Susanna i badet

kan slänga sig i väggen, lika så Ester William när Kattegatts egna sjöjungfru slänger sig i böljan.

Kan någon vrida rätt jordklotet, ja menar högsommarväder 16 september och massor som trängs vid bryggorna för årets sista dopp. 

Här sätts värmerekord mest varje dag, jag undrar hur vintern blir efter detta? Är det slut med svenska vintrar som vi hade på femtiotalet och även sextiotalet med nedåt minus 20-30°? Med massor av snö. 

Minns när vi på sjuttiotalet bodde i ett litet kedjehus, när rumsdörrarna kärvade och inte gick att stänga var det dags att skotta bort en meter snö från hustaket.

I vintras tror jag att jag skottade två gånger och sopade några få gånger i Fjärås.

Nu kan det få falla hur mycket snö som helst. Säger som den pensionerade stinsen: Här kommer det ett tåg och det skiter jag fullständigt i. Här kommer det ett till det rör mig inte i ryggen.

Här i bostadsföreningen har vi personal som skottar om det ramlar ner vitt guld! Vitt guld kallade åkarna och traktorförarna som röjde snön, blev inkomst det. Blir det en snöfattig vinter får de leta burkar och petflaskor att panta. 

Bilden är faktiskt från i kväll när Falkenbergs badnymf kylde av sig

Med ett dopp i havet. Ulla försökte slå i mig att det var skönt.

Jojo, prinsessan på ärten är också en saga liksom den om Rödluvan och vargOlle.

Hemma igen

Vi har nått slutet på vår resa denna gång. Det blev 260 mil på mätaren, tre och en halv vecka med oförskämt bra väder sol och varmt. Endast en regndag, plus sista dagen en rejäl regnskur.

Vi har rest på ett för oss nytt konsept, tidigare har Ulla anmärkt på att det är näst intill omöjligt att få stopp på mig när hon spanat in något trevligt att närmare stifta bekantskap med.

Brukar försvara mig med att det är omöjligt för mig att stoppa i samma sekund hon upptäcker något intressant. Största felet är nog att ingen av oss läst på innan resan vad för intressanta platser vi vill se.

Denna gång var vi inte mer pålästa än vanligt, Gotland var för Ulla en nostalgitripp för platser hon för många år sedan besökt, jag bemödade mig om att verkligen köra till alla platser hon ville återse.

Zorngården hade vi två år gamla biljetter som vi inte tidigare kunde utnyttja, de gällde fortfarande.

Sandgrund och Lars Lerin utställningen ville vi också se, vilket vi också gjorde. Vi har genomgående försökt hålla oss till mindre vägar, Europavägarna är entoniga och tråkiga med sin hetsiga trafikrytm.

Malin är så smidig och lättkörd så det är ett rent nöje att i lugn takt fara runt med den. 

Tre veckor bakom ratten med gipsad hand har inte varit något problem, robotväxellådan har underlättat  körningen för mig. Det har tagit tid för mig att uppskatta den, men ju mer jag kör desto mer kan jag acceptera den. Liknar inget annat jag kört, och gissa hur många bilar jag kört genom åren?

Idag har jag varit i biltvätten och fått Malin lite fräschare igen, varit och fyllt gasol, mätaren indikerade att det var inte mycket kvar i den fasta gasoltanken jag lät inmontera, så var inte fallet det var nästan halva tanken kvar. Så på de två månader sedan installationen har det gått åt 10 liter till spisen värmen och varmvattnet. Dagarna har varit mycket varma men nätterna ganska kalla.

Eftersom vi mest fricampar har vi ej tillgång till el för värme och spisen utan får köra med gasolen.

Att kunna fylla den fasta gasolflaskan blir mindre än halva priset mot att byta den tomma flaskan mot en ny. 

När man börjar en längre vistelse och resa vill man gärna ha fulla gasolflaskor, skulle det då vara några kilo kvar skänker man det  för att byta till sig en full flaska.

Med fastmonterad flaska betalar man bara för den mängd man fyller. En investeringskostnad först sedan en vinst ju mer man gör över med. 

Nu återstår det att få ordning på TVn i Malin, det finns mer än 700 tv kanaler satteliten tar in! Vi vill bara ha de kanaler vi betalar för C:a 20 stycken. Som det nu är får jag varje gång jag vill se något så har alla kanaler bytt platser, försök hitta SVT 1 bland 700 kanaler! Men på torsdag skall en tv installatör se om han kan reda ut salladen i utbudet. Annars funkar parabolen mycket bra med bra bild.

Kan bara hålla tummarna för att tv killen lyckas.

        

Dasset,

Lugn och trevlig kväll i Mariestad, en långpromenad i den gamla delen av stadsbebyggelsen, sen lite vin och kex och ost framför Skavlan på TVn.

Här blir inga barn gjorda så vi vevade upp fjädern och rullade vidare. 

Kom snart ut på E20 ingen rolig väg, om man frågar mig. Snart dök en vägvisare upp i Lugnås, Hällekis till höger, den tar vi yes det var ett lyckokast. Smal krokig väg genom ett skönt landskap. Små byar med spännande och välhållna hus. Plötsligt dök en skylt med pil åt höger, Utsikten.

Eftersom vi var på Kinnekulle verkade det spännande så fullt rattutslag höger.

Det visade sig vara en stor parkering med vidunderlig utsikt, ett litet kafé fanns det också. Eftersom solen som vanligt lyste upp vår hjässa stannade vi en stund och njöt av utsikten, fast till börja med var det tät dimma så det var svårt att se vad som var himmel och vad som var sjön. Dimman lättade så småningom så vi kunde njuta av utsikten. När vi skulle åka vidare såg vi ett torrdass som vi besökte, Ulla in genom en dörr för handikappade jag genom den andra. När jag kom in blev jag stående och bara gapade, väggarna fyllda med tavlor och tänkvärda ord och blommor. Har aldrig sett något liknande förut. När jag öppnade dörren stod Ulla och var lika förvånad som jag, det var om möjligt ännu finare i den toan.

När vi hämtat oss från den upplevelsen körde vi vidare, Lidköping nästa. En lurig stad! Fick man ett lass med lastbilen dit ville man ha det bokstaverat så man inte hörde Linköping! Inte roligt om man tog fel, många extramil blev det då. 

Kollade in ställplatsen vid hamnen innan vi fortsatte till Läckö slott, en handbromssväng senare var vi på väg till Spiken. Ett litet fiskeläge vid Vänern, det var det iallafall när vi seglade Göta kanal tur/retur år 2003. Idag helt oigenkännligt har växt enormt med flera fiskaffärer caféer m,m.

Så klart köpte vi rökt lax vi ätit ikväll, smakade bra. Slog oss i slang med ett annat par med en Frankia likadan som vi en gång hade, en trevlig eftermiddag blev det. Mycket att "tjöta" om hade vi, vi hade gjort en del resor som de gjort, dessutom bodde de i Kungsbacka! I morgon sista etappen på denna färden.

Bilden föreställer Spiken, dåligt ljus, dålig bild.

I fädrens spår

står det på portalen vid Vasaloppsmålet. Efter målgång drar vi vidare mot nya kulturella snedsprång.

Mycket kultur har det varit på denna resa, inte min grej om man säger så.

Men vad gör man inte för att glädja Ulla, hon påstår att denna resa varit vår bästa hittills. Måste erkänna att jag också haft behållning av allt vi sett och upplevt, 

Trots att omställningen från stor till liten och trång Malin trivs vi alldeles förträffligt, Malin är mycket trevlig att köra, inga problem att ha vänsterhanden i gipspaket. 

Gipspaket ja, på torsdagen var det tre veckor sedan jag gipsades, då är det fritt fram att ta bort klumphanden. Med hjälp av Ulla och en sax klippte vi bort det.

Måste säga jag blev chockad av hur svårt det var att röra och böja på fingrarna, samt att svullnaden inte går ner. Inser att detta kommer att bli hårt jobb att få fingrarna att fungera som tidigare.

Efter Mora och Zorn kan man följa våra spår förbi Filipstad till Kristinehamn, där finns en fin ställplats vid hamnen där vi slog stopp för dagen. 

I morse siktade vi in oss på Karlstad och Sandgrund för att se konstnären Lars Nerins utställning. Höll på att gå åt pipsvängen om man säger så. Näst intill helt omöjligt att finna en parkeringsplats för Malin. Till slut när vi mist tron på att få se konstverken fann vi en lucka där jag kunde knö in bilen, dessutom ganska nära Sandgrund.  Den kåken väcker minnen, det var en gång en berömd dansrestaurang där jag slagit en sula i parketten och klämt på en del kramgoa damer vid ett repmöte i lumpen.

Nåväl nu var det vernissage med verk av den i ropet så populära Lars Lerin, 80 spänn fattigare kom man in och kunde beskåda alla konstverk på väggarna.

Behållningen var Junior!  En Brasiliansk herre som är gift med Lars!! De har en son också, vet i fan hur det gått till? 

En riktig pajas, kom plötsligt in i lokalen utklädd som en påfågel med stora fjädrar!!

Sprang runt och lät folk ta kort på sig själv. Inte såg han ut som de påfåglar man kunde se i Stadsparken i Örebro när jag var barn. 

Den här utställningen var i mina ögon inte vad jag väntat mig, så omskriven som den är. Kanske därför man inte uppskattar den till fullo.

Nåväl nu står vi i Mariestad på en mycket bra ställplats för natten, en promenad runt centrala stan har vi hunnit med, mycket gammal fin bebyggelse. En trevlig dag till att lägga till handlingarna. 

Gästhamnen i Lus asken (Kristinehamn)

 

Upp i sadeln igen

Färjan till Nynäshamn plöjde genom Östersjön som ett strykjärn. Ingen sjösjuka här inte, vi beslöt oss för att köra igenom Stockholm eftersom det är söndag så det är nog lugnare trafik och dessutom ingen trängselavgift. Jo visst ja! Varenda 08 var ute och körde som det var det sista de gjorde innan himlafärden, och som de kör kan man tro det var just det de var ute efter.

Nja det är nog inte så farligt med det, utan vi småstadsbor är inte vana vid storstadstempot.

Jag bodde ju nästan sex år i Stockholm på sextiotalet och jobbade som busschaufför vid Stockholms spårvägar, och som lastbilschaufför vid flera åkerier där. När man då nån gång ibland åkte hem till Örebro minns jag hur jag retade mig på Närkingarna och vilket lågt tempo på bilisterna där. 

Nu var jag plötsligt tillbaka i den hetsiga trafikrytmen i Stockholm. För att hittat i Sthlm som i min egen ficka för sextio år sen, är det en mindre chock att se hur staden förändras fram till idag. Men vi tog oss enkelt genom stan och med gps inställd på Öregrund, där vi övernattade vid hamnen. Igår drog vi vidare upp till Axmar norr om Gävle och Brith och Martin våra goda vänner.

Martin som alltid har många järn i elden hade några ärenden i stan så jag följde med honom.

Ulla med hjälp av Brith plockade drygt åtta liter lingon under tiden vi var borta, Ulla fick koka sylt av alla lingonen, som vi nu har i Malins kylskåp. Så nu har vi nog lingonsylt ganska lång tid framåt.

Idag fyllde vår värdinna år så vi sjöng och hurrade för henne. Efter förmiddagskaffe med prinsesstårta tackade vi för oss och vred på ratten mot Mora och Zornmuséet och Zorngården för guidad tur. Mycket trevligt att få höra och se hur en av våra absolut största konstnärer levde.

Vi har nu stoppat vår färd för dagen och står på en ställplats intill Vasaloppsmålet. 

I morgon dags för nya äventyr.

Husbilslivet är inte alltid glamoröst! Vi får nöja oss med fattigmans

Champagne som synes.

Slappa dagar

Vi ligger fortfarande stilla vid Nordestrand i Visby. Gårdagen var varm och solig, men vi kände inte att gå in till stan innanför muren i värmen, utan vi slappade och kollade vågorna som slog mot stranden. Ulla ville ta ett bad men våghöjden avskräckte från det. 

Besöket på Munkkällaren med tre rätters middag var mycket trevlig, champagne, rostat bröd med skagenröra och en klick löjrom, ryggbiff med tillbehör, dessert tryffel med kaffe, samt en flaska rött från Sydafrika. Mycket lyckat och gott. När mörkret fallit börjar vår vandring hem till Malin, Ulla var nöjd med sin dag säger hon, jag med. 

Idag är det andra dagen det regnar på vår resa, men vi har det varmt och gott i vår plåtis, mat har vi i kylen för flera dagar till så det går verkligen ingen nöd på oss. 

Framåt kvällen ska vi tömma de tankar som ska tömmas, och fylla dricksvattentanken.

Även personlig dusch är nödvändigt trots besvär med mitt gipspaket på handen. Har kollat in duscharna, det är så byggt att det är en rad med dörrar till de olika duschbåsen så det går nog bra om Ulla följer med och hjälper mig.

För i morgon ringer klockan långt innan tuppen gal då vår färja avgår redan kl:08,05 mot Nynäshamn.

Det är en liten bit att köra till färjeläget och man skall vara där minst en timme före avgång, dessutom är det bra om en god frukost intagits innan.

Pungen

Ikväll ska jag gräva i pungen! Hoppas det går att finna tillräckligt med "flis" för att kunna bjuda Ulla på tre rätters supé på Munkkällaren i Visby. Är en speciell dag när unga flickor fyller SJUTTIOFEM år!

Vi parkerade vid Norderstrands camping i Visby på förmiddagen. 

Via Husbilsklubben har vi förstått att Visby är husbilsfientliga, totalt omöjligt att stå parkerade över en natt. De vill tvinga in oss på campingar för dyra pengar, men eftersom vi stått gratis så när som på en natt är det okej. Här finns alla faciliteter man behöver.

Vi tog en promenad in till stan mitt på dan, solen fortsätter att strö sina varma strålar på oss. En svettig promenad, upp och nedför alla gator med sina gamla genuina hus och små kvarter. En liten servering där vi beställde baguetter och kaffe innan vi travade vidare, så småningom vände vi tillbaka till Malin medan vi hade några krafter kvar. Välförtjänt sängläge på eftermiddagen för att återfå krafterna inför kvällen. Nu sitter jag med en kopp kaffe och skriver detta. Står här till söndag morgon Kl: 06,00 då det är dags att köra ombord på färjan till Nynäshamn. 

Ulla har funderingar på att ta sig ett dopp i morgon, lyckligtvis har läkarna gett min gipsarm badförbud men jag kan följa med och leda hejarklacken. 

En liten del av fiskarmuseét i Sysne, där de samlat gamla fiskeredskap.

Även om fisket av idag är slitsamt kan man se att det var tyngre och primitivare

förr.