Ibland

vill Ulla tänka både länge och väl innan hon tar ett beslut. Min raka motsats alltså. Erkänner jag kan bli frustrerad när ett beslut dröjer alltför länge. Men så gör hon inte så många spontana felköp som vissa andra i hushållet. Ulla har tröttnat på minicykeln, tycker det blir vinglig färd på den.

Ulla hade tidigare en fullvuxen cykel, men den fick barnbarnen för flera år sedan. När Magnus fick höra att morsan funderade på köpa en ny stor cykel erbjöd han sig åka till barnens morfar i Förlanda och låna hans bil med påsatt cykelställ. Åka tillbaka hem lasta på Ullas gamla cykel som hon då skulle få tillbaka, och köra till Falkenberg med den, sedan byta tillbaka bil igen. Dessutom krånglade växlarna på den cykeln. Jag väckte frågan om det var värt allt åkande för Magnus, både tid och mil? Skulle det inte vara enklare om du köper en ny cykel, barnet behåller din gamla och om några år kanske vi inte skall cykla längre, skänk dom din cykel då.

Till min stora förvåning behövdes ingen betänketid, så idag på morgonen steg Vi in i den cykelaffär jag köpte min hjälm i. Plötsligt var Ulla ägare till en både stabil och lättrampad cykel plus en potta att sätta på lockarna. Den hjälm jag köpte förhöjde inte mitt utseendet på något vis.

Därför blev jag avundsjuk när jag såg hur snygg Ulla blev i sin. Hon hittade en hjälm som fick henne att se både yngre och, törs jag skriva vackrare ut. Kan vara vanskligt att uttrycka sig så. Vadå ser jag så ful ut utan hjälm?? Nja det var ju inte riktigt så jag menade. Suck, inte lätt med komplimanger.