torsdag 27 mars 2014

Äntligen

Äntligen sa våra vänner från Wales när de fick koppla sin personbil bakom husbilen och vända kosan hemåt igen. De stod redan här i höstas när vi kom. De har en plats snett emot oss.
Oturligt nog cyklade mannen omkull och bröt benet på tre ställen, hände redan tidigt i höstas.
När ambulansen kom med honom till campingen efter operationen med skruvar och gipspaket var det inte lätt att få in paketet. Varje gång det var återbesök på sjukhuset kom en ambulans och hämtade honom. Efter en tid kom i stället läkaren brummande på en Vespa och gjorde hembesök i stället.
Jo det skulle vara i Sverige det. Där kommer väl läkaren endast för att skriva ut dödsattesten gissar jag.
Konvalescensen har varit seg och långdragen  för honom. Först senaste månaden har vi sett honom sakta promenera  på området.nu kände de sig mogna för hemresan. Tyvärr har han ingen automatlåda och det är vänstra benet som varit brutet, vi har sett honom provtrampa kopplingen för att kolla orken i benet. Kopplingen i en husbil kan vara något mer hårdtrampad. Hela vår "gata" var med när de kopplade bilen bakom husbilen och för att ta farväl av dem.
Sättet med en personbil kopplad bakom husbilen såg vi ofta i USA när vi bilade där. Men i Sverige är det förbjudet att göra så. 
Idag har vi bara på förmiddagen vinkat av fem svenska bilar som lämnar här, en del kör hemåt andra kör söderöver och kanske via Portugal. Hörde av en svensk att uppe i bergspassen mot Frankrike var snöplogkanterna 1,5 meter höga häromdan.dessutom ganska halt väglag. Så vi gör nog klokt att stanna en tid till innan vi vrider på startnyckeln. Å andra sidan har det kommit nytillkomna svenskar idag flera stycken. Känns lite vemodigt att vinka av folk som vi lärt känna här och umgåtts med.
En del har bokat sin plats till första oktober igen, medan andra säger att åldern och sviktande krafter gör att de inte kommer igen i höst. 
En del av dem kommer vi att träffa igen på olika träffar vi anmält oss till i vår och sommar.
Till en träff på Wapnö gård står vi på kölista så det är inte självklart vi kommer med på den träffen som skall var mycket populär.
Så livet tar inte slut när vi lämnar denna vår långvariga camping i Santa Pola. 
Är väl bara grisar som inte tror på ett liv efter jul? Eller?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar