Ja jäklar anåda!

Sa alltid farsan, eller järdskådarklack, vad han nu menade med det? Tror faktiskt jag kan ta till dessa kraftord en sån här dag. Ulla lider av värme, lider kraftigt och nu har vi haft en längre period med mycket varmt och soligt väder. Vår balkong som vi är så glada och nöjda med kan tack vare inglasningen som går att öppna upp eller stänga till efter behag blir trots att allt glas som går att öppna väldigt varm, vi har korsdrag i alla lägenhetens rum för att försöka få en dräglig temperatur inomhus.

Ulla föreslog vi skulle ta en utflykt med cyklarna, de svalkar nog med fartvinden, ja visst no problem sa jag, har ju elcykel så för min del är det lugnt. 

Skulle vara trevligt att se om det är långt till Skrea strand och dess fina stränder. Solen sken på våra hjässor och en trevlig utflykt so far, råkade titta mot himlen och fann kolsvarta moln torna upp sig vid horisonten.

Ojoj kanske dags att vända hemåt sa jag samtidigt som en åskknall fick oss att hoppa högt. Men fortfarande blå himmel  och sol ovanför oss. Det åskvädret kanske inte kommer häråt, och i vilket fall som helst är det fortfarande långt borta sa vi oss och trampade på i lugn takt. När vi kom till centrum ville Ulla bjuda på glass, eftersom solen fortfarande sken kunde det smaka gott.

När halva glassen var uppäten öppnade sig himmelens alla portar och samtidigt åskande det så marken skakade. Vindar med stormstyrka samtidigt med ösregnet gjorde oss genomblöta på nolltid.

Ska vi cykla hem eller ska vi söka skydd frågade Ulla, eftersom vi redan är våta kan vi lika gärna cykla hem. Är inte lång bit från torget och hem så vi trampade på, intensiteten på regnet bara ökade samtidigt som blixt och knall kom på samma gång vilket betyder att man kan få en blixt i skallen vilken sekund som helst. Till slut kom vi in i vårt hus och alla grannar kunde följa vår väg från porten till lägenheten med hjälp av de blöta spåren efter oss. 

Det är synd att inte klaga! Men vi fick vad vi önskat en längre tid, en riktig rotblöta som sköljer bort all pollen och damm. En halvtimme senare när jag skriver detta hör jag att åskan mullrar svagt på väg bort och att det nu är helt vindstilla i träden. 

Det vi kallade "åskrökare" på den tiden vi seglade och råkade ut för åskväder, det och dimma var skräckscenariorna. Det började med åskrökarna, alltså stormvindarna som förebådade blixt och dunder med skyfall. Dessa vindar kunde vara så kraftiga att masten låg parallellt med vattenytan. Då gällde det att hålla fast sig så man inte gick över bord. 

Sådana vindbyar fick vi i sidan på våra cyklar med påföljd att Ulla blåste omkull, nu gick det bra får man säga, ena handen fick ta emot, är öm men inget brutet verkar det som.

Temperaturen på balkongen sjönk från +33 till +18 på en timme.

Ja detta var ett oväder som heter duga det, to dä!