Afrikas sand

När solcellen på taket ger mindre leverans av energi då förstår man att Afrikas ökensand ligger som ett täcke på husbilstaket. Inte så konstigt egentligen som det blåst senaste tiden.

Då är det dags att jag frammanar lite energi och tar fram slangen med tillhörande borste. Så upp på taket och med rikligt med vatten genom den långskaftade borsten rengöra tak, parabol och solcellen. När ändå energin sprutade ur öronen för en gångs skull tog jag och tvättade hela bilen. Så nu är den klar att på nytt smutsas ner på vägen norr ut genom Europa så småningom. Igår tog vi bort de för utomhus gjorda mattorna vi haft under markisen och skurade dem rena och undanlagda i "garaget" på husbilen.

Nedräkningen för vår avfärd börjar så sakta närma sig, men på torsdag skall Ulla till frissan och på fredag skall jag bli av med lite kalufs hos samma frissa. Dagen efter börjar förhoppningsvis Frankian rulla i sakta mak norrut. 

Vädret senaste veckorna har visserligen varit varmt men med kraftig blåst, vilket gjort att det inte varit så där trivsamt i solen som tidigare, vilket gjort att nu känner jag att det kan vara färdigt för denna gången, och det trodde jag aldrig jag skulle känna.

Men för var dag som går åker några av våra nyfunna svenska bekanta hemåt.

I stället kommer allt fler Spanjorer och etablerar sig för deras säsong som börjar när vi åker hem.

Lite av kulturkrock blir det mellan svenskar och spanjorer. Svenska husbilar innehåller väldigt få barn,

Medan spanjorerna är ofta tre generationer i sina husvagnar. När vi svenskar börjar gäspa och går till sängs börjar de förbereda maten! Vi har lagt märke till att de från flera husvagnar samlas till långbord.

Ljudnivån på spanska kvinnor är någon decibel lägre än på J35 Gripen med efterbrännkammaren inkopplad! Barnen har ungefär samma ljudnivå när de leker, verkar som den som skriker högst vinner. Måste säga vi har störts väldigt lite av dem, tvärtom har de som stått här varit behagliga människor.

Innan vi är hemma i Fjärås igen har det gått nästan åtta månader. 

Jag har inte ångrat en enda dag av dem, det har för mig varit en härlig vinter, men nu ser jag fram emot en fin svensk sommar.

Äntligen

Äntligen sa våra vänner från Wales när de fick koppla sin personbil bakom husbilen och vända kosan hemåt igen. De stod redan här i höstas när vi kom. De har en plats snett emot oss.

Oturligt nog cyklade mannen omkull och bröt benet på tre ställen, hände redan tidigt i höstas.

När ambulansen kom med honom till campingen efter operationen med skruvar och gipspaket var det inte lätt att få in paketet. Varje gång det var återbesök på sjukhuset kom en ambulans och hämtade honom. Efter en tid kom i stället läkaren brummande på en Vespa och gjorde hembesök i stället.

Jo det skulle vara i Sverige det. Där kommer väl läkaren endast för att skriva ut dödsattesten gissar jag.

Konvalescensen har varit seg och långdragen  för honom. Först senaste månaden har vi sett honom sakta promenera  på området.nu kände de sig mogna för hemresan. Tyvärr har han ingen automatlåda och det är vänstra benet som varit brutet, vi har sett honom provtrampa kopplingen för att kolla orken i benet. Kopplingen i en husbil kan vara något mer hårdtrampad. Hela vår "gata" var med när de kopplade bilen bakom husbilen och för att ta farväl av dem.

Sättet med en personbil kopplad bakom husbilen såg vi ofta i USA när vi bilade där. Men i Sverige är det förbjudet att göra så. 

Idag har vi bara på förmiddagen vinkat av fem svenska bilar som lämnar här, en del kör hemåt andra kör söderöver och kanske via Portugal. Hörde av en svensk att uppe i bergspassen mot Frankrike var snöplogkanterna 1,5 meter höga häromdan.dessutom ganska halt väglag. Så vi gör nog klokt att stanna en tid till innan vi vrider på startnyckeln. Å andra sidan har det kommit nytillkomna svenskar idag flera stycken. Känns lite vemodigt att vinka av folk som vi lärt känna här och umgåtts med.

En del har bokat sin plats till första oktober igen, medan andra säger att åldern och sviktande krafter gör att de inte kommer igen i höst. 

En del av dem kommer vi att träffa igen på olika träffar vi anmält oss till i vår och sommar.

Till en träff på Wapnö gård står vi på kölista så det är inte självklart vi kommer med på den träffen som skall var mycket populär.

Så livet tar inte slut när vi lämnar denna vår långvariga camping i Santa Pola. 

Är väl bara grisar som inte tror på ett liv efter jul? Eller?

Mjällfritt

Idag är det garanterat fritt från mjäll i håret här i Spanien. Ingen kö vid Farmacian (apoteket) för inköp av mjällborttagningsmedel om det nu finns sådant att köpa. 

Maken till blåsväder vi haft en tid nu, och som verkar hålla i sig framöver också så långt prognoserna säger.

Benny från Motala som åkte härifrån härom dan mailade att han givit upp kampen mot motvinden och stannat upp på en ställplats tills vidare. Allt fler Svenskar lämnar nu campingen för hemresa, men det kommer ständigt nya söderifrån som stannar några nätter på sin väg hemåt.

Samtidigt börjar allt fler Spanjorer komma hit och ta över de tomma platserna. Om en månad är det bara Spanjorer här och de fyller campingen till sista plats. Vi Skandinaver pallar inte med den Spanska högsommar värmen. Det är tillräckligt varmt redan när termometern ligger på utebordet och visar upp mot 40 grader i solen. 

Oflyt

Kan inte säga vi har något vidare flyt just nu. I förra veckan var Martin och Brith här några dagar ned sin husbil. De hade fått sällskap med en Duracell kanin från Östergötland. Han påstod själv att han hade ADHD, tror inte de bokstäverna räckte till. Tror hans prognos omfattade hela alfabetet.

Både han och frun var genomtrevliga personer. Bara det att man blev så nervös då han inte kunde vara stilla mer än trettio sekunder i taget. Dessutom ställde han sig på platsen bredvid oss som precis blivit ledig. Men det var det där med flytet, vi bestämde os för att gå ut och äta en kväll vi sex.

Förslagen var många, kinesen sa någon. Där får man fyra rätter för 4,95€. Ulla och jag har ätit där tidigare och en gång tyckte vi räckte. Woken sa någon annan. Det är också en kinesrestaurang alldeles utanför vår camping. Nja bläckfisk och wokad huggorm samt grillad hund! Vi tackade vänligt men bestämt nej. Vi föreslog Hollandesen en krog vid strandpromenaden som har erkänt god mat, har varit där och ätit tre gånger. Deras Ribb är sanslöst goda, så vårt förslag godkändes. Så upp på cyklarna och iväg. För att finna att de har stängt måndagar och tisdagar. Klart det var en tisdag just den kvällen.

Vi fick leta på en annan krog vid strandpromenaden. Den blev en flopp beställde in en Carbonara en rätt som jag lärde mig älska när vi var på Seychellerna och som jag åt när jag och Åke var i Torrevieja som också var god. Den jag fick in den här gången kunde jag vid första ögonkastet konstatera att kocken borde få en kokbok i julklapp. Denna bestod av pasta och mjölk inget annat vad jag kunde se och smaka. Som tur var så åt de andra något annat som de tydligen var nöjda med, hörde ingen som klagade. 

Ulla och jag bestämde oss för att gå till Hollandäsen i söndags för att få en god köttbit och ett glas vin. Nu var det som sagt söndag så det skulle väl gå bra denna gången! 

Vi var första gästerna när vi kom innanför dörren, den holländska krogvärdinnan höll på att duka långbord. Berättade att 29 svenskar hade bokat hela stället då en av dem fyllde 70 år. Så det blev att vända cyklarna hemåt och sätta en pizza på värmning. Vin har vi så vi kan bada i det. Färdigbunkrat på just den avdelningen.

Men skam den som ger sig, en gång till ska vi njuta av deras goda mat.

Första gången vi var där åt vi Ribbs. När de kommer på bordet är tallriken överfull med ribbs. När du ätit upp dem och det är tomt på fatet kommer de in med en lika stor portion till, orkar du inte äta upp det slår de in det överblivna från min tallrik i stanniol folie som man tar med hem. Undra på att man har fått en favorit krog där. Dessutom talar de engelska så man blir förstådd.

Har svårt att förstå att inte Spanska tonåringar kan annat än spanska, men så är det tydligen.   

Vi är här inne i en väldigt blåsig period nu, är väl tur att det fläktar men det kunde vara måttliga vindar. Men att det fläktar är tur då termometern på dagtid i solen kryper över 35+C 

En annan sak är att nätterna blivit betydligt varmare nu, ingen värme behövs längre under natten. Det tackar vi för.

Bunkring

Allt trevligt har så småningom ett slut. Så även vår vistelse på Bahia Camping i Santa Pola Spanien.

Ännu är det en tid kvar till vi vänder kylaren hemåt. Det märks bland svenskarna att fler och fler försvinner nu mot Sverige. Somliga väljer en långsam resa med många övernattningar efter vägen, andra gasar på kortaste och snabbaste vägen om det nu går att kombinera. 

Även vi börjar snegla på kartan och klura ut vad väg vi skall välja för rutt, har några alternativ vi kan välja på. Det mest påtagliga beviset för att folk börjar se slutet på  det sköna livet här är att det bunkras starkvaror i stora mängder. En vara som på svenska systembolaget kostar 100kr inhandlas i Puttgarden  för 65kr köps här i livsmedelsbutiken för 40kr. Undra på att det bunkras.

Vår granne som har hyrbil frågade om vi ville ha vinbox från Jumilla en by femton mil härifrån. Ja tack sa vi det är boxar på fem liter. Vi beställde två röda, 13,50€ för tio liter! Sug på den va!

Höll på att smälla av när grannen kom hem och öppnade skuffen på hyrbilen, mer än 100liter vitt och rött, kanske var det även rosé med också. 

Så vin har vi färdigbunkrat, nu går elcykeln på högvarv mellan matbutiken med det för stunden bästa priset på varan vi är ute efter. När jag kommer susande med 48 öl på pakethållaren tutar bilisterna och vinkar och visslar åt mig. 

Får vara glad de inte knackar mig i skallen och snor drickat för mig i stället för glada tillrop.

Blir några resor till med cykeln innan den tilltänkta kvoten är fyllt på det drickat.

När vi sedan har bunkrat upp lite starkare destillerade varor av olika slag får det vara bra, kommer att gå tungt hemåt kan jag säga. 

Kommer säkert att sitta och sjunga när vi närmar oss Öresundsbron den där populära visan bland oss övervintrare. Vad är det nu den heter? Jo visst ja, Tullen sover tullen sover i sitt lugna bo!!

Men det är väl inte att hoppas på kan jag tänka.

Känns lite vemodigt att vända hemåt i april, jag har trivts hela tiden, även när Ulla var hemma några månader. Klart jag saknade henne jättemycket, men jag hade fått vänner här som gjorde att det aldrig blev tristess. Jag är ju en av födseln lat person som kan sitta i timtal och se andra jobba!

Konstigt nog har jag inte det minsta hemlängtan, skulle kunna bosätta mig året runt i Spanien.

Kan det bero på att jag vet det finns en massa eftersatta saker att ta tag i på vårt hus? Att jag inte känner för att vända hemåt? 

När latmasken bitit sig fast i kroppen är det svårt att få den att släppa taget.

Men det blir säkert bra bara vi kommit hem och jag fått slå ner röven i min älskade tv fåtölj och följa Djurgårns mödor i fotbolls Allsvenskan med en god Cerveza.

Vitaminer

Vitaminer, glada miner tråkiga miner eller sura miner. Många miner finns det.

Vitaminer är nyttiga miner. Här i Spanien är det lätt att få i sig vitaminer, apelsinerna är fantastiskt saftiga och söta. Bära hem fem kilo från marknaden är ett nöje det har kostat två€ för fem kilo. Märkte i lördags att de börjar höja priset lite grann nu, säsongen för apelsiner börjar lida mot sitt slut sägs det.

En av jobbarna på campingen har en bror med apelsin odling. Varje dag vid 2 tiden när hans siesta börjar öppnar han skuffen på sin bil, där är det fullt med kassar fulla med apelsiner han tar 2€ för en kasse. Vägde en på skoj, den visade sig väga fyra kilo. Det var vad som rymdes i kassen. Ett kilo mindre än på marknaden, men man slipper släpa hem dem. Köper man dem här på campingen är det femtio meter att bära. Efter jag varit på Eroski affären och inhandlat en elektrisk fruktpress går det som en dans att få äkta juice. Den är så god att de fem kilo vi bär hem från marknaden bara räcker några dagar, så vi får köpa även av de som säljs på campingen.

Får jag pressa några veckor till är vi sprängfyllda med vitaminer och även glada miner.

Oj

DOj vad tiden går! Snart 7 månader som jag varit hemifrån nu. Nästa månad är det dags för hemfärd till Fjärås igen. Tankarna börjar komma på vad flera svenska husbilar råkat ut för. Inbrott mitt på dagen när man handlar på Lidl, och bilen rensad. Rånförsök på natten med sönderbrutet dörrlås som följd. 

Vi har på denna långa tid vi varit ute inte haft ett enda tillbud, ta i trä!

Det tråkiga är att med sönderbrutet dörrlås och många dygn innan man är hemma blir det jobbigt att från insidan låsa med spännband, skulle sedan bägge dörrarna ha trasiga lås det vill jag ej tänka på ens.

Vi har ju larm kopplat till alla luckor utvändigt och dörrarna med. Det jobbiga med det är att larmet inte ljuder förrän dörren eller luckan är öppnad. Problemet med trasiga lås kvarstår. 

På vännen Åkes husbil sitter ett fiffigt extra dörrlås som skjuts över dörren och som har en sorts nyckelhål som ej går att med verktyg som skruvmejsel eller liknande förstöra. Tillverkas av Fiamma som har mycket vettiga saker.

Har idag varit till en husbilsfirma i Elche för att se om jag kunde både köpa och få monterat sådana lås.

Ville ha det monterat samma dag som vi lämnade Santa Pola för vår hemresa. 

Lyckligtvis kunde verkmästaren engelska så vi kunde förstå varandra. Det tråkiga var att han trots blankt blad på det datumet vi ville ha hjälp kunde han inte boka in oss. Du får ringa en vecka före kan jag ge besked blev svaret. 

Tjurigt läge, vill jag verkligen ha detta monterat är det för knappt om tiden om han säger nej att hitta någon annan verkstad som gör jobbet. 

Men varför måla fan på väggen, sunt förnuft vid val av parkeringsplats brukar kunna räcka långt.

Det är kanske inte nödvändigt att vi bägge går in på matbutiken, en av oss kan stanna i bilen.  

Vi har förstått att tjuvarna jobbar i par. De väntar in lämpligt offer och när de anländer går den ena tjuven med in i affären medan den andra länsar bilen. Skulle bilägarna komma ur butiken lite snabbare än väntat springer den andra ut ur affären medan offren står i kassakön och de bägge försvinner som en avlöning.

Omsättningen på campinggäster ökar för var dag nu, men konstigt nog fylls platserna snabbt upp av nytillkomna gäster. 

Vi märker att det blir varmare här också, gasolförbrukningen har sjunkit markant, är nu inne på trettonde dygnet! Mer än dubbelt så länge som i december. Det tackar vi för.

Man köper en spansk gasolflaska en P11 på campingen, lämnar 30 € i deposition som man får igen när man lämnar campingen. Men finns det gas kvar i P11 när man lämnar tillbaka den får man inga slantar för den gas som är kvar. Kutymen är att man lämnar P11till någon som står kvar och får30€ av honom som då får den gas som finns kvar gratis. När sedan den är slut lämnar man upp den tomma P11an och och får tillbaka depositionen för den. Vi har för närvarande två sådana P11 som bägge har några kilo gasol i sig. Plus den vi redan använder. Troligtvis får vi nog köpa en P11 till innan avfärd.

Det finns egentligen bara en sak här på campingen att klaga på, Wifi. Uppkopplingen på nätet är så miserabelt att det råder upprors stämning bland svenskarna. Tidigare i höstas kunde de gå någorlunda smärtfritt att logga in efter klockan 22.00. Men nu måste man logga in mellan 06,00 och 08,00! Resten av dygnet är det svårt att komma in på nätet. Verkar som spanjorerna inte fattat att alla turister har minst en smartphone eller platta eller laptop att knappa på. Här är det lätt att få den uppfattningen att alla sitter hela sin vakna tid framför datorer av skilda slag. Kanske är det så.

Vänner

Det är märkligt vilka goda vänner vi fått här på Bahia camping i Santa Pola. Vi är väldigt många svenskar som övervintrar här. Många har varit här i flera år, många år i en del fall. Det har utkristalliserats små grupperingar av folk som gärna umgås med varandra. Oundvikligt vill jag påstå, har inte märkt någon osämja bland de olika grupperingarna. Ulla och jag har ingen knytning till någon gruppering, utan kan umgås med alla. 

Vi har naturligtvis några vi helst umgås med, har nämnt tidigare Åke och Anita, Egon och Ulla som sände mig ett mail idag. De är hemma i Simrishamn idag på morgonen, sex dar tog deras hemfärd. Snabbt marscherat må jag säga. Att det gick så fort kanske berodde på att de råkat ut för två individer som försökte bryta sig in på natten. Egon hade fått tips om hur man med buntband kunde säkra dörren inifrån. Med det på plats bröts dörrlåset sönder men de kom inte in. Det viktiga är att de kom hela och oskadade hem. Har hänt lite för mycket sådant här nu. Ett annat svenskt par stannade vid Lidl och låste husbilen och gick in och handlade mat. När de kom ut var dörren uppbruten och bilen länsad på datorer och kameror bland annat. Mitt på dagen!!

Vi får förlita oss på vårt husbilslarm som vi inte haft på en enda gång sedan vi startade hemifrån Fjärås. 

Har hela tiden här på campingen känt oss väldigt trygga, och inget har ju hänt. Men vi ska nog stå på campingar på hemresan som de vi stod på vid hitresan. ACSI heter kedjan med campingar, de har varje övernattning känts säkra.

Men tillbaka till nyfunna vänner. Platsen bredvid oss har haft flera hyresgäster sen vi kom. Senaste månaderna har det stått ett par från Helsingborg Kjell och Lisa. Kjell har ett brokigt yrkesliv bakom sig, har jobbat med det mesta. Kört som chaufför på Europa bland annat med trailers. Märkligt hur vi funnit varandra och kan gnabbas  över häcken som skiljer oss åt. Har samma sjuka humor, snabba på att ge igen, svar på tal. 

De åker hem senast söndag denna vecka. De måste hem då Kjell som sedan tio år är svårt cancersjuk skall ha 29 veckors helvete med cellgift. De kan inte göra någon mer operation på honom, bara hålla det i schack. Det har de klarat i tio år. Hoppas av hela mitt hjärta att de kan göra det i många år till.

Kjell och Lisa är jättegoa människor som jag haft så mycket glädje av inte minst den perioden jag var själv här och Ulla var i Sverige. 

Alltid när man skiljs åt byter man mobilnummer och mailadresser, och så går tiden och det blir aldrig av att höra av sig. Med dessa nya vänner vi fått här hoppas jag vi kan rycka upp oss och träffa dem igen i Sverige nån gång. De har allesammans förgyllt vår tillvaro här. Finns även ett antal personer till som jag inte nämnt. Günter från Storfors, Bonzo (Sven-Åke) Conny med dvärgschnauzern Rossi, Jerry, Svante med fruar. Ja många blir det. Höll på att glömma Björn och Ulla från Läppe. 

Ja inte har man behövt känna sig ensam och isolerade här som tur är. Känns som vi valt rätt ställe att övervintra på.

Känna sig blåst

Snacka om att bli blåst. I stort sett hela vintern har det varit kraftig blåst mest varje dag. Med några undantag förståss.  Under hösten och in i december var det ett evigt vevande på markisen ut och in. Trots den var säkrad i marken på tre ställen med spännband sov man oroligt när det ryckte i markisen. Så i december vevade vi in den för gott. Sept-nov behövde vi ha den utdragen för att skydda oss mot den starka solen men från årsskiftet vill vi ha de värmande solstrålarna på oss. 

Senaste veckan har nätterna varit så varma att värmepannan fått vila, vilket känns bra då gasolförbrukningen sjunkit markant vilket vi tackar för. Har på eftermiddagen suttit i solen och läst, samtidigt fått lite mer färg på magen. Var kanske tur att vinden drog i, hade kanske blivit i hetaste laget annars. Få se hur det blir i morgon, vinden skall avta i kväll och övergå till svag bris. 

Flera av de vi umgåtts med har lämnat campingen för hemresa i sakta mak. Konstigt nog fylls det hela tiden på med nya husbilar. Har nyss hjälpt en svensk med stor bil att komma in på sin ruta. Man får verkligen se upp vid manövreringen då alla platser har ett träd vid båda tomtgränserna, dess hårda grenar kan göra fula skador på bilarna, därför brukar det alltid strömma till folk som är med och viftar med armarna så det går bra. 

Ulla börjar så smått känna sig bättre för var dag nu. En efterhängsen feber har plågat henne.

Med hjälp av min nyinköpta eldrivna fruktpress och femkilos påsar med apelsiner dricker vi stora glas med nypressad juice. Det är så det känns hur vitaminerna sprutar ur öronen på oss, härligt.

Apelsinerna från lördags marknaden är så söta,och saftiga, fem kilo för 2€! Kan det bli bättre.

Nu förväntar vi oss att det snart har blåst färdigt och därmed värmen stannar lite längre efter solnedgången så vi får njuta av ljumma kvällar. Vi vet det bara är en tidsfråga så vi får ge oss till tåls så kommer de nog snart.

En bild från hamnen för Volvo open race bassäng/depån i Alicante.

Byte

Idag den första mars vände Björn och Ulla hemåt mot Sverige igen. Skönt för Ulla som varit sjuk mest hela tiden här, vill hem till svensk sjukvård och mediciner! Konstigt bättre sjukvård än här i Spanien vet jag inte var i så fall man skall vara. Det kan jag verkligen gå i god för. Här tog dom min blindtarm -07.

Många här i vår omgivning kan lovorda spansk tandvård också. Minst lika bra som hemma och hälften så dyrt. 

Men det var inte bara dom som vände hemåt. Skåningen Egon som blivit min bästis här sedan nummer ett Åke flyttade till Torrevieja för att komma närmare tandläkaren. 

Eller om det var för att Åke och Anita tröttnat på mitt sällskap och ville så långt bort härifrån som möjligt? Väljer tro på det första alternativet då de ibland kommer förbi och säger att de talking to me??

Svaret från mig blir då make my day. 

Men för att återgå till Egon. Han kom tror det var i oktober nån gång. Själv i sin husbil, han kan absolut inte ett ord förutom en bred skånska, alltså nått annat språk menade jag. Men med ett självförtroende som få, har inget intresse att lära sig något heller, vad fan jag får väl lära dom förstå skånska säger Egon. Han har bevisligen lyckats så långt att han kom ända hit från Kallinge dä han nu bor.

Han är dessutom särbo med Ulla, jo hon heter också Ulla! Märkligt tror varannan svenska heter Ulla här. Men Egon fick vänta till i febr innan hon flög ner hit. När hon kom visade det sig att hon var en mycket trevlig person, vi har ju stått så nära här på campingen så det har blivit så att vi snackats vid så fort man stuckit ut näbben genom dörren. Speciellt trevligt var det för mig med Egons sällskap när "min" Ulla  var i Sverige. Måste erkänna jag hade svårt för honom i början, satt gärna i sin solstol och glodde rakt in mot vår uteplats, var lite irriterad till börja med. En dag kom Egon över och sa, tro inte jag sitter och glor på er för jag tittar åt ert håll. Nähe vad ska vi tro då tänkte jag. Vände på det och tänkte vad praktiskt, här kan man inte ligga och kola vippen osedd! Egon har kollen. Hoppas han har kollen även när vi är borta från husbilen. 

Varefter tiden har gått så har jag lärt mig uppskatta Egon och hans Ulla så pass att jag redan några timmar efter dom lämnade börjar sakna deras glada gnäggande. Det tog bara nån timme så var det en nyinkommen tysk som lagt beslag på platsen. 

Man hör nu när man talar med svenskar här att en allt vanligare fråga som ställs är, när vänder ni norrut?

De flesta åker i april verkar det som, eller som många säger, när Spanjorerna kommer. De kommer som gräshopps svärmar när det börjar bli sommar här.

De har en annan mentalitet och vanor än vi nordbor. De är väldigt högljudda, har sena matvanor, börjar äta när vi skall gå och lägga oss. Barnen vill visa att de är nästa genration Messi eller Ronaldo och sparkar boll bland husbilarna.

Måste säga att vår närmsta granne ett Spanskt äldrepar som är helt förtjusande som grannar, väldigt stillsamma artiga och vänliga har inte en sekund stört oss på något vis. Får akta sig dra alla över en kam. 

Vi har för närvarande lite var annan dags väder, soligt och varmt ena dagen mulet och blåsigt nästa dag. Men dagarna blir snabbt längre solen går upp 07.30 och ner 19.00 idag. Statistiskt sett kommer den riktiga värmen när som helst nu. Då åker en del hem? Efter den spanska vintern väntar vi in sommarvärmen här innan vi vänder kosan norrut. Så det blir åtminstående fyrtiofem dygn till här.

En bild på Egon och Ulla