Svea.

Är inte namnet på något nytt fruntimmer som jag släpat hem i håret som troffé. Nej det är namnet på den storm som drabbat oss idag. Just nu vindstyrkor på 17 m/sek i Varberg. Vadå storm? Styv kuling möjligtvis. Hårdare vindar än så seglade vi i med vår segelbåt på västkusten, men det var då det.

På grund av det myckna regnande och blåst har det varit lätt att motivera varför man ska hoppa över de dagliga promenaderna. Men när vi till vår stora förvåning har molnfritt och solsken vilket var längesedan sist beslöt vi ta promenaden. Det blev tufft att gå uppe på Bräckan som ligger högt och oskyddat för vindarna. Vi gick som två druckna, lite som prästens lilla kråka i barnvisan. En slank man hit och en slank man dit och en slank man ner i diket minns jag när som barn jag satt i mammas knä när hon sjöng den visan för mig. Samtidigt som hon hoppade med benen så man knappt höll sig kvar.

Desto skönare är det att komma hem i stugvärmen efteråt med en god bok att läsa på IPaden.

Det kan vara rogivande med att titta på fiskar i ett akvarium, men det kan vara minst lika trevligt att genom köksfönstret se småfåglarna äta de frön vi har i fågelautomaten och talgbollarna som hänger där. Egentligen tror jag inte det går någon nöd på dem, åtta grader varmt och ingen snö.

Men det är mest för vår skull, stundtals har vi många fåglar samtidigt. 

Att sitta och se genom fönstret med en fågelboken i handen och försöka bestämma arten är inte så lätt, medan man bläddrar  boken har de flugit sin väg.

Fiskmås och örn känner jag igen, men sådana har vi ej hos oss. Hackspett är bra att känna igen, får man se en sådan bör man sätta på sig en kraftig mössa för de hackar gärna i trä.