Det drar

ihop sig vår semester är nära nu. Ulla är idag till sin frisörska och klipper sig. I morgon är det min tur att se till att håret fixas till så jag behåller mitt bildsköna utseende i två månader när vi är på utflykt. 

Bilens frysfack rymmer tio matförpackningar innehållande två portioner var och en, de finns klara att lasta in. Ulla har som vanligt tillagat dessa med stor omsorg så de som vanligt är av högsta klass och smak. De ligger i aluminium formar med tillslutet lock. Kan värmas direkt på gasspisen på svag värme så de ej bränner fast i botten. Detta är något vi gör när vi skall vara ute med bilen en vecka eller tio dagar. En sådan matlåda om dagen så har Ulla fått det enklare de dagarna tills de är uppätna.

De dagar vi är på resande fot brukar dagarna se ut så här.

En stadig frukost med yoghurt, müssli, kaffe och någon macka. Ett stopp framåt elva för att besöka toa och kanske en kopp kaffe. Mitt på dagen ett snabbstopp med kanske en hamburgare eller korv med bröd med ett glas vatten. Dagens huvudmål blir när vi avslutat dagens etapp, då kanske med ett glas vin eller en öl eller två. 

När Ulla kommer hem från frissan ska vi börja fundera vad i klädväg vi ska ta med. Det har aldrig hänt att vi haft för lite kläder med oss, när man kommit hem igen har vi alltid kunnat konstatera att man använt en tredjedel av alla kläder. Däremot är det inte ovanligt att man tagit fel sorts kläder med. Eller inte alltid haft rätt kläder av olika anledningar som väder eller årstid. 

I nödfall kan det hända att drottningens betjänt får göra en insats och stå för dagens måltid! 

Inget att rekomendera precis. Gör nog bättre ifrån sig i diskbaljan! Men inte alltid, händer att hon med falkögonen upptäcker någon fläck på tallriken. Jag har alltid hyllat principen, bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete! Då är det för mig att diska om igen, men det är smällar man får ta för husfridens skull.

Tallrikar var det, vi använder i första hand engångstallrikar och engångsglas. Dels för enkelhetsskull, dels för att spara på vattnet. Bilens vattentank rymmer c:a hundra liter, ska räcka till matlagning disk och vår hygien. Står vi på en camping brukar det finnas ett diskrum dit man kan gå och diska, den biten faller på min lott, och då kör vi med riktigt porslin och glas, inget engångs då inte.

Vattnet.

Vi försöker alltid fylla vatten i bilens tank vid kommunala påfyllnadsställen, privata brunnar kan innehålla bakterier vi blir dåliga av. I utlandet köper vi vatten på flaskor för att dricka, däremot använder vi det lokala vattnet till kaffe och matlagning. På detta vis har vi inte hittills blivit magsjuka.

Samt ordspråket ett glas wiskey om dagen håller doktorn från magen, gillar jag skarpt.

Inte lätt

att vara tung! Inte lätt att inte vara tung heller. Inte är det lätt att fatta saker om man har tummen mitt i handen. Då tappar man ofta saker, däremot är det lätt att tappa sugen när man inget fattar!!

Som det här med nya IPhonerna till exempel. Nu ska jag vara cool och inte hetsa upp mig, lugnt och fint Tony, gör allt i rätt ordning, yes. Börja med att säkerhetskopiera och spara allt i ITune i den gamla luren. Flytta över sim kortet till den nya, koppla ihop den med MacBooken gå in i ITune igen och återställ allt från den gamla, puh!  Okej hur har det gått? Jo konstigt nog så efter lite mekande tycks allt fungera. Nja en app ville jag skulle logga in, no problem, användarnamnet stod redan där, bara fylla i lösenordet. Konstigt har jag aldrig behövt förut? Denna app är sedan långt tillbaka i tiden, långt innan jag upptäckt Apples förträfflighet. Kliade mig i huvudet och undrade vad jag då hade för lösenord.

Provade skriva in ett, fel! Skrev in alla lösenord jag kunde tänka mig ha haft, inget godkändes.

I och för sig ingen viktig och nödvändig app, men va fan jag måste knäcka koden innan den knäcker mig. I två dygn har jag inte kunnat släppa tankarna på detta. 

Nu på morgonen fick jag en snilleblixt, suddade ut använarnamnet skrev in ett helt annat som jag vet jag inte hade när den app hämtades första gången för många år sedan. 

Å titta på djäfvulen, tjong så öppnade appen upp sig framför mina ögon. Plötsligt hade jag inte något att irritera mig på, allt fungerar med mina tre Apple produkter.

Vad man kan lära sig av detta är att vid min ålder ska man hålla fast vid de saker man har så länge de bär sig åt att jag förstår dem. Köp inga nya saker för att höja statusen, och alltid ha det senaste!

Man garanterat får bättre nattsömn.

Bra början på denna dag, gårdagen var inte så dum heller. Först kunde jag lätt tillbakalutad se på TVn när Djurgårn spelade fotboll och vann med 4-2!  Senare på kvällen fick jag av en slump se att SVT play sände en hockeymatch där Ett av lagen var Djurgårn hockey som vann med 8-0!!

Hur kan man vara så korkad så man åker bort när det händer så mycket roligt med mina favoriter.

Nåja Ulla sörjer nog inte över detta, är säker på det är alldeles för mycket sport i vår Tv.

Har man inte

bekymmer så skaffar man sig det, konstigt nog. 

Det började med att Ullas telefon ringde och en hurtig röst i andra ändan erbjöd henne ett bättre mobilabonnemang  hos Halebop där hon redan är kund. Nu kunde hon få gratis allt, surf i mängder, sms och halva alfabetet därtill och som grädde på moset en ny IPhone till en billig penning.

Ulla bad mig ta över samtalet då jag är i alla fall något mer begåvad i tekniska frågor, och sådana avtal. När jag vidarebefordrade informationen jag fått till Ulla fick hon frågan om hon godkände avtalet? Det gjorde hon. Sedan fick jag frågan, är sedan stenåldern kund hos Telia, Halebop är ett dotterbolag, då även jag fick ett bättre avtal tackade jag ja + en ny IPhone 6 till ett bra pris. 

På kvällen när jag lagt mig fick jag ångest för allt besvär med att flytta över appar och göra alla inställningar som krävs för att allt ska fungera som vi vill det ska göra. Dessutom skall vi starta vår resa i nästa vecka, och hur lång tid tar det innan mobiler och simkort anländer? Hinner vi få dom innan vi åker?

Spänningen var stor när posten kom och vi fick våra telefoner, nu började det nervösa jobbet och göra alla inställningar och återställa de data vi sparat på laptopen. Nervöst och pirrigt men nu är alla appar återskapade och lugnet har lagt sig över den lilla stugan igen. 

Vad är det Danny Glover säger: Im to old for this shit! Håller med honom vet inte om mitt psyke pallar för sånt här längre. Snacka om att få error i skallen, men konstigt nog reder det upp sig i slutändan.

En livlina finns alltid i supporten hos Apple som tur är, vänliga och med ett otroligt tålamod lotsar de mig genom alla besvärligheter.

Som omväxling till all fotboll jag sett på tv ser jag ikväll på en ishockey match mellan V Frölunda från Göteborg mot JYP från Finland, missar inledningen av hockeysäsongen när vi är borta på vår resa. Men jag såg faktiskt mina favoriter Djurgårn igår spöa ett annat finskt lag, så jag känner tillförsikt för kommande säsong. 

Första kortet med nya kameran! 

Gubben blev inte vackrare, trots ny kamera, shit!

Är väl det här som kallas sellfis eller?

Spänd.

Som pensionär blir man lätt stressad om man har mer än två saker att göra samma dag. När jag var i min krafts dagar kunde jag jag hinna med både banken, systemet och frisören och kanske några saker till samma dag. 

Idag har jag varit lite spänd måste jag erkänna, byte av tom gasolflaska, Carthagon hade besiktningstid idag, körförbud fanns runt hörnet om den inte vart godkänd. Bedömd fullt körduglig. Eftersom det är en tung husbil ska den genomgå besiktning  vid bilprovningen varje år.

Förra året fick jag beröm vid besiktningen inte en enda anmärkning, de tyckte bilen av årsmodell 2010 såg alldeles ny ut! Så jag behövde egentligen inte vara spänd för resultatet idag. Samma sak i år de påstod att bromsarna var i toppskick och den rullade igenom hallen med blankt papper! 

Känns skönt att veta om vi skall klättra uppför Österrikes alper att bromsarna är att lita på.

Sedan har jag problemet med Ullas ihopvikbara cykel, hon fick punktering när vi cyklade i Spanien, hittade en cykelverkstad som satte i en ny slang, men vi har märkt att luften sakta pyser ut, inte bra för vi hoppas kunna cykla runt lite i omgivningarna när vi stannat upp för några dagar. Fann en cykelverkstad i Kungsbacka som fixade det medan jag väntade!! Kors! Du får väl doppa innerslangen i baljan och se var det bubblar, här lagar vi inga slangar, vi sätter in en ny blev svaret. Det är okej bara den till skillnad från mig kan hålla vädret!

När det var gjort återstod att fylla tjugo liters dunken och bilens tank med dieselolja, tillbaka till logen och stuva in gasol och båda cyklarna på sin plats i bilen garage Ett utrymme längst bak i bilen där vilstolar och bord, cyklar och annat skrymmande gods förvaras. Ganska nöjd  med dagen där jag ryckte upp mig ur fåtöljen och fixade de sista förberedelserna inför resan. Kvar är att lasta in kläder och den mat som Ulla lagat och fryst in samt personliga hygienartiklar, men det blir i nästa vecka.

Semester!

Skönt snart börjar vår semester. Så vi kan koppla av från allt slit och släp.

Starta Carthagon och släppa handbromsen och glida söderut genom Europa mot Kroatien. Det vill säga om den obligatoriska bilprovningen inte tycker vår bil är trafikfarlig och ger den körförbud. Svaret får jag på tisdag kväll, tror inte det finns skäl för någon anmärkning, men osvuret är bäst.

Vi får som sagt sällskap med en annan husbil med vännerna I & M  åtminstående under några veckor är det sagt innan de vänder hemåt. De har inte förlängd semester som vi har och därför kan ta det lugnare. I & M vill göra Kroatien först för att på hemvägen ta vägen över Italien och besöka dess vingårdar.

Nu har min färdkamrat och kartläsare plötsligt börjat läsa in sig på Italien och främst då på Cinqe Terre. De fem byarna som skall vara en stor upplevelse att vandra i och till. I & M har varit där tidigare och berättat hur trevligt det var. Det är fem byar på en rad efter kusten, det går ej att ta sig dit med husbil eller ens med en liten personbil. Man tar ett tåg från närmaste större ort och kliver av vid första byn och kan sedan vandra mellan byarna. Blir det för jobbigt kliver man på tåget igen, går av vid nästa by och fortsätter så till man sett alla fem orterna, ätit gott mätta i magen och på upplevelser tar vi tåget tillbaka till vår bil. Byarna klamrar sig fast på bergssluttningarna ovanför havet, gränderna är för smala för biltrafik. En av byarna har bara en gata som leder ner till havet, det är så trångt mellan berget och havet så när fiskebåtarna kommer hem efter fisket får de dra upp de små båtarna och lägga dem på gatan läste jag!

Onekligen en spännande utökning av resrutten, känns mycket bra att få se en del av Italien också, kanske stå några dagar på någon trevlig vingård, käka pasta carbonara med ett gott vin från vingården. Nu får jag passa mig så jag inte börjar dregla i paddan (IPaden). 

Problemet med strömförsörjningen till startbatteriet är löst nu, felet var att original laddaren laddade bara de två batterierna till husdelen, kylskåp, frysskåpet, TV  belysning, vattenpump, m,m. Inte startbatteriet, nu sitter det en ny intelligent laddare som bara förser det batteriet med ny färsk ström. Så händer inget nytt oförutsägbart fel så ska det bli en spännande resa som jag länge sett fram emot.

Sven.

Idag ska jag berätta om min mammas bror, Sven.

Sven Tornkvist, son till Johan Robert Törnkvist och makan Hulda. 

Redan vid 16 års ålder emigrerade Sven till Amerika, eller USA som det heter.

Det fanns en liten Svensk koloni i Wisconsin där han slog sig ner. Började jobba i en vapensmedja och var kvar där tills pensionen. Gifte sig och jag blev med en kusin Joan som var i min ålder. 

Under alla år kom Sven hem till Sverige en gång, och det berodde på att hans mor Hulda låg på sitt yttersta. Fadern Johan Robert var då död sedan många år tillbaka.

Mamma vårdade mor Hulda i vår lägenhet på två rum och kök, där fick även Sven knö sig in, som det heter i Göteborg. Sven stannade en månad innan han reste tillbaka till Watford Wisconsin.

Det blev mycket tid att umgås med Sven som berättade om sitt liv over there. Satt som en gapande fågelunge och bara lyssnade. Sven hade inte talat svenska på alla dessa år, men kom ihåg det mesta med en underbar dialekt. Jag tog med Sven på promenader så mina lekkamrater skulle få höra honom  tala. De stod i klungor utanför vår port och väntade på oss! 

Vi hade en sommarstuga vid sjön Väringen med brygga och en flatbottnad eka, när Sven fick höra det ville han vi skulle fiska. Jag hade rott drag som man säger mycket utan att få så mycket som ett napp.

När Sven och jag fiskade fick vi tre gäddor första kvällen!! När sedan han rest hem igen blev det som vanligt, inte ett napp! 

Sven både jagade och fiskade mycket där över. En kväll berättade han om en fiskeresa upp till

"De stora sjöarna" vad jag förstår är det upp mot Canada sett från Visconsin, inte så långt bort för honom. Sven och tre fiskekamrater plus en stor hund packade in sig i en stor herrgårdsbil, minns jag rätt skulle de campa med tält, och laga sin mat över öppen eld.

Efter mycket dividerande åtog sig en av männen att laga  maten, men om någon så mycket andades om att det inte smakade bra, fick han överta kockmössan.

Det gick bra ett par dar, men så tröttnade kocken på att laga mat, så han tänkte ut att om jag vräker i salt i grytan i stor mängd var det väl tusan om ingen klagade och då måste ta över matlagningen.

Sagt och gjort. Alla åt och var rätt tystlåtna, tittade på varandra men sa inget.

Till slut kunde inte Sven hålla sig utan utbrast, det var en djävla gryta och vara salt, men det är ju det jag tycker så mycket om!! Han klarade sig från köket med ett nödrop. Endast kocken tyckte det var att klaga, men han blev nedröstad. 

Sedan var det historien med hunden.

Den sprang mestadels lös runt campen. Sista dagen innan hemresa lyckades hunden nosa upp en skunk, om någon blir för närgången mot skunken pinkar den med stor precision ner den nyfikna med en fullständigt vidrig doft. Alla hjälptes åt att skrubba hunden med allt vad rengöringsmedel de hade. Ståendes ute i sjön, inget hjälpte den vidriga lukten satt kvar i pälsen på världens mest olyckliga hund.

De bedömde det som helt otänkbart att ha hunden inne i bilen på hemresan. 

En stor De Soto stationsvagn, men den hade den fördelen att bakfönstret gick att veva ner, så inlindad i en filt med alla fönster nedvevade tog de sig hem. Hur lång tid det gick innan hunden fick vara någon annan stans än i hundkojan på gården minns jag inte.

Sven dog i cancer för många år sedan, har kvar några brev han skrev till mamma, på kuvertet kunde man läsa namn och adress på avsändaren.

När Ulla och jag skulle göra vår Route66 resa som utgick från Chicago lade jag in adressen på Svens senast kända adress på min GPS, ifall vi kunde svänga förbi, tänkte knacka på och fråga om de visste något om min morbror Sven. Hade varit roligt att få se hur han bodde och levde.

Tyvärr blev färdplanen lite för knapp med förbokade hotell för en hel månad.

Jag grämer mig så att jag inte tog till en dag extra för detta. Hade förresten ett par adresser till där han även bott, även de inlagda i navigatorn.

Ingen idé att gråta över spilld mjölk heter det i ordspråket.

Snart finns ingen mjölk att gråta över om inte bonden får anständigt betalt för levererad mjölk!!

Varning

Glömde ställa ut varningsskylten. Gjorde inte så mycket, de är inte så spralliga längre. Vilka då?

Jo Ullas tjejmaffia är på sitt årliga besök här hos oss. Tanterna kan verkligen konsten att prata både på inandning som utandning. Som tur var behövde den stora gräsmattan klippas vid logen, så det var lämpligt att åka iväg och göra det. Ägaren av logen har en åkgräsklippare som sett sina bästa dar, men den fungerar. Ställde in den på lägsta möjliga klipphöjd så kanske det inte behövs någon mer klippning i år. Carthagon står utanför logen för att se om solcellen på husbilstaket håller batteriet laddat. 

Solcellen ger så mycket laddning att bilen startade i alla fall, alltid något. Få se om det går lika bra på torsdag när jag skall tillbaka till verkstaden? 

Skall bli skönt när vi kommer iväg på vår resa söderut, det enda tråkiga är att inte få se hur allsvenskan i fotboll slutar, vem blir svenska mästare och vilka åker ur blir nedflyttade till lägre serie? Jag har ett TV program att jag kan välja vilken match jag vill se, eller zappa mellan kanalerna. 

Dessutom börjar elitserien i ishockey snart, samma sak där kan se vilken match jag vill.

Förutsatt jag är hemma, vilket vi inte kommer att vara när det drar igång. Nu är det inte hela världen, de skall spela om guldet till långt fram i vår nästa år.

Nu har tanterna sovit och vilat käkarna så nu är kacklandet i full gång igen, är nog dags för en promenad tror jag.

Frustrerande

Faktum är att med åren blir jag alltmer frustrerad när saker och ting inte fungerar som de ska.

Senaste månaden har varit en enda lång väntan på att få starta vår resa, trodde jag hade läget under full kontroll. Ringt ett antal samtal till Skatteverket, försäkringsbolagen och alla man kan behöva lämna besked till, eller få svar från.

Besiktningstid är beställd, bra att få bromsarna kollade inför klättringen i alperna.

Vad jag inte räknat med är att laddningen till bilens motorbatteri skulle börja djävlas, alltså inte hålla laddningen. Någonting drar ur batteriet trots allt som går att stänga av är avstängt.batterierna laddades under 24 timmar i lördags, idag när jag skulle hämta bilen för köra till bilverkstan var det urladdat!! Bilen startade inte, satte i 220V elkabeln och väntade en halvtimme, då hade batteriet fått laddning tillräckligt för att bilen skulle starta.

Bilverkstaden mätte upp batteriet det var inget fel på förutom det fattades kräm i det. 

Kunde också se att något stjäl ström och drar ur batteriet, men kunde inte lista ut vad som var tjuven i dramat.

Ett samtal till min bästa vän Bernt i Örebro som jobbat på Volvos lastbilsverkstad sedan han som 15 åring slutade skolan och som betraktades som den skickligaste bilelektriker i hela mellan Sverige.

Han ställde hundra frågor och gav mig lika mycket tips, dock inget som hjälpte.

De ska få en chans till nästa torsdag då de vill ha bilen hela dagen, jag får en lånebil så jag slipper hänga där hela dan.

Har också beordrat dem att montera en lätt åtkomlig huvudströmbrytare till startbatteriet. Bryts strömmen med en sådan kan batteriet inte urladdas. 

Förr i tiden var det standard och självskriven sak på lastbilar och traktorer bland andra maskiner. Förstår inte varför detta upphörde. Är en sådan lätt åtkomlig men lite undanskymd är det ingen som kan starta eller stjäla bilen. Våra NordWest båtar hade det. En enkel stöldförsäkring. 

Kan de ej lösa problemet i nästa vecka har vi en livlina kvar, ringde Alexander i Örkeljunga som vi köpt bilen av. Bad honom reservera en tid dagen innan vår färja avgår från Trelleborg, vi får ingen större omväg med den avstickaren. Det skulle han ordna med. 

Förstår inte hur jag blivit på gamla dar, detta skulle jag tagit med en klackspark för 30 år sen. Är ju bagateller egentligen moderna bilar innehåller så mycket elektronik som drar vart och en några mili ampere men tillsammans blir små rännilar till en stor å. 

Gå in i en stor bilhall med nya bilar och se hur många som står med batteriladdare påslagna, något jag inte tänkt på tidigare, men så är det faktiskt.

Som sagt detta är en bagatell egentligen, och kommer inte att på något sett äventyra vår resa. Det är bara så förbaskat tråkigt när det uppstår oförutsägbara fel som inte är så enkelt att spåra varifrån det kommer. En punktering är enkelt att upptäcka och åtgärda, detta har visat sig svårare att hitta.

Trevligt däremot är vädret, rena medelhavsvärmen för närvarande, härligt! En försmak på hur vi förhoppningsvisfår det på vårt resmål.

Trevligt besked.

Idag har vi fått höra att det par som vi reste tillsammans med till Barcelona för två höstar sedan gärna vill göra oss sällskap till Kroatien. De har bara möjlighet att vara borta mellan tre och fyra veckor. Det var detsamma förra gången då skiljdes vi åt när vi fortsatte mot Santa Pola och dom vände hemåt igen. 

Det känns naturligtvis tryggare att ha en husbil till i sällskap, samt umgås med efter dagens etapp när man trivs ihop. 

Vi har inte haft något problem vid våra resor i Europa när vi färdas själva, och vi väljer oftast trygga campingar vid övernattningar, vilket gör att vi sover gott om natten. Vi vet att de på hemvägen gör en sväng in i Italien och besöker vingårdar där, kanske vi följer med en bit, i det landet har vi ännu inte kört med husbilen, så varför inte.

De har bokat plats på samma färja från Trelleborg som vi åker med, så vi träffas där då vi kommer från olika håll i landet.

Det gick smidigt förra resan då vi hade komradio mellan bilarna så vi hela tiden hade kontakt, blir samma sak i år.

Ringde idag ett företag i Malmö där man kan fylla sina halvtomma gasolflaskor istället för att lämna en halvtom i utbyte mot en full. Man betalar då endast för de kilo gas man fyller, ett bra system tycker jag.

Vi var välkomna dit de har öppet när vi räknar med att passera på väg till Trelleborg.

Skall man vara i utlandet så lång tid som vi beräknar vara är det skönt med fulla gasflaskor.

Alla länder har sina anslutningskopplingar till flaskorna vilket gör att vi måste ha adapter till dem alla vilket är krångligt, så bäst är om de flaskor vi har räcker hela resan.

Vi har en liten kokplatta som drivs med små engångstuber och en liten smidig gasolgrill, också med samma typ av engångsflaskor, vi har nio stycken sådana flaskor med. Av erfarenhet vet vi att de räcker till förvånansvärt många potatiskok så det känns lugnt, vi skall nog få varm mat varje dag om vi vill ha.

Men några besök på de olika ländernas krogar lär det bli, hoppas jag.

En liten fräckis kanske?

Under mitt vuxna liv har jag kört alla tänkbara typer av bussar, traktorer och lastbilar. 

Det har varit grävmaskinstrailer, tankbilar,grusbilar, bil med släp och inte minst kranbil.

Jag har utfört transporter åt många olika sorts företag. Men jag har inte kört spannmål från bönder till Lantmännens silos, tur är väl det kanske med tanke på vad här följer.

När man kör säd i lös vikt, alltså inte i säck bör man ha höga lämnar på flaket, (alltså höga kanter).

Dessutom är det bra om man hänger säckar på lämmarna där säden kan sippra ut och hamna på vägen. 

Det är sidolämmar och bakläm, vid tömning av lasset kör man upp tippen och lösgör underkant på baklämmen som är hängd i överkant så rinner säden ner genom ett galler i marken och vidarebefordras upp i en silo.

Okey så här var det.

En man kom i till sjukhuset med krossad fot, blev opererad och inlagd på en sal.

När han så sakta vaknade upp ur narkosen märkte han hur den ena sjuksystern före den andra efter kom in och lyfte på lakanet och tittade under detsamma, mannen kunde inte förstå varför det var så intressant att titta under hans lakan? Han frågade den senast nyfikna systern vad de tittade på?

När hon bara fnittrade och inget sa grep han hennes hand och sa jag släpper dig inte förän du berättar.

Då tog hon hans journal och visade honom vad det stod.

Vid sädesuttömning föll lemmen ned och krossade foten!!

Så kan det vara, något i hästväg misstänker jag. Undra på att de var nyfikna!

En seglare går iland

Fick ett mail idag från mina vänner Rolf Bjelke och Deborah Shapiro.

De skriver att de nu sålt sin segelbåt som varit deras enda hem de senaste trettio åren. 

Vi hälsade på dem i deras mysiga hus i Mönsterås förra året när vi passerade där med husbilen.

De nämde då att de mönstrat av och gått iland för gott och att de hade för avsikt att sälja sin älskade båt Northen Light. Det är ju inte vilken båt som helst, är ju byggd för segling på de stora haven så antalet spekulanter är något begränsade. Men nu har den fått nya ägare som avser segla jorden runt.

Rolf och Deborah är inga tonåringar precis ett hårt liv ombord med stormar, orkaner och isberg. Samt frivilligt infrusna i Antarktis ett år! 

De har nu startat sin nya karriär som livsnjutare i Mönsterås med en annan vy från sitt hus än stormiga havsvågor. Nu gäller gröna ängar med kohagar, blommor och träd när de ser ut från sin altan.

Rolf lärde jag känna redan på 70 talet när han var Kungl Hovjuvelerare och innehavare av en guldsmedsaffär i Örebro. 

Samtidigt byggde han på all fritid på den båt som fick namnet Northen Light. Skrovet av stål köpte han från Holland tror jag det var. Ställde upp det tomma skrovet på villatomten i Adolfsberg och tillverkade varenda träbit i inredningen själv och monterade alla detaljer själv. Allt han byggde och tillverkade höll absolut högsta finish. 

När sedan båten sjösattes första gången var i Hjälmaren, nu började en hektisk period för Rolf med testseglingar för att se om båten uppförde sig som förväntat. Vid några av dessa tester hade jag nöjet att vara med, bland annat den första gången spinnaker seglingen skedde i månljus med svaga vindar utanför Fiskeboda i Hjälmaren.

Rolf och Deborah är de största och mest kända seglare Sverige haft, mest kända är de utanför vårt land, de är enormt stora i USA och har fått de finaste utmärkelser och priser man som seglare kan få.

De fantastiska bildspel, filmer och böcker de skapat genom åren saknar motstycke.

Rolfs och min bekantskap började genom att han och hans son Anders gastade åt min kollega Staffan på kappseglingarna på Hjälmaren. De behövde en gast till och där kom jag in i bilden. 

Kan tänka mig vilka känslor som for genom huvudet på dem när de såg båten segla iväg från Hällsö där den legat sedan de kom hem från sista jordenrunt seglingen med de nya ägarna.

Det är bara att önska dem lycka till med den nya karriären som livsnjutare och att de får göra det i många år till.

To old

Danny Glower skådespelaren sa i filmerna Dödligt vapen tror jag de heter följande, Im to old fore this shit, (ursäkta stavningen). 

Jag tror jag kan säga detsamma, hur länge till klarar man av utvecklingen och dess raketfart.

Var till logen idag igen, hade haft batteriladdaren på nästan två dygn. Väldigt nyfiken var jag på att se konditionen på startbatteriet idag, när jag trycker på knappen som visar vad det var för värde idag? 

Ett tryck visar bodelsbatteriernas status, bra 13,6V, nästa tryckning på samma knapp visar startbatteriet, 12,4 V. Hur kan det vara så stor skillnad? Det sistnämnda är nytt de två bodelsbatterierna är fem år! Vad är fel, vad är det som drar ström fast allt som kan stängas/släckas av är gjort? 

Känns inte bra att somna på resan och inte veta om bilen startar på morgonen, nu tror jag inte det är så stor risk och på de flesta campingar kan man få el så det är nog inget att oroa sig för. 

Ändå gnager det i mig när saker man förväntar sig fungera inte gör det, har därför beställt tid hos Mekonomen i Fjärås, vår lokala verkstad för att om möjligt undersöka och mäta upp vad som orsaken är till problemen. 

Glädjande är att vägen till logen får en välbehövlig nyasfaltering, ett tjockt lager ny asfalt läggs på.

Lite jobbigt när de jobbar med det, men vi åker inte varje dag precis, smalt och trångt just nu.

Vi kommer inte att somna hungriga, det står klart när man ser Ulla jobbar i sitt anletes svett med att tillaga som vanligt jättegoda färdiga rätter som fryses ner för att läggas i bilens frysskåp. Färdiga maträtter de första tio dagarna, mums filibabba säger jag. De dagar vi kör längre sträckor räknar vi med en Quick lunch bestående av korv eller hamburgare vilket är snabbt och lätt att trolla fram. 

Med vår ålder har vi blivit stelare så var tredje timme ett stopp för att sträcka på benen och en kopp kaffe kanske. 

En målsättning vi har är att skriva ner dagens händelser i bloggen, problemet är att tillgången på wi-fi är begränsade, men jag tror att det går att klicka på knappen "spara" för att fortsätta skriva nästa dag och trycka på publicera när det finns Wi-fi. Få se om det fungerar, ska göra det med detta inlägg.

Om inte det ena

så är det de andra sa flickan som blödde näsblod! 

Nu har vi äntligen fått lite sol och värme som vi längtat efter hela sommaren, så vi tog en sväng till logen och vår husbil för att fixa och kolla att vi har läget är under kontroll. Samtidigt tar vi med saker som vi inte vill glömma hemma och lastar in. När Ulla fixar och donar inne i bilen går jag igenom bilens garage (det stora utrymmet längst bak med luckor på bägge sidor). Tog ut bägge cyklarna som förvaras där och pumpade upp trycket i alla hjulen, lite bekymrad över bakhjulet på Ullas cykel, vi satte på en ny innerslang när hon fick punktering i Spanien. Ändå pyser trycket i däcket ut på några veckor. Men vi har pump med oss så det är lugnt. 

När jag startade motorn för att köra ut bilen ur den mörka logen märkte jag att den tvekade att starta för en sekund innan den hoppade igång och jag kunde rulla ut, tänkte inte mer på det förän det var dags att backa in när vi var klara. Startbatteriet var heldött, inte ett liv när jag vred på nyckeln!

Det blev error i skallen på mig, vi satte in ett nytt startbatteri i våras. Borde inte ladda ur när den står med allt avstängt! Den får laddning via en veckotimer när den står i logen varje lördag 24 timmar, det är onsdag idag.

För tre veckor sedan stod vi ett dygn vid Tjolöholms slott där vi träffade Martin och Brith. Där kunde vi inte koppla in elförsörjning men solen sken och gav laddning via solceller på vårt husbilstak.

Men det har sagts mig att på moderna bilar är det så mycket dioder och minnen som måste ha visserligen mikro ström, men många bäckar små.

Efter en stund började min röriga hjärna så sakta börja fungera igen så jag kunde tänka klart. Vid träffen med Martin hade vi problem med säkringarna, en visste vi var trasig och Martin hade ett instrument man kunde se på vilken som var trasig. Det var lurigt att hitta den, men till slut hittade vi den.

Det finns i i utrymmet med elcentraln även en fast monterad batteriladdare, eftersom vi inte hade tillgång till el där vi stod lyste inte lampan på laddaren som säger den är i drift. I vår jakt på den trasiga säkringen måste vi kommit åt knappen som är för till och från så den blev avstängd.

Som sagt var när skallen började fungera så lade jag mig på golvet vek undan heltäckningsmattan tog bort locket över elcentralen och såg att lampan på laddaren var svart! Etttryck på knappen och laddaren startade, yes! 

Ändå blir jag fundersam, hur kan ett nytt batteri dra ur på tre veckor? Inga glömda lampor eller så. 

I logen laddar inte solpanelen. När vi startar vår resa laddar bilens generator när vi kör plus solpanelen så det är nog inga bekymmer så långt. Det sitter en panel ovanför dörren som visar utetemperatur, hur statusen är i batterierna, hur mycket dricksvatten det är i tanken och även hur mycket disk/tvättvatten det är i den tanken. Vi får hålla ett vakande öga på det instrumentet så ordnar det sig nog.

Vid vår Spanienresa stod vi uteslutande på ASCI campingar, de har fasta priser och man vet vad man får, känns väldigt trygga också. Inte minst viktigt att kunna sova lugnt, jaja det finns inga garantier för att slippa tjuvar och banditer, vi har inte hört någon som drabbats i alla fall.

Där finns det alltid möjlighet att ansluta elkabeln och få ström.

Vi har förstått att det är många jätte campingar som har en del av sin yta för ASCI gäster, de platserna är billigare att stå på men ligger inte närmast havet, utan har ett något sämre läge. Men det är smällar man får ta om man vill ha en lägre kostnad, de gör vi gärna.

Oväntat besök

Alltid trevligt med oväntat besök, på förmiddagen idag ringde det på dörren. Vem stod där med blommor och tårta om inte min vän Bernt Åberg. Han var ute på sin årliga resa runt västkusten. Då passar han alltid på att besöka oss. men bara några timmar varar besöket, få honom att sova över natten har vi ej lyckats övertala honom att göra.
Jag fortsätter att läsa reseberättelser på husbilsklubben.se skrivna av sådana som gjort i stort sett samma resa som vi ämnar göra. då råkade jag få se en blogg som var intressant. I Tyskland finns en 35 mil lång väg som kallas Romantische Strasse. Har hört om den vägen någon gång förut, nu när jag läste bloggen och följde deras färd går vägen igenom en lång rad trevliga små städer med mycket att se på, och som är vackra. Nu fick jag veta mellan vilka städer den går nämligen Würzberg och Füssen. Det passar oss att ta den vägen när vi är på väg hem från Kroatien.

Förväntningar

Vi är medlemmar i den IT baserade husbilsklubben.se det är mer än tolvtusen andra också. 

På dess forum kan man ställa frågor om allt som har med husbilar och resor samt allt annat mellan himmel och jord att göra. 

Jag har där sökt på reseberättelser till och från Kroatien och funnit många spännande och lockande berättelser från andras resor och äventyr, vilken väg de åkt och vad som har varit bra och vad som inte varit så bra. 

Ju mer jag läst ju mer stiger förväntningarna på vår resa som börjar med färjan mellan Trelleborg och Sassnitz den 4/9. Men först ett snabbt stopp i Malmö där de kan fylla gasolflaskor och man betalar bara de kilon man fyller. Det är viktigt att ha fulla flaskor när vi startar. Det vanliga är att man byter sin flaska mot en full flaska. En flaska innehåller 11 kilo gasol skulle man då ha en flaska med 4-5 kilo kvar känns det tråkigt att byta den mot en full. Därför åker vi till ett ställe i Malmö där de fyller vår flaska.

Vi har tre 11 kilos gasolflaskor med. Vi räknar med att det ska räcka, förhoppningsvis är det så varmt fortfarande att vi ej behöver köra värmepannan. Just nu en månad innan vi börjar vår resa är det mycket varmt där nere, runt 35 plusgrader i skuggan. Hoppas på något lägre temperatur om en månad när vi kommer dit. 

Alla tycker de kroatiska campingarna håller hög klass och de flesta ligger intill havet med dess fantastiskt klara och rena vatten. Det vet jag om för jag har en gång för många år sedan hyrt en segelbåt och seglat runt öarna i Istrien, alltså norra delen och ner till Split. Ett siktdjup på bortemot 40 meter.

Prisnivån är lägre än i Sverige på matinköp och restauranger och kulturhistoriska platser vimlar det av så undra på om våra förväntningar växer.

Även färden genom Österrike lockar då det är så vacker natur med höga alper och gröna dalar. Svindlande serpentinvägar blandat med långa tunnlar. 

Vill man komma fort fram där kör man motorväg som är betalväg. Vill man spara pengar åker man inte motorväg, istället får man massor av skönhetsupplevelser. 

Prismässigt går det nog på ett ut, betalvägen kan man hålla god hastighet på. De mindre vägarna som slingrar sig uppför Bergen får man köra på mycket låg växel i de skarpa serpentinkurvorna.

Bränsleförbrukningen blir då mycket högre, kanske jämnar ut skillnaden mot betalvägen. 

När vi för ett par år sedan körde med Frankian till Spanien hade vi sällskap med goda vänner i en annan husbil till Barcelona  där vi skildes åt, vi fortsatte till Santa Pola medan de vände hemåt. Verkar som vi kanske får sällskap av dem nu också vilket vore trevligt, få se hur det blir med det.