Vi var hos Gunnar och Ingbritt ( G&I) häromdagen vid deras hus vid Skrea Strand på kaffe med semla.
Det du M-B när åt du en semla senast?
Igår bjöd vi den på lunch med fisksoppa, de hade lyckligtvis inte bråttom hem utan det blev några timmar med mycket skratt och minnen. Jag känner ju dem båda sedan 50 talet och umgåtts till och från genom åren, dock inte på denna sida millenieskiftet. Så glädjen att de är mycket här i Fbg är stor.
I-B var "Spätta" alltså var en av alla vackra flickor som gärna ville åka på bönpallen när vi Skinnknuttar rastade våra stålhästar. I-B var en spätta i vårat gäng.
Igår frågade I-B om jag kollade på sajterna om skinnknuttarna? Va ä dä sa ja?
Det är en av knuttekompisarna som har lagt ner ett oerhört arbete på att dokumentera vårt liv i text och massor av bilder. Dessutom fått fram namnet på alla på bilderna!
Jag blev nyfiken och loggade in. Snacka om att bli snopen! Här står på pränt hela min knutteperiod och ser på bilder där jag finner mig själv på flera bilder! Milda makter! här är alla mina kompisar i text och bild. Plötsligt bara väller minnena fram som en flodvåg! Plötsligt är demensen långt borta.
Vi hade ju en egen knuttekåk som vi hyrde av greve Mörner strax innan Ringkarleby. Allt trevligt med fester i den kåken ska nog censureras till stor del. Men några år av mitt liv som jag inte skulle vilja vara utan.
Stora Triumph och BSA Matchless goda för hastigheter på uppåt 180 km/Tim, och klädda i skinnpaj och vad hade vi på huvudet? Jo kepsar!! Eller vegamössor. Märkligt nog var det ingen jag kände som körde ihjäl sig, eller blev invalid.
En gång när vi som vanligt körde i en stor klunga så såg jag i ögonvrån hur "Munken" körde upp jämsides med mig med Kjell på bönpallen, så slog han av på gasen lite och gled ner strax bakom mig för att sekunderna senare komma upp bredvid mig igen. Trodde inte mina ögon då Kjell satt vid styret och Munken på bönpallen!
Ett av deras enklare trick, byta förare i hundra blås!
De hade tränat på att den som körde höll i styret med raka armar och lade sig platt med magen på tanken samtidigt som den bakre kröp över och tog styret medan den som först körde kröp bakåt.
Något de gjorde mot bilister, körde upp jämsides med bilen och låg där tillräckligt länge så de bilen fick en ordentlig titt på knuttarna, den ena kanske gjorde någon grimas. Sen backa ner till döda vinkeln böt förare och körde upp jämsides igen. Jag kan lova de i bilen gapade som fågelholkar.
Själv vågade jag mig inte på så avancerade övningar. Hade redan i mycket unga år lärd mig den hårda vägen att skulle jag imponera på nån tjej slutade det oftast med katastrof.Suck!
Det där knutteblodet, det flyter fortfarande i ådrorna tror jag. Åtminstående en gång vart tionde år har jag haft återfall och köpt en motorcykel. Senaste köpet var när vi bodde i Lysekil. Då blev det en bamse maskin, och med Ulla som spätta gled vi runt i Bohuslän och Dalsland med omnejd.
Härliga åkturer i vackra landskap, men inte kan det jämföras med Trettio bågar som färdas i klunga, den gemenskapen.
Har äntligen börjat inse att den tiden har försvunnit bakom mig.
Min GazeBike elcykel är nog mer än tillräckligt snabb för att mina lockar skall fladdra för fartvinden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar