Såg i mitt nya pass att jag faktiskt heter Bengt Tony!
Hade en faster som envisades med att kalla mig Tånny! Vad då Tånny jag är väl ingen ponny heller!
Tyckte vid den åldern (10år) det lät töntigt, ville kallas Benga lät coolare. Problemet var att Bengt-Åke i samma klass hade lagt beslag på det nicknamnet. Då hade jag ännu inte hört talas om en tuffing vid namn Tony Curtis på vita duken. Efter sett några filmer med honom gick det lättare att heta Tony.
När jag växte upp hörde jag aldrig någon som hette Tony. Idag vimlar det av folk med det namnet, med ålderns rätt brukar jag hävda att jag var först!
Frågade en gång mamma hur det kom sig att jag fått just det namnet? Mammas bror Sven emigrerade till USA vid 18 års ålder och bodde där till sin död. När mamma skrev till honom att hon väntade barn sa Sven blir det en pojke döp honom till Tony. Så blev det. Inte blev jag någon Tony Curtis precis, när jag ser mig i spegeln på morgonen liknar jag mest Frankenstein. Tur för mig att inte Ulla redan då var i behov av glasögon.
Tänker på mannen som förälskade sig i en operasångerska. Hon sjöng så gudomligt vackert så ingen hade hört en så vacker röst någonsin.
Mannen uppvaktade sångerskan och till slut sa hon ja när han stod på knä och friade. När mannen berättade detta för sina vänner blev de helt bestörta och undrade om han förlorat förståndet?
Hon är ju så gräsligt ful, ingen människa kan leva med en så gräsligt ful kvinna.
Mannen brydde sig ej om vännernas invändningar utan bröllopet stod en vacker vårdag.
På morgonen efter bröllopsnatten vaknade mannen i dubbelsängen och tittade på sin käresta. Tittade en stund till innan han utbrast Sjung för helvete sjung!
Det dröjer nog innan Ulla ber mig sjunga, min sångröst har vissa likheter med brandlarmet i taket.
När jag ögnade igenom passet upptäckte jag att dagen för min födelse var ännu ett år längre bort.
Något jag oftast förträngt, förstår inte vad det ska va något att fira. Trots jag sagt från på skarpen envisas folk att ignorera min önskan att låta detta faktum glida in i glömska.
Gjorde idag ett pyttelitet undantag från min inställning och på Bengtdagen hade vi vid charkdisken köpt två stora entrecote. Försökte förgäves förklara för slaktaren att det blivit något fel! Jag skulle inte köpa affären vilket jag trodde när jag såg prislappen på köttet.
Men med råstekt potatis, vitlökssmör wokade grönsaker, en skvätt HP sås nedsköljt med några glas vin kvar sedan vår Spanienvistelse blev det en minnesvärd måltid.
Ulla tillhör den kattegori kvinnor som är vacker när hon vaknar, men när jag fått tre glas vin är hon vackrare än någonsin, lyckligtvis behöver jag aldrig be henne sjunga!
För säkerhets skull har vi skilda sovrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar