Kalmar

Det rullar på, igår vid gästhamnen i Figeholm. Vi fortsätter gästa gästhamnar på ostkusten. Det är ofta vinterns uppställningsplats som tas i bruk som ställplats för husbilar. Den ytan står ju tom på sommaren när båtarna är sjösatta. Bra för oss och bra för båtklubbarna som får inkomster. Vi får tillgång till deras toaletter och duschar, kan tanka vatten bli av med soporna med mera.

Nåväl vi fortsatte vår resa söderut. När vi såg en vägvisare mot Mönsterås kom vi att tänka på ett mail jag fått från Rolf Bjelke och Deborah Shapiro. De världsomseglare som seglad jorden runt flera varv och låtit sig frysas inne i Antarktis en hel vinter. Rolf har bott på sin Northen Light i 34 år!!

Nu har de gått iland och köpt ett hus i Mönsterås av alla ställen på jorden.

De skrev i mailet att om vi hade vägarna förbi ville de vi tittade in.

Sagt och gjort vi letade på deras villa de nu bott i drygt två månader. Dörren stod öppen men jag ringde på dörrklockan och Deborah stack fram huvudet och blev synbart mycket glad att se oss. Hon tog mig i hand och sa följ med du måste överraska Rolf.

Rolf stod i ett uthus och planterade en blomma, Deborah ropade Rolf du har besök. När Rolf kom ut och fick se mig slog han ut med armarna och gav mig en jättekram, vi kände oss mycket välkomna.

Rolf berättade om en svår tid efter de gått i-land för gott. Omställningen var större än han kunnat drömma om, men han sakta håller på att återhämta sig. Det är till stor hjälp att de fått ett fint hus med utsikt över ängar och dungar med rikt fågelliv och att de odlar mycket på sin tomt som trots avskildhet är centralt belägen i det lilla samhället.

Rolf frågade om vi ville ha en kopp te? Vi odlar mynta så ni kan få smaka vårt myntate?

Jag är kaffe människa så jag blev lite skeptisk när Deborah gick och rev av lite mynta, men höll färgen och sa ja tack. Märkligt nog var det fullt njutbar dryck, smakade riktigt bra till min förvåning. Besöket blev längre än vi tänkt oss, men till slut reste vi oss och skulle fortsätta vår färd. Rolf undrade om de inte kunde få komma och hälsa på i Fjärås. Vi svarade att det ser vi fram emot. Kan inte tänka mig intressantare personer än två som levt på en segelbåt i 34 år och genomlidit orkaner och stormar på alla världshaven, och deras syn på livet och på vad som betyder något här i livet.

När vi sedan närmade oss Kalmar får Ulla ett sms från Johan mitt lästa barnbarn som hade hört att vi fanns efter ostkusten någon stans, kommer ni till Kalmar eller? Jo om två timmar svarade Ulla. Vi hade tur och lyckades få en plats på en knökfull ställplats alldeles vid gästhamnen.

Något senare dök Johan upp det var längesedan vi sågs och vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans och avslutades på restaurang med god mat. Så det har för mig varit en omtumlande dag, med både Rolf och Deborah plus eftermiddagen i Johans sällskap. Känns bra.