Ja jäklar anåda!

Sa alltid farsan, eller järdskådarklack, vad han nu menade med det? Tror faktiskt jag kan ta till dessa kraftord en sån här dag. Ulla lider av värme, lider kraftigt och nu har vi haft en längre period med mycket varmt och soligt väder. Vår balkong som vi är så glada och nöjda med kan tack vare inglasningen som går att öppna upp eller stänga till efter behag blir trots att allt glas som går att öppna väldigt varm, vi har korsdrag i alla lägenhetens rum för att försöka få en dräglig temperatur inomhus.

Ulla föreslog vi skulle ta en utflykt med cyklarna, de svalkar nog med fartvinden, ja visst no problem sa jag, har ju elcykel så för min del är det lugnt. 

Skulle vara trevligt att se om det är långt till Skrea strand och dess fina stränder. Solen sken på våra hjässor och en trevlig utflykt so far, råkade titta mot himlen och fann kolsvarta moln torna upp sig vid horisonten.

Ojoj kanske dags att vända hemåt sa jag samtidigt som en åskknall fick oss att hoppa högt. Men fortfarande blå himmel  och sol ovanför oss. Det åskvädret kanske inte kommer häråt, och i vilket fall som helst är det fortfarande långt borta sa vi oss och trampade på i lugn takt. När vi kom till centrum ville Ulla bjuda på glass, eftersom solen fortfarande sken kunde det smaka gott.

När halva glassen var uppäten öppnade sig himmelens alla portar och samtidigt åskande det så marken skakade. Vindar med stormstyrka samtidigt med ösregnet gjorde oss genomblöta på nolltid.

Ska vi cykla hem eller ska vi söka skydd frågade Ulla, eftersom vi redan är våta kan vi lika gärna cykla hem. Är inte lång bit från torget och hem så vi trampade på, intensiteten på regnet bara ökade samtidigt som blixt och knall kom på samma gång vilket betyder att man kan få en blixt i skallen vilken sekund som helst. Till slut kom vi in i vårt hus och alla grannar kunde följa vår väg från porten till lägenheten med hjälp av de blöta spåren efter oss. 

Det är synd att inte klaga! Men vi fick vad vi önskat en längre tid, en riktig rotblöta som sköljer bort all pollen och damm. En halvtimme senare när jag skriver detta hör jag att åskan mullrar svagt på väg bort och att det nu är helt vindstilla i träden. 

Det vi kallade "åskrökare" på den tiden vi seglade och råkade ut för åskväder, det och dimma var skräckscenariorna. Det började med åskrökarna, alltså stormvindarna som förebådade blixt och dunder med skyfall. Dessa vindar kunde vara så kraftiga att masten låg parallellt med vattenytan. Då gällde det att hålla fast sig så man inte gick över bord. 

Sådana vindbyar fick vi i sidan på våra cyklar med påföljd att Ulla blåste omkull, nu gick det bra får man säga, ena handen fick ta emot, är öm men inget brutet verkar det som.

Temperaturen på balkongen sjönk från +33 till +18 på en timme.

Ja detta var ett oväder som heter duga det, to dä!

Ibland

vill Ulla tänka både länge och väl innan hon tar ett beslut. Min raka motsats alltså. Erkänner jag kan bli frustrerad när ett beslut dröjer alltför länge. Men så gör hon inte så många spontana felköp som vissa andra i hushållet. Ulla har tröttnat på minicykeln, tycker det blir vinglig färd på den.

Ulla hade tidigare en fullvuxen cykel, men den fick barnbarnen för flera år sedan. När Magnus fick höra att morsan funderade på köpa en ny stor cykel erbjöd han sig åka till barnens morfar i Förlanda och låna hans bil med påsatt cykelställ. Åka tillbaka hem lasta på Ullas gamla cykel som hon då skulle få tillbaka, och köra till Falkenberg med den, sedan byta tillbaka bil igen. Dessutom krånglade växlarna på den cykeln. Jag väckte frågan om det var värt allt åkande för Magnus, både tid och mil? Skulle det inte vara enklare om du köper en ny cykel, barnet behåller din gamla och om några år kanske vi inte skall cykla längre, skänk dom din cykel då.

Till min stora förvåning behövdes ingen betänketid, så idag på morgonen steg Vi in i den cykelaffär jag köpte min hjälm i. Plötsligt var Ulla ägare till en både stabil och lättrampad cykel plus en potta att sätta på lockarna. Den hjälm jag köpte förhöjde inte mitt utseendet på något vis.

Därför blev jag avundsjuk när jag såg hur snygg Ulla blev i sin. Hon hittade en hjälm som fick henne att se både yngre och, törs jag skriva vackrare ut. Kan vara vanskligt att uttrycka sig så. Vadå ser jag så ful ut utan hjälm?? Nja det var ju inte riktigt så jag menade. Suck, inte lätt med komplimanger.

Smeknamn

eller öknamn?

Vi har ju våra minicyklar med oss, jag med min GazeBike elcykel, Ulla som envisas att trampa på sin mini från Biltema. Min med el, Ullas med muskelkraft. Gissa vem av oss som blir svettig?

Nu när det börjar så smått se ut som ett hem tänkte jag att jag kunde se om de hade väder i däcken. Sagt och gjort så i garaget där de stod tog jag fram en pump inhandlat på "gubbdagiset" Clas Olsson. Konstigt nog var det hyfsat med luft i båda cyklarna, det skadar nog inte att pumpa dem stenhårda, ju lättare rullar det. När jag började pumpa Ullas cykel blev effekten att istället för trycka in luft med pumpen sögs det ur luft ur däcken märkligt nog! Övergick till min hoj, samma sak där. På våra promenader till centrum går vi förbi en cykel å motorcykelaffär med verkstad, tänkte jag åker dit där finns det nog en kompressor att använda för att fylla luft.

Tog min elcykel först, verkstaden inpå gården, öppnade dörren klev in. Två stora kraftiga karlar stod i dunklet och nekade med ett par mopeder. Gick fram till den närmaste som inte ägnade mig en blick, ursäkta kan man få låna ett luftmunstycke och fylla på luft i cykeln?

Mannen grymtade något ohörbart och pekade mot dörren, där hängde en luftslang med munstycke.

Antog att han menade jag kunde använda detta, vilket inte var så lätt. Hur jag än försökte få luftmunstycket över slangventilen kom jag ej åt så det gick att fylla på luft. Tillbaka in och försökte få mannen att se att jag stod där. Ursäkta sa jag, förmodar jag är dum i huvudet men detta munstycket kommer jag inte åt med, är det något trick med hur man gör??

Ny grymtning, nu gick han faktiskt med mot dörren där han trollade fram ett annat luftmunstycke som han apterade på slangen, med en ny grymtning gav han mig slangen vände sig om och återgick till sin mopedreparation. Med detta munstycke var det lätt som en plätt att få däcken stenhårda.

Glad i hågen cyklade jag hem och böt till Ullas cykel och började trampa mot verkstaden igen. Ulla har sadeln så lågt att när jag trampar har jag ett knä vid var öra, måste se underligt ut för betraktare, måste tro jag snott svettorgeln! Samma procedur med hennes cykel, nu var jag ej i behov av någons grymtningar så jag tog bara slangen och fyllde däcken med 4 kg luft och trampade hemåt igen. Träffade en av grannarna vid garaget, berättade var jag varit. Jaså du har varit till "Skit Olle" ja det är ingen muntergök sa grannen. Inte nog med han är sur, kallas även "Sur Olle" enligt samma källa. När jag först såg honom tänkte jag på att det var inte bara oljiga händer, hela karln var genomskitig. Hans arbetsbyxor stod nog för sig själv om han tog av dem, kanske han inte tar av dom? Sover kanhända i dom.

När jag kom hem igen tog vi en cykeltur ner på stan, behövde en elaffär då ett par lampor var trasiga, googlade på Elon vilket vi fann på Nygatan, dit hittar jag utan Garmin, så vi trampade på. Ja inte jag som gled fram med strömmen!! Men Ulla, inte så lite ringrostiga cyklister var vi och lite vingligt gick det. En trevlig expedit såg till att vi fick vad vi var ute efter, hälsade oss välkomna till Falkenberg gjorde han också. 

Vad trevligt sa både Ulla och jag i mun på varandra, alla som fått veta att vi bott i Falkenberg i två veckor idag har hälsat oss välkomna hit och hoppas vi ska trivas! 

Nja sa jag var hos en cykelverkstad den gubben är enda undantaget, ja hör du varit hos "SkitOlle".

Vägg i vägg med Elon fanns en cykelaffär, där gick vi in. Jag har länge försökt övertala Ulla om förträffligheten med eldriven cykel. Tyvärr spjärnar hon emot än så länge.

Cykelhandlaren var en trevlig ung man som hälsade oss varmt välkomna till Falkenberg. Nu hade han ingen cykel som föll Ulla i smaken så det blev ingen affär.

Jag har i många år sagt att den dagen det blir lag på att bära cykelhjälm slänger jag cykeln i älva i Köppaberg. Att bära något som ser så löjligt ut på skallen, aldrig i livet. Jaha om ni frågar mig, vem kom ut ur affären med den fulaste hjälmen i den mest gräsliga färg man knappt kan tänka sig!

Men tänk på att med den på skallen kommer du garanterat att synas sa Ulla Jo visst morsning och god by varenda missil IS kommer att sända över Sverige kommer ta sikte på min potta på huvudet. Ett synligare mål än Rosenbad om man frågar mig. På väg ur affären sa jag det finns fler cykelverkstäder i stan. Menar du SkitOlle frågade han? 

Den mannen är tydligen stans största kändis, på gott och ont.

Jo det var det här med hjälm!

I Norge gjordes en vetenskaplig undersökning om vilket som var hållbarast en cykelhjälm eller en stickad toppluva! För att få ett vetenskapligt bevis tog man en hjälm och en stickad luva, klättrade högst upp i backhoppningstornet i Holmenkollen släppte både hjälmen och luvan. Tog sig snabbt ner nyfikna på resultatet. Hur tror ni det gick?? Någon?

Inte lätt att veta, norska vetenskapsakademin har svaret. Hjälmen sprack men toppluvan höll!

Alltså åter ett onödigt impulsinköp av mig. Rackans också.

Var säljer dom norska toppluvor?

Guldkant

Vissa dagar har lite guldkant över sig. Som i dag, efter sedvanlig frukost med ägg och rostat bröd till kaffet. Läsning av div nättidningar, sedan dags att utforska stadens omgivningar till fots, nu åt ett annan del av stan och så småningom ner mot och över Viskan via Söderbron och motströms till tullbron och tillbaka hemåt igen, när vi kom till Stålboms välkända konditori kunde vi inte motstå en fika med smaskigt wienerbröd i en fin miljö. 

Inte blev det sämre när vi på vår balkong intog färsk potatis och sill innan fläskfilén och potatisgratäng avslutade en mycket god supé. 

Får nog sänka temperaturen i frysboxen då snapsen,  Aalborgs jubileums akvavit hade lätt isbildning!!

Slank dock ner genom strupen utan problem. Undrar om sillen var van att simma i isvatten?

Trivs bättre för varje dag i vår lägenhet trots väntan på beställda möbler, och framförallt saknar vi de plisségardiner vi beställt till sovrummen. De morgnar solen skiner får jag den rakt i plytet vid fyra snåret. 

Något som glädjer oss är att vi har gångavstånd till centrum och till det mesta vi är i behov av. Skrea strand stadens populära playa är nog på cykel eller bilavstånd är jag rädd. 

Stadens fotbollslag spelar i högsta divisionen, men ligger hopplöst sist! Får väl knalla dit och kolla när mitt favoritlag gästar Falkenberg. 

Annars väntar vi spänt på leverans av vår "plåtis" dröjer väl en månad till, blir spännande att se om vi kan knö oss in i den lilla bilen och trivas på den lilla ytan. Jag tror det passar oss bra när vi bott in oss och vant oss. 

Ju fler flyttkartonger

som kan plattas till och så småningom lämnas tillbaka till flyttfirman och när vår Hötorgskonst kommer upp på väggarna, desto bättre känns det.

Vi fortsätter vara Röda korsets mesta givare av "bra att ha saker" ett lass om dagen hittills. 

Vårt källarförråd ser inte heller ut som om en självmordsbombare härjat fritt, nej nu tror jag inte vi behöver skämmas för oordning längre. 6-7 kartonger står prydligt uppställda efter väggarna. 

I vårt förra hus hade vi två stora bokhyllor med böcker, nu är bägge hyllorna och böckerna vid Röda korset, endast våra fotoalbum finns kvar nedpackade i källaren. Nu har en markissäljare varit och tagit mått på våra fönster, behöver plisségardiner till sovrummet med det snaraste då de tidiga morgnar när solen lyser får jag den mitt i facet redan vid fyra snåret. 

En trevlig fiskhandlare finns i anslutning till matvarubutiken Willys, det gillar vi! Vi har idag inhandlat färsk fisk av honom. Gott om mataffärer har vi märkt, Den tyska affärskedjan Lidl som vi handlade gärna i när vi bodde i Spanien. Willys som sagt, ICA som haft oss som kund i Kungsbacka och även tidigare samt nästan utanför dörren COOP. Som inte trots närheten inte blir vår favoritbutik. Den butiken är så långsmal att cykel behövs för komma till mjölken. En fördel kan ju vara att man i den butiken lätt får ihop dagens 10 000 steg! 

Appropå steg, efter inköpsrundan som även innefattade inköp av dynor till stolarna på balkongen. 

Med vår inglasade balkong behöver vi inte bära dynorna ut eller in i fall det börjar regna.Nytt tryck på gilla knappen! 

Steg var det ja, en mycket av mig uppskattad promenadrunda var den på Bräckan i Fjärås. Gav så där drygt 8 000 steg, c:a 7km lång, lagom jobbig.

Nu gäller det att finna en trevlig runda här, fått lite tips av grannar vart vi kan gå.

Solen skiner svag vind, perfekt för rekognosering av närområdet. Från vårt hus rakt ner över torget och fortsatte ner mot Viskan en av Hallands floder som rinner genom stan här.

Följer älven motströms på en lummig gång och cykelväg alldeles intill vattnet, mycket fågelkvitter som omväxling till den stora flock råkor som bor i ett träd inte långt ifrån oss. Det oväsen de för kan inte med bästa vilja i världen kallas kvitter!  Efter några kilometer ser vi på andra stranden Vallarnas friluftteater, en bit längre bort en bro så vi kommer över till andra stranden där vi följer älven medströms förbi teatern, kunde förståss inte låta bli att gå upp på scenen stod där och försökte se ut som Dag-Otto. Är det likt frågade jag Ulla? Inte mycket. Nänä en sak att stå på scenen och vara rolig, en annan att bara se rolig ut och inte ens det. Så vi har funnit vår slinga att promenera vid, långt ifrån bilar och avgaser. Kollade stegräknaren vid hemkomsten, lagom långt.

Man skymtar teatern på andra strandkanten.

To dä

Något jag följt på TV senaste åren är sommarteatern på Vallarna i Falkenberg. Där min absoluta favoritartist Jojje Jönsson alias brevbäraren Dag Otto. Den figuren får mig att skratta så tårarna rinner, Dag Ottos favorituttryck är just To Dä! Han har problem med att säga R. Är dessutom inte så lite långsam i tanken, tar en stund innan slanten trillar ner, om den trillar ner över huvud taget, vilket skapar stor munterhet hos publiken då förvecklingarna står tätt. 

Det har varit en givande förmiddag idag, ringde möbelaffären och såg till att våra nya nattduksbord har en vänster och en högerhängd dörr vilket gör att man slipper irritation  vid öppnandet av dörren, gick bra.

Sedan dags för en promenad till centrum, vi utforskar närmaste vägen med hjälp av IGo gps. Visade sig vara närmare till Stora torget och Gallerian än vi hade till centrum i Fjärås. Positivt. 

När vi ändå var i gallerian visste vi att där fanns en hårsalong, och efter som Ulla var i desperat behov av klippning steg vi in och en trevlig kvinna med ursprung från Colombia sade sig kunna fixa det om en kvart. Medan vi väntade tog vi en promenad på gatan utanför, där fanns ytterligare fem frisörer inom 200 meter. Varav en annonserade klippning av män för 100kr vilket passar mig bra, drevs av invandrare. Lite närmare fanns en affär som föll Ulla i smaken, pys mys affär där vi fann två vackra kuddar som gör sig bra på det nya sängöverkastet. Pengarna rullar för tillfället! 

Tillbaka till frisören, hon och Ulla fann varann direkt, då jag var osäker på om Ulla hittar hem så satte jag mig i en fåtölj och lyssnade på ett frenetiskt babblande och klippande i nästan en timmes tid! 

Måste säga Ulla blev mycket fin efter färdigt klippande, konstigt nog var hon nöjd själv också, vilket inte alltid är så. 

Nästa mål var Hallandstrafikens kontor för att förhöra oss om hur man på bästa billigaste sätt åka till Kungsbacka eller Göteborg för inte tala om resorna till "flickorna" i Örebro. Jo då det fanns bra lösningar på alla resorna, man kunde sätta in ett belopp i förskott från det drogs av vid resor, bra.

Tvärs över gatan ligger kyrkan som till Ullas belåtenhet var öppen, ett ljus blev tänt och en stunds stillhet innan vi knallade vidare. Ulla hade glömt att av frisören köpa ett silverschampo, tillbaka igen till gallerian, när vi ändå var där fanns det en restaurang vid namn TÅ DÄ! Dagens rätt var grillad kyckling med en massa goda tillbehör för85kr, vi har sagt oss att vårt nya Falkenbergsliv skall levas i nuet och inte bara levas i tvfåtöljen, alltså ta större del av vad staden och livet erbjuder. Alltså åt vi en utsökt lunch innan vi styrde näsan hemåt för att njuta av det goda väder som plötsligt infann sig på eftermiddagen. 

Vår lägenhet ser allt mindre ut som ett lager för allsköns bråte och börjar få vissa drag av en lägenhet, vi gör inte bara tavlor, vi hänger upp de tavlor vi har så viss hemtrevnad börjar infinna sig. 

Oliiiiidligt

varma dagar som gått över till rena arktiska kylan på sista dygnet. Det har varit några dygn med ett väldigt bärande på de 71 flyttkartonger som skulle antingen upp i lägenheten eller källaren eller garaget. Klart det är bättre med uppehåll än regnväder när man flyttar, men att årets första värmebölja med rekordvärme just då inträffar var inget man önskat sig precis. Snacka om panik, när alla möbler och flyttkartonger stod i rummet tänkte vi hur ska vi få ordning på detta, vad har vi gjort?

Men i kväll är alla kartonger tömda och och dess innehåll inplockade i skåp och lådor, fråga inte mig hur det gått till men ett mirakel har skett! 

Att flytta från 108kvm och 5 rum & kök till 82kvm och 3 rum & kök kräver att man prioriterar bort det man tror sig kunna leva utan. Möbler, textil, och kläder. Garderober är en bristvara i nya lägenheten så jag har tappat räkningen på antalet resor vi gjort till Erikshjälpen och Röda korset med böcker, kläder, möbler och jag vet inte allt vi gjort oss av med.

Vi försöker tänka att det vi inte använt på ett år eller längre tillbaka kommer vi förmodligen inte att använda fortsättningsvis heller, alltså bort med det. Mycket "bra att ha saker" har vi tagit bort.

Den familj vi efterträder här är unga och hade en modern och stilfull inredning, vi insåg att våra möbler gör sig inte lika bra, verkar som vi har fel möbler till denna lägenhet! Men jag är övertygad om att Ulla om hon får hållas skapar ett mysigt hem här med. 

Oftast svårt att bryta upp från ett hus där man rotat sig till en helt ny miljö och boende, men jag känner redan att jag kommer att trivas här. Igår kväll hade vi två en liten inflyttningssupé på vår inglasade balkong med Ullas fantastiskt goda mat och ett ? glas vin. Då kändes det bra efter allt slit och släp de senaste dagarna. Det kommer nog ta ett tag till innan det känns färdigt, några kompletteringar från en möbelaffär återstår innan vi är nöjda. Ett soffbord och en fåtölj kanske ett skrivbord två nattduksbord och kanske något mer. Kan vara leveranstid på möbler och vi har säkert närmare två månader innan vi får vår nya "plåtis" (husbilen). 

Något jag ser fram emot att få göra nya spännande resor i höst. Då skall lägenheten bara vara att låsa och lämna utan oro för inbrott, en känsla av oro hade vi alltid när vi lämnade villan, här känns det tryggare svårare att göra inbrott.

Ulla har idag gjort en grundlig storrengörning av lägenhet och balkong med dammsugning och våttorkning av golv innan mattor kom på. Själv har jag bringat ordning i garaget, skruvat upp hyllor. Mycket ska så småningom in i plåtis, men till dess får det finnas i garaget.

När det var gjort och vi fått spisa en god köttgryta tyckte vi att det var dags för en promenad och bekanta oss lite närmare med stan. Men milda makter vad isande kallt det var jämfört med de senaste dagarnas värmebölja. Är sommaren redan slut? 

Tänker på radioreportern som frågade lappgubben vad han gjorde när sommaren kom till Lappland? Då sätter jag mig på sparkstöttingen en stund tills den går över! Någon sparkstötting har vi inte, får väl gå ändå. 

När man får

oväntat besök ska man bjuda på Gevalia säger reklamen. Vad gör man då om man får oväntat samtal? Plötsligt ringer telefonen ett 070 nummer. Hej Tony välkommen till Falkenberg kvittrar en ljuv stämma i mitt öra! Va vem känner vi där? Ingen vad vi vet. Hör du vem det är? Jo jag kände igen rösten, nu gällde det bara att leta i det flydda minnet, vem är det.

Fick ställa lite frågor till min hjälp, Högsbo låter det bekant frågade jag? Jo det gjorde det, dialekten gick inte att missta sig på. Sommarhus i Glommen eller? har haft blev svaret. Ja men då är det Anita och Åke! Dessa två och hunden Urban förgyllde vår tillvaro under den sex månader långa övervintringen vid Santa Pola och Bahia camping där. Aldrig har vi skrattat så gott och så länge som i deras sällskap. De hade sin husbil mitt emot vår på campingen så vi umgicks så gott som dagligen. Efter återkomsten till fosterlandet träffades vi på en husbilsträff på bananpiren i Gbg, sedan gled vi åt varsitt håll och har ej hört av varandra mer. Men vi har talat om dem då vi mindes de haft hus i Glommen. Man ser vägskyltar med det namnet, och då har vi sagt undrar hur det är med Anita o Åke nu för tiden? 

Å så ringer dom plötsligt och vi får veta att de flyttat till Falkenberg för ett par år sedan. Husbilen har de sålt och sorgligt nog har Urban somnat in. 

Ulla har varit så bekymrad för att flytta till en stad där vi inte känner en käft! Nu plötsligt känner vi inte en käft utan två! Varav den ena har en riktigt stabil och renoverad käft "Made in Spain" 

På min fråga hur i hela friden de kunde veta att vi skall flytta till Falkenberg? Jag läser din blogg sa Anita. Jaha är det hon som läser den, hur orkar hon? Borde få medalj för långt och tåligt lidande.

Roligaste samtalet på länge, kanske läge för nostalgiträff med en dunk spanskt vin. Men det är sedan länge uppdrucket. Får väl gå lika bra med en bit ost och ett glas Falcons  starkpilsner då.

Men först ska flyttlasset gå från Fjärås, och Ulla tala om var skåpet ska stå!

Jag säger som Anita, You talking to me?? Yes mam!

Gott om tid

är det bra att ha. Det fick vi uppleva både igår och idag, dags att tillträda vår nya lägenhet igår. Tid bokad med säljaren och mäklaren. Klockan 10.00 var det sagt, vi åker extra tidigt sa vi, kan alltid snurra runt och lära oss hitta. Så vi åkte 8.30. Det är bara 7 mil och motorväg så vi har tid att se oss om.

Jo men visst, vad händer? Plötsligt tvärstopp i bägge filerna! Där stod vi stilla i mer än 30 minuter. När klockan är nio slår jag på radion, de brukar bryta programmen för trafikinformation, jo det stämde, fick veta att en lastbilsolycka blockerade vägen, men att trafiken snart skulle släppas på. Men det kunde ta lång tid att lösa upp köerna. 

Plötsligt hade vi inte så gott om tid, nu fick vi plötsligt gasa på så mycket det gick. Med en!! minut till goda kom vi fram! 

Idag var vi dit igen, denna gång med en släpkärra full med flyttkartonger. Resan dit gick problemfritt, men på hemresan var det nytt tvärstopp, ny lastbilsolycka, denna gång allvarligare, stora insatser av räddningstjänsten. Vi förstod då att vi inte sett en enda bil på mötande vägbana på hela tiden. Desto fler bilar väntande före olycksplatsen, köerna var enorma säkert en mil lång kö, de blir nog stående till sena kvällen innan vägbanorna blir körbara igen.

Kände vibbar från Autoban där vi några gånger stått i köer som kunde vara flera mil långa. Som plötsligt löstes upp och inte ett spår syntes av vad som orsakade köerna.

Skräckberättelser om lastbilsförare som kör och ser på tv samtidigt, somliga bilister påtända av knark eller sprit, kanske dags att köpa en stridsvagn från vårt nedlagda försvar för att färdas någorlunda tryggt på våra vägar

Skrattar

bäst som skrattar sist!

När jag halvligger i min tv fåtölj (för övrigt min favoritställning) så ser jag grannens balkong med markis. Såg det var mycket aktivitet på några skator som flög in mellan taket och markisen senaste dagarna. Nu kunde jag se hur det vuxit fram ett bo med mycket kvistar och lera som cement för att binda alla grenar. Lite roligt tyckte jag det var. Vi berättade för vår granne vilka objudna hyresgäster han fått. Stor aktivitet med att riva boet, samt att hitta på något som hindrade nybyggnation igen. Detta var igår, idag på förmiddagen när jag satt och läste tidningarna såg jag i ögonvrån något som flaxade till utanför. Fylld av onda aningar gick jag ut och kollade vad det var?  Jo men visst, de av grannen vräkta skatorna hade gjort ett riktigt stort dagsverk och byggt ett nytt bo, men på vår markis över balkongen. Hur har de hunnit flyga in så mycket kvistar och grenar, samt stora lerklumpar på så kort tid? Nu var det lättare att hålla sig för skratt faktiskt. Blev ett tufft jobb att spola bort all lera och riva bort grenar de flätat ihop. Man måste säga man blir imponerad av deras byggnadskonst. När det var gjort fick kreativiteten blomma när vi måste göra det svårt för flygfäna att bygga på nytt hos oss. Endast framtiden kan ge oss svaret om vi lyckats. Men om nio dagar är det inte vårt bekymmer längre.