Dvärgschnauzer

Vad som förvånar mig lite är att det är så många husbilsfamiljer som har hundar med sig. Det är inte ovanligt att det finns bilar med fler än en hund. Här på campingen tror jag dvärgschsnauzern  är i majoritet bland raserna. Märkligt med tanke på att den tio i topplista som brukar publiceras varje år är den rasen aldrig med. För mig är det extra känsligt med just den rasen. Vi köpte en sådan valp som vi hämtade när han blev åtta veckor gammal, och den fick skiljas från tiken. Zappo var den underbaraste hund man kan tänka sig. Fast det säger förståss alla hundägare om sin hund. Brukade skämtsamt säga, detta är ingen hund det är en kelgris. En underbar kompis som tyckte det bästa som fanns var att ligga i husses knä när husse läste tidningen eller såg på tv. Zappo gav oss så mycket glädje med sin tillgivenhet. Så när han vid fem års ålder vid besök på Blå Stjärnans djursjukhus fick veta att han på grund av sjukdom måste avlivas var för oss en svår chock. Vi sa att vi vill ha ett par veckor att mentalt ställa in oss på detta. När vi sedan återkom och Zappo låg på ett bord och skulle få en spruta för att somna in så upplevde vi att han hade på känn vad som var på gång, glömmer aldrig blicken i hans ögon när vi storgråtande kramade om honom. Han kremerades och vi fick hem urnan med hans stoft som vi grävde ner på tomten där vi bodde då.

Nu när jag varje dag här på området ser rena avbilder av Zappo, och hur deras rörelsemönster och uppträdande är så otroligt likt vår hund, så känner jag en viss saknad efter honom. 

Conny en Hälsingborgare och gammal åkare har en Dvärgschnauzer en direkt kopia av Zappo. Conny är liksom jag gammal skinnknutte, så därför har han döpt hunden till Rossi efter världsmästaren i road racing på motorcykel. Nu på fredag är det en busslast härifrån som åker till Benidorm på nån påkostad varieté med långa slanka flickor i baletten. Som Hasse Alfredsson sa i en monolog. Då jag en gång varit på Lido i Paris och sett en sån föreställning har jag inte något intresse av att följa med.

Men Conny med fru skall med, och tänk då behövs en hundvakt. Ja var hittar man en sån? 

Men så trevligt jag har fått förtroendet att vara ställföreträdande husse för ett dygn nästan ett dygn blir det innan de är tillbaka mitt i natten. Jag får välja om jag vill gå upp med hunden till deras bil efter sena rundan, eller om Rossi verkar trivas hos mig får han sova kvar. Ska nog kolla  på Lidl om det inte finns något hundgodis att muta honom med. 

Så idag på morgonen fick jag ha klockan på ringning för att följa med på morgonpromenaden som de alltid går samma väg. Det är tvärs över vägen från campingen, små stigar med låga buskar det går runt saltsjön med sina Flamingo fåglar. Detta är dagens höjdpunkt för Rossi. När husse släpper kopplet och han får jaga de vilda kaninerna. Snacka om att få motion, han hinner inte ikapp dem, men roligt tycker han det är.

Påminner mig om en gång på vårt boende vid Anevik. Vi var de enda året runt boende där och en sen höstdag när vi skulle ta den där sista kissturen för kvällen så hade jag alltid en starkt lysande ficklampa med mig för att jag skulle se när han lyft tillräckligt många gånger på benet. Då var han aldrig kopplad. Märkte när jag tog på mig skorna i hallen  att han vädrade något blev ivrig att komma ut. Så när jag öppnade dörren försvann han ut som en avlöning ivrigt skällande. Jag knäppte på ficklampan och försökte få in hunden i ljusskenet. Mitt på vår tomt fem meter från trappen står en stor älg som med en riktig rivstart försvinner in i slybuskagen och träden med Zappo i hasorna. Jag vrålade för fulla lungors kraft på jycken, men för döva öron. Jaha tänkte jag den hunden får vi aldrig se igen, han hittar väl aldrig hem i svarta natten. Det var bara att vänta, efter säkert mer än tio minuter kommer en hund ur det svarta mörkret lufsande med tungan en bit ut och hängande huvud. Nu kom nästa fråga hann han ikapp älgen? Hoppade han upp och bet älgen i strupen? Ligger älgen döende i skogen. Nja tror inte det. Säkert lika svårt att hinna upp en älg som hinna upp kaniner i Spanien. Så vi gick in och kröp till kojs både Zappo och jag. Tyckte jag inte han sov lite längre på morgonen också. Tar på krafterna att jaga älg i snårskog.