Gamla fotspår

Livet börjar återgå i gamla vanor och fotspår efter vår resa. Hösten kom lite plötsligt för oss. Sol och bad ena veckan, grävande i garderoben efter varma kläder nästa vecka.

Vi bestämde oss för att tömma husbilen på allt som var vårt, kläder textil bestick porslin, ja allt inför avställningen för vintern. För som vanligt släpar vi omkring med alldeles för mycket av allt. Jag hade tio skjortor ett antal T shirt och så vidare, strumpor och kalsonger i stora drivor. För inte tala om alla par byxor, långa som halvlånga till korta. Vid hemkomsten konstaterade jag att tre skjortor och två par brallor var vad jag använt. Underkläder och sånt är så lätt att handtvätta, Moderna campingar har tvättmaskiner att låna. En omgång extra lakan räckte, 

Så förhoppningen för våren är att vi gör en omstart på vad som skall lastas in i husbilen. Har inte planer på att vara ute så många veckor nästa års resor. 

Jag har inte nämt bilens "garage" alltså det stora stuvutrymmet bak i bilen, där bord och vilstolar cyklarna elkablar hinkar, slangar för vattenfyllning och allt annat som grillen och öl och vin. Matta att lägga ut under markisen, nivåklossar att köra upp hjulen på om det lutar. Det är inte klokt vad vi släpar omkring på mycket. Det gör att bilen blir tyngre och drar mer bränsle.

Var gör man av allt detta över vintern? 

Ja vår lilla stuga är redan knökfull med "bra att ha saker". Återstår vårt garage men där ser ut som en bomb slagit ner. Finns lite tomrum framför vår lilla Golf så där läggs allt i en hög, skall man ha något finns det underst i högen oftast.

Inte blev det bättre av allt som kom från husbilen och skulle in där.

Insåg att det var dags att lyfta röven från fåtöljen och göra något åt saken.

När vi flyttade i i huset stod en garderob i husets förrådsutrymme. Det passade oss inte den tog för stor plats och rymde för lite. Slit och släp uppstod, med hjälp av någon bar vi ut den till garaget, där kunde den stå i ett hörn längst fram. Jo visst morsning och god by! För lågt i taket, gick inte att resa den upp. En lång ramsa med ord ej lämpliga för barn och religiösa utbröt. Vad göra då? Jo fram med sågen och sågade bort en bit så den gick att resa upp. Kan inte påstå att jag är någon mästare på att såga rakt, men va f-n då då? Här ute duger det, inga guidade turer i vårt garage inte.

Några sömnlösa nätters grubblande på hur jag ska lösa problemet, kollade Ikea katalogen njae för rangliga och för grunda hyllor, byggvaruhusen då? Inget som föll mig i smaken, och inte var de gratis precis heller. 

Här om morgonen vaknade jag av en uppenbarelse, eller vad man kan kalla det?

ELFA systemet! Att jag inte tänkte på det, deras hyllor och trådbackar  har vi haft på våra tre senaste boenden. Fann att ett varuhus i Kungsbacka sålde dessa artiklar, så in med Ulla i bilen och iväg och handla hyllsystem. Detta är ett plockepinn system så det gäller att ha räknat rätt på hur många detaljer av var sort man behöver. Till min stora förvåning räknade vi rätt visar det sig senare! 

Hade räknat ut att det skulle vara tre hyllplan, två meter långa och sextio decimeter djupa.

Då fick jag nästa snilleblixt, garderoben!! Perfekt, lyckades demontera den utan att göra alltför fula märken i den. Två stadiga sidor och en dörr. När dörrhandtag och gångjärn var demonterade blev det tre perfekta hyllor, Bingo.

Återstår ett problem, betongvägg! Har dåliga erfarenheter att borra och plugga i betong. Har misslyckats mer än en gång om man säger så. En snäll granne med bättre självförtroende än jag hjälpte mig med borrande och pluggandet, sedan var det en barnlek att montera alla delar, och som sagt vi hade räknat rätt, hör inte till vanligheterna när det gäller mig, oftast får jag åka minst en gång och komplettera på grund av att det är svårt att räkna ut att man skall räkna mer än en gång när det skall göras något. Har man sedan tagit mått så skriv för allt smör i Småland ner måtten på ett papper eller lägg in det i telefonens anteckningar så man inte står i butiken och ser ut som en fågelholk i ansiktet när man glömt måtten man tog innan man åkte. 

Nu sitter hyllorna på plats och ett kliande i huvudet vidtog nu, vad ska stå var för att utnyttja hyllor och golvet under och framför hyllorna. Måste säga jag är mycket nöjd med resultatet när allt är på plats med plats för mer onödigt sparande.

Har tvingats inse att min brist på aktivitet och mitt myckna stillasittande håller på att få min kropp att totalkollapsa, muskler som inte längre finns där de en gång fanns! Gå uppför två trappor utan att börja flåsa som en testosteronfylld noshörning!  Mina promenader jag dagligen tog innan vår resa har jag kortat ner två kilometer till fem. 

Tar jag inte tag i detta nu, är snart husbilen utbytt mot rullstol är jag rädd, eller en infarkt släcker ljuset för gott för mig. 

Så nu har jag anmält mig till gymmet för att dra och slita i alla djävulsmaskiner de plågar soffpotatisar som mig, rullband ,crostrainer, motionscykel och allt vad det är. 

Antingen kommer jag bli starkare förhoppningsvis, eller så dör jag knall och fall i något hemskt träningsredskap ( tortyrredskap). Om framtiden vet vi inget (som tur är).

Ännu mera fortsättning

Nu gör vi en avstickare tvärs över Tyskland till Moseldalen. För mig ett favoritmål faktiskt. 

Floden som slingrar sig fram mellan höga berg, och på vars sluttningar som helt täcks av vinstockar.

Bernkastel-Kues en mysig liten pittoresk stad jag nog besökt fem gånger tror jag

Floden med alla sina pråmar som fraktar allt mellan himmel och jord, samt stora turistbåtar som far fram och tillbaka. En sådan syns på bilden.

Nästa övernattning var i Bremerhaven. En ställplats vid en sluss, kom på eftermiddagen åkte morgonen efter, mycket stora fartyg kom och gick.

Vi stannade till och vandrade runt i en stad som heter Stade i några timmar.

Vi är vana att man ska passera förbi Hamburg både på väg söder ut som norr ut.

Nästan alltid vi ska passera har det varit stora vägarbeten eller trafikolyckor som gör att det kan ta många timmar att passera där.

Inte långt från Stade visste vi det gick en färja över floden Elbe, tog man den så slapp man Hamburg.

Klart vi gjorde det blev dessutom lite kortare väg, men kostade 20€ att åka.

Här har vi nästan korsat floden, bara angöring av färjeläget återstod.

Väl i land återstod sträckan till Puttgarden och och Taxfributiken för bunkring av rusdrycker för ett års förbrukning, innan man rullar ombord på färjan till Rödby i Danmark. Dryga tjugo mil i Danmark innan Öresundsbron tar oss sista biten till Sverige.

Den biten blev onödigt spännande då det blåste stormbyar när vi åkte på bron, aldrig har jag hållit så hårt i ratten nån gång. Men det gick bra och när vi ändå var i Skåne passade vi på att göra några besök. När kvällen kom finns en bra ställplats vid Bengt i Örkelljunga där vi köpte vår Carthago.när vi vaknade körde vi till Växjö och Ullas syster Karin och Svisse, en sista övernattning vid en ställplats vid Svennljunga tror jag det var innan vi stängde av motorn på Ärtvägen där vår stuga stod kvar.

Därmed var vår resa över C:a 550 mil och sex veckor. Ulla som sköter bokföringen och även kartan har ganska bra koll på kostnaderna, det är inte alltid man får kvitton på betalvägarna och ställplatser och nån gång har det i stressen inte blivit bokfört, b,l,à tankningar har ej alltid givit ifrån sig kvitton. Växelkurserna gör också att slutsumman får vänta till Visa, MasterCard och Forex kreditkort som vi tog ut innan resa och visade sig mycket bra har kommit med slutnotan. 

Vår Carthago med stora tre liters motorn på 177 Hkr har dragit mindre diesel än vi vågat hoppas på. Framförallt när vi slipper den svenska kraftlösa dieseloljan. Övriga Europa kör med den gamla drivmedlet med Power i. Vad vi kan konstatera är att resan blev billigare än vi kalkylerat med, och vi sett mer på denna resa än alla tidigare långresor. Mycket tack vare vi inte haft någon tidspress utan det fått ta den tid det tog.

Mera fortsättning

Nu har vi sakta börjat vända norrut.

Tyrolen, vi börjar klättringen uppför alperna.

Ulla blev salig när hon kunde köpa en hel säck med favorit äpplen. De räckte länge kan jag säga, mycket goda.

Imst en mycket vacker ort i Österrike.

Den märkvärdigaste upplevelsen på resan var denna kyrka. Vi körde på småvägar i flera mil tills plötsligt den stod där stor och majestätisk, mitt ut i ingenting! Fanns inte en stad eller ort eller ens någon by på flera kilometers avstånd. Den är tydligen välkänd att döma efter alla bussar och bilar som stod där.

Vi hade aldrig hört talas om den, fick ett tips av någon vi träffat som sa ni måste bara se och uppleva den. När vi kom innanför porten blev vi bara stående och gapade som två fågelungar, fattade inte vad vi såg. Dess målningar och statyer och utsmyckningar saknar enligt vårt förmenande motstycke. Vi har besökt många berömda kyrkor men denna slår allt vi sett. 

Den byggdes för flera hundra år sedan, och för vem? Hur kom kyrkobesökarna dit? Det är långt från bebyggelse och minsan ingen liten landsortskyrka.

En av många takmålningar.

Inga foton kan göra detta rättvisa.

Resan gick vidare till Rothenburg ob der Tauber en mycket gammal stad med en hög mur omgärdade stan.

Här fanns en märklig affär som vi letade efter tills vi nästan stupade av trötthet. Ulla visste att den fanns, och det gjorde den. En mycket stor affär i flera våningar som endast säljer julsaker av alla de slag, dessutom handgjorda. Öppen året runt och bara juldekorationer, mycket man inte visste det fanns. Stränga förbud mot att fotografera var det så tyvärr kan jag ej visa hur det såg ut.

Ja jösses vad mycket vi sett under vår resa.

Fortsättning på resan

Går man på kafé i Draga kan man få en kopp kaffe som ser ut på detta sätt.

Var har en kopp vanligt svart kaffe tagit vägen?

V

V

Rovinj är en spännande stad med mycket att se. Kyrkan ligger högt upp på berget.

I kyrkan finns denna stora stensarkofag med en särskild historia. Sägnen säger att den en gång i tidernas begynnelse flöt i land!! Och drogs av en liten gosse med något kreatur uppför berget.

En tavla på väggen visar händelsen.

Vet inte vilket åkeri gossen jobbade för? Men det var före min tid som åkare det är nog klart.

Stensarkofag som flyter! Det låter tveksamt om man frågar mig.

Många slitna gatstenar blankslitna efter miljoner fötter på väg till och från kyrkan trötta fötter kan man tänka då trapporna är långa.  Kommunen har upplåtit alla hus till konstnärer och konsthantverkare. 

Lite hushållsarbete är inte fel, om jag inte fuskar förståss. ulla har mycket lite förståelse för mitt ordspråk, bättre lite skit i hörnen än ett rent hellvete! Så det gäller att gnugga noga.

Porec fick vi ta en båt till från vår camping. Här i väntan på avgång.

Naturligtvis fanns det ett kyrktorn man måste kämpa sig upp i med sina sista krafter

Fin strand där vi stod på en plats nära vattnet, bilden från vår pitch.

Nästa mål på färden Venedig. Kul att ha varit där, mycket att se, men en riktig turistfälla i kubik.

Japaner i tusental kändes det som. Kändes bra när vi tog båten till husbilen igen.

Skönt med en dag i lugnet och stillhetens tecken.

Uppdatera?

Både på mina och Ullas IPhone och IPad kom ett meddelande att en uppdatering till iOS 9 tror jag det stod. Vi tordes ej görande de dåliga uppkopplingar vi hade på campingarna.

Väl hemkomna passade jag på att göra detta, något jag fått ångra bittert. Det mesta har blivit sämre, men det värsta är att "Anteckningar" ett ställe som betyder så mycket för mig, med mitt sviktande minne har jag lagt in för mig viktiga saker. Inte coder förståss men mycket som är viktigt för mig.

Efter uppdateringen försvann plötsligt ett femtontal anteckningar av trettio från början. 

Tog hjälp av Apple support för att få tillbaka dem. Trots flera samtal med skickliga supportrar där gick vi bet, borta! Ingen kan förklara varför och vart de tagit vägen.

Men värst var att jag idag kom på att merparten av alla foton från resan också var puts väck!

Depressionen stod för dörren, vad f-n är det som händer??

Men så ikväll kopplade jag ihop padden med min MacBook och tryckte på återställ säkerhetskopia från augusti, och se på tusan trettio minuter senare hade alla foton kommit tillbaka, men inte mina anteckningar. Väldigt trevligt att fotona är tillbaka, så man har något att gå tillbaka till och minnas vår resa?

Men jag skall nog undvika några mer uppdateringar om jag kan. Det som nu hänt kan få mig att svikta i  min uppskattning av Apple fortsättningsvis. 

Det där molnet man sänder allt till, verkar vara ett åskmoln, eller vad.

Men nu kan jag publicera fler bilder från resan, om någon är intresserad?

Vi börjar med packande av mat och specerier inför resan i husbilen.

Reparation av bränslefilter i Österrike.

Campingen i Pula i Kroatien.

Centrum av Pula, där man kan se i bakgrunden ett gammalt historiskt valv.

Det är inte Rom utan Pula!

Nu har vi farit vidare till Draga, Ulla känner för ett dopp strax tror jag.

Fjäril vingad

syns om inte på Haga så i alla fall på vårt balkongräck igår när jag försökte förlänga sommaren genom med vår lilla fenomenalt smidiga gasolgrill med engångsflaskor med gasol grilla några goda köttbitar. 

Tyckte den lilla fjärilen såg frusen ut.

Den satt länge och tittade på mig innan den insåg att grillat inte fanns på hans meny.

Lite foton blev det under vår resa, en del med IPhone de övriga med min IPad. Hade även min stora Nikon systemkamera med. Inte en bild med den, för tung och klumpig att gå och bära på.

En skumögd gubbe som jag ser ingen skillnad på bildernas kvalité mellan Apple och Nikon. Till padden har jag en smidig axelremsväska där jag snabbt kan få fram padden och ta en bild.

Va tror ni om den vägen?

Campingen i Österrike där I&M fick problem med ett bränslefilter och två dygns extra vila.

Inte hemlagat alla dagar, måste pröva landets specialitet, i detta fall en schnitzel med en inhemsk öl.

Äntligen! Ett dopp i det kristallklara vattnet, 24° varmt.

Med färja på väg till Venedig, ryggsäcken på magen för säkerhets skull. Har hört det går 17 ficktjuvar på dussinet där.

Färd runt Venedig i gondol? Nja inget för oss, ser ostadiga ut, inga flytvästar, kostar skjortan 

(Alltså dyrt, M B)  visst var här fantastiska byggnadsverk, men intrycket blev att detta är en gigantisk turistfälla. Vimlar av krimskrams stånd med påstridiga säljare. Visst är det trevligt att sett det, men kändes skönt att ta färjan tillbaka till husbilen igen efter ha trängts med alla gruppresor med japaner och alla andra nationaliteter.

Många sådana här vyér fick vi uppleva.

Tyska småstäder med gågator och äldre stadskärnor. Många förvandlades till grushögar under andra världskriget, andra klarade sig helt undan.

Hela städer som förintades helt är uppbyggda sten för sten efter gamla ritningar.

Här i Sverige rivs allt gammalt och ersätts med betonglådor. Se på Brunkebergstorg i Stockholm, eller gamla söder i Örebro! Vilka oerhörda kulturskatter det var.

Någon dag skall jag göra en sammanfattning av vår resa, men det får nog anstå några dagar, vi blev lite krassliga vid hemkomsten, Ulla med magen och jag med lätt feber, som inte släpper.

Köpa lottsedel?

Nu är husbilen tvättad och skinande ren på utsidan, kvarstår dammsugningen vilken vi gör vid logen där den nu står.

Innan vi åkte på vår långresa började två gula symboler lysa på vår Golfs instrumentpanel. Lyser det med gult betyder det varning, om rött sken, stanna och stäng av motorn är det som gäller. Nu var det gult sken, och bara någon vecka innan vår avfärd. Vi hade inga långkörningar inplanerade så vi ignorerade de ilsket gula skenet och körde de mil vi måste. Vi sa det där får vi ta i tu med när vi kommer hem igen.

Nu är vi hemma och jag ringde verkstaden och beställde tid, den tiden var kl 07,00 i morse, följaktligen inställde jag och Golfen oss då. Varsågod god och sitt i soffan och vänta ska vi koppla in vår felsökare dator som förhoppningsvis kan säga var felet sitter, sa den vänliga kundmottagaren. 25 min senare kom han och lämnade tillbaka mina bilnycklar och upplyste om att felet var åtgärdat, samt att felet gick in under någon garanti som fanns för sådana fel. Konstigt nog, har viss erfarenhet från sådant som alltid faller utanför alla garantiåtagande. Bara lyfta på min i Kroatien inköpta keps tacka och åka hem igen.

Väl hemkommen ställdes jag för nästa problem.

Som vanligt när vi är på resande fot släpar vi med oss på tok för mycket kläder, vi har som vanligt använt ett fåtal av dessa på vår resa. Nu har vi tömt bilen på alla handdukar, lakan, ja alla textiler och slängde allt i en stor hög i tvättstugan på golvet. Även om en stor del inte använts känns det skönt att hänga in allt tvättat och rent. 

Tvättmaskinen och torktumlaren har gått för fullt i två dar nu. Igår kväll började en lampa på torktumlaren lysa med rött sken! Det indikerade att behållaren med vattnet var överfull och skall tömmas. Jaha det borde vi tänkt på, men normalt sett tömmer Ulla den efter varje tumling men det blev ju onormalt mycket tumlande denna gång.

Vad gör vi nu? Jo tömmer vattenbehållaren naturligtvis, sagt och gjort, nu då tryck på starta igen. Startade den igen? Någon? Nänä. Vad gör vi då? Finns det någon återställningsknapp nånstans? Inte vad vi kunde se. Magnus sa han drar ur sladden på sin maskin när samma sak händer honom. Tyvärr har vi ingen stickkontakt att dra ur, fast montage direkt in i väggen. Hmm, om man slår ifrån huvudsäkringen i proppskåpet och slår på det igen, funkar det? Vi lade in blöta saker som skulle tumlas tryckte på start, nähä inte det, nada. När vi står och läser manualen för maskinen för att se något om felsökning, och telefonnummer till montör som kan laga eller döma ut den som skrot. Den är i alla fall sen -03. 

Plötsligt brakar det till bakom ryggen på oss när plötsligt tumlaren vaknat till och börjat jobba igen!!

Nu fungerar den som den ska igen, undrens tid är ännu inte förbi.

När vi nu haft sådan tur med både bil och tumlare kanske man skulle köpa en lottsedel idag också ifall turen håller i sig. Eller har vi tömt vår kvot på tur för denna månad måntro.

Nu är det slut

På vår resa alltså, hemma i fattigdom och elände igen. Nåja känns rätt bra faktiskt. 

Vi kom hem på förmiddagen och började omedelbart plocka ut allt ur bilen, då menar jag allt. 

Det är slutåkt för i år nu skall bilen göras i ordning för vintern, det vill säga gråvattentanken skall rengöras medels spolning  och tömning, dricksvattentanken samma sak, varmvattenberedaren skall tömmas, glykolhalten kollas. Städas, dammsugas noga alla ytor. Inte en endaste liten smula får finnas kvar i bilen som kan dra till sig möss. Vi hade vad vi vet bara en mus i bilen förra vintern.

I Carthagon har vi parabol TV med en liten tv, gissar 20 tum med halvdan bildkvalitet när jag ikväll satte mig i min favoritfåtölj och slog på vår tv fick jag en smärre chock! Den är på 50 tum! Jösses man får ju ha Split vision för att se hela bildskärmen på en gång. 

Skall bli kul att följa upplösningen på fotbollsallsvenskan och ishockeyn på tvn i vinter.

Vi besökte Ullas syster Karin igår hon gick husesyn i våt bil, hon slog ihop händerna och utbrast, vad ska ni hem och göra? Ni har det ju så bra här, allt ni behöver! Jo visst är det skönt att bo i vår Carthago men det är skönt hemma med. 

Nu skall vi överleva en vinter först med kyla och snö, men under tiden får vi drömma om nästa års resor. I år blev det ingen färd på Vildmarksvägen, på grund av omfattande vägarbete med mycket dålig väg. Nästa år lär det vara ny beläggning lagd hela vägen och då känns det lockande att åka den vackra vägen över fjällen. Kan man då vrida ratten åt vänster kan man kanske med lite tur komma till Lofoten i Norge. En dröm jag har efter vår färd med Hurtigrutten för några år sedan, står högt på min önskelista. Europa känns inte aktuellt nästa säsong. Drygt 550 mil har vi kört på en och en halv månad. Kors och tvärs på allt från Autoban från till på kartan gula och vita vägar. Vita vägar är snäppet  bättre än en kostig! Men det gick även det bra att ta sig fram. Att ta sig från A till B med gps navigator har sina sidor ska jag villigt erkänna, den visade oss vägar vi aldrig kunde drömma om att färdas på. Men å andra sidan har vi fått se saker vi aldrig drömt att få se. Det kommer att ta tid för oss att ta in alla saker vi sett och upplevt, lite hjälp har vi av de foton vi tagit. 

Så härmed förklarar jag 2015 års långresa för avslutad

Början till slutet

Sista natten i år med vår Carthago. I morgon är vi hemma i vår lilla stuga igen. En lång och händelserik resa är över då. 

Nu börjar arbetet med att få bilen tvättad och ordentligt rengjord både utvändigt och invändigt. Inga smulor eller eller matrester får finnas kvar som mössen lockas av. Vattentankarna skall tömmas och rengöras. Allt vatten som kan stå i ledningarna måste bort också. Dieseltanken skall fyllas för att undvika kondens. Musfällorna ska laddas, tycks vara omöjligt att hålla dem utanför. Även om förra vintern var bara en liten mus vad vi vet inne i bilen, men den fastnade i fällan. Annat var det med vår Frankia där tog vi mer än tjugo möss en vinter. 

Skall kanske vara tacksam över att det inte är vildsvin i stället för möss!  

Jo mycket jobb blir det huset ska också iordningställas inför vintern, Robban ska klappas och pysslas om, har gjort ett bra jobb med gräsmattan, en altan på framsidan, balkong och utealtan på nedsidan. Alla med trädgårdsmöbler att ta hand om och dra ett skyddande täcke över dem alla.

Blir trött bara jag tänker på det, vad har vi hem och göra? Vi som haft så bekymmerslöst! Ja tror jag gör en handbromssväng och vänder tillbaka till solen och värmen igen. Bara tanken på kyla och snöskottning ger mig frossbrytningar. Inte nog med det dessutom kommer snart julen! Hatar julen. Enda jul jag accepterar stavas hjul. 

I nästa liv vill jag vara en Björn som går i idè på hösten och vaknar på våren.

Vintern är ingen årstid jag gillar. Efter alla dessa år med tunga, långa lastbilar på glashala vägar önskar jag mig till ett land vid ekvatorn när temperaturen sjunker under nollan.

Avslutningsvis vill jag lyckönska och gratulera dig M B Örtengren som vid 82 års ålder äntligen får gå i pension. Hur ska USA klara sig utan din insats på arbetsmarknaden fortsättningsvis. Hoppas Obama har vett nog i skallen att personligen uppvakta dig med landets högsta utmärkelse. Ha det bra M B och njut av din frihet önskar din lilla syster och jag.

Vad är det frågan om?

Under vår resa så har det hänt några gånger att på displayen på våra mobiler stått att ett mobilnummer vi inte känner igen sökt oss flera gånger. Konstigt ett Göteborgsnummer är det törs vi ringa och kolla vem det är och vad den vill som söker oss? När vi nu anlänt till Sverige igen har vi fått flera sådana meddelanden, både Ulla och jag. Vi tog f.n i båten och ringde upp det numret.

En röst kom in och sa: det nummer ni ringt är inte i bruk!!! 

Hur kan man ringa upp från ett nummer som inte är i bruk??

Vi ringde Telia och frågade? Hon som svarade sa vet ni vilket nummer som ringde er? Hon fick numret, vänta ska jag googla lite, efter någon minut sa hon att det finns tusentals anmälningar från det numret.

Det tyckte hon var så allvarligt att hon uppmanade oss att polisanmäla  det omedelbart.

Vi ringde polisen, en kvinna svarade, och vi berättade. Hon ville också ha det uppringande numret. Efter hongjort någon datakörning i sina register sa hon att det stämmer tusentals anmälningar fanns hos henne. Hon gav oss rådet att spärra det numret från att nå våra nummer. Har ni IPhone gå in i inställningar och spärra det aktuella numret. 

Sagt och gjort nu är det spärrat på våra telefoner.

Kul möjlighet! Att spärra så där. Kanske skulle man gå in och spärra kronofogden från att nå oss! Man kan aldrig veta när den lymmeln kommer med utmätningsdomar. 

Frågan kvarstår, vem eller vad är det som jäklas med oss och varför. Shit happens!

Får be om ursäkt

De senaste bloggarna har varit onödigt griniga, det får jag be om ursäkt för. Inte så roligt att läsa gammal grinig gubbes inlägg. Får väl delvis skylla på att vi har kört många mil i mycket hård trafik, vilket kräver stark fokusering hela tiden, och två av varandra oberoende navigatorer som när vi åkt på småvägar spelade oss fula spratt ibland. Mycket konstiga vägval har de föreslagit oss, men till slut alltid tagit oss till målet. Däremot när vi slagit in en rutt till de stora städerna och kända platser har gps erna skött sig med beröm godkänt. Det har inte en enda gång varit något problem att finna nattparkering med den service vi behöver. 

En sak jag är ledsen för är att när vi ett par dagar var utan WI-FI skrev jag några långa bloggar som jag försökte spara till vi var uppkopplade på nätet, innehöll flera foton på märkliga saker, bland annat en kyrka mitt uti ingenstans.

Här är den. Wieskirche.

Man bara gapade inför denna praktfulla kyrka!

Del av takmålningarna.

Ja det har varit svårt att ta till sig allt, tar nog tid att få det smälta in.

Fruktansvärt irriterad

Vi valde denna ASCI camping i kväll för att vi såg att de hade Wi-FI. Det är annars ofta mycket billigare med ställplatser, men de har ytterst sällan WI-FI. Eftersom det var längesedan nu vi var uppkopplade mot nätet och kunde läsa mail och tidningar. Däremot har vi kunnat se på TV sedan vi kommit ner från alperna, så vi är inte helt insnöade med vad som händer i Världen.

Så när vi checkade in här fick vi veta att en timme Wi-FI ingick i campingavgiften, sedan kostade det 3€ i timmen?!! VA? Hur djävla snåla är tyskarna? 

Nu får man tänka till tänkte jag, så jag skrev ett par bloggar i husbilen för att sedan gå in på receptionen och trycka på sänd! För här har de det så fiffigt ordnat att det är bara där det fungerar! 

Men HALLÅ vad sysslar dom med? Vad hade vi för val? Det var bara ta IPaden under armen och knalla dit. Väl där får vi inte någon uppkoppling not nätet, en ung man som jobbar där försöker hjälpa till, någon som tror han klarade av att få oss uppkopplade?

Till slut sa han att i kafeterian i rummet bredvid är det större chans att lyckas! Men där är stängt just nu.

Har man så klen signal att det inte fungerar i rummet bredvid!??! Tror man seriöst att folk kommer tillbaka hit? 

Sedan tror dom att vi ska sortera soporna i minsta detalj!! Jo men visst, våra sopor ska jag trycka in i deras brevlåda i morgon när vi åker härifrån.

Det kunde

man ge sig tusan på!

Vi gick upp lite tidigare idag för att komma iväg lite tidigare än vi brukat. Dusch och brusfåtölj snabbt avklarat liksom tömning av toan och spillvattnet från köket. Frukost i vanlig ordning. Då vi använt el för laddning av batterierna och tv tittandet i går. Det brukar ingå i campingavgiften,gör det så här, någon?

Icke sa Nicke! Så vi läste av mätaren när vi kom och nu på morgonen också. Klockan åtta körde vi fram till bommen vid receptionen för att betala och fara vidare. 

När vi kom igår läste jag på en skylt vid infarten att campingen är öppen mellan 07,00-22,00.väldigt naivt av oss att tro det stämde. När Ulla ryckte i dörren kom till slut en människa fram och sa att kl:09,00 öppnar receptionen välkomna då!! 

Vi har stått på campingar varje natt i sex veckor men aldrig varit med om en camping med så korkade regler att gästerna inte kan logga ut närhet passar dem.

Vad skulle vi gjort om vi hade en bokad färjetid att passa?? 

Hur kan man gå ut med att det finns Wi-FI på campingen när det inte tränger genom en gipsvägg?

Över lag har det under hela vår resa varit mycket hög standard på alla campingar. Rena fina toa/dusch vänligt bemötande i Österrike, Italien men Tyskland då? Nja så där. Tidernas lågvattenmärke är denna camping vi står vid nu. Man upplever att tyska campingar är inte för oss campare, nej mera så att vi är till för dem, alltså deras jobb vore nog bra om inte camparna fanns.

Tråkigt väder

Vi har haft en väldig tur med vädret hela resan, men nu när vi närmar oss Sverige har det blivit både kallt och regnigt. Vi valde en väg vi aldrig åkt tidigare, vi vill undvika Hamburg som alltid varit jobbig att passera de gånger vi gjort det. Från Bremerhafen kan man åka en mindre väg till ett färjeläge där man med färja kan korsa Elbe till Glückstadt. Vi hört andra som gjort det nu gjorde vi det med gick väldigt bra. Men innan dess ville Ulla se en gammal Hansa stad hon hört ska vara sevärd, Stade. Det var den en promenad genom den gamla delen av staden var mycket vacker ett lätt duggregn gjorde att vi for vidare. Smala vägar genom massor av byar/städer men med ovanligt lite trafik.

Det här med Wi-FI är ett sorgligt kapitel på många campingar, när det gäller ställplatser har vi inte stått på någon som vi kunnat koppla upp oss på! Så det har blivit Error med bloggen, inlägg som försvunnit med bilder ut i tomma rymden.  Den camping vi står på nu kan man få en timme Wi-FI på det är allt! 

Hade sett fram emot att läsa lite tidningar och mail dessutom kolla banken, är vi bankrutt?? 

Nja inte så säkert, vi har ganska bra koll på slantarna, ja det vill säga Ulla har! Visst kommer det att ha kostat oss denn resa, men troligtvis mindre än vi räknat med innan. 

Men vi är inte hemma ännu, det finns några platser och personer kvar att besöka, vi räknar med att rulla in på  Ärtvägen i Fjärås sent på söndag eftermiddag.

Om man snackar korkskallar så är jag nog högt på 10 i topplistan där. 

Av någon outgrundlig anledning lastade jag in i husbilen innan avfärd en stor ICA back med flaskvatten, Gin, wiskey, tjejdricka, öl ,vodka, dessutom köpte jag 48 öl på färjan från Trelleborg! Men hallå!! Vad tusan tänker jag på?? Släpa runt allt detta runt större delen av EU!  Är det klokt? Jag har ju nästan helt slutat med alkohol haltiga drycker. När vi så småningom kommer till färjeläget Puttgarden till Danmark hör det till att köpa sprit och vin samt konfekt, röka faller bort. 

Det är så billigt man måste bunkra upp sägs det. Vadå för,? det blir bara stående, får väl slås ut över min kista istället för tre skovlar mull!

Nå ja, har man inte större bekymmer får det gå.

Kan kanske ställa mig på torget och sälja billig öl och sprit för dryga ut pensionen, den verkar inte bli fetare nästa år vad man kan höra på nyheterna.

Fattar inget!

Vi har inte haft tillgång till Wi-FI på nästan en vecka! Men jag har bloggat på ändå och tänkt att nästa uppkoppling på nätet kan jag publicera dem alla. Idag när jag kollar på bloggen finns de opublicerade bloggarna inte kvar, kan i alla fall inte se dem. Kan de möjligen poppa upp när vi får kontakt med nätet igen Det var en del foton med. Vore tråkigt om de försvunnit ut i cyberrymden. Orkar inte skriva om allt en gång till.

Från Augsburg for vi till Rothenburg en stad Ulla gärna ville se, speciellt den affären som endast sålde julsaker, det fick hon se, för övrigt en mycket sevärd stad med gamla anor.

Resan gick vidare till Bernkastel där vi stod två nätter, vidare förbi Cochen i Moseldalen, den dalen har man svårt att se sig mätt på, väldigt vackert. Efter Cochen körde vi emot Greven! En stad med en mycket trevlig ställplatz bara några få meter från floden där dessa långa pråmar passerar i långa rader.

Eftersom vår mat och grönsaker var på väg att ta slut fick vi röra på oss igen. Vi siktade in oss på Bremerhafen och en ställplats alldeles invid en sluss där mellanstora lastbåtar slussar ut och in. En väldigt stor hamnstad vad vi kan se. Men inte så intressant utan ett dygn här räcker, i morgon drar vi vidare igen.