Har i många år till Ullas besvikelse vägrat se på Melodifestivalen på tv. Som tur är har varit någon hockeymatch jag kunnat se på "min" tv medan U kollar på den i rummet.
Men ikväll blev jag tvungen att genomlida sex "Kids" skrika sina låtar innan årets höjdpunkt framförde sin egna komposition, Boogieman blues. En upprockad version av varm korv boogie, Owes megahit.
Owe 88 år om två veckor, svårt att gå och med ett emaljöga, still going strong.
Lirade brallan av de andra kidsen som kunde varit Owes barnbarn.
Tittarna fick ringa och rösta på den man ville skulle vinna, varje samtal kostade 3,60kr.
Djäklar vad jag ringde, U försökte stoppa mig från att ringa upp hela mars månads pension! Hon fick jobba hårt. Går att leva på barkbröd och vattugröt till nästa pensionsutbetalning.
Owes visor dess texter och melodier saknar motstycke i hela världen, om man frågar mig.
När det stod klart att Owe gått som en av två till final blev jag så rörd så tårarna sprutade.
Jag är så glad att man kan vinna med en låt där han artikulerar så man hör varje ord och musiken inte låter som om bryggeribilen och grisbilen frontalkrockar!
Nu blir jag tyvärr tvungen att se en deltävling till, finalen. För att se om boogiemannen kan skrälla en gång till. Musikaliskt är det en artist till förutom Owe som betytt mycket för mig, nämligen
Robert Karl Oskar Broberg, Robban kallad. De två är fenomenala ord ekvilibrister de kan vända och vrida på språket som inga andra.
Ja det har varit en höjdardag idag få se om det går att slappna av och sova på detta.
Även om mitt favoritlag i hockey inte längre förmår att vinna matcher är det lugnt för de lag som flåsar i nacken förlorar också, så än är det ingen ko på isen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar