteringarna, medan jag inte har det minsta intresse för att gräva och klippa häckarna runt tomten. Det mesta av gräsmattan sköter "Robban" men inte alla gräsytor, en del måste klippas med handdrivna klippare. Stugan är i sutteräng med en trappa invändigt, hur länge till orkar vi gå i trappen? Drabbas vi av en strok och måste ha rullator eller rullstol funkar det inte med två våningar. 

Det är tankar som kommer ibland, vi har flyttat många gånger Ulla och jag och vet hur jobbigt det är med all packning av glas och porslin och allt annat som skall lindas in i tidningspapper för att klara transporten. Brukar bli så där 80 flyttkartonger, när sedan man kommer till nya bostaden skall allt packas upp och ställas in i skåp och lådor.

För några veckor sedan talade vi med den fastighetsmäklare som förmedlade köpet av vår nuvarande stuga. Frågade lite löst vad han trodde man kunde få ut vid en försäljning.

Fjärås är ett eftersökt område, inom pendlingsavstånd till Kungsbacka och Göteborg och priserna bara stiger mot skyn. 

När man skall sälja ska en besiktning ske av huset, sedan ska en stylist anlitas som ska se till att huset ser inbjudande ut för en spekulant. Därefter är det dags för en proffsfotograf att ta massor av foton som ska få huset att framstå som välkomna till paradiset. Sedan läge för att lägga ut huset på "nätet"

och i tidningarna. Där skall det stå välkomna till drömhuset på visning. Då får man hålla sig borta under tiden mäklaren visar runt spekulanter eller bara allmänt nyfikna människor och hoppas att allt finns kvar när de sista lämnat huset. Förhoppningsvis börjar en budgivning där ett antal bjuder över varandra för att lägga högsta budet och bli den nya fastighetsägaren.  En jobbig tid börjar innan allt är klart och huset sålt och vi traskar till banken med en stor påse pengar.

Vi sa till mäklaren att vi kan tänka oss sälja om priset blir rätt. Men vi skulle vilja slippa allt ståhej jag beskrivit här. 

Jag kan lägga ut en annons att det blir ett hus kommande på vår gata sa M. (mäklaren) får vi se vad som händer. Jag vet jag kommer att bli nedringd sa han, okej sa vi. Några dagar senare kom annonsen ut i tidningen. Mycket riktigt många samtal fick han. En som var mycket angelägen var en man som för bara två år sedan lät bygga en fristående villa på vår gata. Nu hade det sorgligt nog blivit skilsmässa där, huset måste säljas. De har två barn som trivs med skola och kamrater och mannen vill absolut köpa ett mindre hus här så barnen känner sig trygga.

Han är väl bekant med våra hus och lade ett bud som M meddelade oss. Budet vi fick låg högre än M trodde vi kunde få vid budgivning, och dessutom högre än vi hoppats på. Han kunde tänka sig vänta sex månader på att få tillträde till huset så vi hade gott om tid att leta lägenhet. Eller kunde han med kort varsel tidigarelägga tillträdet.

Vi sov på saken några nätter, att slippa hela cirkusen med styling fotografering och inte minst visning med folk som öppnar och drar i lådor och skåp hjälpte till att fatta beslut att säga ja till försäljning.

För en vecka sedan träffades köparen och vi på Ms kontor och skrev kontrakt och fick handpenning.

Så nu hade vi sex månader högst på oss att finna en lägenhet där vi förhoppningsvis kan leva tills nästa flytt blir till kyrkogården. 

Vi letar bostadsrätter främst i Kungsbacka men vi kan också tänka oss bo i Varberg.

Hyresrätter faller bort då hyrorna på sådana lägenheter är astronomiska.

Nu börjar jakten på nätet och annonser efter helst tre rum och kök. Tittar på två bostadsrätter i Kungsbacka varav den ena kunde vi mer än gärna lägga ett bud på, men vi blev lätt chockade hur mycket över utgångsbudet den gick för. 

Nästa intressanta objekt låg i Varberg, vi var på visningen och fann att den var vad vi önskade, så vi blev med i budgivningen. Det skedde via SMS på telefonen. Vi hade satt upp en gräns för hur högt vi kunde bjuda, jo morsning och god by, den gick för mycket över vår gräns.

Utbudet på både villor och lägenheter är väldigt litet just nu, så nu börjar det bli problem med nattsömnen! Tänk om vi inte hittar något vi tror vi kan trivas i, vi hade inte ens tänkt tanken på att en tre rummare skulle kosta lika mycket som vi fick för vårt hus. Vad gör vi om vi inte hittar något? Köper ett avlagt armetält eller magasinerar bohaget och bor i husbilen.

Husbilen ja, den har vi ju bytt bort och skulle få en ny i april, men den vi beställt är så populär att Fiat hinner inte tillverka utan tidigast augusti får vi nog den, så det får nog bli tält.

Fortsättning på dramat följer.