Man slår sig för pannan och vet inte om man ska skratta eller gråta. Hur långt räcker det, när alla höjningar på mat och annat som man måste ha för att överleva.
Under förra året fick jag lära mig att inte göra några impulsköp utan fråga sig själv måste jag ha detta just nu eller kan det vänta? Kanske behöver jag inte det överhuvudtaget. Så fick jag göra för att inte gå back varje månad.
Så det var med stor spänning jag kollade kontot i morse för att se vad summan blivit i år.
Hade svårt att tro vad jag såg, inte ett öre mer än förra året. Förra året fick vi dessutom en sänkning av pensionen. Undrar vad jag gjort för ont, varför jag straffas så här?
Husbilen avregistrerades tidigt i höstas för att spara pengar, undrar om vi kommer ha råd att inregistrera den och köra med den i år?
Kanske är jag korkad som tror att jag vid min höga ålder ska kunna göra mer än ha mat och tak över huvudet. Kanske måste man om denna utveckling fortsätter börja konkurrera med uteliggarna och tiggarna utanför systemet.
Nja så långt ska det nog inte gå, men så här hade jag inte väntat mig att livet skulle bli efter alla år man jobbat och slitit.
När man ser på tv hur människor i världen har det i krig och i flyktingläger får man skämmas som gnäller. Jordbävningar och översvämningar och epidemier. Nej jag skall vara glad och tacksam att jag är född och lever i denna del av vårt jordklot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar