Dagen efter

jag tycker inte om sprit sa kvinnan, ja vem tycker inte om sprit sa mannen!

Den tiden är lyckligtvis förbi när man plågades av kopparslagare dagen efter fester.

När man var yngre var fester utan alkohol otänkbart. Tack o lov att man blivit äldre och klokare.

Vädret är ombytligt minst sagt, sol och regn om varannat. Dagen började med en gemensam långpromenad runt fäbodarna, uppehåll på regnet när vi började gå, åska på avstånd kunde vi höra.

Fantastiskt  välbevarade fäbodar, byggnader och natur, när vi var nästan tillbaka kom en regnskur igen. Träffen är slut och bilar börjar lämna fäboden, själva har vi inte bestämt när vi lämnar platsen. Meningen är att åka till Martin o Brith i Axmar norr om Gävle, men det passar bättre att komma dit i morgon så vi får se hur vi gör.

Kort tur

Från Mora till Fåsås en kort färd, men först till campingen för att tömma toa och diskvatten samt fylla dricksvatten. Körde in på Fäboden vid tiotiden,det anlände bilar med jämna mellanrum, vi ska bli 24 st husbilar. För två år sedan var vi 25 st varav en plåtis, i år 7plåtisar och 17 husbilar. En tydlig trend vart det lutar. Allt fler upptäcker fördelen med en liten smidigt fordon.

Den för två år sedan ensamma plåtisen innehas av en tysk som kommer hit varje år, nu hade han ytterligare en tysk med sig, trevliga människor. 

Fördelen med husbilsträffar med högst 25 bilar är att alla umgås med alla, större träffar blir det ofta att det bildas små klickar som bara tyr sig till varandra. 

När vi anlänt bjöds vi på kaffe med dopp, sedan på programmet stod en tipspromenad med lustiga frågor. Vi som varit med tidigare år vet vad det går ut på, förra gången vann U och jag den följande fortsättningen på promenaden.

På eftermiddagen samlades vi på dansbanan för en lektion i Line dans, U deltog, mitt knä gav dispans och fick se på. Efter en stunds träning såg det bra ut, de flesta steg åt rätt håll nästan hela tiden.

Sena eftermiddagen samlades vi alla för gemensam grillning och samvaro med mat och öl/vin.

Hamnar vid bordet med folk man aldrig träffat förr och blir goda vänner, mycket trevligt.

Teknik Lasse kallas han som äger fäboden och är vår värd. En jätteanläggning för diskjockey monterar han upp och vi har musikquizz samtidigt med måltiden, mycket uppskattat och mycket skratt.

En man fyllde år och vi hurrade för honom och U gjorde ett bejublat framträdande genom med mikrofonens hjälp sjunga sin speciella födelsedagssång till honom!

Alla väderprognoser har talat om mycket regn, otroligt nog har förmiddagen varit solig, lite gråare skyar på eftermiddagen, men inget regn! Några droppar bara ännu så länge ikväll. Får se vad det blir i morgon, regnhotet kvarstår vad jag kan förstå. Lasse har rest ett tält där vi får med lite god vilja får plats att ta sillen snapsen avrundat med jordgubbar. Så jag ser fram emot ännu en trevlig dag med nya goda vänner. Det finns andra liksom vi har varit med tidigare år, som vi kommer ihåg och känner igen.

Får vara försiktig nu så inte U ser att jag lagt sju vackra flickor under kudden i natt!

På rull

igen.

Efter besök hos tandhygienisten, dags för storrengöring av min stora trut, någon kubikmeter tandsten behöver skottas ut! Så här efteråt känns det som det ryms större tuggor nu. Min frisör har sin ateljé  strax intill så när jag ändå hade ångan uppe fick han finbesök. Dock ändå finare när jag 150 spänn fattigare lämnade lokalen. En promenad hem, dusch och rena kläder, U bjöd på pannkakor med efterföljande fika. Malin stod klar så när vi burit ner matvarorna, grönsaker å frukt var vi startklara att åka mot Dalarna.

Vi kom iväg 14,00 sommartid! 

Vi väljer åka genom Gbg Älvsborgsbron och förbi våra tidigare bostäder vid Eriksberg, tråkigt nog byggs det i kollosal fart så de vägar vi tidigare åkt hade ersatts av nya gator vilket gjorde att vi fick en lång resa genom stan och dess förorter! Vi såg stadsdelar vi aldrig sett! Kul med nya vyer, vi har inga tider att passa så det var bara trevligt.

E45 vägen genom Trollhättan, Vänersborg och vidare mot Karlstad. Efter passerat Mellerud fann vi en av Vägverkets fina rastplatser där vi slår läger för natten. Lite god skink/broccoli paj och en nektarin blir kvällsmål.Fortsättning i morgon om inte vägpirater har rånat oss! Vi har ett så bra larm på Malin om någon börjar bryta i dörrarna så jag sover gott.

Jo det har snarkats frisk å ja vinner högst decibel från mig! Inga pirater har besvärat oss inatt.

När vi är så nära är ett måste att bese akvedukten i Håverud ett magnifikt byggnadsverk från 1800 talet

härligt sommarväder har vi idag vilket inte gör upplevelsen sämre.

På vår fortsatta färd mot knätofsriket dök en vägvisare mot en camping upp, då det var dags för fika svängde vi in där. En mycket vacker plats med bad och glass. En skön vilopaus blev det.

Ingen rast ingen ro upp i sadeln igen. 

Norr om Torsby en av Trafikverkets rastplatser vid ännu en skön utsikt över en ny sjö, dags att stanna och sträcka ut ryggarna i sängarna en stund innan U frestade med pannbiff med efterföljande fika,så nu känner vi för dagens sista etapp Mora

Rastplatsen norr Torsby. Stort tack Trafikverket för alla fina rastplatser

Med rena fina toaletter och möjlighet att tömma vår toatank!

Idag kom

Det tråkiga beskedet. I natt somnade Monika in. Ulla är så ledsen, men samtidigt lycklig för vi hann upp till Örebro och U fick besöka M både lördag och söndag. På söndagen var vi hos Monika och Ingvar 4 tim innan vi vände hemåt. Innan vi åkte kramade Ulla om Monika och viskade några sista ord i hennes öra. Tveksamt om hon uppfattade det. På förmiddagen fick vi beskedet av Monikas syster som vakade. Klockan 01,10 var det slut, som det verkat ett lugnt och fridfullt insomnande.

Då hade det gått endast 12 tim sedan vi lämnat dem!

Ja så här är livet, allt fler bekanta försvinner, i vår ålder får man finna sig i att det är så det är, får vara glad så länge man hänger med. Alternativet är inget att hurra för. 

Nu får vi ladda om, i morgon startar färden mot Dalarna och fäboden.

Trevliga och mindre trevliga

utflykter.

Det är alltid trevligt att göra resor med Malin. Den färden vi startade igår var inte planerad, vi fick hastigt ge oss mot Örebro. Monika, Ullas bästa vän de har känt varandra sedan de var 6år och följt varandra genom hela livet har de senaste 12 åren varit drabbad av cancer. Nu fick vi besked om att slutet är nära, först sa vi att vi tar Golfen tur o retur samma dag men insåg att 80mil blev väl långt att köra så nu tog vi Malin och sover över innan vi vänder åter hem.

Vi var hos M 2 Tim igår och ska strax åka till henne om en stund innan vi vänder hem.

Jag fick för mig att åka förbi mitt gamla hem, huset som farsan lät bygga 1958 och som jag ärvde och renoverade till toppskick. U och jag bodde där till -98 då vi flyttade till västkusten.

När vi sakta smög förbi med Malin stod en man utanför huset, jag vinkade till honom och han kom fram till oss. Trodde vi ville fråga om någon adress.

Bor du här frågade jag? Är det ditt hus? Ja sa han. Jaha då kan jag berätta att min farsa lät bygga denna villa och jag ärvde den. U såg en kvinna stå vid huset så U gick fram och började tala med henne, strax därpå försvann de in i huset. Har du något emot att jag också tittar in och ser om jag känner igen mig? Nänä kom med!

De här människorna är inte de som jag sålde huset till, dehar köpt det av dem jag sålde till.

Mannen var från Turkiet kvinnan var från Syrien, mycket trevliga, när vi gjort husesyn och sett förändringarna de gjort, mycket smakfulla sådana bjöd de på kaffe och kaka lite senare melon.

Det var så trevligt så klockan gick över 2tim innan vi tackar för oss och åker mot Karlslunds motionscentralen där vi sover över. Med skogsluft i näsborrarna somnar vi.

Inte en gång

till.

Så sa jag för några år sedan när vi varit på Ge-kås i Ullared och stapplat ut genomsvettig efter fyra timmars slagsmål med galna kvinnors kundvagnar. Polisen borde nog göra nykterhetskontroll där inne.

Ändå lurade U med mig en andra gång härom året. Ett endå tydligare löfte gav jag igen när jag för andra gången raglade ut. ALDRIG MER kommer jag besöka detta varuhus.

Jaha och var har jag varit idag då??

Jodå tredje gången gillt heter det ju,  hade räknat ut att idag är det nog en inte bra dag men mindre dålig. Måndag strax innan löneutbetalning kan inte vara fel.

Vi kom undan med blotta förskräckelsen 805kr!

Vi startade en miniturné med Malin, vi behöver bo in oss efter inte åkt och bott i Malin sen i höstas.

Snart dags att styra mot fäboden i Dalarna på midsommarfirande. 

Först till Växjö och Karin syster till U, med övernattning på sporthallens parkering granne med K

Sen styrde vi söder ut U ville se Munka Ljungby där hennes brorson skall bygga sig en villa. Vi kunde konstatera  ett trevligt samhälle att bo i så det blir säkert bra.

Ett besök på Kitterhus i Ängelholm lockade oss, vi var bjudna på övernattning och julbord för många år sedan. 

Vi satt vid julbordet och smaskade i oss av läckerheterna när vi såg genom fönstret hur folk gick ut på en brygga och hoppade i havet för ett juldopp! Enda doppet jag kan tänka mig i juletid är dopp i grytan! 

Där fanns en fin parkering vi ställde oss på, kraftig blåst och höga vågor gjorde min minimala lust för havsbad blev inte bättre. Ska jag sänka min ståtliga lekamen i böljan får nog vattentemperaturen stiga med ytterligare minst 10° C.

Efter sedvanliga morgonsysslor  var vi beredda till nytt mål för dagen när jag plötsligt fick hjärnsläpp och hörde mig själv säga ska vi dra förbi Ullared? Efter ha givit U en dos luktsalt kvicknade hon till.

Därefter besökt Ullared har vi en kort bit hem, där är vi nu.

Uppmjukning

Som en liten uppmjukning av minnet har vi tagit Malin på en utflykt till Växjö.

Börjar vara längesen vi knödde in oss i Malin mer än för en dagstur. Så det är hög tid, kommer jag ihåg hur manöverpanelen till värmen funkar, hur nollställer man trippdatorn, automatlådan som minsann inte bara vara dra till D eller R. Ibland trodde jag det är lättare att få en häst att gå åt det håll kusken vill.

Mycket känns ringrostigt, konstigt nog har allt gått att få funka. Till och med parabolen med TV har sänt rörliga bilder med svenskt tal, Bingo. 

Det där med bilkörning har jag nog i blodet, är det månne diesel som rinner där?

Ända sen jag räckte ner till pedalerna i farsans bilar och med hans goda minne har jag kört bil.

Gamla Volvo lastbilar med osynkroniserat växellåda, vilket det krävdes ett motoröra för att höra när rätt varvtal på motorn för att få i en växel utan för mycket skrapande från kugghjulen i växellådan.

Så körningen sitter, reaktionen har varit snabbare än idag.

Därför har jag lugnat ner mig i trafiken, gubbe i hatt, först i alla bilköer det är jag! Annat var det förr, skulle om till varje pris. God hjälp av alla muskelbilar jag ägt.

Idag resonerar jag att tar det två timmar att köra från A till B så lägger jag på en halvtimme extra och kan puttra fram i lagom hastighet. Förresten vet man numera aldrig när man kommer fram, vid varje olycka hur liten den än är stängs vägen av tills ambulans och bärgningsbil gjort sitt. Kan i värsta fall innebära ett stopp på tiotals timmar. 

Det är bra för räddningspersonal och vägjobbare, alltför många har fått släppa livet till då bilister med inte alla hästar i stallet, berusade eller drogpåverkade susar fram och mejar ner folk.

Något som är skrämmande är dessa nya smartphone som förare fibblar med under färd.

Långtradarchaufförer som under färd ser porrfilm på datorn!! 

Det kan ingen skylla mig för, fanns inte datorer eller smarta lurar då. 

Fanns andra farliga dumdristiga saker jag ägnade mig åt.

Hade en matdosevärmare skruvat på instrumentbrädan vilket gjorde att jag kunde sätta in matdosan slå på strömmen efter 30 min maten kokhet, lyckades pilla ut den i ett sämskskinn hålla den över ratten, lillfingret under ratten övriga fingrar runt matlådan. Styra med lillfingret, gaffeln i andra handen

Detta hölls jag med i fyrtio år. Snacka om dårskap, jag var nog lika farlig i trafiken som rattfyllona.

Men en väl uttjänad teknik gjorde att jag aldrig blev inblandad i någon olycka peppar peppar tra i trä.

Lite mera stånk å stön

Fick ett sms från Campea, de säljer husbilar med lull lull. För elva dagar sen beställde jag en speciell matta att lägga under Malins markis att ställa bord å stolar på. Nu hade den kommit hem.

Så vi svängde förbi och hämtade den, fortsatte till Malin där vi skar till vår gamla lite sladdriga matta till samma mått som den nya. Den gamla ska ligga under den nya, om det är blött och lerigt skall det smutsiga hamna på den gamla vilken är lätt att rengöra, bägge är vattengenomsläppliga  och torkar snabbt.

Avloppsröret från gråvattentanken mynnade ut mitt under Malin, så kunde vi inte ha det. 

Campea hjälpte mig med att sätta dit ett rör så det släpps ut så det slutar jäms med högra långsidan.

Varför jag vill ha det så? Jo för när den tanken är full ska jag kunna sätta en hink under och tömma i den, och ta hinken och tömma den på lämpligt ställe. Står man etablerad med markis och möbler vill , inte så kul om man vill stå längre på platsen än till tanken svämmar över.

Gråvattentanken där samlas diskvattnet, handfatet och duschvattnet.

Med det nya röret funkar det mycket bra, montören höjde ett varningens finger, tänk på vägbulor och andra hinder, fria höjden från undersida röret och marken är nu liten. 

När vi i förra veckan åkte och tvättade av vinterns damm passerade jag några fartbegränsande vägbulor  med nedsänkt fönster körde jag sakta över och lyssnade. No problem det gick fritt!

Men tanken har grott i min skalle, det borde jag kunna med de verktyg jag förfogar över såga av ett plattjärn som håller röret uppe. Ett par cm skulle göra mycket samt borra nytt hål för bult och mutter.

Utrustade mig med bågfil, borrmaskin och en hylsnyckelsats. Hade tur det kraftiga plattjärnet var av aluminium inte alltför svårsågat, så efter en bra stunds stånk och stön hade jag kommit igenom järnet. Min idè visade sig hålla, när bult och mutter var åtdragna var alltsnyggt och stadigt. Känns nu efteråt mycket bra.

Ett litet problem var att för att kunna komma åt och dra åt bult och mutter blev jag tvungen att lägga mig på rygg på golvet och sticka in huvudet för att se vad jag gjorde.

Komma omkull på rygg gick bra, men sen skulle jag upp från liggande på golvet till stående med ett knä som är långt ifrån smärtfritt och vars muskler har lämnat kroppen! 

Undrar om flodhästar är hälften så klumpiga? Mera stånk o stön men upp kom jag till slut.

Inte roligt att bli gammal! Men vad är alternativet?

Stånk & Stön!

Jösses Amalia, vart har alla muskler tagit vägen?

Har aldrig varit en sån där anabol broiler, men trots mina ringa muskler har jag varit ganska stark i mitt tidiga liv. 

De svällande (nåja) musklerna på överarmarna halkade ner till undersidan, liknar "gäddhäng"

Men inte ens det finns kvar, numera är inte armarna grövre än på ett barn, suck.

Bara skrynkligt skinn och ben. Hur ska det bli?

En halvt oandvändbar hand och en knäskål fortfarande med smärta. Idrottsmän säger ofta att man får glömma att det gör ont och kämpa vidare. 

Nu är jag ingen elitidrottare, utan mer en gnällig gammal gubbe, får kämpa på så gott det går.

Igår satte vi Malin i trafik,alltså ställde på den så vi kan åka med den. 

Den har stått i en torr och fin hall, men dammig blir den, så det första jag gjorde var att hämta U och körde till en självtvätt.vår långa ihopfällbart hushållsstege.var tvungen att ha den för att räcka upp och spola av taket. U var tvungen att hålla i stegen som stod ostadigt på den ojämna marken. Vill inte gärna stå på skallen i backen en gång till, i synnerhet inte från en hög trappstege.

Vingligt blev det men inget missöde, Malin blev av med vinterns damm, ren och fin.

Idag lastade vi golfen full med pallar att stå på vax och polertrasor, kaffe och macka och for till hallen och vaxade Malin, så nu är hon blank och skiner som en sol. Jag gick före och gned in vax, U kom efter med polertrasor. Måste säga att U och jag har alltid jobbat bra tillsammans med gemensamma projekt som när vi klöv ved på Anevik, röjde sly m,m ingen tid för gnat och tjafs, bara borra ned skallen och jobba på. Märkte idag att takterna fortfarande sitter som en smäck på skallen.

Malin är utrustad med ett cykelställ för två cyklar på ena bakdörren, efter mycket diskuterande skruvade jag bort det. Vi tror det är mer besvär än nöje att ha cyklarna med oss. Min elcykel måste ladda batteriet efter C,a 4 mil. Inte så ofta vi kommer stå på dyra campingar för att få el. De sitter utsatt bak på Malin för väder och vind. Dessutom väger två cyklar en hel del, vi måste vara noga med vad vi lastar in så vi inte får böta för överlast. 

Polis och tull vet att husbilar som kör in i Sverige är ofta lastade upp till taket med billigt inhandlat sprit, vin och öl. Så vi brukar vara noga att tappa ur allt vatten och inte ha mer än nödvändigt med bränsle i tanken. Inte heller några mängder med alkohol släpar vi med oss hem, bara till husbehov.

Inte mer än två flasko vin i månaden vräker vi i oss! Öl har jag nästan slutat dricka, möjligtvis en burk till maten vid festliga tillfällen.

När inbokade läkarbesök och sjukgymnast är gjorda i nästa vecka är det hög tid att göra en utflykt på några dar för att se att allt funkar, och att vi minns hur man gör för att få allt att funka.

Är väl sju månader sen sist vi lät Malin visa oss Sverige senast. Hög tid nu.