onsdag 26 februari 2014

Prinssessan

Inte bara i New York nedkom en prinsessa härom dagen. Även nedkom en prinsessa i med flyget till Alicante igår. Äntligen är min tid som eremit över. Ulla kom äntligen tillbaka till Santa Pola efter besöket i Fjärås med omnejd. Mina grannar här på campingen skrattar åt mina försök att återställa husbilen i samma oklanderlig skick som när Ulla for hem. Mycket städa och skura och feja blev det. 
Mest nervös var jag att se om Ulla skulle borda vändande flyg när hon upptäckte att jag låtit skägget växa sedan dan när hon for. Jaaa det var med tvekan accepterat, men borde ansas en aning. 
Jaja var inte kritiken värre kan jag ej klaga, men upptäckte jag inte idag hur Ulla stod med en kniv och petade mellan spisen och väggen där jag naturligtvis inte haft ögonen med mig. Jag får vara glad och tacksam att jag har en sådan noggrann sambo som ser till att hålla grejorna i toppskick  när jag är kanske inte är så lite lat och bekväm av mig. Det enda smolket i bägaren är att Ulla är drabbad av en förkylning i kolossalformat vid ankomsten, inte vad vi väntas oss precis. Lite feber och nästan utslagen.
Men med hjälp av min nyinköpta juice press som är en eldriven manick som är rolig att använda. Eftersom apelsinerna är så otroligt billiga att köpa, så saftiga och söta blir det snudd på doping att dricka ett stort glas. 
Fick ett tips av grannen som har köpt en likadan press, ta de tomma skalhalvorna och lägg runt husbilen så undviker alla vilda katter att gå och ligga under husbilen. Sagt och gjort mycket skalhalvor har det blivit, utlagda runt och under husbilen. Vad får vi se när vi sitter och njuter av den värmande solen? Jo en kattjäkel som kommer lugnt klivande mellan skalhalvorna! Kanske måste lägga dem lite tätare, det är lugnt, kommer bli mycket mer skalhalvor för varje dag som går.
På marknaden får man fem kilo för 2€! Så nog kan vi kanske konkurrera med kusin vitamin, vem nu det är för en figur? 
Det har under hela vintern varit fullbelagt på campingen, men nu börjar en och annan så smått lämna för vidare färd hemåt i sakta mak. Vad de ska göra det för? Nu har vi genomlevt den spanska vintern. Blir bara bättre för var dag med grönska sol och värme. Mina närmaste grannar åker hemåt i helgen, sambon klarar inte bortavaron från barnbarnen längre. Tråkigt då vi blivit goda vänner, trots deras hemsk skånska dialekt. Kan glädja mig åt att jag är lika bra på skånska som på engelska, det tillsammans med svenskan gör att jag numera kallar mig trespråkig! Nåja bra på engelska var en kraftig överdrift må jag erkänna. Men förstår skåningarna hjälpligt i alla fall. 
Man får vara glad åt smulorna.

torsdag 20 februari 2014

oS

Måste säga något om OS. Lite märkligt att sitta i Spanien och bara kunna höra,det på radio sportens referat. Men för all del det är snabbtalande reportrar så det har gått bra.
Mäkta förvånad är jag måste jag säga, de svenska deltagarna har under hösten, vintern och fram till nu varit ifrågasatta. Är väl endast ett fåtal tjejer som var värda att sända dit av deras resultat att döma.
När väl spektaklet sätter igång formligen vräks medaljer över alla svenskar som tävlat, märkligt vad har hänt? Har Norrmännen slutat knapra på fulpiller? Är kanylerna slut. 
Kanske är det svenskarna som snott deras godis eftersom resultatlistorna vänts upp och ner.
Många konstiga grenar har kommit in på programmet, en del av dem undrar man försynt vad de har med idrott att göra. En sak som fått mig att fundera är att jag läste om att "bara" 100 000 kondomer delats ut till de aktiva!! Verkar vara en stor gren har aldrig hört att det tävlas i sånt. När ska dom hinna tävla i den gren de kom för att tävla i? Vilken gren prioriterar dom? De icke aktiva alltså ledarna får dom inte några sådana kondomer alls. Jag menar skall man ha nån glädje av dom måste man väl vara aktiv. Hur går det till för att få medalj? Fullträff mitt i grenen måste väl ge medalj, eller?
Nä tacka vet jag på Sixten Jernbergs tid och Tumbas. Då var det bara Swix blå och handledsskott som gällde. 

söndag 16 februari 2014

Tiger

När jag var skinnknutte i artonårs åldern fick jag smeknamnet Tiger Tony! Alltså Taiger Tony.
Av någon outgrundlig anledning, förstår fortfarande inte var det kom ifrån.
Knuttetiden tog slut och smeknamnet också. Varför tänker jag på detta plötsligt ett halvsekel senare?
En sån där hjärn skrynklare skulle nog få en högtids stund när han/hon skulle reda ut hur ens tankar far kors och tvärs genom skallen.
I alla fall sitter jag här i Spanien och läser Göteborgs posten på min IPad. Fastnar på en rubrik: Finns fler tigrar i privata hem i USA än i i hela övriga världen. Jo jo, om små söta hundvalpar första året. Men sen när dom efter ett par år väger hundra kilo och käkar kopiösa mängder kött, då är de inte något man ligger och gosar med i sängen precis. 
När jag ändå tänker tillbaka på knuttetiden så hade vi många fler bensin bolag än idag. Konkurrensen mellan bolagen var hård för att locka kunder. Mycket jippon och slogans för sin soppa var det.
Ett av bolagen hette då Esso. Där kom nån PR snubbe på att trycka upp affischer med en stort tigerhuvud på. Under bilden kunde man läsa: Putta in en tiger i tanken!  Tanka Esso.
Slog väl bra ut ända tills PR gubbarna på kondomföretaget Adamssons kom på den briljanta idén att saluföra gul svart randiga kondomer med rubriken Putta in en tiger i tanten! 
Strax efter drog Esso in sin tiger reklam. Ja säg den glädje som varar.
Jo just det, var det inte Volvo som körde med en slogan Volvos värde varar! Tills nån skrev på affischerna, Volvos värde varierar! 
Som tur är varar och verkar Den Spanska solen varje dag här i Santa Pola.
Lade termometern på bordet i solen, den klättrade upp till + 31 grader Celsius. Första dan i år jag övervägde att sätta mig i skuggan faktiskt. 
Vi Närkingar säger ju att det är synd att inte klaga. Men det vore synd att klaga på den härliga värmen om dagarna och att nätterna är allt varmare. Så jag får väl klaga på att jag inte har nått att klaga på.
Shit också. 

onsdag 12 februari 2014

Semla

I förra veckan fick jag förfrågan om jag ville vara med och äta semlor den 12/2 Kl 13.00 långbord på gatan ovanför oss. Javisst sa jag, semlor det har jag glömt bort. Vad är det för semlor frågade jag? Är det nått spanskt joks . Nej vi köper från nordiska köp centrumet tror jag det heter, eller nått liknande. Det är med mandelmassa och vispad grädde, precis som hemma i Sverige. Ja då vill jag ha en sa jag.
2,5€ per styck. Får väl gå då tänkte jag, en gång om året, kände snålvattnet i mungipan.
Tänkte på när jag var en liten gosse, har faktiskt varit det, jo det är sant!
Mamma skickade mig från bostaden på V Bangatan 3 till ÖOM, Örebro ortens mejeriförening. Belägen på Karlslundsgatan 3. I handen hade jag en mjölkkanna i plåt med lock. Där stod tanterna bakom disken och med ett litermått fyllde dom min kanna. Minns hur jag stod och suckade framför glasdisken där det låg rader med semlor uppradade. De såg ju så goda ut, och jag visste precis vilken av dem alla som var störst och hade mest grädde under locket.
På den tiden såldes det bara semlor en tisdag på hela året vill jag minnas. Fanns kanske några överblivna dan efter till nedsatt pris. Ordinarie pris var vad jag minns 33 öre styck, något billigare dan efter. Men på fet tisdagens kväll när pappa hade ställt in lastbilen i garaget överraskade mamma oss med hembakade semlor. Nybakade bullar med hemgjord mandelmassa och riktig vispad grädde. Semlorna lades i mjölk som kokats upp. Mycket kanel och lite socker på, vilken höjdare vilken fest!
Bad jag snällt kunde jag få två. Glömmer det aldrig. Kallas visst "Hetvägg"
Så idag när folk släpade med bord och stolar, termosar och ställde upp långbord tog jag min semla och gick hem till husbilen kokade upp mjölk och njöt av den goda semlan. Tyvärr kunde den inte få en tia på den tiogradiga skalan då jag inte hade kanel på kryddhyllan. Men klart godkänd ändå.
Vädret är verkligen ombytligt, igår höll man på att frysa häcken av sig i blåsten, idag riktigt bränner solen. 
I morgon ingen cykeltur, tipspromenad i stället. Runt saltsjön med alla Flamingo fåglar med sitt röda huvud. Tipspromenader brukar ha särskilda frågor för barn. Tror nån de har det här?
Nänä icke sa Nicke, är sur på det, för avsaknaden av dessa gör att jag inte har ett enda rätt oftast.
Skit samma en skön promenad bland vadarfåglarna är aldrig fel.
Väderprognosen här för i morgon lovar sol och varmt, så det blir väl att bryna fläsket efter promenaden. 

tisdag 11 februari 2014

Elche

Igår kom en av svenskarna och knackade på min dörr och undrade om jag ville åka med på en utflykt i morgon bitti till Elche. Det är en stad betydligt större än Santa Pola. 
Det vore trevligt sa jag med tanke på att vädret inte skulle inbjuda på att slappa,i solen. Det var ett svenskt par till så vi blev fem i hyrbilen. Vet inte vad jag väntat mig av dagen, vilket var tur. Vi började med att åka till en husbilsfirma för att kolla prisnivån på batterier till bodelen i husbilen. Men prisnivån var inte tilltalande så vi for vidare. Elche är en vacker stad, har varit där med Åke för en tid sedan. Minns att vi letade en parkering för hyrbilen den gången utan att finna en sådan. Vi svenskar är inte upplärda att parkera mitt i en korsning på ett övergångsställe. Vilket vi sett att det är vanligt i Spanien och Frankrike. Efter många varv runt centrala stan fann vi ett parkeringsgarage vad bra då kan vi shoppa sa damerna som tydligen varit och sett ut stövlar i skinn vid ett tidigare besök. Då fanns stövlarna inte i rätt storlek, men idag skulle de kommit hem. Nja nu är vi i Spanien så det är ju inte säkert det var denna tisdag, eller kanske månad. Men efter en stunds palaver ringde de nån stans och bad få varan hitlevererad till den affär vi befann oss i.  Svenska damer som bara har shopping i blick leker man inte med fick expediten klart för sig. Vi tre män satte oss på ett kafé och slappnade av medan damerna sprang som galna råttor mellan de olika varuhusen i väntan på att den beställda varan kommit på plats. Damerna dök så småningom upp och förklarade att nu ska stövlarna finnas på plats. Men en Spansk halvtimme är som femtiofem svenska minuter. Så ytterligare väntan, men så se där kom dom. Den shoppande kvinnans man suckade och berättade att hon hade 22 par skor med sig i husbilen. Det utrymmet som den stora boxen med skor upptog hade han kalkylerat med goda drycker på hemresan. Det utrymmet blev ytterligare decimerat av ett par idag inköpta skinnstövlar. På väg från skoaffären fick vi olyckligtvis syn på modeaffären Zara. Jösses, att se damernas min när de störtade över gatan mot modehuset, var som se två sexåringar rusa mot leksaksaffären. Hur man kan tillbringa så många timmar i en klädaffär med att känna på varje plagg och diskutera om det kunde va nått.
Jag fick anledning och ifråga sätta mitt förstånd som tackade ja till utflykten.
När vi så utmattade kom till garaget och skulle köra ut därifrån förstod vi inte hur man skulle få upp den där förargliga bommen som spärrade vår väg till friheten. Det löste sig till slut, en av damerna stegade bort till en glasbur med en man i. På en skulle jag vilja säga bestämd svenska tala om för mannen att han snarast skulle fälla upp bommen. Konstigt nog skedde det och vi var fria.
Men strax innan hade vi uppsökt ett etablissemang av högre standard med vita dukar där vi förhoppningsvis kunde mätta våra då rätt tomma magar. 
Då påbörjades en diskussion om vi kunde få in endast en varmrätt inte trerätters som servitrisen försökte få oss att de borde vi absolut ta. Detta drog ut på tiden våra damer var bestämda och tyckte de borde själva få bestämma vad vi skulle intaga för föda. 
Utmattad bad jag om en öl så länge, till slut hade vi beställt pasta bolognese hur man nu stavar till det. Vi beställde in öl till maten utom en dam som ville ha vitt vin. Det blev inte bra, glaset var för stort och innehållet var för snålt islaget så det beställdes strax in ett glas till, herre min skapare de två glasen kunde man få fyra liter vin på Lidl för samma slant. 
Den andra damen grävde runt i pastan utan att finna något spår av kött där i. 
Jag åt min pasta drack min öl med god aptit och önskade jag varit hemma i lugn och ro. 
Ska aldrig klaga på Ulla när jag tycker hon tar för god tid på sig i affärer. 
I jämförelse med dagens upplevelser är Ulla rena rama sprinterdrottningen.
Nu sitter jag i tystnaden och friden i husbilen, tacksam att jag överlevt strapatserna. Tror jag ska stärka mig med en liten rackarbajsare och fira. Skål ta mej fan.




  

fredag 7 februari 2014

En vanlig promenad

Ja så vanlig kanske inte den är som promenadväg. Däremot så cyklar vi här förbi varje torsdag.det är vägen mot Elche som skymtar vid horisonten. Tänkte när vi trampade förbi i torsdags att jag får ta ett kort på hur vi har det med våren just nu. När jag tittade lite närmare på dessa blommor så såg dom nästan överblommade ut. Däremot trädet har bara stått i blom ett par veckor. Kan nog bli ännu fler blommor i det. Ännu en i raden härliga dagar här, fast med mycket kraftiga vindar dock. Så man får leta på en plats i lä för sin stol och kaffekopp med tillhörande doppa. Sedan sitta i solen med en god bok gör inte ont precis.
Har fått ett Mail från Ullas syster Maj-britt i Tacoma syd Seattle idag. Hon skriver att hon följer min blogg. Vilket jag tycker är kul, då vet hon en del om vad syrran och jag har för hyss för oss.
Det är omkring femtio år sedan hon utvandrade och har bara varit i Sverige någon enstaka gång. Har ingen att tala svenska med, ändå hänger hon med och talar förvånandsvärt god svenska. 
Det är inte lätt då det svenska språket hela tiden förändras. Den unga generationen har ett datainfluerat sätt att meddela sig i ord och text. Kallas visst Nysvenska har jag läst.
Mitt sätt att leka med och använda ord med flera betydelser ställer till det för Maj-britt. Det är ett sätt för mig att få lite knorr på texten. Men skriver Maj-britt i det stora hela förstår jag. 
I och med att jag har läsare i USA kan jag då titulera mig Internationell ordbajsare? Nja får nog passa mig för att låta detta stiga åt huvudet.

torsdag 6 februari 2014

Pytt i panna?

Läser just nu Göteborgsposten. Hajar till inför en rubrik.
Stena skär ner personalen!! 
Åker vi hem via Kiel med Stena ska jag nog ha egen matsäck med mig. 
Vad gör man med den nedskurna personalen?? Låter otäckt, de hamnar väl inte som en del i bufféns pytt i panna. Eller kan det bli köttbullar. Vet polisen om detta? Har de resurser till att stoppa blodbadet. 
Den del av besättningen med många guldgaloner på armarna hamnar dom i lite dyrare rätter?
Ja det finns nog en del för Stena att förklara innan jag inhandlar mer en fika på de båtarna.

onsdag 5 februari 2014

Onsdag

Onsdag i dag. Onsdagarna betyder boultävlingar. Vi var 33 stycken som ville vara med är rekord deltagande. Måste kommit nya husbilar, för det var många jag aldrig sett som var med.
Det är mycket allvarligt med lottningen av med och motspelare. Måttband är ett måste det mäts millimetrar vem som är närmast "lillen" när vi blev så många måste vi lotta ihop tremanna lag. Normalt sett brukar vi vara två i laget. En av mina motståndare blev genom lotten Lars eller Lasse som han kallas. En lugn och fin människa lite av en spindel i nätet här. Ser till att trivseln är på topp. Tekniskt kunnig på det mesta med husbilar. 
Tony sa Lasse, du minns väl vem som visade dig hur du sotar kylskåpets gasollåga och skorsten??
Jodå sa jag men du ska få däng idag ändå sa jag lite kaxigt. Förresten sa Lasse såg jag du fått post. Va sa jag väntar ingen post hit. Vi vann med två raka matcher över Lasses lag. Får väl trösta honom med en Wiskey  nästa gång han passerar vår bil. Promenerade upp till baren där posten läggs på ett bord. Jojo låg det inte ett brev från vår bank adresserat till Bahia Camping Santa Pola.
Är väl något med det kortet jag spärrade tänkte jag när jag gick hem för att sprätta brevet.
Visar sig innehålla,årsredovisningar, depå uppgifter och vinst rapporterad till skatteverket. Det var visserligen noll kronor. Ingen obehaglig restskatt kanske? 
Men då frågar jag mig hur har banken fått för sig att jag utvandrat till Spanien?
Kommer jag inte att släppas över Öresundsbron? Måste jag söka asyl i Sverige. Nu börjar jag bli orolig.
Kommer jag bli inhyst på något av Skara Berts nya lyxboenden för invandrare. Hur bevisar man att man inte är en Islamisk terrorist? 
Kan det vara så att Ulla ligger bakom detta? Hon har varit hemma så länge utan mig, vi som aldrig varit från varandra mer än mindre än en vecka. Har hon upptäckt hur skönt det är att slippa mig?
Sitter här alldeles förtvivlad, tankarna snurrar i kolan. 
Då kommer tanken, detta kanske är mitt livs chans.
Sök medborgarskap i Spanien! Här är paradis för åldringar. Fri läkarvård fri sjukhusvistelse, gratis medicin. Här står en ambulans hos en innan man hunnit lägga på luren. Har man sökt in på vårdcentral här släpper dom inte iväg dig,förrän du är grundligt undersökt och en fastställd diagnos är fastslagen. 
Inte som i Sverige, man läser om folk som sökt vård för smärtor blivit hemskickade med rådet att ta,en Alvedon. Nästa morgon hittas patienten död i sin säng. Verkar inte som det är möjligt att bli behandlad så här i Spanien. Skräcken  är att bli sittande,på ett av de äldreboenden vi sett sista tiden på nyheterna hemma. 
Sammanfattningsvis kanske är det är bra att bli utvisad ur Sverige, om Spanjorerna släpper,in mig.
I Sverige lever man ljust och glatt. Glatt ja, så länge det är isgata är det nog glatt. Här är det inte glatt,på samma,vis. Däremot varmt och skönt även på vintern. Inga broddar under dojorna här inte.






 

Dvärgschnauzer

Vad som förvånar mig lite är att det är så många husbilsfamiljer som har hundar med sig. Det är inte ovanligt att det finns bilar med fler än en hund. Här på campingen tror jag dvärgschsnauzern  är i majoritet bland raserna. Märkligt med tanke på att den tio i topplista som brukar publiceras varje år är den rasen aldrig med. För mig är det extra känsligt med just den rasen. Vi köpte en sådan valp som vi hämtade när han blev åtta veckor gammal, och den fick skiljas från tiken. Zappo var den underbaraste hund man kan tänka sig. Fast det säger förståss alla hundägare om sin hund. Brukade skämtsamt säga, detta är ingen hund det är en kelgris. En underbar kompis som tyckte det bästa som fanns var att ligga i husses knä när husse läste tidningen eller såg på tv. Zappo gav oss så mycket glädje med sin tillgivenhet. Så när han vid fem års ålder vid besök på Blå Stjärnans djursjukhus fick veta att han på grund av sjukdom måste avlivas var för oss en svår chock. Vi sa att vi vill ha ett par veckor att mentalt ställa in oss på detta. När vi sedan återkom och Zappo låg på ett bord och skulle få en spruta för att somna in så upplevde vi att han hade på känn vad som var på gång, glömmer aldrig blicken i hans ögon när vi storgråtande kramade om honom. Han kremerades och vi fick hem urnan med hans stoft som vi grävde ner på tomten där vi bodde då.
Nu när jag varje dag här på området ser rena avbilder av Zappo, och hur deras rörelsemönster och uppträdande är så otroligt likt vår hund, så känner jag en viss saknad efter honom. 
Conny en Hälsingborgare och gammal åkare har en Dvärgschnauzer en direkt kopia av Zappo. Conny är liksom jag gammal skinnknutte, så därför har han döpt hunden till Rossi efter världsmästaren i road racing på motorcykel. Nu på fredag är det en busslast härifrån som åker till Benidorm på nån påkostad varieté med långa slanka flickor i baletten. Som Hasse Alfredsson sa i en monolog. Då jag en gång varit på Lido i Paris och sett en sån föreställning har jag inte något intresse av att följa med.
Men Conny med fru skall med, och tänk då behövs en hundvakt. Ja var hittar man en sån? 
Men så trevligt jag har fått förtroendet att vara ställföreträdande husse för ett dygn nästan ett dygn blir det innan de är tillbaka mitt i natten. Jag får välja om jag vill gå upp med hunden till deras bil efter sena rundan, eller om Rossi verkar trivas hos mig får han sova kvar. Ska nog kolla  på Lidl om det inte finns något hundgodis att muta honom med. 
Så idag på morgonen fick jag ha klockan på ringning för att följa med på morgonpromenaden som de alltid går samma väg. Det är tvärs över vägen från campingen, små stigar med låga buskar det går runt saltsjön med sina Flamingo fåglar. Detta är dagens höjdpunkt för Rossi. När husse släpper kopplet och han får jaga de vilda kaninerna. Snacka om att få motion, han hinner inte ikapp dem, men roligt tycker han det är.
Påminner mig om en gång på vårt boende vid Anevik. Vi var de enda året runt boende där och en sen höstdag när vi skulle ta den där sista kissturen för kvällen så hade jag alltid en starkt lysande ficklampa med mig för att jag skulle se när han lyft tillräckligt många gånger på benet. Då var han aldrig kopplad. Märkte när jag tog på mig skorna i hallen  att han vädrade något blev ivrig att komma ut. Så när jag öppnade dörren försvann han ut som en avlöning ivrigt skällande. Jag knäppte på ficklampan och försökte få in hunden i ljusskenet. Mitt på vår tomt fem meter från trappen står en stor älg som med en riktig rivstart försvinner in i slybuskagen och träden med Zappo i hasorna. Jag vrålade för fulla lungors kraft på jycken, men för döva öron. Jaha tänkte jag den hunden får vi aldrig se igen, han hittar väl aldrig hem i svarta natten. Det var bara att vänta, efter säkert mer än tio minuter kommer en hund ur det svarta mörkret lufsande med tungan en bit ut och hängande huvud. Nu kom nästa fråga hann han ikapp älgen? Hoppade han upp och bet älgen i strupen? Ligger älgen döende i skogen. Nja tror inte det. Säkert lika svårt att hinna upp en älg som hinna upp kaniner i Spanien. Så vi gick in och kröp till kojs både Zappo och jag. Tyckte jag inte han sov lite längre på morgonen också. Tar på krafterna att jaga älg i snårskog.





måndag 3 februari 2014

Flyt eller oflyt

Har man inte flyt så sjunker man väl? Har man oflyt ska man nog hålla sig i barnbassängen, typ.
Det började bli några veckor sedan jag hörde något från Anita och Åke. (Skriver hennes namn först, det är i alla fall hon som bestämmer.) varför skulle det vara annorlunda i deras förhållande. Gubben tiger still i församlingen, hette det nog förr i tiden. Till min stora förvåning fick vi kontakt via Skype, och som vanligt här med en hackande förbindelse. Det blir en vana det med med detta miserabla Internet de har här. Så vi babblade på i vanlig fart, man uppfattar så mycket mellan hacken att man i nån mån förstår budskapet.
Så mycket förstod jag att deras flygresa måste den där jäv..a Murphys lag vara inblandad. Han som ser till att allting djävlas som kan djävlas och med lite moms på det. Det var ju inte så illa att de behövde sitta och flaxa med armarna genom fönstren för hålla sig uppe i luften. Men i stället för att vara i sängen i lägenheten i Torrevieja c:a 01,00 stöp de isäng 05.00. Hade ju nästan gått fortare och cyklat från Gbg. Men man får vara tacksam att de kom fram hela och rena.
Björn och Ulla, hoppsan där är det nog inget tvivel om vilket namn som ska stå först, blev nog lite fel. Eller lite? De startade sin resa från Läppe ganska sent i nov, vilket gjorde de aldrig fick uppleva den otroliga hösten med värmeböljor i hästväg. Men de har funnit sig väl tillrätta. Björn har oanade talanger som att slänga ett boule klot med precision. Bägge är dessutom behagliga att umgås med.
Ulla däremot har nog drabbats av den där Murphys lag. Hon har fått alla tänkbara förkylningar och infektioner som finns nästan. Bäst och tillägga. 
Härom veckan bestämde de sig för att göra en två veckors utflykt med husbilen, söderut efter kusten.
Återkomst hit i detta veckoslut. 
När jag fullbordat min morgonpromenad efter stranden och besökt två matvarobutiker och passerade grinden till campingen hör jag någon ropar Sören. Sören hör honom inte uppenbarligen så han ropar igen och igen med allt högre röst. 
Konstigt tyckte jag, känner inte jag igen den rösten. Stannar och vänder mig om, där kommer Björn emot mig. Har du slut på batteriet i hörapparaten frågar Björn. Näe de tror jag inte men jag brukar inte svara när någon ropar på Sören svarade jag. Det gläder mig att det är yngre män som har ett minne inte bättre än mitt. Björn hade nog velat sjunka genom jorden, såg hur han skämdes. En god grogg kan det få kosta honom vid tillfälle.
Vad i allsin dar gör ni hemma? Ni ska ju komma till helgen? Jo visst men Ulla är sjuk igen käkar penicillin igen, en ny kur. Tycker faktiskt mycket synd om dom, denna deras första övervintringsresa är nog inte vad de räknat med. Ulla har varit krasslig hela tiden de varit här. Hoppas det vänder för dom de har ju en tid kvar innan hemfärden. 
Kall och mulen förmiddag, men nu är det som vanligt sol och varmt, bara att njuta i solstolen med en god bok. Letar noga kan det finnas dom som har det värre, kanske.  

lördag 1 februari 2014

Ja kära nån!

Mina grannar på campingen Ulla och Egon har ingen parabol och kan följdriktigt inte se Svensk Tv. Så jag bjöd in den att se melodifestivalen ikväll. Lite gott vin med snacks satt bra. Men vad händer? Vi förväntade oss skönsång men de nummer som vi bjöds på lät värre än när grisbilen krockade med bryggarbilen i korsningen Vallhallavägen Sturegatan!  Sicket oväsen, jösses! Är det det här vi skall visa upp för övriga Eurpoa? 
Var fan tog Lasse Berghagen och Tore Skogman vägen? Lill Lindfors och Siv Malmkvist. Lasse,Dahlqvist och Evert Taube vägen. Nja de kanske inte alla är i form att komponera. Men de kunde skriva låtar och sjunga dessa trallvänliga låtar. Dan Anderssons helgdags kväll i timmerkojan.
Inte dagsfärska låtar men de har en melodi och kan sjungas av alla. Vart blev Gamla Nordsjön vägen?
Vinet är urdrucket och jordnötterna slut. Den självklara slutsatsen är att detta program nästa lördag kan väljas bort med glädje. 
Som tur är finns YouTube och alla Elvis låtar för inte tala om Chuck Berry dom skulle sopat banan med dagens. Vet inte om man kan kalla dem för artister. Till och med Bill Haleys låtar har bäst före datum som håller än. Milda makter vad lever vi i för en Värld egentligen. Suck.