Nytt fredagsmys.

Så har det gått en vecka igen. En vecka utan inspiration att skriva något om.

Vädret gör ingen människa glad. Maken till tråkigt vinterväder är svårt att finna något positivt med det. Mildväder, regn och starka vindar varje dag, man drar sig för att gå utanför dörren. 

Lika bra det förresten, vet snart inte om man törs sticka ut näsan utanför dörren? Går inte en dag utan man läser om minst ett mord om dagen, höjer knappt på ögonbrynen längre. Vart är världen på väg frågar man sig allt oftare. Mördarna blir allt yngre, denna veckan är det två mord av femtonåriga invandrarpojkar på olika orter i vårt land. Inte bara i storstäderna det mördas utan nu även i små idylliska orter. Finns inte en plats i landet där man kan känna sig trygg längre.

Att röra sig ute sena kvällar är att tigga om att bli rånad!

Nej det är nog bäst att stanna hemma och göra det mysigt när mörkret sänker sig, annars är risken att någon huligan sänker dig in i medvetslöshet och summan på ditt bankkonto sänks samtidigt! 

Nej man får det svårt att se positivt på tillvaron, något att glädja sig åt är att folkpensionen steg med det oerhörda beloppet av drygt fyra hundra i månaden, det är positivt, även om alla kostnader vi har som mat och dagligvaror ökar mer.

Trots ökningen av pensionen klassas jag vara på gränsen till fattigpensionär! 

Var väl inte riktigt så jag tänkt mig ålderdomen när jag jobbade 80 timmars veckor bakom lastbilsratten.

Men jag får skämmas om jag gnäller, behöver bara se nyheterna på TV för att se denna misär uti världen med sönderbombade städer som är stora grushögar kvar av husen. Människor som i bästa fall har ett tält som tak över huvudet. Människor som flyr på leriga vägar undan bomber.

Hur samvetslösa människosmugglare sänder ut hundratals flyktingar i båtar som rymmer femtio pers. 

Ibland tänker jag, hur kommer det sig att jag är född och uppväxt i detta land av kloka arbetssamma laglydiga föräldrar utan missbruksproblem. Ett land förskonat från krig och naturkatastrofer. Hur kommer det sig att jag kan äta mig mätt varje dag, klä mig i varma torra kläder, bo i ett hus med värme och rinnande vatten. Jag har kunnat vara en av alla dessa människor på flykt utan tak över huvudet eller mat för dagen.

Nej skämmes ta mig fan, så sa en i ett tv-program. Med vilken rätt gnäller jag på lite storm och regn i januari när man ser hur världen ser ut idag.

Fredagsmys!

Vet inte hur ni har det borta i stora landet i väster, M-B, men i Sverige har vi något vi kallar fredagsmys.

Då sätter vi på oss mjukisbyxor och dito tröja kryper upp i fåtöljen med ett glas vin och har det mysigt.

Om du glömt vad mysigt betyder så är det den kvällen vi inte slåss! Då läker vi såren efter veckans fighter.

Idag tjuvstartade vi myskvällen redan vid 16,00 tiden med kyckling på Ullas vis (kanongod). Med potatisgratäng och en "Bag in Box" (rödvin i kartong med tappkranen i botten). Praktiskt om man frågar mig. För om man inte klarar av att sikta rätt i glaset vid påfyllning, kan man lägga sig på rygg och hälla direkt ner i halsen!

Nåväl middagen var som vanligt av högsta internationell klass, samtalet flöt på, plötsligt ville vi ha fram namnet på en skådespelare, totalt error i skallen.

Det fixar vi lätt som en plätt med Google, söker på en film han spelat i, och vips ploppade hans namn upp. 

När ändå Ulla var i stöten googlade hon på sig själv och det blev skärmen full med uppgifter på henne

bland annat stod det på något ställe att vårt lilla hus var värt drygt Tre miljoner!! Vore det sant skulle jag snacka mig varm för att sälja på stört och flytta till någon söderhavs ö och sitta under en Palm och lyssna på bränningarna från havet med en paraplydrink i handen.

Det tråkiga är med sådana drömmar att man vaknar i samma gamla säng i Fjärås!

Men å andra sidan finns det de som inte har tak över huvudet eller ändå mindre en säng att sova i.

Jag säger som en av mina favoriter Ronny E när han sjunger om när han drömmer om ett hus i Portugal men får i bästa fall en friggebod i Hudiksvall. Låten heter pessimistkonsulten och finns på youtube om nån är intresserad. 

Annars kan jag avslöja att jag tagit mig samman och rengjort all ventilation i huset, rensat alla avlopp, varit upp på vinden och dammsugit en burk som innehåller fläkten till all ventilation i huset kollat musfällorna där, inga möss i fällorna idag heller, skönt. 

Tror jag får söka sjukvården för detta plötsliga infall att lämna min kära fåtölj och utsätta kroppen för sådan ansträngning. Kan ett glas Gin oTonic få ner pulsen tro? Skall prova i alla fall.

Vi har två favoritprogram i kväll på TV. På spåret! Där man själva kan gissa vart vi är på väg. Samt Skavlan en norrman med pratshow som har många spännande gäster. 

Ulla var nära svimma när jag sa att jag offrar hockeyn med laget i mitt hjärta för att hålla hennes hand och se varandra i ögonen. Om vi är vakna till 21,00 ikväll, tveksamt faktiskt!

Hoppsan

vad är nu detta? Natten har innehållit en överraskning, 30 cm blötsnö har lagt sig över vårt område. Undrar vem som beställt det? Inte är det jag i alla fall. Vi som har varit så förskonade från detta elände fram till idag. Nåja, det är bara att spotta i händerna och börja skotta, trots det inte vad jag vet skottår i år. Är en fördel om man hinner bli klar innan plogtraktorn kommer och lägger upp en hög vall framför vår infart. Inte så svårt denna dag. Just nu mitt på dagen har ännu traktorn synes till. 

Så klart var det idag jag skulle till bilprovningen och förhoppningsvis få Golfen godkänt för vidare färder. Var bara att ringa återbud, vilket de hade stor förståelse för, inte många som kom till jobbet i morse.

Ny tid på torsdag eftermiddag, då skall väl gatorna vara framkomliga igen.

Skall man från A till B i Fjärås idag är skidor att föredra. Men det är många år sedan jag åkte skidor, mina skidor står förmodligen på något museum i dag, om de inte är uppeldade.

Vi stod med husvagn i Sälen några vintrar i början på sjuttiotalet, ett fint längdspår fanns det där, men mest åkning blev det utför. Eftersom jobbet gick först blev det mest helger då vi hade 30 mils resa dit. I stort sett varje fredagskväll for vi iväg hem söndag eftermiddag igen. Så alla jullov, skollovet i febr samt påsken ägnades åt husvagnslivet i Sälen. Många bekanta hade vi så det var en trevlig tid. 

Så här många år efteråt kan jag fråga mig hur roligt var det på helgerna när liftkön tog 20 min varje gång man skulle upp igen, nedfärden tog väl en dryg minut och så in i kön igen. Idag känns det inte speciellt meningsfyllt precis. Stelfrusna händer och fötter tog timmar att tina upp och återfå känseln igen. 

Ett år på sportlovet så hade jag bytt bil en tjusig Mercedes, hade fått den bara någon dag innan avresan till Sälen. Vi kom upp sent på fredagskvällen husvagnarna bredvid oss stod goda vänner från Örebro, de hade lagt sig för natten när vi kom.

Tänkte, jag tar ett par hinkar vatten och sköljer av sidorna på bilen så den är ren och blank när de vaknar och får se den nya pärlan. Sagt och gjort en svamp och en hink varmvatten togs fram och arbetet påbörjades. Hann inte ens ena sidan innan det small till i ryggen. RYGGSKOTT!!

Fick hjälp att ta mig in i vagnen och av med kläderna och i sängen.

Kan säga det var inga snälla ryggskott jag fick på den tiden, kunde ta veckor innan jag ens kunde klä mig, så där låg jag första natten på lovet.

På morgonen bankade det på dörren glada grannar ville gratulera till den fina bilen. 

När de såg min ömkliga lekamen i bingen, tyckte dom så synd om mig att B O Roos hämtade en flaska whiskey  så det skulle lite roligare att ha tråkigt. Sedan åkte de alla till backen då det verkar bli en solig dag.

Bara någon timme förflöt innan jag hörde en bil utanför, konstigt är de redan tillbaka?

Det visade sig att B O ramlat i första åket och brutit benet. Så resten av veckan hade vi sällskap av varandra och buteljen med Wiskey. 

När veckan var slut lyckades jag pallra mig in i bilen och ta oss hem igen till kotknackaren som sken upp när han såg mig. Vad är det man säger: den enes bröd den andres död. Nåja så illa blev det inte.

Efter ytterligare någon vecka kunde jag jobba igen.

Ja vad

ska jag skriva om idag. Händer inte så mycket. Igår tog min promenad för första gången sedan mitt blödande skoskav. Meningen var att inte gå hela rundan för säkerhets skull, det kändes så bra i foten så jag gick hela varvet. Vilket jag snabbt fick ångra, vi har plötsligt fått ovanligt kallt här och några millimerter pudersnö som gör att man inte ser isfläckar under snön. Tror inte dansarna på operabaletten klarar sådana avancerade piruetter  som jag fick lov att utföra när bara fötterna for undan under mig. Förstår inte hur men på något mirakulöst vis slog jag inte omkull. Var nere i spagat en gång, hade jag varit kvinna hade det stämplats en nolla i isen, nu blev det ett utropstecken i stället.

Solen lyser från molnfri himmel idag, men 15° minus avskräcker mig från nya akrobatiska promenader idag. Brutna handleder eller lårbensbrott är inte att leka med i min ålder så jag fegar ur tills sandning eller saltning gjort det säkrare för en man som snubblar ibland även utan isfläckar under snön.

Både Ulla och jag är fortfarande rörliga fast stelare i kroppen, men åtminstone i mitt fall är det så att blir jag liggande raklång är det inte bara att hoppa upp igen, näe det krävs lite planering och mycket stånkande för att på lättaste sätt komma på fötter igen. 

Det händer att jag funderar hur länge vi kan bo kvar här i vårt lilla hus, vi trivs mycket bra här.

Ulla älskar att jobba i trädgården, vilket man inte kan säga om mig. Trädgården är inte stor, större delen av gräsmattan sköter "Robban"  rabatter och buskar en del ger oss krusbär och vinbär. En häck på var sida om huset skall klippas. Vi odlade potatis som var fantastiskt god och någon tomatplanta drev Ulla upp, tyvärr var vi i Kroatien när de var mogna. Om snön skulle vräka ner har jag endast 15 kvm gång att skotta, ända fram till pensioneringen har jag haft problem med min rygg. Vet inte hur många tusentals kronor jag betalat olika kotknackare, naprapater, massörer genom alla år. Men som sagt efter avslutat jobbet har det ej varit problem med ryggen. Försöker undvika gräva med spade om jag kan, vid snöskottning  får jag ta det försiktigt så går det bra hittills nu kommer det inte så stora mängder verkar det som, vilket känns skönt. En vinter med ett några centimeter tjockt snölager och några minusgrader på termometern känns lagom för min del. 

Men tankarna kommer hur länge orkar vi bo här med hus i två våningar och trädgård? 

Kanske läge att om ett eller två år spana in en lägenhet och flytta en sista gång innan flytten till minneslunden!  Den som lever får se.

Foppa

är smeknamnet på en av våra bästa ishockeyspelare genom tiderna. Återkommer om honom.

Klockan är nu 04,34 på natten och jag har inte somnat ännu så jag kan lika gärna skriva dessa rader istället för att vrida mig fram och tillbaka i sänghalmen.

Dygnet har kapsejsat totalt, vaknar normalt mellan sju och åtta, klär mig äter frukost och läser tidningarna på paddan. Då händer det att jag sitter och nickar till och nästan somnar! 

På eftermiddagarna sänds ofta någon film på tv, minns ej när jag såg en hel film utan att somnat till flera gånger. Vi var ju på bio häromdagen i Kungsbacka, trots filmen var riktigt underhållande slumrade jag till ett par gånger. Trots ungefär sju timmars nattsömn innan! Jag är inte ensam, Ulla sitter med näsan mellan brösten redan efter rapport på tv kl, 20.00.

Jo det där med "Foppa" var det. 

Redan för många år sedan började jag frysa om fötterna, gick till vårdcentralen och undrade om blodcirkulationen i fötterna var dålig. Läkaren satte sitt stetoskop på min fot och sa att det porlade friskt så det var inget att bekymra sig om. Nähä. När jag på kvällarna satt i min fåtölj med tjocka strumpor, fårskinnstoflor med mycket fårull invändigt och en filt över alltsammans mitt på sommaren med! Nåja det får man leva med, finns dom som har det värre säger Ulla. Tillåt mig tvivla.

En dag när vi bodde i Lysekil fick jag se en sko som påminde om träskor fast i någon sorts plast i en skoaffär. 

Hade läst att Foppa när han slutat som hockeyspelare och mångmiljonär ville han satsa på affärer, pengar saknades inte. Började importera dessa tofflor tror originalet kom från USA och hette något i stil med Croc tror jag. Det var det jag såg i affären med stor affice med bild på Foppa. Tofflorna hade det humana priset av 850kr paret! Nej det tyckte jag bara var för mycket så inte spädde jag på hans förmögenhet där inte. Något år senare kunde man köpa kopior av dessa på ICA med flera ställen för 50kr paret, i Spanien fanns de hos Kinesen, ett stort varuhus med affärer över hela Spanien, där de kostade 3€ alltså då knappt 30 spänn! 

Nu undrar jag om det finns någon hjärnkirurg eller raketforskare som kan tala om för mig varför jag aldrig fryser om fötterna när jag har dessa tingestar på mina fötter? Gick med dem ute idag när jag sopade bort det snölager som ramlat ner på oss idag utan att frysa.

Hade en bild på en sådan toffel i förra bloggen där man kan se att inte är de vinterfodrade precis. 

Dessutom är det omöjligt att få skoskav i dem, bara en sån sak. Mitt nuvarande och inte läkta skoskav efter gått med nya skorna inköpta i veckan får mig att fundera på om jag ska ta mina promenader i Foppatofflorna idet snöväder vi nu har. Kanske enklaste sättet att få fri biljett till psyket och snygg tvångströja av årets modell.

Inget nytt under solen.

Dagarna går sin gilla gång, julen är lyckligtvis över för denna gången. Vi har fram till häromdagen haft mildväder, men nu har kölden slagit till här i Fjärås. Inte nån polarkyla precis ännu så länge runt -9° 

Däremot är det fortfarande snöfritt, kom några centimetrar dagen före julafton, men det hade smält före kvällen. Skönt att slippa skotta, men nu hotar kraftigt snöfall till helgen sägs det. Får se om det drabbar oss, vi får väl gå i ide så länge tills det blir vår i luften. Kan inte bli så lång vinter, är ju snart mitten av januari redan. När nu kylan kommit har jag insett att jag har inga varma skor lämpade för vinterbruk, även skoaffären brukar ha realisation efter jul så vi besökte en skoaffär i Kungsbacka för att kolla läget.

Eftersom jag är en av de lataste och mest bekväma griniga gubbe på denna sida ekvatorn får skor inte vara med snörning, nej de skall vara att bara kliva i, gärna med hjälp av ett långt skohorn.

 Många sorters skor fanns det, låga eller halvhöga, med eller utan dragkedja eller med resår i sidorna.

Fann ett par låga med resår i sidorna som satt bra med tjock sula, bad expediten att lägga i en fårskinnssula då jag alltid fryser om fötterna. Får de inte plats tar jag en storlek större sa jag. Nästa storlek blir kartongen fick jag till svar!

Nåja, det visade sig att med extra sula satt de som gjutna på fötterna, och viktigaste av allt lätta att ta av och på. 

Jag har alltid hyllat principen att göra två flugor på smällen, alltså göra flera saker samtidigt. Så även nu, skorna var så sköna att jag behöll dem på tog de gamla i en kasse. Vi skulle när vi ändå var stan gå på bio samtidigt, inte så långt att gå från skoaffären.

Filmen vi såg handlade om en man som hette Ove. Det är en typisk svensk grinig gammal gubbe som skall styra och ställa med allt i sin omgivning, de som känner mig säger att filmen handlar om mig!

Lika grinig som Ove, men med den skillnaden att Ove mjuknar med tiden och blir en sympatisk man med stort hjärta. Så långt har jag inte kommit i min utveckling ännu, men det är aldrig försent att ge upp.

Det gick bra att gå med nya skorna både till och från bion. Dagen efter innan jag tog min promenad satte jag "sårtejp" på bägge hälarna då jag lätt får skavsår där. Alltså i förebyggande syfte. Trots att skorna satt som gjutna på fötterna kändes det ett svagt obehag från högra hälen. Inte mycket att göra åt, bara gilla läget. Jag måste fortsätta promenaden hem. Hemma går jag alltid i Foppatoffel"

Denna sko är min favoritskor lätt och skön. Inget som klämmer på hälarna, därför märkte jag inte att min högra häl var skinnklädsel och blodig.

Så nu får jag skippa promenaden några dagar tills skinnet läker på hälen. Visserligen kan jag promenera i "Foppan" men minusgraderna på termometern avskräcker från detta. 

Får nog bli mycket tv och läsa några dagar nu.