Men kära nån!

Här bor man i lilla idylliska Fjärås där pensionärslivet går sin gilla gång. Kraftiga vindar idag men jag kände jag behövde en promenad runt Bräckan ändå. På Bräckan hade en cyklist stannat och beundrade utsikten, vackert här sa han. Jo höll jag med, mannen hade cyklat från Helsingborg!! Skulle vidare mot Göteborg och Karlstad. När vi stod och talade kom en signal från min högra hörapparat batteriet är slut. Vadå rå har väl ett öra till, fick vända den sidan till.

När jag kom hem igen låg ett tjockt brev från EasyGo+ med den nya dosan som ska ge oss fri lejd genom alla betalstationer i ex, Österrike. Spänd av förväntan öppnade jag kuvertet och konstaterade att jag skulle logga in på deras hemsida för att aktivera ett kreditkort där alla vägtullpasseringar lades in. Visst lätt som en plätt, trodde jag, jo hoppsan sa. 

De hade sänt ett antal mail med inloggningsuppgifter, lösenord med mera. 

Nu kom Murphys lag in i bilden, alltså den lagen som säger att allting som kan jävlas också gör det! 

Kunde jag logga in? Någon? Nä tänkte väl de. Provade alla tänkbara sätt och även några otänkbara men Icke sa Nicke. Någon timme senare konstaterade jag att jag skitit i blå skåpet, alltså kört huvudet i väggen. Vad göra? 

Ringa Danmark som utfärdar dessa boxar, men vi satt igår i timmar och försökte förstå det skrivna ordet. 

Det blir att ta tjuren vid hornen och hoppas nån åtminstone talar någorlunda begripligt.

Någon som tror det gjorde det? Ånej så lätt ska det inte gå. Blev kopplad mellan flera damer som säkert var trevliga, men fullständigt obegripliga att förstå. 

Nu kände jag hur svetten började rinna på ryggen samtidigt som paniken var nära.

Bad Ulla vara med och lyssna om hon kunde förstå vad som sades i telefonen, men hon flydde uppför trappan som om hon haft tsunamin i hälarna, ingen hjälp därifrån alltså. Till slut frågade kvinnan om vi kunde ta det på engelska? Mina språkkunskaper är obetydligt bättre än min danska, så vi försökte med det och plötsligt kunde jag logga in på mina sidor och aktivera vårt kreditkort. Nu återstod bara ett samtal till Öresundsbron och knyta ihop vårt gamla BroBizz med EasyGo+ så nu är det gjort och förhoppningsvis åka i gräddfilen vid alla vägtullar.

När jag nu sitter här och pustar ut efter nervanspänningen kommer jag på att batteriet i hörapparaten glömde jag byta när jag kom hem efter promenaden! 

Just det örat jag håller telefonen emot!! Tillåt mig le, är inte säker på jag förstått danska språket ens med nytt batteri.

Känner mig så nöjd så jag ska ta mig f-n ta mig en grogg mitt på blanka eftermiddagen.

Murphy kan jag ge långfingret.

Frågan är varför utsätter man sig hela tiden för nya prövningar som förmodligen lägger en i en för tidig grav. Varför kan jag inte nöja mig med att mata duvorna. Antagligen för man är så korkad, ja så är det.