Nostalgi

När jag i dag satt och läste na.se på nätet fanns det en spalt där man kan skriva ner sina minnen från barndomen, jag fann massor av historier från trettiotalet och framåt.
Den första handlade om skoltiden i Vasaskolan i Örebro där jag gått 8 år, hela min skoltid.
Mannen som skrivit måste vara jämngammal med mig och gått i en parallellklass.
Men han började med att berätta att han vid 6 års ålder gick på ”Kindergarten” dåtidens dagis.
Lustigt nog samma lokal där jag också tillbringade ett år.
Först två år i småskolan med en lärarinna Märta Ljungdal, en sträng dam. Mycket religiös. Minns när det var dags för andra läsåret, satt vid köksbordet och grät. Mamma frågade vad det var fatt?
Vill inte gå till skolan svarade jag, va då för sa mamma? Jo jag är säker på att jag kommer hem med två psalmverser att kunna i morgon. Men snälla barn sa mamma, det är bara upprop idag klart du inte får någon läxa idag.
Någon som tror jag inte fick två verser att kunna dagen efter. Hade svårt att traggla in dessa verser då man som 8 åring inte förstod orden och vad de betydde. Det var ett minne som jag gärna sluppit.
Vi var 38 grabbar i klassen! Läraren hette Birger Karlsson böt sedan namn till Önnegren. Under hans lektioner kunde man höra den berömda knappnålen falla, knäpptysta lektioner. Vi gillade verkligen honom, men man fick passa sig. Hade man gjort något bus låg man dåligt till, tog ut syndaren i korridoren där man fick en rungande örfil så det sjöng i skallen. Det hände mig ibland, kan man inte tro va? Försökte man vara smart och försökte se när örfilen skulle komma och försöka ducka såg han det och så small det med andra handen.
Pappas kusin var överlärare hette det som idag kallas rektor, en gång sa jag till magistern att slår du mig skvallrar jag för rektorn, då fick jag två örfilar plus att han tog mig i örat och ledde mig till rektors expeditionen där rektorn gav mig en smäll till. Någon som tror jag talade om det när jag kom hem?
Tredje klass innehöll syslöjd, inget för tuffa grabbar som mig. Sprang mest omkring i klassrummet och busade, det var en lärarinna som höll lektionerna. Det året fick jag nedsänkt sedebetyg i ordning.
När jag läste betyget på examen fick jag ångest, visste att farsan ville se det. Har aldrig fått stryk eller blivit slagen av honom, men han var sträng. Jo mycket riktigt farsan läste hummade och såg mig i ögonen men sa inget. Jag fattade ingenting, ingen indragen veckopeng, inte indragen biomattine, ingen reaktion alls.
Smög ut i köket och viskade till morsan, va för reagerade han inte och läxade upp mig?
Hur ska han kunna det sa morsan han hade också nedsatt betyg ett år!
Årsklass fyra tror jag det var då var det populärt bland klasskamraterna att gå in på EPA och snatta saker. Jag var aldrig med på detta, var alldeles för rädd för farsan om vi blev påkomna.
På julen fick jag en väldigt dyr och på kostad fyrfärgspenna som jag fick lova att inte ta med till skolan. Pyttsan klart jag måste smyga med den till skolan, blev liggande i feber en vecka. Under den veckan hade några klasskamrater torskat så polisen kom till skolan och kollade i alla bänkar efter stöldgods.
Naturligtvis hade jag glömt min fina penna ibänken så polisen tog den och skrev väl en rapport antar jag.
Nu var jag tvungen att berätta det hemma vad som hänt.
Men då tog det hus i helvetet morsan flög i taket och tog mig i armen och rusade till skolan och berättade att den pennan var en julklapp från mormor och inköpt därstädes. Polisen ville se kvittot varvid brevväxling med mormor vidtogs. Slutade med att morsan fick en ursäkt från både polis å skola.
Det är några minne