Vi har naturligtvis några vi helst umgås med, har nämnt tidigare Åke och Anita, Egon och Ulla som sände mig ett mail idag. De är hemma i Simrishamn idag på morgonen, sex dar tog deras hemfärd. Snabbt marscherat må jag säga. Att det gick så fort kanske berodde på att de råkat ut för två individer som försökte bryta sig in på natten. Egon hade fått tips om hur man med buntband kunde säkra dörren inifrån. Med det på plats bröts dörrlåset sönder men de kom inte in. Det viktiga är att de kom hela och oskadade hem. Har hänt lite för mycket sådant här nu. Ett annat svenskt par stannade vid Lidl och låste husbilen och gick in och handlade mat. När de kom ut var dörren uppbruten och bilen länsad på datorer och kameror bland annat. Mitt på dagen!!
Vi får förlita oss på vårt husbilslarm som vi inte haft på en enda gång sedan vi startade hemifrån Fjärås.
Har hela tiden här på campingen känt oss väldigt trygga, och inget har ju hänt. Men vi ska nog stå på campingar på hemresan som de vi stod på vid hitresan. ACSI heter kedjan med campingar, de har varje övernattning känts säkra.
Men tillbaka till nyfunna vänner. Platsen bredvid oss har haft flera hyresgäster sen vi kom. Senaste månaderna har det stått ett par från Helsingborg Kjell och Lisa. Kjell har ett brokigt yrkesliv bakom sig, har jobbat med det mesta. Kört som chaufför på Europa bland annat med trailers. Märkligt hur vi funnit varandra och kan gnabbas över häcken som skiljer oss åt. Har samma sjuka humor, snabba på att ge igen, svar på tal.
De åker hem senast söndag denna vecka. De måste hem då Kjell som sedan tio år är svårt cancersjuk skall ha 29 veckors helvete med cellgift. De kan inte göra någon mer operation på honom, bara hålla det i schack. Det har de klarat i tio år. Hoppas av hela mitt hjärta att de kan göra det i många år till.
Kjell och Lisa är jättegoa människor som jag haft så mycket glädje av inte minst den perioden jag var själv här och Ulla var i Sverige.
Alltid när man skiljs åt byter man mobilnummer och mailadresser, och så går tiden och det blir aldrig av att höra av sig. Med dessa nya vänner vi fått här hoppas jag vi kan rycka upp oss och träffa dem igen i Sverige nån gång. De har allesammans förgyllt vår tillvaro här. Finns även ett antal personer till som jag inte nämnt. Günter från Storfors, Bonzo (Sven-Åke) Conny med dvärgschnauzern Rossi, Jerry, Svante med fruar. Ja många blir det. Höll på att glömma Björn och Ulla från Läppe.
Ja inte har man behövt känna sig ensam och isolerade här som tur är. Känns som vi valt rätt ställe att övervintra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar