Upphetsad

Nja inte mycket faktiskt. 

Väntar på matgäster om en stund, fördriver tiden med att se med ena ögat på  VM i damishockey.

Tittar en extra gång på fjärrkontrollen om jag råkat trycka på slow motion knappen, nähä inte det!

Har man som jag ända sedan tidigt i höstas sett svenska elitserien för herrar på tv med match nästan varannan dag undrar man är detta samma sport? Något som känns tryggare med damerna är att här lär det inte finnas risk för hjärnskakning, kroppskontakt mellan skönheterna är obefintligt. 

Obligatoriskt är det med ett heltäckande galler för ansiktet, vilket gubbarna också borde tvingas ha.

Herrar med ett leende utan framtänder är ingen inbjudande syn precis. 

Vad man kan se genom gallret har damerna inte odlat slutspels skägg heller. Bra tycker jag, fast egentligen bryr jag mig inte så mycket över just det. Kommer troligtvis inte få deltaga i nått kram o pusskalas med dessa damer.

Man har fått lära sig att på senare år är det så att skall Sverige få medaljer i någon sport så får man lita till damerna, svenska män är bildlikt och bokstavligt under isen.

Så lycka till tjejer, håller på er.

Man häpnar.

Har svårt att ta in det ofattbara som rullades upp på tv skärmen om piloten som valde ta med sig 149 människor i sitt självmord. 

Det börjar vara mycket nu. Alla terrorhandlingar runt om i världen varje dag.

Törs snart inte slå på varken radio eller tv längre, det är elände överallt. Även i vårt lilla trygga land matas vi dagligen med trippelmorden och dubbelmord. Knivar yxor och till och med kulsprutepistol används. Alla tänkbara motiv och även otänkbara motiv för att ta död på varandra. Minns snart inte den dag när det inte rapporterades om skottskadade eller knivskadade människor.

Ofta är det gängrelaterade uppgörelser mellan invandrargrupper. Men vad hjälper det när några individer kan gå in i en krog och skjuta urskillningslöst mot kroggäster som äter och ser en fotbollsmatch på tv. 

Valfläsk finns det av olika slag, inte bara sånt som valfångstfartyg harpunerar på havet.

Nej det öses ut många ton valfläsk i samband med riksdagsvalen. Vallöften man lovar dyrt och heligt ska hållas bara man lägger sin röst på vederbörande. Alla partier är lika goda kolsupare på att lova.

Har gått ett drygt halvår sedan senaste valet och nu sviker regeringen sina löften i en rasande fart.

Rotavdraget skulle inte röras lovades det, jo det måste hastigt och lustigt sänkas från 50% till 30%

Idag kom besked om att bensin/diesel skatten höjs med 0,48kr/lit !!

Ytterligare ett brutet löfte! 

Det behöver inte drabba oss så hårt, vi åker inte mycket. Nu får vi som pensionär gratis bussresor inom kommunen, inte så mycket att hänga i julgranen precis då det är så glest mellan turerna.

Det blir värre med husbilen, bränslekostnaden blir betungande. Men om inte övriga Europa gör motsvarande höjning av dieselskatten får vi förlägga våra turer söderut.

Som ute allt detta är nog ska man springa runt och ställa om alla klockor på söndag.

Förstår inte att vi inte kan ha sommartid året runt. Men å andra sidan är det inte mycket jag förstår idag. Ovanför porten till en läroanstalt fanns texten HÄR FATTAS KLOKA BESLUT.

Den texten kunde sitta över riksdagshuset och många andra myndigheter med. 

Fattas kan tolkas olika, fattas som beslutas eller som jag nu utläser det, saknas.

Så nu fattas det inga fler beslut här idag, kloka eller korkade, så det så.

Woffar blir det på detta sättet?

Visst är det konstigt hur det kan bli! Idag när jag gick min runda som vanligt tyckte jag tröttheten mot slutet av promenaden  kändes svårare än vanligt. Tog emot ordentligt om man säger så.

Kanske inte är så konstigt om man tänker efter, men då får man tänka efter. Idag är jag ett helt år äldre än igår enligt mitt nya pass. Ulla som igår var ett halvår yngre än mig är idag ett år yngre.

Hoppas hon inte tycker åldersskillnaden blivit så stor att hon ser sig om efter en yngre och virilare man nu. 

Mycket tv tittande är det nu. Slutspelshockey varje kväll senaste månaden, och det fortsätter någon månad till innan mästarna är korade.

När vi bodde i Göteborg hade jag säsongsbiljett så jag såg varje hemmamatch i ett par säsonger när V/F alltså Frölunda som vars supportrar kallas Goa Gubbar. Det var en trevlig upplevelse, ävensom mitt favoritlag är ett annat så känner jag lite för V/F.

Den stora publikfavoriten i dåvarande Göteborgslaget V/F var en Finnländare som heter Tommi Kallio.

TK bedömdes som en stjärna i dalande, börjar bli till åren. När klubben vägrade ge honom nytt kontrakt  blev fansen galna och försökte få klubben att behålla TK, men icke sa Nicke.

Växjö trodde emellertid han hade mer att tillföra klubben, så nu har han spelat i Växjö Lakers några år. Har dessutom fått bli lagets kapten, vilket är en stor ära och förpliktar att gå före och leda sitt lag.

Växjö var igår uppe i Örebro och spelade en avgörande roll vilket lag som skulle gå till semifinal.

Gissa vem som gjorde det avgörande målet och skickade ut Örebro från fortsatt spel om pokalen.

Jo visst Tommi Kallio!!

Så ikväll har jag sett avgörande matchen mellan V/F och Luleå. Vinnaren går till semifinal och möter Växjö. Gissa om det kliar i fingrarna på Tommi att få slå ut sitt gamla som ansåg han var för gammal.

Jo det blir V/F som möter Växjö efter en rafflande match som avgjordes i 59 min av 60 min!!

På söndag spelar de första matchen först till fyra segrar gäller. Gissa om jag kommer att hålla minst en tumme för att Tommi ska vinna och gå till final.

Goa Gubbar har inte glömt Tommi, kan slå vad om att de ger honom stående ovationer när han skrinnar in på Scandinaviums hockeyplan på söndag det är han värd.

Han trivdes så bra i Gbg så efter avslutad karriär är det troligt han flyttar hit med fru och barn har han sagt.

Hur jobbigt måste det inte vara för alla spelare de har haft match varannan dag. Varannan dag i Luleå och varannan i Gbg bara resorna skulle knäcka mig. Tur man är så grundtränad på långt fåtöjsittande varje kväll, skulle aldrig gå annars.

Bengt!

Dagens datum.

Såg i mitt nya pass att jag faktiskt heter Bengt Tony! 

Hade en faster som envisades med att kalla mig Tånny! Vad då Tånny jag är väl ingen ponny heller! 

Tyckte vid den åldern (10år) det lät töntigt, ville kallas Benga lät coolare. Problemet var att Bengt-Åke i samma klass hade lagt beslag på det nicknamnet. Då hade jag ännu inte hört talas om en tuffing vid namn Tony Curtis på vita duken. Efter sett några filmer med honom gick det lättare att heta Tony. 

När jag växte upp hörde jag aldrig någon som hette Tony. Idag vimlar det av folk med det namnet, med ålderns rätt brukar jag hävda att jag var först!

Frågade en gång mamma hur det kom sig att jag fått just det namnet? Mammas bror Sven emigrerade till USA vid 18 års ålder och bodde där till sin död. När mamma skrev till honom att hon väntade barn sa Sven blir det en pojke döp honom till Tony. Så blev det. Inte blev jag någon Tony Curtis precis, när jag ser mig i spegeln på morgonen liknar jag mest Frankenstein. Tur för mig att inte Ulla redan då var i behov av glasögon. 

Tänker på mannen som förälskade sig i en operasångerska. Hon sjöng så gudomligt vackert så ingen hade hört en så vacker röst någonsin. 

Mannen uppvaktade sångerskan och till slut sa hon ja när han stod på knä och friade. När mannen berättade detta för sina vänner blev de helt bestörta och undrade om han förlorat förståndet? 

Hon är ju så gräsligt ful, ingen människa kan leva med en så gräsligt ful kvinna.

Mannen brydde sig ej om vännernas invändningar utan bröllopet stod en vacker vårdag. 

På morgonen efter bröllopsnatten vaknade mannen i dubbelsängen och tittade på sin käresta. Tittade en stund till innan han utbrast Sjung för helvete sjung!

Det dröjer nog innan Ulla ber mig sjunga, min sångröst har vissa likheter med brandlarmet i taket.

När jag ögnade igenom passet upptäckte jag att dagen för min födelse var ännu ett år längre bort.

Något jag oftast förträngt, förstår inte vad det ska va något att fira. Trots jag sagt från på skarpen envisas folk att ignorera min önskan att låta detta faktum glida in i glömska. 

Gjorde idag ett pyttelitet undantag från min inställning och på Bengtdagen hade vi vid charkdisken köpt två stora entrecote. Försökte förgäves förklara för slaktaren att det blivit något fel! Jag skulle inte köpa affären vilket jag trodde när jag såg prislappen på köttet. 

Men med råstekt potatis, vitlökssmör wokade grönsaker, en skvätt HP sås nedsköljt med några glas vin kvar sedan vår Spanienvistelse blev det en minnesvärd måltid.

Ulla tillhör den kattegori kvinnor som är vacker när hon vaknar, men när jag fått tre glas vin är hon vackrare än någonsin, lyckligtvis behöver jag aldrig be henne sjunga!

För säkerhets skull har vi skilda sovrum.

Sverige vart är du på väg?

Angående trippelmorden i Uddevalla och dubbelmordet i Gbg nyligen kom jag att tänka på en visa av Owe Thörnqvist inspelad i början på åttiotalet under titeln "Sverigebesöket" (sök på artist och låt på youtube.) Synnerligen högaktuell även idag. Lyssna på texten!

Owe har alltid varit min idol, ingen kan som han skriva texter som har en sådan knorr, och som innehåller ordvändningar som slår kullerbyttor på svenska språket. Owe skrev de första svenska rocklåtarna  i slutet på 50 talet och kan fortfarande 86 år ung ge konserter som svänger som aldrig förr.

Far och flyg!

När jag på promenaden i det härliga vädret såg flygplanen på himlen på väg eller ifrån Landvetter (Göteborgs AirPort ) kom jag och tänka på en resa jag gjort. 

Far och flyg förresten, kan även vara ett kraftuttryck i stället för Dra åt helvete! Slutdestinationen kan vara samma i bägge fallen.

En liten fräckis kan vara på sin plats här. 

Det händer vid stora flygolyckor att man kan läsa att. Kockpitten hittades fyrahundra meter ifrån vraket!

Synd om kocken även om han förmodligen inte saknar den.

Har själv flugit med stora plan några gånger, lyckligtvis med alla lemmar i behåll, även den som I min nuvarande ålder inte är lika aktiv som i unga dar!

På åttiotalet var det en verkstadsägare som byggde en släpvagn att koppla bakom lastbilen. Den mannen vi kan kalla honom G fortsättningsvis. G var även pilot, hade varit i USA och tagit flygkaptenens kompetens på större jetplan. G var delägare med andra företagare i Örebro i två mindre flygplan, bägge tvåmotoriga. Släpvagnen köpte jag genom bilfirman som då sålt de flesta stora lastbilarna jag ägt. Försäljningschefen på bilfirman, vi kallar honom B, var även seglare. Vi umgicks i viss mån i olika hamnar eftersom jag också seglade på den tiden. 

En dag föreslog B att vi skulle åka till Köpenhamn och gå på båtmässa där. Hur ska vi ta oss dit undrade jag?

Jag snackar med G sa B han får flyga oss fram och tillbaka, en dagstur. Jag tror planet rymde sju pers + piloten men hade två motorer, det var villkoret för jag skulle följa med.

Flygplatsen på Gusavsvik hade ingen betongstartbana, utan var ett gräsbelagt gärde. Det hade regnat så mycket att planen hade i tid flyttats till Karlskoga flygplats som hade betonbanor.

B hade talat med några andra kollegor till mig för att fylla planet. När vi påmorgonen klev ombord var jag sist att gå ombord, det fanns bara en stol kvar till mig. Var bara det att jag förstod inte hur jag skulle sitta för stolen stod hårt mot stolen framför. Fanns inget utrymme för mina långa ben. Ropade på G och frågade hur han tänkt sig?

Lätt som en plätt sa G drog igen dörren och trappen och sköt tillbaka stolen så det blev utrymme för mina ben, fiffigt tyckte G och satte sig vid spakarna för take off. När vi flugit nån timmeovan molnen hörde jag knackningar på dörren jag satt intill!

Försökte titta lite diskret ut genom fönstretför att se vem som ville komma in. Kunde inte se någon, tänkte det här håller jag tyst om, men knackandes fortsatte. När vi närmade oss Köpenhamn fich G meddelande om turbulens vindar så han bad oss spänna fast oss med bältena. Jag letade förtvivlat efter ena halvan av bältet. Kunde snart konstatera att det var den delen av bältetsom var på utsidan och knackade på och ville in. Inte Gud fader vilket jag ett tag fruktade. Nu var goda råd dyra, ville inte flyga upp i taket i luftgroparna. Genom att sjunka djupt i stolen kunde jag köra upp fötterna i taket och ta spjärn vilket funkade bra även om det var obekvämt i längden.

När vi gick in för landning råkade jag se ut snett bakåt och upptäckte ett helt radband av stora plan bakom oss. Skrek till G. När du får hjulen i backen sväng vänster fort som f-n så vi inte får ett sånt plan i skallen, nåja det klarade han galant. Mässbesökarna gick bra sent på eftermiddagen startade vi hemflygningen. I Karlskoga finns ingen tullstation så när man kommer från utlandet måste man anmäla till tullen. I vårt fall innebar det landning i Jönköping. G stannade planet mitt framför terminalen gick in och sa hej till tullen fick klartecken för att starta igen. Under tiden blev en pilot på ett flyg tillhörande bolaget Linjeflyg skogstokig för G hade parkerat på den plats där de släppte av och på passagerare.

Nåväl vi kom iväg upp i luften med kurs på Karlskoga. På hemresan blev jag erbjuden sitta framme hos piloten, fanns alltså två stolar i bredd där. Kunde va spännande tyckte jag och tackade ja till det.

G berättade att det kommit information om att vi vid landning eller strax före kommer att hamna i ett mycket kraftigt åskväder. Det är lugnt sa G har landat mång gånger i storm. Önskade han inget sagt för det blev plötsligt väldigt tyst ombord.

Mycket riktigt, plötsligt började planet fara kring som ett höstlöv i vindbyarna, blixtar runt omkring oss hela tiden. 

Sneglade på G han såg koncentrerad och sammanbiten ut, satt med en sådan där gammaldags blyertspenna av trä man hade i skolan i munnen. Vi gick in för landning kolsvart med störtregn och stormbyar, landningsbanan väl upplyst. När vi var sekunder från att ta mark kom en vindby så planet nos pekade vinkelrätt mot färdriktningen. Jag slutade andas och tänkte på kockpitten, nu kraschar vi, men på något mirakulöst sätt fick han nosen åt rätt håll och vi landade visserligen lite hårdare än avsett. Upptäckte då att G hade bitit av pennan han haft i munnen!

När vi sedan stod still och hjärtat börjat sin vandring genom kroppen till sin rätta plats frågade jag G har du någonsin haft en svårare landning??

Jag har haft en lika svår en gång i Helsingfors men då kraschade jag landningsstället sa G.

Ja det ar att fara och flyga det.

Se vad jag hittade!

Skruvade loss ett lock i golvet på husbilen och där hittade jag startbatteriet. Tyvärr har det tappat livsgnistan och är heldött!

Nåväl hur många gånger i mitt liv har jag bytt batterier i bilar och båtar, no problem tänkte jag.Säljaren av bilen till oss har meddelat att det går på den garantin som följde med köpet om jag byter själv.

Nu är det inte som förr i tiden då jag var verktygsspecialistens bästa kund. Att vad man behöver i form av verktyg och maskiner i stort sett fanns i mitt garage. Sen är det en annan sak att jag inte hade något självförtroende när det gällde att skruva isär, och kanske värre att få ihop grejorna igen. Men verktyg hade jag i alla fall. 

Fråga mig inte vart alla dessa saker tagit vägen, men när jag skulle försöka lossa batteriet som sitter i Fiat delen av husbilen visade det sig att jag äger inte ett enda passande verktyg för ändamålet.

Sabla Italienare och krångla till det för mig!

Eftersom det aldrig är för sent att ge upp som bekant, beslutade jag mig besöka Fjärås välrenommerade bilverkstad Mekonomen. De har hjälpt mig förut med förra husbilen och även med vår Golf, har min däck förvarade där, de som inte har säsong för tillfället.

Vi hittade rätt typ av batteri på datorn som beställdes hem till idag. Så om ett par timmar hämtar jag en montör med rätt verktyg som följer med och byter åt mig.

Med det härliga vädret vi har för närvarande börjar det kännas lockande att börja iordningställa Carthagon för årets färder.

Vildmarksvägen kallas en väg i NV delen av vårt land. Den lockar oss när det inte är snöhinder fortfarande, har läst att snödjupet kan vara upp till tre meter!! Så när det är snöfritt och innan myggen kommit känns det lockande skall vara vacker fjällnatur.

Mygg ja, vet inte om det ligger någon sanning i att Samerna fryser in myggen och säljer dom som mjölkpallar till turisterna. Nu äger vi inga kor att mjölka så vi får väl försöka stå emot påstridiga säljare.

Jo det var det där med bilden ovanför.

Spänn BH'n ta ut löständerna och skylten gropig väg "hela jävla vägen" hoppas det inte gäller Vildmarksvägen. Är nog tillräckligt jobbigt ändå att hålla koll efter renar och björnar och andra stora djur att krocka med.

Utan att dessutom väja för alla potthål på vägen.varför kallas groparna för potthål??

Jo för han som svarar för vägunderhållet skiter i dem!!

Inspiration

Fast för tillfället mest transpiration. Efter dagens promenad i dessa byiga  vindar av kulingstyrka känner jag mig både genomblåst och svettig. Vindbyarna får en att vingla som en drucken man, får hela tiden parera för ej ramla omkull.

Brist på inspiration har det varit gott om en tid nu. De negativa rubrikerna i media gör att det positiva tänkandet får gå en hård match för man ej ska deppa ihop.

När man läser en tidning eller hör någon nyhetssändning kan man finna något att skriva om.

I lilla Uddevalla där vi bott några år på nittiotalet och som vi upplevde som en lugn och trevlig stad har det på en och samma vecka har fem! Ungdomar mist livet, två av en överdos knark, och tre skjutna vid ett och samma tillfälle. För ett par veckor sedan två män skjutna, bägge i huvudet svävar fortfarande mellan liv och död på sjukhuset. 

Folk som på grund av sitt jobb får dödshot och ej längre törs gå till sitt arbete längre.

Såg att något landsting införde en avgift på minst femhundra spänn för att få åka ambulans!!

Men vad är det som händer med vårt samhälle??

Om jag ligger på golvet med en hjärtinfarkt måste jag först kravla mig till plånboken och se om jag är stadd vid kassa så jag kan ringa efter ambulansen. Klarar jag av att ringa kan jag då hoppas de kommer eller kanske de tycker de behöver ta upplysning på mig först. Tar dom kreditkort? Troligen inte, risken är stor jag hinner avlida och pengarna med mig. 

Mina surt förvärvade slantar kan de i så fall först gå till min begravning innan kronofogden kräver in kostnaden för ambulansen först? Kanske man kan bli lagd i någon massgrav.  Behöver inte bli så kostsamt för myndigheterna. 

Det börjar bli bråttom för en ansvarig person för en vårdcentral sa i tv igår att bristen på läkare är så stor om några år att vårdcentralerna får stänga.

Hoppet är nog att hålla sig väl med någon veterinär, kan han ej bota mig kan han ge mig en injektion så jag somnar in under ordnade former, jag vet så fick vi göra med vår svårt sjuka hund.

Men det är aldrig försent att ge upp, så jag håller ut en tid till måste väl hända något positivt med vår värld vi lever i.