Ännu är det en tid kvar till vi vänder kylaren hemåt. Det märks bland svenskarna att fler och fler försvinner nu mot Sverige. Somliga väljer en långsam resa med många övernattningar efter vägen, andra gasar på kortaste och snabbaste vägen om det nu går att kombinera.
Även vi börjar snegla på kartan och klura ut vad väg vi skall välja för rutt, har några alternativ vi kan välja på. Det mest påtagliga beviset för att folk börjar se slutet på det sköna livet här är att det bunkras starkvaror i stora mängder. En vara som på svenska systembolaget kostar 100kr inhandlas i Puttgarden för 65kr köps här i livsmedelsbutiken för 40kr. Undra på att det bunkras.
Vår granne som har hyrbil frågade om vi ville ha vinbox från Jumilla en by femton mil härifrån. Ja tack sa vi det är boxar på fem liter. Vi beställde två röda, 13,50€ för tio liter! Sug på den va!
Höll på att smälla av när grannen kom hem och öppnade skuffen på hyrbilen, mer än 100liter vitt och rött, kanske var det även rosé med också.
Så vin har vi färdigbunkrat, nu går elcykeln på högvarv mellan matbutiken med det för stunden bästa priset på varan vi är ute efter. När jag kommer susande med 48 öl på pakethållaren tutar bilisterna och vinkar och visslar åt mig.
Får vara glad de inte knackar mig i skallen och snor drickat för mig i stället för glada tillrop.
Blir några resor till med cykeln innan den tilltänkta kvoten är fyllt på det drickat.
När vi sedan har bunkrat upp lite starkare destillerade varor av olika slag får det vara bra, kommer att gå tungt hemåt kan jag säga.
Kommer säkert att sitta och sjunga när vi närmar oss Öresundsbron den där populära visan bland oss övervintrare. Vad är det nu den heter? Jo visst ja, Tullen sover tullen sover i sitt lugna bo!!
Men det är väl inte att hoppas på kan jag tänka.
Känns lite vemodigt att vända hemåt i april, jag har trivts hela tiden, även när Ulla var hemma några månader. Klart jag saknade henne jättemycket, men jag hade fått vänner här som gjorde att det aldrig blev tristess. Jag är ju en av födseln lat person som kan sitta i timtal och se andra jobba!
Konstigt nog har jag inte det minsta hemlängtan, skulle kunna bosätta mig året runt i Spanien.
Kan det bero på att jag vet det finns en massa eftersatta saker att ta tag i på vårt hus? Att jag inte känner för att vända hemåt?
När latmasken bitit sig fast i kroppen är det svårt att få den att släppa taget.
Men det blir säkert bra bara vi kommit hem och jag fått slå ner röven i min älskade tv fåtölj och följa Djurgårns mödor i fotbolls Allsvenskan med en god Cerveza.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar