Brist på inspiration har det varit gott om en tid nu. De negativa rubrikerna i media gör att det positiva tänkandet får gå en hård match för man ej ska deppa ihop.
När man läser en tidning eller hör någon nyhetssändning kan man finna något att skriva om.
I lilla Uddevalla där vi bott några år på nittiotalet och som vi upplevde som en lugn och trevlig stad har det på en och samma vecka har fem! Ungdomar mist livet, två av en överdos knark, och tre skjutna vid ett och samma tillfälle. För ett par veckor sedan två män skjutna, bägge i huvudet svävar fortfarande mellan liv och död på sjukhuset.
Folk som på grund av sitt jobb får dödshot och ej längre törs gå till sitt arbete längre.
Såg att något landsting införde en avgift på minst femhundra spänn för att få åka ambulans!!
Men vad är det som händer med vårt samhälle??
Om jag ligger på golvet med en hjärtinfarkt måste jag först kravla mig till plånboken och se om jag är stadd vid kassa så jag kan ringa efter ambulansen. Klarar jag av att ringa kan jag då hoppas de kommer eller kanske de tycker de behöver ta upplysning på mig först. Tar dom kreditkort? Troligen inte, risken är stor jag hinner avlida och pengarna med mig.
Mina surt förvärvade slantar kan de i så fall först gå till min begravning innan kronofogden kräver in kostnaden för ambulansen först? Kanske man kan bli lagd i någon massgrav. Behöver inte bli så kostsamt för myndigheterna.
Det börjar bli bråttom för en ansvarig person för en vårdcentral sa i tv igår att bristen på läkare är så stor om några år att vårdcentralerna får stänga.
Hoppet är nog att hålla sig väl med någon veterinär, kan han ej bota mig kan han ge mig en injektion så jag somnar in under ordnade former, jag vet så fick vi göra med vår svårt sjuka hund.
Men det är aldrig försent att ge upp, så jag håller ut en tid till måste väl hända något positivt med vår värld vi lever i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar