Det vore trevligt sa jag med tanke på att vädret inte skulle inbjuda på att slappa,i solen. Det var ett svenskt par till så vi blev fem i hyrbilen. Vet inte vad jag väntat mig av dagen, vilket var tur. Vi började med att åka till en husbilsfirma för att kolla prisnivån på batterier till bodelen i husbilen. Men prisnivån var inte tilltalande så vi for vidare. Elche är en vacker stad, har varit där med Åke för en tid sedan. Minns att vi letade en parkering för hyrbilen den gången utan att finna en sådan. Vi svenskar är inte upplärda att parkera mitt i en korsning på ett övergångsställe. Vilket vi sett att det är vanligt i Spanien och Frankrike. Efter många varv runt centrala stan fann vi ett parkeringsgarage vad bra då kan vi shoppa sa damerna som tydligen varit och sett ut stövlar i skinn vid ett tidigare besök. Då fanns stövlarna inte i rätt storlek, men idag skulle de kommit hem. Nja nu är vi i Spanien så det är ju inte säkert det var denna tisdag, eller kanske månad. Men efter en stunds palaver ringde de nån stans och bad få varan hitlevererad till den affär vi befann oss i. Svenska damer som bara har shopping i blick leker man inte med fick expediten klart för sig. Vi tre män satte oss på ett kafé och slappnade av medan damerna sprang som galna råttor mellan de olika varuhusen i väntan på att den beställda varan kommit på plats. Damerna dök så småningom upp och förklarade att nu ska stövlarna finnas på plats. Men en Spansk halvtimme är som femtiofem svenska minuter. Så ytterligare väntan, men så se där kom dom. Den shoppande kvinnans man suckade och berättade att hon hade 22 par skor med sig i husbilen. Det utrymmet som den stora boxen med skor upptog hade han kalkylerat med goda drycker på hemresan. Det utrymmet blev ytterligare decimerat av ett par idag inköpta skinnstövlar. På väg från skoaffären fick vi olyckligtvis syn på modeaffären Zara. Jösses, att se damernas min när de störtade över gatan mot modehuset, var som se två sexåringar rusa mot leksaksaffären. Hur man kan tillbringa så många timmar i en klädaffär med att känna på varje plagg och diskutera om det kunde va nått.
Jag fick anledning och ifråga sätta mitt förstånd som tackade ja till utflykten.
När vi så utmattade kom till garaget och skulle köra ut därifrån förstod vi inte hur man skulle få upp den där förargliga bommen som spärrade vår väg till friheten. Det löste sig till slut, en av damerna stegade bort till en glasbur med en man i. På en skulle jag vilja säga bestämd svenska tala om för mannen att han snarast skulle fälla upp bommen. Konstigt nog skedde det och vi var fria.
Men strax innan hade vi uppsökt ett etablissemang av högre standard med vita dukar där vi förhoppningsvis kunde mätta våra då rätt tomma magar.
Då påbörjades en diskussion om vi kunde få in endast en varmrätt inte trerätters som servitrisen försökte få oss att de borde vi absolut ta. Detta drog ut på tiden våra damer var bestämda och tyckte de borde själva få bestämma vad vi skulle intaga för föda.
Utmattad bad jag om en öl så länge, till slut hade vi beställt pasta bolognese hur man nu stavar till det. Vi beställde in öl till maten utom en dam som ville ha vitt vin. Det blev inte bra, glaset var för stort och innehållet var för snålt islaget så det beställdes strax in ett glas till, herre min skapare de två glasen kunde man få fyra liter vin på Lidl för samma slant.
Den andra damen grävde runt i pastan utan att finna något spår av kött där i.
Jag åt min pasta drack min öl med god aptit och önskade jag varit hemma i lugn och ro.
Ska aldrig klaga på Ulla när jag tycker hon tar för god tid på sig i affärer.
I jämförelse med dagens upplevelser är Ulla rena rama sprinterdrottningen.
Nu sitter jag i tystnaden och friden i husbilen, tacksam att jag överlevt strapatserna. Tror jag ska stärka mig med en liten rackarbajsare och fira. Skål ta mej fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar